Bibel 2000 (B2000)
17

Förförelser. Förlåtelse och tro

171Han sade till sina lärjungar: »Det är oundvikligt att förförelserna kommer, men ve den genom vilken de kommer. 2Det vore bättre för honom att ha sänkts i havet med en kvarnsten om halsen än att kunna förleda en enda av dessa små. 3Ta er i akt!

Om din broder gör orätt, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, så förlåt honom. 4Även om han gör orätt mot dig sju gånger om dagen och sju gånger kommer tillbaka och säger: Jag ångrar mig, så skall du förlåta honom.«

5Apostlarna sade till Herren: »Ge oss större tro.« 6Herren svarade: »Om ni hade tro så stor som ett senapskorn skulle ni kunna säga till mullbärsträdet där: Dra upp dig själv med rötterna och plantera dig i havet! Och det skulle lyda er.

Liknelsen om tjänaren som passar upp

7Om ni har en tjänare som plöjer eller vallar får, säger ni då till honom när han kommer hem från ägorna: Gå genast och slå dig ner vid bordet. 8Nej, ni säger: Gör i ordning maten åt mig, fäst upp dina kläder och passa upp mig medan jag äter och dricker; sedan kan du själv äta och dricka. 9Inte får tjänaren något tack för att han gör vad han är ålagd. 10På samma sätt med er: när ni har gjort allt som åligger er skall ni säga: Vi är odugliga tjänare, vi har bara gjort vad vi är skyldiga att göra.«

Tio spetälska botas

11Under sin vandring mot Jerusalem följde han gränsen mellan Samarien och Galileen. 12När han var på väg in i en by kom tio spetälska emot honom. De stannade på avstånd 13och ropade: »Jesus, mästare, förbarma dig över oss!« 14Då sade han till dem: »Gå och visa upp er för prästerna!« Och medan de var på väg dit blev de rena. 15En av dem vände tillbaka när han såg att han hade blivit frisk. Med hög röst prisade han Gud 16och kastade sig till marken vid Jesu fötter och tackade honom. Han var samarier. 17Jesus frågade: »Blev inte alla tio rena? Var är de nio andra? 18Är det bara den här främlingen som har vänt tillbaka för att ge Gud ära?« 19Och han sade till mannen: »Stig upp och gå. Din tro har hjälpt dig.«

När Guds rike och Människosonen kommer

20Tillfrågad av fariseerna om när Guds rike skulle komma svarade han: »Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. 21Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er.«

22Till lärjungarna sade han: »Det skall komma en tid då ni längtar efter att få uppleva en enda av Människosonens dagar men inte får det. 23Man skall säga till er: Där är han, eller: Här är han. Spring inte dit de pekar, rusa inte efter dem. 24Ty liksom blixten flammar till och lyser upp hela himlen från horisont till horisont, så skall Människosonen visa sig på sin dag. 25Men först måste han lida mycket och förkastas av detta släkte.

26Som det var i Noas dagar, så skall det bli under Människosonens dagar. 27Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken och floden kom över dem och gjorde slut på dem alla. 28Eller som på Lots tid: folk åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde, 29men den dag då Lot lämnade Sodom regnade eld och svavel från himlen och gjorde slut på dem alla. 30Likadant blir det den dag då Människosonen uppenbaras.

31Den dagen får den som är uppe på taket och har sina tillhörigheter inne i huset inte gå ner och hämta dem, och den som är ute på ägorna får inte vända tillbaka hem. 32Kom ihåg Lots hustru. 33Den som försöker bevara sitt liv skall mista det, men den som mister det skall rädda det. 34Jag säger er: den natten ligger två män på samma bädd; den ene skall tas med och den andre skall lämnas kvar. 35Två kvinnor mal tillsammans; den ena skall tas med och den andra skall lämnas kvar.« 37De frågade honom: »Var blir det, herre?« Han svarade: »Där liket ligger, där samlas gamarna.«

18

Liknelsen om änkan och domaren

181Han gav dem en liknelse för att lära dem att alltid be och inte ge upp: 2»I en stad fanns det en domare som varken fruktade Gud eller brydde sig om människor. 3I samma stad fanns en änka, och hon kom gång på gång till honom och sade: ’Låt mig få ut av min motpart vad jag har rätt till.’ 4Till en början ville han inte, men sedan tänkte han: ’Inte för att jag fruktar Gud eller bryr mig om människor, 5men så besvärlig som den där änkan är skall jag låta henne få ut vad hon har rätt till, annars pinar hon livet ur mig med sitt springande.’« 6Och Herren sade: »Där hör ni vad en orättfärdig domare säger. 7Skulle då inte Gud låta sina utvalda få sin rätt, när de ropar till honom dag och natt? Skulle han låta dem vänta? 8Jag säger er: han skall snart nog låta dem få sin rätt. Men Människosonen, skall han finna någon tro här på jorden när han kommer?«

Liknelsen om farisén och tullindrivaren

9Till några som litade på att de själva var rättfärdiga och som såg ner på alla andra riktade han denna liknelse: 10»Två män gick upp till templet för att be, den ene var farisé, den andre tullindrivare. 11Farisén ställde sig och bad för sig själv: ’Jag tackar dig, Gud, för att jag inte är som andra människor, tjuvar och bedragare och horkarlar, eller som tullindrivaren där. 12Jag fastar två gånger i veckan, jag lämnar tionde av allt jag köper.’ 13Men tullindrivaren stod avsides och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog med händerna mot bröstet och sade: ’Gud, var nådig mot mig syndare.’ 14Jag säger er: det var han som gick hem rättfärdig, snarare än den andre. Ty den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.«

Jesus och barnen

15Folk kom också fram med sina barn till honom för att han skulle röra vid dem. Lärjungarna fick se det och visade bort dem, 16men Jesus kallade dem till sig och sade: »Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. 17Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn, han kommer aldrig dit in.«

En man som ägde mycket

18En uppsatt person frågade honom: »Gode mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?« 19Jesus svarade: »Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud. 20Du kan budorden: Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte dräpa, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Visa aktning för din far och din mor.« 21Mannen sade: »Allt detta har jag hållit sedan jag var ung.« 22Då sade Jesus: »Ett återstår för dig: sälj allt du äger och dela ut åt de fattiga, så får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.« 23När han hörde detta blev han bedrövad, för han var mycket rik. 24Jesus såg att han var bedrövad och sade: »Hur svårt är det inte för dem som har pengar att komma in i Guds rike! 25Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.« 26De som hörde detta frågade: »Vem kan då bli räddad?« 27Han svarade: »Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud.«

28Petrus sade: »Vi har ju lämnat allt vi ägde och följt dig.« 29Då sade Jesus till dem: »Sannerligen, var och en som för Guds rikes skull har lämnat hus eller hustru eller bröder eller föräldrar eller barn 30skall få mångdubbelt igen redan här i tiden och sedan evigt liv i den kommande världen.«

Tredje förutsägelsen om Människosonens lidande

31Han samlade de tolv omkring sig och sade till dem: »Vi går nu upp till Jerusalem, och allt som profeterna har skrivit om Människosonen skall gå i uppfyllelse. 32Han skall utlämnas åt hedningarna, de skall håna och skymfa honom och spotta på honom, 33och de skall prygla honom och döda honom, och på den tredje dagen skall han uppstå.« 34Av detta begrep lärjungarna ingenting. Vad han menade var fördolt för dem, och de kunde inte förstå vad han sade.

En blind man utanför Jeriko botas

35När Jesus närmade sig Jeriko satt där en blind vid vägkanten och tiggde. 36Han hörde en folkhop komma på vägen och frågade vad som stod på. 37Man talade om för honom att Jesus från Nasaret gick förbi, 38och då ropade han: »Jesus, Davids son, förbarma dig över mig.« 39De som gick främst sade åt honom att vara tyst, men han ropade ännu högre: »Davids son, förbarma dig över mig.« 40Jesus stannade och sade till dem att leda fram honom, och då mannen kom närmare frågade Jesus: 41»Vad vill du att jag skall göra för dig?« Han svarade: »Herre, gör så att jag kan se igen.« 42Jesus sade: »Du kan se igen. Din tro har hjälpt dig.« 43Genast kunde han se, och han följde med Jesus och prisade Gud. Och allt folket som såg det sjöng Guds lov.

19

Tullindrivaren Sackaios

191Han kom in i Jeriko och gick genom staden. 2Där fanns en man som hette Sackaios, och han hade hand om tullen och han var rik. 3Han ville gärna se vem denne Jesus var men kunde inte för folkmassan, för han var liten till växten. 4Han sprang i förväg och klättrade upp i en sykomor för att kunna se honom, eftersom han skulle gå förbi där. 5När Jesus kom dit såg han upp mot honom och sade: »Skynda dig ner, Sackaios, i dag skall jag gästa ditt hem.«

6Sackaios skyndade sig ner och tog emot honom med glädje. 7Alla som såg det mumlade förargat: »Han har tagit in hos en syndare.« 8Men Sackaios ställde sig upp och sade till Herren: »Hälften av vad jag äger, herre, skall jag ge åt de fattiga. Och har jag pressat ut pengar av någon skall jag betala igen det fyrdubbelt.« 9Jesus sade till honom: »I dag har räddningen nått detta hus — han är också en son till Abraham, 10och Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det.«

Liknelsen om de tio punden

11För dem som hörde detta berättade han också en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem och de trodde att de redan nu skulle få se Guds rike komma. 12Han sade: »En man av hög börd for till ett land långt borta för att få kungavärdighet och sedan komma tillbaka. 13Han kallade till sig tio av sina tjänare och gav dem tio pund och sade till dem: ’Gör affärer med detta tills jag kommer tillbaka.’ 14Men hans landsmän hatade honom, och när han hade rest skickade de sändebud för att säga: Honom vill vi inte ha till kung. 15När han sedan kom tillbaka och hade blivit kung lät han kalla till sig tjänarna som han hade gett pengarna åt och ville veta hur de hade lyckats med sina affärer. 16Den förste infann sig och sade: ’Herre, ditt pund har gett tio pund i vinst.’ 17Då sade han: ’Bra, du är en god tjänare. Du har visat dig trogen i smått, och nu skall du få härska över tio städer.’ 18Näste man kom och sade: ’Ditt pund, herre, har gett fem pund.’ 19Till honom sade han: ’Du skall få fem städer under dig.’ 20En annan kom och sade: ’Herre, här har du ditt pund. Jag har haft det undanlagt i en duk, 21för jag var rädd för dig. Du är ju en hård man, du tar ut vad du inte har satt in och skördar vad du inte har sått.’ 22Han svarade: ’Jag dömer dig efter dina egna ord. Du är en dålig tjänare, du visste att jag är en hård man, som tar ut vad jag inte har satt in och skördar vad jag inte har sått. 23Varför lämnade du inte mina pengar till en bank? Då hade jag kunnat få tillbaka dem med ränta när jag kom hem.’ 24Och han sade till sina män: ’Ta ifrån honom hans pund och ge det åt mannen med de tio punden.’ — 25’Herre’, sade de, ’han har ju redan tio pund.’ — 26’Jag säger er: var och en som har, han skall få, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. 27Men mina fiender, de som inte ville ha mig till kung, för hit dem och hugg ner dem i min åsyn.’«

Intåget i Jerusalem

28Efter att ha sagt detta gick han framför dem upp mot Jerusalem. 29När han närmade sig Betfage och Betania vid det berg som kallas Olivberget, skickade han i väg två av lärjungarna 30och sade: »Gå till byn rakt framför er. När ni kommer in i den skall ni finna en ungåsna som står bunden där, en som ännu ingen har suttit på. Ta den och led hit den. 31Om någon frågar er varför ni tar den skall ni svara: Herren behöver den.« 32De båda lärjungarna gav sig i väg och fann allt vara som han hade sagt. 33När de skulle ta åsnan sade de som ägde den: »Varför tar ni åsnan?« 34De svarade: »Herren behöver den.« 35Och de ledde den till Jesus och lade sina mantlar på den och hjälpte honom upp. 36Där han kom ridande bredde folk ut sina mantlar på vägen.

37Då han närmade sig staden och var på väg ner från Olivberget började hela skaran av lärjungar i sin glädje ljudligt prisa Gud för alla de underverk de hade sett: 38»Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn. Fred i himlen och ära i höjden.« 39Några fariseer i folkmassan sade då till honom: »Mästare, säg åt dina lärjungar att sluta.« 40Han svarade: »Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa.«

Jesus gråter över Jerusalem

41När han kom närmare och såg staden började han gråta över den 42och sade: »Om du denna dag hade förstått, också du, vad som ger dig fred! Men nu är det fördolt för dig. 43Det skall komma en tid då du får se dina fiender bygga vallar runt dig och omringa dig och ansätta dig från alla håll. 44De skall slå dig och ditt folk till marken, och de skall inte lämna sten på sten, eftersom du inte förstod att tiden var inne för Guds besök.«

Templet rensas

45När han kom till templet körde han ut dem som drev handel där 46och sade till dem: »Det står i skriften: Mitt hus skall vara ett bönens hus. Men ni har gjort det till ett rövarnäste.« 47Sedan undervisade han varje dag i templet. Översteprästerna och de skriftlärda och alla folkets ledare försökte röja honom ur vägen, 48men de visste inte hur de skulle göra, för han hade hela folket med sig och alla lyssnade på honom.