Bibel 2000 (B2000)
15

Liknelsen om det förlorade fåret

151Alla tullindrivare och syndare sökte sig till Jesus för att höra honom. 2Fariseerna och de skriftlärda förargade sig och sade: »Den mannen umgås med syndare och äter med dem.« 3Då gav han dem denna liknelse: 4»Om någon av er har hundra får och tappar bort ett av dem, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och letar efter det borttappade tills han hittar det? 5Och när han hittar det blir han glad och lägger det över axlarna. 6Och när han kommer hem samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig, jag har hittat fåret som jag hade förlorat. 7Jag säger er: på samma sätt blir det större glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig än över nittionio rättfärdiga som inte behöver omvända sig.

Liknelsen om det förlorade myntet

8Eller om en kvinna har tio silvermynt och tappar bort ett av dem, tänder hon då inte en lampa och sopar hela huset och letar överallt tills hon hittar det? 9Och när hon har hittat det samlar hon väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig, jag har hittat myntet som jag hade förlorat. 10På samma sätt, säger jag er, gläder sig Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig.«

Liknelsen om den förlorade sonen

11Han sade: »En man hade två söner. 12Den yngste sade till fadern: ’Far, ge mig den del av förmögenheten som skall bli min.’ Då skiftade fadern sin egendom mellan dem. 13Några dagar senare hade den yngste sonen sålt allt han ägde och gav sig i väg till ett främmande land, och där slösade han bort sin förmögenhet på ett liv i utsvävningar. 14När han hade gjort av med allt blev det svår hungersnöd i landet, och han började lida nöd. 15Han gick och tog tjänst hos en välbärgad man i det landet, och denne skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin. 16Han hade gärna velat äta sig mätt på fröskidorna som svinen åt, men ingen lät honom få något. 17Då kom han till besinning och tänkte: ’Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl. 18Jag ger mig av hem till min far och säger till honom: Far, jag har syndat mot himlen och mot dig. 19Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få gå som en av dina daglönare.’ 20Och han gav sig av hem till sin far. Redan på långt håll fick fadern syn på honom. Han fylldes av medlidande och sprang emot honom och omfamnade och kysste honom. 21Sonen sade: ’Far, jag har syndat mot himlen och mot dig, jag är inte längre värd att kallas din son.’ 22Men fadern sade till sina tjänare: ’Skynda er att ta fram min finaste dräkt och klä honom i den, och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter. 23Och hämta gödkalven och slakta den, så skall vi äta och hålla fest. 24Min son var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen.’ Och festen började.

25Men den äldste sonen var ute på fälten. När han på vägen hem närmade sig huset hörde han musik och dans. 26Han kallade på en av tjänarna och frågade vad som stod på. 27Tjänaren svarade: ’Din bror har kommit hem, och din far har låtit slakta gödkalven därför att han har fått tillbaka honom välbehållen.’ 28Då blev han arg och ville inte gå in. Fadern kom ut och försökte tala honom till rätta, 29men han svarade: ’Här har jag tjänat dig i alla dessa år och aldrig överträtt något av dina bud, och mig har du aldrig gett ens en killing att festa på med mina vänner. 30Men när han kommer hem, din son som har levt upp din egendom tillsammans med horor, då slaktar du gödkalven.’ 31Fadern sade till honom: ’Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. 32Men nu måste vi hålla fest och vara glada, för din bror var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen.’«

16

Liknelsen om den ohederlige förvaltaren

161Han sade också till sina lärjungar: »Det var en rik man som hade en förvaltare, och denne beskylldes för att förskingra hans förmögenhet. 2Mannen kallade till sig honom och sade: ’Vad är det jag hör om dig? Lämna in dina räkenskaper, du kan inte vara kvar som förvaltare.’ 3Förvaltaren tänkte: ’Vad skall jag göra nu när min herre avskedar mig? Gräva orkar jag inte, och tigga skäms jag för. 4Jo, jag vet vad jag skall göra så att folk tar emot mig i sina hus när jag mister min tjänst.’ 5Han skickade efter dem som var skuldsatta hos hans herre, en i sänder, och frågade den förste hur mycket han var skyldig. 6’Hundra krus olja’, svarade mannen. Då sade han: ’Här är ditt skuldebrev, sätt dig genast ner och skriv femtio.’ 7Sedan frågade han näste man: ’Och du, hur mycket är du skyldig?’ — ’Hundra tunnor vete.’ Då sade han: ’Här är ditt skuldebrev. Skriv åttio.’«

8Och Herren berömde den ohederlige förvaltaren för att han hade handlat klokt. »Denna världens människor beter sig klokare mot sina egna än ljusets människor gör. 9Ja, jag säger er: använd den ohederliga mammon till att skaffa er vänner som tar emot er i evighetens hyddor när mammon lämnar er i sticket.

10Den som är trogen i smått är trogen också i stort, och den som är ohederlig i smått är ohederlig också i stort. 11Om ni inte har varit trogna i fråga om den ohederliga mammon, vem vill då anförtro er det som har verkligt värde? 12Och om ni inte har varit trogna i fråga om andras egendom, vem vill då ge er det som skall tillhöra er?

13Ingen tjänare kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.«

Gudsriket och lagen

14Allt detta hörde fariseerna, som älskar pengar, och de gjorde narr av honom. 15Då sade han till dem: »Ni vill framstå som rättfärdiga inför människorna, men Gud känner era hjärtan. Det som människor sätter högt är skändligt i Guds ögon.

16Lagen och profeterna hade sin tid fram till Johannes. Sedan dess förkunnas Guds rike, och alla trängs för att komma in där. 17Men förr skall himmel och jord förgå än en enda prick i lagen faller bort.

18Den som skiljer sig från sin hustru och gifter om sig är en äktenskapsbrytare, och den som gifter sig med en frånskild kvinna är en äktenskapsbrytare.

Liknelsen om den rike mannen och Lasaros

19Det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och levde i fest och glans var dag. 20Men en tiggare som hette Lasaros låg vid hans port full av sår 21och önskade att han fick äta sig mätt på resterna från den rike mannens bord. Hundarna kom till och med och slickade på hans sår. 22Så dog tiggaren och fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida. Den rike dog också han och begravdes. 23I dödsriket, där han pinades, lyfte han blicken och fick långt borta se Abraham, och Lasaros vid hans sida. 24Då ropade han: ’Fader Abraham, förbarma dig över mig och skicka Lasaros att doppa fingerspetsen i vatten och fukta min tunga, jag plågas här i lågorna.’ 25Men Abraham svarade: ’Kom ihåg, mitt barn, att du fick ut ditt goda medan du levde, liksom Lasaros sitt onda. Nu har han funnit tröst här, medan du plågas. 26Dessutom gapar det en klyfta mellan oss och er, för att de som vill ta sig över från oss till er eller från er till oss inte skall kunna göra det.’ 27Mannen sade: ’Då ber jag dig, fader, att du skickar honom till min fars hus. 28Jag har fem bröder, och han måste varna dem så att inte de också kommer hit till detta plågornas ställe.’ 29Abraham sade: ’De har Mose och profeterna. De kan lyssna till dem.’ 30Mannen svarade: ’Nej, fader Abraham, men om någon kommer till dem från de döda omvänder de sig.’ 31Men Abraham sade: ’Lyssnar de inte till Mose och profeterna, då låter de inte övertyga sig ens om någon står upp från de döda.’«

17

Förförelser. Förlåtelse och tro

171Han sade till sina lärjungar: »Det är oundvikligt att förförelserna kommer, men ve den genom vilken de kommer. 2Det vore bättre för honom att ha sänkts i havet med en kvarnsten om halsen än att kunna förleda en enda av dessa små. 3Ta er i akt!

Om din broder gör orätt, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, så förlåt honom. 4Även om han gör orätt mot dig sju gånger om dagen och sju gånger kommer tillbaka och säger: Jag ångrar mig, så skall du förlåta honom.«

5Apostlarna sade till Herren: »Ge oss större tro.« 6Herren svarade: »Om ni hade tro så stor som ett senapskorn skulle ni kunna säga till mullbärsträdet där: Dra upp dig själv med rötterna och plantera dig i havet! Och det skulle lyda er.

Liknelsen om tjänaren som passar upp

7Om ni har en tjänare som plöjer eller vallar får, säger ni då till honom när han kommer hem från ägorna: Gå genast och slå dig ner vid bordet. 8Nej, ni säger: Gör i ordning maten åt mig, fäst upp dina kläder och passa upp mig medan jag äter och dricker; sedan kan du själv äta och dricka. 9Inte får tjänaren något tack för att han gör vad han är ålagd. 10På samma sätt med er: när ni har gjort allt som åligger er skall ni säga: Vi är odugliga tjänare, vi har bara gjort vad vi är skyldiga att göra.«

Tio spetälska botas

11Under sin vandring mot Jerusalem följde han gränsen mellan Samarien och Galileen. 12När han var på väg in i en by kom tio spetälska emot honom. De stannade på avstånd 13och ropade: »Jesus, mästare, förbarma dig över oss!« 14Då sade han till dem: »Gå och visa upp er för prästerna!« Och medan de var på väg dit blev de rena. 15En av dem vände tillbaka när han såg att han hade blivit frisk. Med hög röst prisade han Gud 16och kastade sig till marken vid Jesu fötter och tackade honom. Han var samarier. 17Jesus frågade: »Blev inte alla tio rena? Var är de nio andra? 18Är det bara den här främlingen som har vänt tillbaka för att ge Gud ära?« 19Och han sade till mannen: »Stig upp och gå. Din tro har hjälpt dig.«

När Guds rike och Människosonen kommer

20Tillfrågad av fariseerna om när Guds rike skulle komma svarade han: »Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. 21Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er.«

22Till lärjungarna sade han: »Det skall komma en tid då ni längtar efter att få uppleva en enda av Människosonens dagar men inte får det. 23Man skall säga till er: Där är han, eller: Här är han. Spring inte dit de pekar, rusa inte efter dem. 24Ty liksom blixten flammar till och lyser upp hela himlen från horisont till horisont, så skall Människosonen visa sig på sin dag. 25Men först måste han lida mycket och förkastas av detta släkte.

26Som det var i Noas dagar, så skall det bli under Människosonens dagar. 27Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken och floden kom över dem och gjorde slut på dem alla. 28Eller som på Lots tid: folk åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde, 29men den dag då Lot lämnade Sodom regnade eld och svavel från himlen och gjorde slut på dem alla. 30Likadant blir det den dag då Människosonen uppenbaras.

31Den dagen får den som är uppe på taket och har sina tillhörigheter inne i huset inte gå ner och hämta dem, och den som är ute på ägorna får inte vända tillbaka hem. 32Kom ihåg Lots hustru. 33Den som försöker bevara sitt liv skall mista det, men den som mister det skall rädda det. 34Jag säger er: den natten ligger två män på samma bädd; den ene skall tas med och den andre skall lämnas kvar. 35Två kvinnor mal tillsammans; den ena skall tas med och den andra skall lämnas kvar.« 37De frågade honom: »Var blir det, herre?« Han svarade: »Där liket ligger, där samlas gamarna.«