Bibel 2000 (B2000)
21

Änkans gåva

211Han tittade upp och såg hur de rika lade sina gåvor i tempelkistan. 2Men han såg också en fattig änka lägga ner två kopparslantar, 3och då sade han: »Sannerligen, den där fattiga änkan gav mer än alla de andra. 4De tog av sitt överflöd och lade det bland gåvorna, men hon gav i sin fattigdom allt vad hon hade att leva på.«

Templets förestående fall

5När några talade om templet, hur vackert det var med sin fina sten och sina praktgåvor, sade han: 6»Allt detta som ni ser — det skall komma en tid då det inte lämnas sten på sten utan allt bryts ner.«

Kommande prövningar

7Då frågade de honom: »Mästare, när sker detta, och vad blir tecknet på att det börjar?« 8Han svarade: »Se till att ni inte blir vilseledda. Många kommer att uppträda under mitt namn och säga: Det är jag, och: Tiden är nära. Men följ dem inte. 9När ni får höra om krig och oroligheter, så tappa inte besinningen. Detta måste först hända, men det är ännu inte slutet.« 10Och han sade till dem: »Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike. 11Det blir svåra jordbävningar och pest och hungersnöd på den ena platsen efter den andra. Förfärliga ting skall ske och väldiga tecken visa sig på himlen.

12Men innan allt detta händer skall man gripa er och förfölja er. Man skall överlämna er åt synagogorna och kasta er i fängelse och dra er inför kungar och ståthållare för mitt namns skull. 13Då får ni tillfälle att vittna. 14Lägg bara på minnet att ni inte skall förbereda några försvarstal, 15ty jag skall ge er ord och visdom som era fiender inte kan stå emot eller vederlägga. 16Ni skall bli förrådda till och med av föräldrar och syskon och släktingar och vänner. En del av er skall man döda, 17och ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. 18Men inte ett hår på ert huvud skall gå förlorat. 19Genom att hålla ut skall ni vinna ert liv.

Den sista stora nöden

20När ni ser Jerusalem omringat av härar, då skall ni veta att dess ödeläggelse är nära. 21Då måste de som bor i Judeen fly upp i bergen, de som är inne i staden skall lämna den, och de som är ute på landet får inte gå in i staden. 22Ty detta är vedergällningens tid, när allt i skriften blir uppfyllt. 23Ve dem som väntar barn eller ammar i den tiden. Stor nöd skall komma över landet, och vrede skall drabba detta folk. 24De skall falla för svärdshugg och föras bort som fångar till hednafolken, och Jerusalem skall trampas ner av hedningar tills hedningarnas tid är förbi.

Människosonens ankomst

25Tecken skall visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden skall hedningarna gripas av ångest och rådlöshet vid havets och vågornas dån. 26Människor skall förgås av skräck i väntan på vad som skall komma över världen, ty himlens makter skall skakas. 27Då skall man få se Människosonen komma på ett moln med makt och stor härlighet. 28När allt detta börjar, så räta på er och lyft era huvuden, ty er befrielse närmar sig.«

Liknelsen om träden som knoppas

29Han gav dem en liknelse: »Se på fikonträdet och alla andra träd. 30När de börjar knoppas, då förstår ni av er själva att nu är sommaren nära. 31På samma sätt vet ni när ni ser detta hända att Guds rike är nära. 32Sannerligen, detta släkte skall inte förgå förrän allt detta händer. 33Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå.

Var på er vakt

34Var på er vakt så att inte era sinnen fördunklas av omåttlighet och dryckenskap och livets bekymmer, annars överraskas ni av den dagen 35som av en snara, för den skall komma över alla som bor på jorden. 36Håll er vakna hela tiden och be att ni får kraft att undfly det som väntar och kan stå upprätta inför Människosonen.«

37Om dagarna var han i templet och undervisade, men varje kväll gick han ut till det berg som kallas Olivberget och övernattade där. 38Och tidigt på morgonen kom allt folket till honom i templet för att höra honom.

22

Planer på att döda Jesus

221Nu närmade sig det osyrade brödets högtid, som kallas påsk. 2Översteprästerna och de skriftlärda sökte efter bästa sättet att röja honom ur vägen — de var rädda för folket.

3Men Satan for in i Judas, som kallades Iskariot och som var en av de tolv. 4Han gick till översteprästerna och officerarna i tempelvakten och talade med dem om hur han skulle kunna utlämna Jesus åt dem. 5De blev glada och erbjöd honom pengar. 6Han gick med på deras anbud och sökte ett tillfälle att utlämna honom utan att folket var med.

Påskmåltiden förbereds

7Så kom det osyrade brödets dag, då påsklammen skulle slaktas. 8Och Jesus sände i väg Petrus och Johannes och sade: »Gå och gör i ordning påskmåltiden åt oss.« 9De frågade var de skulle göra det. 10Han svarade: »När ni kommer in i staden möter ni en man som bär på en vattenkruka. Följ efter honom till det hus som han går in i 11och säg till den som äger huset: Mästaren frågar var salen är där han kan äta påskmåltiden med sina lärjungar. 12Då visar han er till ett stort rum i övervåningen som står färdigt. Där skall ni göra i ordning måltiden.« 13De gick och fann att allt var som han hade sagt, och de ordnade för påskmåltiden.

Den sista måltiden. Jesus utpekar förrädaren

14När stunden var inne lade han sig till bords tillsammans med apostlarna. 15Han sade till dem: »Hur har jag inte längtat efter att få äta denna påskmåltid med er innan mitt lidande börjar. 16Jag säger er: jag kommer inte att äta den igen förrän den får sin fullkomning i Guds rike.« 17Man räckte honom en bägare, och han tackade Gud och sade: »Ta detta och dela det mellan er. 18Jag säger er: från denna stund skall jag inte dricka av det som vinstocken ger förrän Guds rike har kommit.« 19Sedan tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: »Detta är min kropp som blir offrad för er. Gör detta till minne av mig.« 20Efter måltiden tog han på samma sätt bägaren och sade: »Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod, som blir utgjutet för er. 21Dock, den som förråder mig har sin hand här på bordet tillsammans med mig. 22Människosonen går den väg som är bestämd, men ve den människa genom vilken han blir förrådd!« 23Då började de fråga varandra vem av dem det var som skulle göra detta.

Vem är störst bland lärjungarna?

24Sedan kom de att tvista om vilken av dem som skulle anses vara den störste. 25Då sade han till dem: »Kungarna uppträder som herrar över sina folk, och de som har makten låter kalla sig folkets välgörare. 26Men med er är det annorlunda: den störste bland er skall vara som den yngste, och den som är ledare skall vara som tjänaren. 27Vem är störst, den som ligger till bords eller den som betjänar honom? Är det inte den som ligger till bords? Men jag är mitt ibland er som er tjänare. 28Ni är de som har stannat kvar hos mig under mina prövningar, 29och samma kungavärdighet som min fader har tilldelat mig tilldelar jag er. 30Ni skall få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike, och ni skall sitta på troner och döma Israels tolv stammar.

Jesus förutsäger Petrus förnekelse

31Simon, Simon. Satan har utverkat åt sig att få sålla er som vete. 32Men jag har bett för dig att din tro inte skall ta slut. Och när du en gång har vänt tillbaka, så styrk dina bröder.« 33Simon sade: »Med dig, herre, är jag beredd att gå både i fängelse och i döden.« 34Han svarade: »Jag säger dig, Petrus: tuppen skall inte gala i natt förrän du tre gånger har förnekat att du känner mig.«

Lärjungarnas två svärd

35Sedan sade han till dem: »När jag sände ut er utan penningpung, påse eller sandaler, behövde ni då sakna något?« — »Nej, ingenting«, svarade de. 36Då sade han: »Men nu skall den som har en penningpung ta med sig den, och likaså påsen, och den som är utan pengar skall sälja sin mantel och köpa sig ett svärd. 37Jag säger er att med mig skall det ord i skriften gå i uppfyllelse som lyder: Han räknades till de laglösa. Ty nu fullbordas det som är sagt om mig.« — 38»Herre«, sade de, »här är två svärd.« — »Det är bra«, svarade han.

Jesus i Getsemane

39Sedan gick han ut ur staden och begav sig som vanligt till Olivberget, och lärjungarna följde med. 40När han kom dit sade han till dem: »Be att ni inte utsätts för prövning.« 41Själv drog han sig undan ifrån dem, ungefär ett stenkast, föll på knä och bad: 42»Fader, om du vill det, så ta bort denna bägare från mig. Men låt din vilja ske, inte min.« 43En ängel från himlen visade sig för honom och gav honom kraft. 44I sin ångest bad han allt ivrigare, och svetten droppade som blod ner på marken. 45När han steg upp från bönen och kom tillbaka till lärjungarna fann han att de hade somnat, tyngda av sorg, 46och han sade till dem: »Hur kan ni sova! Stig upp och be att ni inte utsätts för prövning.«

Jesus fängslas

47Medan han ännu talade kom det en stor skara människor. Han som hette Judas, en av de tolv, visade vägen, och han gick fram till Jesus för att kyssa honom. 48Jesus sade till honom: »Judas, förråder du Människosonen med en kyss?« 49När de som var med Jesus såg vad som skulle hända sade de: »Herre, skall vi ta till våra svärd?« 50Och en av dem slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat. 51Men då sade Jesus: »Nu räcker det.« Och han rörde vid mannens öra och läkte honom. 52Sedan sade Jesus till de överstepräster och officerare vid tempelvakten och äldste som hade kommit dit för att gripa honom: »Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar. 53Dag efter dag var jag hos er i templet, och ni lyfte inte er hand mot mig. Men detta är er stund, nu har mörkret makten.«

Petrus förnekar Jesus

54De grep honom och förde honom till översteprästens hus. Petrus följde efter på avstånd. 55De gjorde upp en eld mitt på gården och slog sig ner omkring den, och Petrus satte sig mitt ibland dem. 56En tjänsteflicka fick se honom där han satt i eldskenet, och hon såg noga på honom och sade: »Den där mannen var också med honom.« 57Men Petrus förnekade det: »Nej, jag känner honom inte.« 58Strax efteråt fick en annan syn på honom och sade: »Du hör också till dem.« Petrus sade: »Nej, det gör jag inte.« 59En timme senare var det någon som försäkrade: »Visst var den där också med honom, och han är ju från Galileen.« 60Men Petrus sade: »Jag förstår inte vad du menar.« Och just som han sade det gol en tupp. 61Då vände sig Herren om och såg på Petrus, och Petrus kom ihåg detta som Herren hade sagt till honom: »Innan tuppen gal i natt har du förnekat mig tre gånger«, 62och han gick ut och grät bittert.

Vakterna hånar Jesus

63Männen som bevakade Jesus slog honom och gjorde narr av honom. 64De band för ögonen på honom och sade: »Visa nu att du är profet. Vem var det som slog dig?« 65Och de öste glåpord över honom.

Förhöret inför rådet

66När det blev dag samlades folkets äldste, både överstepräster och skriftlärda. Han fördes in till rådet 67och de frågade: »Är du Messias, så säg oss det.« Han svarade: »Om jag säger det kommer ni inte att tro det, 68och om jag börjar fråga kommer ni inte att svara. 69Men härefter skall Människosonen sitta på den gudomliga maktens högra sida70Då sade de allesammans: »Du är alltså Guds son?« Han svarade: »Ni själva säger att jag är det.« 71Då sade de: »Behöver vi fler vittnesmål? Vi har ju hört det ur hans egen mun.«

23

Jesus inför Pilatus

231Alla de församlade bröt nu upp och förde honom till Pilatus. 2Där anklagade de honom och sade: »Vi har funnit att den här mannen förleder vårt folk, han vill förhindra att vi betalar skatt till kejsaren och säger sig vara Messias och kung.« 3Pilatus frågade honom: »Du är alltså judarnas kung?« Han svarade: »Du själv säger det.« 4Då sade Pilatus till översteprästerna och folkmassan: »Jag kan inte finna något brottsligt hos den här mannen.« 5Men de stod på sig: »Han hetsar upp folket i hela Judeen med sin undervisning, från Galileen och ända hit.«

Jesus inför Herodes

6När Pilatus hörde detta frågade han om mannen var från Galileen, 7och när han fick veta att han kom från Herodes område skickade han honom vidare till denne, som också han befann sig i Jerusalem under de dagarna.

8När Herodes såg Jesus blev han mycket glad. Han hade länge velat träffa honom eftersom han hade hört talas om honom, och han hoppades få se honom utföra något tecken. 9Nu ställde han en mängd frågor till honom, men Jesus svarade inte. 10Översteprästerna och de skriftlärda stod där och anklagade honom häftigt. 11Herodes och hans soldater fylldes då av förakt för honom och gjorde narr av honom genom att sätta på honom en praktfull mantel. Sedan skickade han honom tillbaka till Pilatus. 12Den dagen blev Herodes och Pilatus vänner; förut hade det rått fiendskap mellan dem.

Barabbas friges. Jesus döms

13Pilatus kallade samman översteprästerna och rådsmedlemmarna och folket 14och sade: »Ni har fört hit den här mannen och anklagat honom för att uppvigla folket. Jag har nu förhört honom i er närvaro men kan inte finna honom skyldig till något av det som ni anklagar honom för. 15Det kan inte Herodes heller, och därför har han skickat tillbaka honom till oss. Han har inte gjort något som förtjänar döden. 16Jag skall ge honom en läxa, sedan släpper jag honom.« 18Då skrek hela hopen: »Döda honom och låt oss få Barabbas fri.« ( 19Det var en man som hade satts i fängelse för ett upplopp i staden och för mord.) 20Pilatus tog till orda igen; han ville gärna frige Jesus. 21Men då ropade de i ett: »Korsfäst, korsfäst honom!« 22För tredje gången sade Pilatus: »Vad har han gjort för ont? Jag kan inte finna honom skyldig till något som förtjänar döden. Jag skall ge honom en läxa, sedan släpper jag honom.« 23Men de skrek hela tiden och krävde att han skulle korsfästas. Deras ropande gjorde verkan, 24och Pilatus beslöt att låta dem få vad de krävde. 25Han frigav mannen som satt i fängelse för upplopp och mord, den som de ville ha fri, men Jesus utlämnade han, så att de fick göra som de ville.

Korsfästelsen

26När de förde bort honom hejdade de en man från Kyrene som hette Simon och som var på väg in från landet och lät honom ta korset på sig och bära det efter Jesus. 27En stor folkmassa följde med, och kvinnor som sörjde och klagade över honom. 28Jesus vände sig om och sade till dem: »Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, gråt över er själva och era barn. 29Det kommer en tid då man skall säga: Saliga de ofruktsamma, de moderliv som inte har fött och de bröst som inte har gett di. 30Då skall man säga till bergen: Fall över oss, och till höjderna: Dölj oss. 31Ty om man gör så med det gröna trädet, vad skall då inte ske med det förtorkade?«

32De förde också ut två förbrytare för att avrätta dem tillsammans med honom. 33När de kom till den plats som kallas Skallen korsfäste de honom och förbrytarna, den ene till höger och den andre till vänster. 34Jesus sade: »Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.« De delade upp hans kläder och kastade lott om dem. 35Folket stod där och såg på. Rådsmedlemmarna hånade honom och sade: »Andra har han hjälpt, nu får han hjälpa sig själv, om han är Guds Messias, den utvalde.« 36Också soldaterna gjorde narr av honom. De gick fram och räckte honom surt vin 37och sade: »Om du är judarnas kung, så hjälp dig själv.« 38Det fanns också ett anslag ovanför honom: Det här är judarnas konung.

39Den ene av förbrytarna som hängde där smädade honom och sade: »Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss.« 40Men då tillrättavisade honom den andre: »Är du inte ens rädd för Gud, du som har fått samma straff? 41Vi har dömts med rätta, vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont.« 42Och han sade: »Jesus, tänk på mig när du kommer med ditt rike.« 43Jesus svarade: »Sannerligen, redan i dag skall du vara med mig i paradiset.«

Jesu död

44Det var nu kring sjätte timmen. Då blev det mörkt över hela jorden ända till nionde timmen, 45det var solen som förmörkades. Förhänget i templet brast mitt itu. 46Och Jesus ropade med hög röst: »Fader, i dina händer lämnar jag min ande.« När han sagt detta slutade han att andas.

47Officeren, som såg det som hände, prisade Gud och sade: »Han var verkligen en rättfärdig man.« 48När folkmassan som samlats där som åskådare hade sett vad som hände, vände de hemåt och slog med händerna mot bröstet. 49Men alla hans vänner, och bland dem kvinnorna som hade följt med honom från Galileen, stod på avstånd och såg alltsammans.

Gravläggningen

50Nu fanns det en rådsherre vid namn Josef, en god och rättfärdig man 51som inte hade haft någon del i de andras beslut och åtgärder. Han var från Arimataia, en stad i Judeen, och han väntade på Guds rike. 52Josef gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. 53Han tog ner den, svepte den i linnetyg och lade den i en klippgrav där ännu ingen hade blivit lagd. 54Det var förberedelsedag, och sabbaten skulle just börja.

Kvinnorna och Petrus vid graven

55Kvinnorna som hade kommit från Galileen tillsammans med Jesus följde med och såg graven och hur hans kropp lades där. 56När de hade återvänt hem gjorde de i ordning välluktande kryddor och oljor, och sabbaten tillbringade de efter lagens bud i stillhet.