Bibel 2000 (B2000)
11

Om bön

111En gång hade Jesus stannat på ett ställe för att be. När han slutade sade en av hans lärjungar till honom: »Herre, lär oss att be, liksom Johannes lärde sina lärjungar.« 2Då sade han till dem: »När ni ber skall ni säga:

Fader, låt ditt namn bli helgat.

Låt ditt rike komma.

3Ge oss var dag vårt bröd för dagen som kommer.

4Och förlåt oss våra synder,

ty också vi förlåter var och en som står i skuld till oss.

Och utsätt oss inte för prövning.«

5Han sade till dem: »Tänk er att någon av er går till en vän mitt i natten och säger: ’Käre vän, låna mig tre bröd. 6En god vän som är på resa har kommit hem till mig, och jag har ingenting att bjuda på.’ 7Då kanske han där inne säger: ’Lämna mig i fred. Dörren är redan låst, och jag har barnen hos mig i sängen. Jag kan inte stiga upp och ge dig något.’ 8Men jag säger er: även om han inte stiger upp och ger honom något för vänskaps skull, så gör han det därför att den andre är så påträngande, och han ger honom allt vad han behöver. 9Därför säger jag er: Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. 10Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.

11Finns det någon far ibland er som ger sin son en orm när han ber om en fisk 12eller ger honom en skorpion när han ber om ett ägg? 13Om nu redan ni, som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor, skall då inte fadern i himlen ge helig ande åt dem som ber honom?«

Demoner drivs ut med Guds finger

14En gång drev han ut en demon som var stum. När demonen for ut började den stumme tala, och folket häpnade. 15Men några sade: »Det är med demonernas furste Beelsebul som han driver ut demonerna.« 16Andra ville sätta honom på prov och krävde att få se ett tecken från himlen. 17Men han visste vad de hade i tankarna och sade: »Varje rike som råkar i strid med sig självt blir ödelagt, och hus faller över hus. 18Och om nu Satan råkar i strid med sig själv, hur skall hans rike då kunna bestå? Ni säger ju att det är med Beelsebul som jag driver ut demonerna. 19Men om jag driver ut demonerna med Beelsebul, med vems hjälp driver då era anhängare ut dem? De kommer alltså att bli er dom. 20Men om det är med Guds finger jag driver ut demonerna, då har Guds rike nått er. 21När en stark man vaktar sin gård med vapen i hand får hans ägodelar vara i fred. 22Men kommer det en som är ännu starkare och övermannar honom tar den mannen ifrån honom alla de vapen han litade på och fördelar bytet. 23Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.

Den orena andens återkomst

24När den orena anden lämnar en människa vandrar den genom vattenlösa trakter och letar efter en plats att vila på. Hittar den ingen säger den: Jag vänder tillbaka till mitt hus som jag lämnade. 25När den så kommer och finner det städat och snyggt, 26går den bort och hämtar sju andar till som är värre än den själv, och de följer med in och slår sig ner där. För den människan blir slutet värre än början.«

27När han sade detta hördes en kvinna i mängden ropa: »Saligt det moderliv som har burit dig, och saliga de bröst som du har diat.« 28Men han svarade: »Säg hellre: Saliga de som hör Guds ord och tar vara på det.«

Jona-tecknet

29När ännu mer folk strömmade till sade han till dem: »Detta släkte är ett ont släkte. Det vill ha ett tecken, men det skall inte få något annat än Jona-tecknet. 30Ty liksom Jona blev ett tecken för folket i Nineve skall Människosonen bli det för detta släkte. 31Söderns drottning skall uppstå vid domen tillsammans med människorna i detta släkte och bli deras dom. Ty hon kom från jordens yttersta gräns för att lyssna till Salomos vishet, men här finns något som är förmer än Salomo. 32Folk från Nineve skall uppstå vid domen tillsammans med detta släkte och bli dess dom. Ty de omvände sig vid Jonas förkunnelse, men här finns något som är förmer än Jona.

Kroppens lampa är ögat

33Ingen tänder en lampa och ställer den i en vrå eller under sädesmåttet. Man sätter den på hållaren, så att de som kommer in ser ljuset. 34Kroppens lampa är ögat. När ditt öga är ogrumlat får hela din kropp ljus, men när det är fördärvat är det mörkt i din kropp. 35Se alltså till att ljuset inom dig inte är mörker. 36Om hela din kropp får ljus och ingen del ligger i mörker, så blir den helt och hållet ljus, som när en lampa låter sitt ljus falla på dig.«

Anklagelser mot fariseer och laglärda

37Under detta tal bjöd en farisé honom hem till sig, och han följde med in och lade sig till bords. 38Farisén blev förvånad över att han inte badade sig ren före måltiden, 39men Herren sade till honom: »Ni fariseer, ni rengör utsidan av bägare och fat, men ert inre är fullt av vinningslystnad och ondska. 40Begriper ni inte att han som har gjort utsidan också har gjort insidan? 41Nej, ge de fattiga vad som finns på era fat, så blir allt rent för er. 42Ve er, fariseer, som ger tionde av mynta och vinruta och alla grönsaker men glömmer rättvisan och kärleken till Gud. Ni skulle göra det ena utan att därför försumma det andra. 43Ve er, fariseer, som älskar att sitta främst i synagogorna och bli hälsade på torgen. 44Ve er, ni är som gravar som inte syns, och människorna märker inte när de trampar på dem.«

45Då insköt en av de laglärda: »Mästare, det du säger är en förolämpning mot oss också.« 46Han svarade: »Ve också er, ni laglärda. Ni lastar på människorna bördor som är svåra att bära och rör inte ett finger för att lätta på bördorna. 47Ve er, som reser gravvårdar över profeterna, som era fäder dödade. 48Så vittnar ni om vad era fäder gjort och visar att ni godtar det; de dödade profeterna och ni reser vårdar över dem. 49Därför har också Guds vishet sagt: Jag skall sända profeter och apostlar till dem, och några skall de döda och förfölja. 50Därför skall detta släkte få betala för alla profeters blod som har utgjutits från världens skapelse, 51alltifrån Abels blod ända till Sakarjas blod, som spilldes mellan altaret och tempelhuset. Ja, jag säger er: detta släkte skall få betala för det. 52Ve er, ni laglärda, som har tagit nyckeln till kunskapen. Själva har ni inte gått in, och dem som ville gå in har ni hindrat.«

53När han gick därifrån ansattes han hårt av de skriftlärda och fariseerna, som ställde många besvärliga frågor 54för att få honom att säga något som han kunde fällas för.

12

Varning för hyckleri

121Under tiden hade människor samlats i tusental, så att de höll på att trampa ner varandra. Jesus vände sig först till sina lärjungar och sade: »Akta er för fariseernas surdeg, hyckleriet. 2Det finns ingenting gömt som inte skall komma i dagen och ingenting dolt som inte skall bli känt. 3Därför skall också det som ni har sagt i mörkret bli hört i dagsljuset, och det som ni har viskat i enrum skall ropas ut från taken.

Var inte rädda

4Jag säger till er som är mina vänner: låt er inte skrämmas av dem som kan döda kroppen men sedan inte kan göra mer. 5Jag skall tala om för er vem ni skall frukta. Frukta honom som kan döda och sedan har makt att kasta ner i helvetet. Ja, jag säger er: honom skall ni frukta. 6Säljs inte fem sparvar för två kopparslantar? Men ingen av dem är glömd av Gud. 7Och till och med hårstråna på ert huvud är räknade. Var inte rädda, ni är mer värda än aldrig så många sparvar.

Bekännelse och förnekelse

8Jag säger er: var och en som känns vid mig inför människorna, honom skall också Människosonen kännas vid inför Guds änglar. 9Men den som förnekar mig inför människorna skall bli förnekad inför Guds änglar. 10Var och en som säger något mot Människosonen skall få förlåtelse, men den som hädar den heliga anden får inte förlåtelse. 11När ni ställs till svars i synagogorna och inför myndigheterna och makthavarna, bekymra er då inte för hur ni skall försvara er eller för vad ni skall säga. 12Ty när den stunden kommer skall den heliga anden låta er veta vad som behöver sägas.«

Liknelsen om den rike och hans lador

13Någon i hopen sade till honom: »Mästare, säg åt min bror att dela arvet med mig.« 14Han svarade: »Vem har satt mig till att döma eller skifta mellan er?« 15Och han sade till dem: »Akta er för allt habegär. En människas liv beror inte av överflöd på ägodelar.« 16Sedan gav han dem en liknelse: »En rik man hade fått god skörd på sina jordar. 17Han tänkte för sig själv: ’Vad skall jag göra? Jag har inte plats för hela skörden.’ 18Han sade: ’Så här skall jag göra. Jag river mina lador och bygger större så att jag får rum med säden och allt annat jag äger. 19Sedan kan jag säga till mig själv: Nu min vän är du väl försörjd för många år framåt. Du kan vila ut. Ät, drick och roa dig.’ 20Men Gud sade till honom: ’Din dåre, i natt skall ditt liv tas ifrån dig, och allt du har lagt på hög, vem skall få det?’ 21Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud.«

Gör er inga bekymmer

22Och till sina lärjungar sade han: »Därför säger jag er: bekymra er inte för hur ni skall få mat att leva av eller kläder att sätta på kroppen. 23Livet är mer än födan och kroppen mer än kläderna. 24Tänk på korparna, de varken sår eller skördar, de har varken förrådskammare eller lador, men Gud föder dem. Och hur mycket mer värda är inte ni än fåglarna? 25Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? 26När ni nu inte ens förmår så lite, varför bekymrar ni er då om allt annat? 27Tänk på liljorna, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. 28Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står ute på ängen och i morgon stoppas i ugnen, skall han då inte ha kläder åt er, ni trossvaga? 29Tänk inte på hur ni skall få något att äta och dricka, och oroa er inte. 30Allt sådant jagar hedningarna i världen efter. Men er fader vet att ni behöver detta. 31Sök i stället hans rike, så skall ni få det andra också. 32Var inte rädd, du lilla hjord, er fader har beslutat att ge er riket. 33Sälj vad ni äger och ge åt de fattiga. Skaffa er en penningpung som inte slits ut, en outtömlig skatt i himlen, dit ingen tjuv kan nå och där ingen mal förstör. 34Ty där er skatt är, där kommer också ert hjärta att vara.

Tjänaren som är beredd

35Fäst upp era kläder och håll lamporna brinnande. 36Var som tjänare som väntar på att deras herre skall komma hem från ett bröllop, så att de genast kan öppna när han kommer och bultar på porten. 37Saliga de tjänarna, eftersom deras herre finner dem vakna när han kommer. Sannerligen, han skall fästa upp sina kläder och låta dem lägga sig till bords och själv gå och passa upp dem. 38Om han så kommer vid midnatt eller ännu senare — saliga är de tjänarna, när han finner dem beredda. 39Ni förstår väl att om husägaren visste när tjuven kom, skulle han hindra honom från att bryta sig in i huset. 40Var beredda, också ni, ty när ni minst väntar det, då kommer Människosonen.«

41Petrus frågade: »Herre, gäller din liknelse oss eller alla?« 42Herren svarade: »Tänk er en trogen och klok förvaltare som av sin herre blir satt att ha hand om tjänstefolket och dela ut maten åt dem i rätt tid. 43Salig den tjänaren, när hans herre kommer och finner att han gör vad han skall. 44Sannerligen, han skall låta honom ta hand om allt han äger. 45Men om den tjänaren tänker: Det dröjer innan min herre kommer, och så börjar slå tjänstefolket och äta och dricka sig full, 46då skall hans herre komma en dag när han inte väntar honom och vid en tid som han inte vet om och hugga ner honom och låta honom dela lott med de trolösa. 47Den tjänaren som vet vad hans herre vill men ingenting förbereder och inte handlar efter hans vilja, han skall piskas med många rapp. 48Men den som av okunnighet gör sådant som förtjänar prygel, han skall bara piskas med några få rapp. Av den som har fått mycket skall det krävas mycket, och den som har anförtrotts mycket skall få svara för desto mera.

Splittring, inte fred

49Jag har kommit för att tända en eld på jorden. Om den ändå redan brann! 50Men jag har ett dop som jag måste döpas med, och jag våndas innan det är över. 51Tror ni jag är här för att skapa fred på jorden? Nej, säger jag, men splittring! 52Ty där fem bor i ett hus skall de i fortsättningen leva splittrade, tre mot två och två mot tre, 53far mot son och son mot far, mor mot dotter och dotter mot mor, svärmor mot sonhustru och sonhustru mot svärmor.«

Att tyda tiden

54Till folket sade han: »När ni ser moln stiga upp i väster säger ni genast att det blir regn, och det blir det också. 55Och när ni märker att vinden är sydlig säger ni att det blir hett, och det blir det. 56Hycklare, jordens och himlens utseende kan ni tyda, men vilken tid det är, varför kan ni inte tyda det?

57Varför avgör ni inte själva vad som är rätt? 58När du är på väg till domstolen med din motpart, så gör vad du kan för att bli förlikt med honom innan ni är framme. Annars släpar han dig inför domaren, och domaren låter indrivaren ta hand om dig, och indrivaren sätter dig i fängelse. 59Var säker på att du inte slipper ut förrän du har betalt till sista öret.«

13

Om ni inte omvänder er

131Vid samma tillfälle kom några och berättade för honom om de galileer vilkas blod Pilatus hade blandat med blodet från deras offerdjur. 2Då sade han: »Tror ni att de var större syndare än alla andra i Galileen, eftersom detta kunde hända dem? 3Nej, säger jag, men om ni inte omvänder er skall ni alla mista livet som de. 4Eller de arton som dödades när Siloatornet rasade, tror ni att de var större syndare än alla andra i Jerusalem? 5Nej, säger jag, men om ni inte omvänder er skall ni alla mista livet, precis som de.«

Liknelsen om fikonträdet som inte bar frukt

6Och han gav dem denna liknelse: »En man hade ett fikonträd i sin vingård, och han kom för att se om det fanns någon frukt på det men hittade ingen. 7Då sade han till sin trädgårdsmästare: ’I tre år har jag kommit och letat efter frukt på det här trädet utan att hitta någon. Hugg bort det! Varför skall det ta upp mark till ingen nytta?’ 8Han svarade: ’Herre, låt det stå kvar ett år till, så skall jag gräva runt det och gödsla. 9Kanske bär det frukt nästa år. Om inte, kan du hugga bort det.’«

En krokryggig kvinna botas

10En gång undervisade han i en synagoga på sabbaten. 11Där fanns en kvinna som hade plågats av en sjukdomsande i arton år. Hon var krokryggig och kunde inte räta på sig. 12När Jesus fick se henne kallade han på henne och sade: »Kvinna, du är fri från din sjukdom«, 13och så lade han sina händer på henne. Genast kunde hon räta på sig, och hon prisade Gud. 14Men synagogföreståndaren, som förargade sig över att Jesus botade på sabbaten, sade till folket: »Det finns sex dagar då man skall arbeta. På dem kan ni komma och bli botade, men inte under sabbaten.« 15Herren svarade honom: »Hycklare, finns det någon av er som inte löser sin oxe eller åsna från krubban också på sabbaten och leder ut och vattnar den? 16Men här är en Abrahams dotter som Satan har hållit bunden i arton år. Skulle hon inte få lösas från sin boja på sabbaten?« 17Dessa ord kom alla hans motståndare att skämmas, men folket gladde sig över allt det underbara som han gjorde.

Liknelsen om senapskornet och om surdegen

18Så sade han: »Vad är då Guds rike likt? Vad skall jag jämföra det med? 19Det är som ett senapskorn som en man sätter i sin trädgård. Det växer och blir till ett träd, och himlens fåglar bygger bo bland grenarna.«

20Vidare sade han: »Vad skall jag jämföra Guds rike med? 21Det är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl; till slut blir alltsammans syrat.«

Gå in genom den trånga porten

22Han gick genom städer och byar och undervisade på sin väg mot Jerusalem. 23Någon frågade honom: »Herre, är det bara några få som blir räddade?« Han sade till dem: 24»Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Jag säger er: många skall försöka ta sig in men inte lyckas. 25När väl husets herre har stigit upp och låst porten och ni blir stående utanför och bultar och säger: Herre, öppna för oss! så kommer han att svara: Jag vet inte vilka ni är. 26Då säger ni: Vi har ätit och druckit tillsammans med dig, och du har undervisat på våra gator. 27Han skall svara: Jag vet inte vilka ni är. Bort härifrån, alla ni orättens hantlangare. — 28Där skall ni gråta och skära tänder, när ni får se Abraham och Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike medan ni själva blir utdrivna. 29Och människor skall komma från öster och väster och från norr och söder och ligga till bords i Guds rike. 30Och då skall sådana som är sist bli först, och sådana som är först skall bli sist.«

Jesu klagan över Jerusalem

31Just då kom några fariseer och sade till honom: »Skynda dig i väg härifrån. Herodes vill döda dig.« 32Han svarade: »Hälsa den räven att i dag och i morgon driver jag ut demoner och gör de sjuka friska, och på tredje dagen är jag vid målet. 33Men i dag och i morgon och i övermorgon måste jag vandra vidare, ty en profet får inte mista livet någon annanstans än i Jerusalem.

34Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som blir sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte. 35Nu får ni själva ta hand om ert hus. Jag säger er: ni kommer inte att se mig förrän på den dag då ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn.«