Bibel 2000 (B2000)
18

Liknelsen om änkan och domaren

181Han gav dem en liknelse för att lära dem att alltid be och inte ge upp: 2»I en stad fanns det en domare som varken fruktade Gud eller brydde sig om människor. 3I samma stad fanns en änka, och hon kom gång på gång till honom och sade: ’Låt mig få ut av min motpart vad jag har rätt till.’ 4Till en början ville han inte, men sedan tänkte han: ’Inte för att jag fruktar Gud eller bryr mig om människor, 5men så besvärlig som den där änkan är skall jag låta henne få ut vad hon har rätt till, annars pinar hon livet ur mig med sitt springande.’« 6Och Herren sade: »Där hör ni vad en orättfärdig domare säger. 7Skulle då inte Gud låta sina utvalda få sin rätt, när de ropar till honom dag och natt? Skulle han låta dem vänta? 8Jag säger er: han skall snart nog låta dem få sin rätt. Men Människosonen, skall han finna någon tro här på jorden när han kommer?«

Liknelsen om farisén och tullindrivaren

9Till några som litade på att de själva var rättfärdiga och som såg ner på alla andra riktade han denna liknelse: 10»Två män gick upp till templet för att be, den ene var farisé, den andre tullindrivare. 11Farisén ställde sig och bad för sig själv: ’Jag tackar dig, Gud, för att jag inte är som andra människor, tjuvar och bedragare och horkarlar, eller som tullindrivaren där. 12Jag fastar två gånger i veckan, jag lämnar tionde av allt jag köper.’ 13Men tullindrivaren stod avsides och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog med händerna mot bröstet och sade: ’Gud, var nådig mot mig syndare.’ 14Jag säger er: det var han som gick hem rättfärdig, snarare än den andre. Ty den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.«

Jesus och barnen

15Folk kom också fram med sina barn till honom för att han skulle röra vid dem. Lärjungarna fick se det och visade bort dem, 16men Jesus kallade dem till sig och sade: »Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. 17Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn, han kommer aldrig dit in.«

En man som ägde mycket

18En uppsatt person frågade honom: »Gode mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?« 19Jesus svarade: »Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud. 20Du kan budorden: Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte dräpa, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Visa aktning för din far och din mor.« 21Mannen sade: »Allt detta har jag hållit sedan jag var ung.« 22Då sade Jesus: »Ett återstår för dig: sälj allt du äger och dela ut åt de fattiga, så får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.« 23När han hörde detta blev han bedrövad, för han var mycket rik. 24Jesus såg att han var bedrövad och sade: »Hur svårt är det inte för dem som har pengar att komma in i Guds rike! 25Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.« 26De som hörde detta frågade: »Vem kan då bli räddad?« 27Han svarade: »Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud.«

28Petrus sade: »Vi har ju lämnat allt vi ägde och följt dig.« 29Då sade Jesus till dem: »Sannerligen, var och en som för Guds rikes skull har lämnat hus eller hustru eller bröder eller föräldrar eller barn 30skall få mångdubbelt igen redan här i tiden och sedan evigt liv i den kommande världen.«

Tredje förutsägelsen om Människosonens lidande

31Han samlade de tolv omkring sig och sade till dem: »Vi går nu upp till Jerusalem, och allt som profeterna har skrivit om Människosonen skall gå i uppfyllelse. 32Han skall utlämnas åt hedningarna, de skall håna och skymfa honom och spotta på honom, 33och de skall prygla honom och döda honom, och på den tredje dagen skall han uppstå.« 34Av detta begrep lärjungarna ingenting. Vad han menade var fördolt för dem, och de kunde inte förstå vad han sade.

En blind man utanför Jeriko botas

35När Jesus närmade sig Jeriko satt där en blind vid vägkanten och tiggde. 36Han hörde en folkhop komma på vägen och frågade vad som stod på. 37Man talade om för honom att Jesus från Nasaret gick förbi, 38och då ropade han: »Jesus, Davids son, förbarma dig över mig.« 39De som gick främst sade åt honom att vara tyst, men han ropade ännu högre: »Davids son, förbarma dig över mig.« 40Jesus stannade och sade till dem att leda fram honom, och då mannen kom närmare frågade Jesus: 41»Vad vill du att jag skall göra för dig?« Han svarade: »Herre, gör så att jag kan se igen.« 42Jesus sade: »Du kan se igen. Din tro har hjälpt dig.« 43Genast kunde han se, och han följde med Jesus och prisade Gud. Och allt folket som såg det sjöng Guds lov.