Bibel 2000 (B2000)
13

Om ni inte omvänder er

131Vid samma tillfälle kom några och berättade för honom om de galileer vilkas blod Pilatus hade blandat med blodet från deras offerdjur. 2Då sade han: »Tror ni att de var större syndare än alla andra i Galileen, eftersom detta kunde hända dem? 3Nej, säger jag, men om ni inte omvänder er skall ni alla mista livet som de. 4Eller de arton som dödades när Siloatornet rasade, tror ni att de var större syndare än alla andra i Jerusalem? 5Nej, säger jag, men om ni inte omvänder er skall ni alla mista livet, precis som de.«

Liknelsen om fikonträdet som inte bar frukt

6Och han gav dem denna liknelse: »En man hade ett fikonträd i sin vingård, och han kom för att se om det fanns någon frukt på det men hittade ingen. 7Då sade han till sin trädgårdsmästare: ’I tre år har jag kommit och letat efter frukt på det här trädet utan att hitta någon. Hugg bort det! Varför skall det ta upp mark till ingen nytta?’ 8Han svarade: ’Herre, låt det stå kvar ett år till, så skall jag gräva runt det och gödsla. 9Kanske bär det frukt nästa år. Om inte, kan du hugga bort det.’«

En krokryggig kvinna botas

10En gång undervisade han i en synagoga på sabbaten. 11Där fanns en kvinna som hade plågats av en sjukdomsande i arton år. Hon var krokryggig och kunde inte räta på sig. 12När Jesus fick se henne kallade han på henne och sade: »Kvinna, du är fri från din sjukdom«, 13och så lade han sina händer på henne. Genast kunde hon räta på sig, och hon prisade Gud. 14Men synagogföreståndaren, som förargade sig över att Jesus botade på sabbaten, sade till folket: »Det finns sex dagar då man skall arbeta. På dem kan ni komma och bli botade, men inte under sabbaten.« 15Herren svarade honom: »Hycklare, finns det någon av er som inte löser sin oxe eller åsna från krubban också på sabbaten och leder ut och vattnar den? 16Men här är en Abrahams dotter som Satan har hållit bunden i arton år. Skulle hon inte få lösas från sin boja på sabbaten?« 17Dessa ord kom alla hans motståndare att skämmas, men folket gladde sig över allt det underbara som han gjorde.

Liknelsen om senapskornet och om surdegen

18Så sade han: »Vad är då Guds rike likt? Vad skall jag jämföra det med? 19Det är som ett senapskorn som en man sätter i sin trädgård. Det växer och blir till ett träd, och himlens fåglar bygger bo bland grenarna.«

20Vidare sade han: »Vad skall jag jämföra Guds rike med? 21Det är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl; till slut blir alltsammans syrat.«

Gå in genom den trånga porten

22Han gick genom städer och byar och undervisade på sin väg mot Jerusalem. 23Någon frågade honom: »Herre, är det bara några få som blir räddade?« Han sade till dem: 24»Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Jag säger er: många skall försöka ta sig in men inte lyckas. 25När väl husets herre har stigit upp och låst porten och ni blir stående utanför och bultar och säger: Herre, öppna för oss! så kommer han att svara: Jag vet inte vilka ni är. 26Då säger ni: Vi har ätit och druckit tillsammans med dig, och du har undervisat på våra gator. 27Han skall svara: Jag vet inte vilka ni är. Bort härifrån, alla ni orättens hantlangare. — 28Där skall ni gråta och skära tänder, när ni får se Abraham och Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike medan ni själva blir utdrivna. 29Och människor skall komma från öster och väster och från norr och söder och ligga till bords i Guds rike. 30Och då skall sådana som är sist bli först, och sådana som är först skall bli sist.«

Jesu klagan över Jerusalem

31Just då kom några fariseer och sade till honom: »Skynda dig i väg härifrån. Herodes vill döda dig.« 32Han svarade: »Hälsa den räven att i dag och i morgon driver jag ut demoner och gör de sjuka friska, och på tredje dagen är jag vid målet. 33Men i dag och i morgon och i övermorgon måste jag vandra vidare, ty en profet får inte mista livet någon annanstans än i Jerusalem.

34Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som blir sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte. 35Nu får ni själva ta hand om ert hus. Jag säger er: ni kommer inte att se mig förrän på den dag då ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn.«

14

En man med vatten i kroppen botas

141En sabbat var han bjuden på måltid hos en farisé som var med i rådet, och man iakttog honom noga. 2Då stod det framför honom en man som led av vatten i kroppen. 3Jesus vände sig till de laglärda och fariseerna och sade: »Är det tillåtet att bota sjuka på sabbaten eller inte?« 4Men de teg. Då rörde han vid mannen och gjorde honom frisk och lät honom sedan gå. 5Och han sade till dem: »Om någon av er har en son eller en oxe som faller ner i en brunn, drar han då inte genast upp dem, även om det är sabbat?« 6Det kunde de inte svara på.

Den som ödmjukar sig skall bli upphöjd

7När han märkte hur gästerna försökte få de främsta platserna vid bordet gav han dem en liknelse: 8»När du är bjuden på bröllop, slå dig då inte ner överst vid bordet. Kanske någon av de andra gästerna är mer ansedd än du 9och värden kommer och säger: Ge honom din plats. Då får du skämmas när du måste flytta dig längst ner. 10Nej, när du är bjuden, gå då genast och ta den nedersta platsen, så att värden säger till dig när han kommer: Käre vän, flytta dig längre upp. Då blir du hedrad inför alla dina medgäster. 11Den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.« 12Till sin värd sade han: »När du bjuder på middag eller någon annan måltid, bjud då inte dina vänner eller bröder eller släktingar eller rika grannar, så att de bjuder tillbaka och det blir din belöning. 13Nej, när du skall ha en fest, så bjud fattiga och krymplingar, lytta och blinda. 14Salig är du då, eftersom de inte kan ge dig någon belöning; belöningen får du vid de rättfärdigas uppståndelse.«

Liknelsen om festen

15En av gästerna, som hörde detta, sade till honom: »Salig den som får vara med om måltiden i Guds rike.« 16Jesus svarade: »En man skulle ha en fest och bjöd många gäster. 17När festen skulle börja skickade han sin tjänare att säga till de inbjudna: ’Välkomna, allt är färdigt.’ 18Men alla hade de någon ursäkt att komma med. En lät hälsa: ’Jag har köpt en åker och är tvungen att gå och se på den, förlåt att jag inte kan komma.’ 19En annan sade: ’Jag har köpt fem par oxar och måste ut och se vad de går för, förlåt att jag inte kan komma.’ 20En tredje sade: ’Jag har just gift mig, så jag kan inte komma.’ 21När tjänaren kom tillbaka och berättade detta greps hans herre av vrede och sade: ’Gå genast ut på gator och gränder i staden och hämta hit alla fattiga och krymplingar och blinda och lytta.’ 22Och tjänaren sade: ’Herre, jag har gjort som du befallde, men ännu finns det plats.’ 23Då sade mannen till sin tjänare: ’Gå ut på vägarna och stigarna och se till att folk kommer hit, så att mitt hus blir fullt. 24Jag säger er att ingen av alla dem som först blev bjudna skall få vara med på min fest.’«

Att vara Jesu lärjunge

25Stora skaror gick tillsammans med honom, och han vände sig om och sade till dem: 26»Om någon kommer till mig utan att hata sin far och sin mor och sin hustru och sina barn och sina syskon och därtill sitt eget liv, kan han inte vara min lärjunge. 27Den som inte bär sitt kors och följer efter mig kan inte vara min lärjunge. 28Om någon av er vill bygga ett torn, sätter han sig då inte ner och räknar ut vad det kostar, för att se om han har råd med bygget? 29Annars kan det hända att de som ser att han har lagt grunden men inte kan bygga färdigt börjar göra narr av honom 30och säger: Den där, han satte i gång ett bygge men kunde inte få det färdigt! 31Eller om en kung vill dra ut i fält mot en annan kung, sätter han sig då inte ner och överväger om han med tio tusen man kan möta den som rycker an med tjugo tusen? 32Kan han inte det skickar han sändebud för att be om fred medan den andre ännu är långt borta. 33Så är det alltså: ingen av er kan vara min lärjunge om han inte avstår från allt han äger.

34Salt är bra att ha. Men om saltet mister sin kraft, hur skall man få det salt igen? 35Det duger varken för jorden eller gödselstacken. Man slänger bort det. Hör, du som har öron att höra med.«

15

Liknelsen om det förlorade fåret

151Alla tullindrivare och syndare sökte sig till Jesus för att höra honom. 2Fariseerna och de skriftlärda förargade sig och sade: »Den mannen umgås med syndare och äter med dem.« 3Då gav han dem denna liknelse: 4»Om någon av er har hundra får och tappar bort ett av dem, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och letar efter det borttappade tills han hittar det? 5Och när han hittar det blir han glad och lägger det över axlarna. 6Och när han kommer hem samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig, jag har hittat fåret som jag hade förlorat. 7Jag säger er: på samma sätt blir det större glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig än över nittionio rättfärdiga som inte behöver omvända sig.

Liknelsen om det förlorade myntet

8Eller om en kvinna har tio silvermynt och tappar bort ett av dem, tänder hon då inte en lampa och sopar hela huset och letar överallt tills hon hittar det? 9Och när hon har hittat det samlar hon väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig, jag har hittat myntet som jag hade förlorat. 10På samma sätt, säger jag er, gläder sig Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig.«

Liknelsen om den förlorade sonen

11Han sade: »En man hade två söner. 12Den yngste sade till fadern: ’Far, ge mig den del av förmögenheten som skall bli min.’ Då skiftade fadern sin egendom mellan dem. 13Några dagar senare hade den yngste sonen sålt allt han ägde och gav sig i väg till ett främmande land, och där slösade han bort sin förmögenhet på ett liv i utsvävningar. 14När han hade gjort av med allt blev det svår hungersnöd i landet, och han började lida nöd. 15Han gick och tog tjänst hos en välbärgad man i det landet, och denne skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin. 16Han hade gärna velat äta sig mätt på fröskidorna som svinen åt, men ingen lät honom få något. 17Då kom han till besinning och tänkte: ’Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl. 18Jag ger mig av hem till min far och säger till honom: Far, jag har syndat mot himlen och mot dig. 19Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få gå som en av dina daglönare.’ 20Och han gav sig av hem till sin far. Redan på långt håll fick fadern syn på honom. Han fylldes av medlidande och sprang emot honom och omfamnade och kysste honom. 21Sonen sade: ’Far, jag har syndat mot himlen och mot dig, jag är inte längre värd att kallas din son.’ 22Men fadern sade till sina tjänare: ’Skynda er att ta fram min finaste dräkt och klä honom i den, och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter. 23Och hämta gödkalven och slakta den, så skall vi äta och hålla fest. 24Min son var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen.’ Och festen började.

25Men den äldste sonen var ute på fälten. När han på vägen hem närmade sig huset hörde han musik och dans. 26Han kallade på en av tjänarna och frågade vad som stod på. 27Tjänaren svarade: ’Din bror har kommit hem, och din far har låtit slakta gödkalven därför att han har fått tillbaka honom välbehållen.’ 28Då blev han arg och ville inte gå in. Fadern kom ut och försökte tala honom till rätta, 29men han svarade: ’Här har jag tjänat dig i alla dessa år och aldrig överträtt något av dina bud, och mig har du aldrig gett ens en killing att festa på med mina vänner. 30Men när han kommer hem, din son som har levt upp din egendom tillsammans med horor, då slaktar du gödkalven.’ 31Fadern sade till honom: ’Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. 32Men nu måste vi hålla fest och vara glada, för din bror var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen.’«