Bibel 2000 (B2000)
19

Tullindrivaren Sackaios

191Han kom in i Jeriko och gick genom staden. 2Där fanns en man som hette Sackaios, och han hade hand om tullen och han var rik. 3Han ville gärna se vem denne Jesus var men kunde inte för folkmassan, för han var liten till växten. 4Han sprang i förväg och klättrade upp i en sykomor för att kunna se honom, eftersom han skulle gå förbi där. 5När Jesus kom dit såg han upp mot honom och sade: »Skynda dig ner, Sackaios, i dag skall jag gästa ditt hem.«

6Sackaios skyndade sig ner och tog emot honom med glädje. 7Alla som såg det mumlade förargat: »Han har tagit in hos en syndare.« 8Men Sackaios ställde sig upp och sade till Herren: »Hälften av vad jag äger, herre, skall jag ge åt de fattiga. Och har jag pressat ut pengar av någon skall jag betala igen det fyrdubbelt.« 9Jesus sade till honom: »I dag har räddningen nått detta hus — han är också en son till Abraham, 10och Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det.«

Liknelsen om de tio punden

11För dem som hörde detta berättade han också en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem och de trodde att de redan nu skulle få se Guds rike komma. 12Han sade: »En man av hög börd for till ett land långt borta för att få kungavärdighet och sedan komma tillbaka. 13Han kallade till sig tio av sina tjänare och gav dem tio pund och sade till dem: ’Gör affärer med detta tills jag kommer tillbaka.’ 14Men hans landsmän hatade honom, och när han hade rest skickade de sändebud för att säga: Honom vill vi inte ha till kung. 15När han sedan kom tillbaka och hade blivit kung lät han kalla till sig tjänarna som han hade gett pengarna åt och ville veta hur de hade lyckats med sina affärer. 16Den förste infann sig och sade: ’Herre, ditt pund har gett tio pund i vinst.’ 17Då sade han: ’Bra, du är en god tjänare. Du har visat dig trogen i smått, och nu skall du få härska över tio städer.’ 18Näste man kom och sade: ’Ditt pund, herre, har gett fem pund.’ 19Till honom sade han: ’Du skall få fem städer under dig.’ 20En annan kom och sade: ’Herre, här har du ditt pund. Jag har haft det undanlagt i en duk, 21för jag var rädd för dig. Du är ju en hård man, du tar ut vad du inte har satt in och skördar vad du inte har sått.’ 22Han svarade: ’Jag dömer dig efter dina egna ord. Du är en dålig tjänare, du visste att jag är en hård man, som tar ut vad jag inte har satt in och skördar vad jag inte har sått. 23Varför lämnade du inte mina pengar till en bank? Då hade jag kunnat få tillbaka dem med ränta när jag kom hem.’ 24Och han sade till sina män: ’Ta ifrån honom hans pund och ge det åt mannen med de tio punden.’ — 25’Herre’, sade de, ’han har ju redan tio pund.’ — 26’Jag säger er: var och en som har, han skall få, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. 27Men mina fiender, de som inte ville ha mig till kung, för hit dem och hugg ner dem i min åsyn.’«

Intåget i Jerusalem

28Efter att ha sagt detta gick han framför dem upp mot Jerusalem. 29När han närmade sig Betfage och Betania vid det berg som kallas Olivberget, skickade han i väg två av lärjungarna 30och sade: »Gå till byn rakt framför er. När ni kommer in i den skall ni finna en ungåsna som står bunden där, en som ännu ingen har suttit på. Ta den och led hit den. 31Om någon frågar er varför ni tar den skall ni svara: Herren behöver den.« 32De båda lärjungarna gav sig i väg och fann allt vara som han hade sagt. 33När de skulle ta åsnan sade de som ägde den: »Varför tar ni åsnan?« 34De svarade: »Herren behöver den.« 35Och de ledde den till Jesus och lade sina mantlar på den och hjälpte honom upp. 36Där han kom ridande bredde folk ut sina mantlar på vägen.

37Då han närmade sig staden och var på väg ner från Olivberget började hela skaran av lärjungar i sin glädje ljudligt prisa Gud för alla de underverk de hade sett: 38»Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn. Fred i himlen och ära i höjden.« 39Några fariseer i folkmassan sade då till honom: »Mästare, säg åt dina lärjungar att sluta.« 40Han svarade: »Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa.«

Jesus gråter över Jerusalem

41När han kom närmare och såg staden började han gråta över den 42och sade: »Om du denna dag hade förstått, också du, vad som ger dig fred! Men nu är det fördolt för dig. 43Det skall komma en tid då du får se dina fiender bygga vallar runt dig och omringa dig och ansätta dig från alla håll. 44De skall slå dig och ditt folk till marken, och de skall inte lämna sten på sten, eftersom du inte förstod att tiden var inne för Guds besök.«

Templet rensas

45När han kom till templet körde han ut dem som drev handel där 46och sade till dem: »Det står i skriften: Mitt hus skall vara ett bönens hus. Men ni har gjort det till ett rövarnäste.« 47Sedan undervisade han varje dag i templet. Översteprästerna och de skriftlärda och alla folkets ledare försökte röja honom ur vägen, 48men de visste inte hur de skulle göra, för han hade hela folket med sig och alla lyssnade på honom.