Bibel 2000 (B2000)
20

Frågan om Jesu fullmakt

201En dag när han undervisade folket i templet och förkunnade budskapet kom översteprästerna och de skriftlärda tillsammans med de äldste fram till honom 2och sade: »Säg oss vad du har för fullmakt att göra detta. Vem är det som har gett dig den fullmakten?« 3Han svarade: »Jag har också en fråga till er. Säg mig: 4dopet Johannes döpte med, kom det från himlen eller från människor?« 5De överlade med varandra: »Om vi svarar: Från himlen, säger han: Varför trodde ni då inte på honom? 6Men om vi svarar: Från människor, då kommer hela folket att stena oss, för de är övertygade om att Johannes var en profet.« 7Och de svarade att de inte visste. 8Då sade Jesus till dem: »I så fall talar jag inte heller om för er vad jag har för fullmakt att göra detta.«

Liknelsen om arrendatorerna i vingården

9Sedan gav han folket denna liknelse: »En man planterade en vingård och arrenderade ut den och for bort på en längre resa. 10När tiden var inne skickade han en tjänare till arrendatorerna för att hämta en del av vingårdens skörd. Men de pryglade tjänaren och körde i väg honom tomhänt. 11Då sände han en annan tjänare. Men de pryglade och skymfade honom också och körde sedan i väg honom tomhänt. 12Och nu skickade han en tredje, men också denne slog de blodig och kastade ut. 13Då sade vingårdens ägare: ’Vad skall jag göra? Jo, jag skickar min älskade son, honom har de kanske respekt för.’ 14Men när arrendatorerna fick se honom överlade de med varandra: ’Här har vi arvtagaren, låt oss döda honom så vi får arvet.’ 15Och de släpade ut honom ur vingården och slog ihjäl honom. Vad gör nu vingårdens ägare med dem? 16Jo, han kommer dit och tar död på arrendatorerna och ger vingården åt andra.« När de hörde detta sade de: »Nej, det får aldrig ske!« 17Jesus såg på dem och sade: »Vad betyder då det som står skrivet: Stenen som husbyggarna ratade har blivit en hörnsten. 18Den som faller på den stenen blir sönderslagen, och den som stenen faller på blir krossad.« 19De skriftlärda och översteprästerna hade velat gripa honom med en gång, men de var rädda för folket; de förstod att hans liknelse var riktad mot dem.

Frågan om skatt till kejsaren

20De höll ögonen på honom och skickade fram några som skulle spela rättfärdiga och söka få fast honom för något yttrande, så att de kunde överlämna honom åt ståthållarens makt och myndighet. 21De frågade honom: »Mästare, vi vet att vad du säger i din undervisning är riktigt och att du inte tar hänsyn till person utan verkligen lär oss Guds väg. 22Är det rätt eller inte att vi betalar skatt till kejsaren?« 23Men han genomskådade deras list och sade: 24»Visa mig en denar. Vems bild och namn finns på den?« — »Kejsarens«, svarade de. 25Då sade han: »Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud.« 26De lyckades inte få fast honom för något som han sade när folket hörde på, och de häpnade över hans svar och teg.

Frågan om uppståndelsen

27Några saddukeer — de förnekar att det finns en uppståndelse — kom till honom och frågade: 28»Mästare, Mose lär oss ju i skriften att om någon har en gift bror som dör barnlös, så skall han gifta sig med änkan och skaffa efterkommande åt brodern. 29Nu fanns det sju bröder. Den förste gifte sig och dog barnlös. 30Den andre 31och den tredje gifte sig med änkan, likaså de återstående, och alla sju dog utan att lämna barn efter sig. 32Slutligen dog också kvinnan. 33Hur blir det med henne vid uppståndelsen, vems hustru blir hon? Alla sju hade ju haft henne som hustru.« 34Jesus svarade: »Denna världens människor gifter sig och blir bortgifta, 35men de som befinns värdiga att komma till den andra världen och uppstå från de döda, de gifter sig inte och blir inte bortgifta. 36De kan ju inte mera dö, de är som änglar, och de är Guds söner, eftersom de har fått uppstå. 37Att de döda uppstår har också Mose visat i stället om törnbusken, där han kallar Herren för Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud. 38Gud är inte en gud för döda utan för levande, ty för honom är alla levande.« 39Då sade några skriftlärda: »Mästare, det var bra svarat«, 40för de vågade inte ställa fler frågor till honom.

Är Messias Davids son?

41Han sade till dem: »Hur kan man säga att Messias är Davids son? 42David säger ju själv i Psaltaren: Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, 43så skall jag lägga dina fiender som en pall under dina fötter. 44David kallar honom alltså herre, hur kan han då vara Davids son?«

Anklagelser mot de skriftlärda

45Medan allt folket hörde på sade han till sina lärjungar: 46»Ta er i akt för de skriftlärda, som vill gå omkring i sina långa mantlar och tycker om att bli hälsade på torgen och sitta främst i synagogan och ha hedersplatsen på gästabuden. 47De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. Så mycket hårdare blir den dom de får.«