Bibel 2000 (B2000)
7

71Detta är ordningen för skuldoffret. Det är högheligt. 2På den plats där man slaktar brännofferdjuret skall man också slakta skuldofferdjuret. Dess blod skall stänkas runt om på altaret, 3och allt fettet skall offras: fettsvansen, fettet på och kring inälvorna, 4de båda njurarna med ländfettet samt stora leverloben, som tas ut tillsammans med njurarna. 5Prästen skall bränna det på altaret som ett eldoffer åt Herren. Detta är ett skuldoffer. 6Endast män i prästfamiljerna får äta av det. Det skall ätas på helig plats, det är högheligt.

7För syndoffret och skuldoffret gäller en och samma ordning: det tillfaller den präst som bringar försoning med det. 8Den präst som offrar någons brännoffer skall ha offerdjurets hud. 9Alla matoffer som gräddas i ugn, kokas i gryta eller steks på plåt tillhör den präst som bär fram dem. 10Men alla andra matoffer, vare sig de är smorda med olja eller torra, tillhör Arons söner, utan åtskillnad.

11Detta är ordningen för gemenskapsoffret som offras åt Herren. 12Offrar någon det som tackoffer, skall han tillsammans med tackoffret offra osyrade kakor bakade med olja och osyrade tunnkakor smorda med olja samt kakor hopknådade av siktat mjöl och olja. 13Därutöver skall han offra syrat bröd vid det gemenskapsoffer som han offrar som tackoffer. 14Av offergåvorna skall han ge en av vart slag som gåva åt Herren. Den tillhör prästen som stänker gemenskapsoffrets blod. 15Köttet från gemenskapsoffret, framburet som ett tackoffer, skall ätas samma dag som det offras; inget av det får lämnas kvar till morgonen.

16Är hans slaktoffer ett löftesoffer eller ett frivilligt offer, skall det ätas samma dag som det bärs fram, men det som blir över kan ätas dagen därpå. 17Resten av slaktoffret måste brännas upp på tredje dagen.

18Men om någon äter av gemenskapsoffret på tredje dagen, finner Herren inte behag i hans offer. Det räknas inte till hans fördel, tvärtom är det något vederstyggligt. Den som ätit av det bär på skuld. 19Inte heller det kött som kommit i beröring med något orent får ätas utan skall brännas upp.

Alla som är rena får äta av köttet. 20Men var och en som är oren och äter av köttet från Herrens gemenskapsoffer skall utstötas ur sitt folk. 21Om någon rör vid något orent, vare sig en människas orenhet, ett orent djur eller ett orent småkryp, och sedan äter kött från Herrens gemenskapsoffer, skall han utstötas ur sitt folk.

22Herren talade till Mose:

23Säg till israeliterna: Ni får inte äta fettet från nötboskap, får och getter — 24fettet från självdöda eller rivna djur får användas till olika ändamål, men äta det får ni inte. 25Ty var och en som äter fettet från djur som offras som eldoffer till Herren skall utstötas ur sitt folk. 26Ni får inte äta blod, varken av fåglar eller boskap, var ni än bor. 27Var och en som äter blod av något slag skall utstötas ur sitt folk.

28Herren talade till Mose:

29Säg till israeliterna: Den som offrar ett gemenskapsoffer åt Herren skall själv av detta offer bära fram en gåva åt honom. 30Med egna händer skall han bära fram Herrens eldoffer: fettet och bringan skall han bära fram. Bringan skall han lyfta upp till ett offer inför Herren. 31Prästen skall bränna fettet på altaret, men bringan tillhör Aron och hans söner. 32Offerdjurets högra lår skall ni ge som en gåva åt prästen. 33Den av Arons söner som bär fram gemenskapsoffrets blod och fettet skall ha det högra låret som sin del. 34Ty av israeliternas gemenskapsoffer har jag tagit bringan som har lyfts upp och låret som har skänkts till offer och givit dem åt prästen Aron och hans söner; det är vad de för all framtid har rätt att få av israeliterna.

35Detta är Arons och hans söners andel av Herrens eldoffer, alltifrån den dag de fördes fram för att bli Herrens präster. 36När de smordes befallde Herren att israeliterna skulle ge dem detta. Det skall vara en oföränderlig stadga genom alla släktled.

37Detta är ordningarna för brännoffer, matoffer, syndoffer, skuldoffer, prästvigningsoffer och gemenskapsoffer, 38som Herren gav Mose befallning om på berget Sinai, då han befallde israeliterna att frambära sina offer åt Herren i Sinaiöknen.

8

STADGA FÖR PRÄSTER (kap. 8–10)

Aron och hans söner vigs till präster

81Herren talade till Mose:

2Ta med dig Aron och hans söner, dräkterna, smörjelseoljan, syndoffertjuren, de båda baggarna och korgen med osyrat bröd 3och samla hela menigheten vid ingången till uppenbarelsetältet.

4Mose gjorde som Herren hade befallt honom, och menigheten samlades vid ingången till uppenbarelsetältet. 5Mose sade till dem: »Detta är vad Herren har befallt.« 6Och Mose lät Aron och hans söner komma fram, och han tvättade dem med vatten. 7Han klädde på Aron tunikan, spände om honom bältet, satte på honom kåpan och hängde på honom efoden, som han fäste ihop och drog åt med skärpet. 8Och han satte på honom bröstväskan och lade urim och tummim i den. 9Vidare satte han på honom turbanen och fäste guldblomman, det heliga diademet, på dess framsida, så som Herren hade befallt Mose. 10Han tog smörjelseoljan och smorde boningen och det som fanns där, så att allt blev invigt. 11Han stänkte sju gånger av oljan på altaret och smorde det och alla dess tillbehör och likaså karet med dess ställ, så att de blev invigda. 12Och han hällde smörjelseolja på Arons huvud, han smorde och vigde honom.

13Mose lät nu Arons söner stiga fram. Han klädde på dem tunikor, spände om dem bälten och satte på dem huvudbonader, så som Herren hade befallt Mose.

14Han lät föra fram syndoffertjuren, och Aron och hans söner lade sina händer på dess huvud. 15Mose slaktade tjuren, tog blod på fingret och strök på vart och ett av altarets horn, så att altaret renades. Resten av blodet hällde han ut vid foten av altaret. Så invigde han altaret och bringade försoning åt det. 16Och Mose tog allt fettet kring inälvorna, stora leverloben och de båda njurarna med deras fett och brände detta på altaret. 17Men tjuren, dess hud, köttet och resten av inälvorna, brände han upp utanför lägret, så som Herren hade befallt Mose.

18Sedan förde han fram brännofferbaggen, och Aron och hans söner lade sina händer på dess huvud. 19Mose slaktade baggen och stänkte dess blod runt om på altaret. 20Han styckade baggen och brände upp huvudet, köttstyckena och det feta; 21inälvor och fötter tvättade han med vatten. Så brände Mose hela baggen på altaret. Detta var ett brännoffer, en lukt som gör Herren nöjd, ett eldoffer åt Herren, så som Herren hade befallt Mose.

22Därefter förde han fram den andra baggen, prästvigningsbaggen, och Aron och hans söner lade sina händer på dess huvud. 23Mose slaktade baggen, tog lite blod och strök på Arons högra örsnibb, högra tumme och högra stortå. 24Han lät Arons söner stiga fram och strök blod på deras högra örsnibbar, högra tummar och högra stortår och stänkte resten av blodet runt om på altaret. 25Han tog fettet, fettsvansen, allt fettet kring inälvorna, stora leverloben, de båda njurarna med deras fett och högra låret. 26Och ur korgen med osyrat bröd, som stod inför Herren, tog han en osyrad kaka, en kaka bakad med olja och en tunnkaka och lade detta ovanpå fettstyckena och det högra låret. 27Allt detta överlämnade han till Aron och hans söner och lät dem lyfta upp det till ett offer inför Herren. 28Sedan fick Mose tillbaka det av dem och brände det på altaret tillsammans med brännoffret. Detta var ett prästvigningsoffer, en lukt som gör Herren nöjd, ett eldoffer åt Herren. 29Vidare tog han bringan och lyfte upp den till ett offer inför Herren; det var hans andel av prästvigningsbaggen, så som Herren hade befallt Mose. 30Och Mose tog av smörjelseoljan och av blodet på altaret och stänkte på Aron och hans kläder och på hans söner och deras kläder. Så invigde han Aron och hans kläder, liksom hans söner och deras kläder.

31Mose sade till Aron och hans söner: »Koka köttet vid ingången till uppenbarelsetältet; där skall ni äta det tillsammans med brödet som är i prästvigningskorgen, så som jag har blivit befalld: Aron och hans söner skall äta det. 32Men det som blir över av köttet eller av brödet skall ni bränna upp. 33Under sju dagar skall ni inte lämna ingången till uppenbarelsetältet, inte förrän era prästvigningsdagar är slut; sju dagar skall er prästvigning vara. 34Som det har skett i dag, så har Herren befallt att det skall ske också härefter, för att försoning skall ges åt er. 35Dag och natt i sju dygn skall ni stanna kvar vid ingången till uppenbarelsetältet och iaktta Herrens ordning, annars kommer ni att dö. Så har jag blivit befalld.« 36Aron och hans söner gjorde allt som Herren hade befallt genom Mose.

9

Arons första offer

91På åttonde dagen kallade Mose till sig Aron och hans söner och Israels äldste. 2Han sade till Aron: »Ta en tjurkalv till syndoffer och en bagge till brännoffer, båda felfria, och för fram dem inför Herren. 3Säg till israeliterna: Ta en bock till syndoffer och en kalv och ett lamm, båda årsgamla och felfria, till brännoffer. 4Ta också en tjur och en bagge till gemenskapsoffer, att offra inför Herren, och dessutom ett matoffer, smort med olja, ty i dag kommer Herren att visa sig för er.«

5Och de tog det som Mose hade sagt till om och förde fram det till uppenbarelsetältet. Hela församlingen trädde fram och ställde sig inför Herren. 6Mose sade: »Detta är vad Herren har befallt, och Herrens härlighet skall visa sig inför er.« 7Och Mose sade till Aron: »Träd fram till altaret och offra ditt syndoffer och brännoffer och bringa försoning åt dig själv och folket. Offra sedan folkets offer och bringa försoning åt dem, så som Herren har befallt.«

8Då trädde Aron fram till altaret och slaktade sin syndofferkalv. 9Arons söner höll fram blodet åt honom, och han doppade fingret i det och strök det på altarets horn, men resten av blodet hällde han ut vid foten av altaret. 10Och syndoffrets fett, njurarna och stora leverloben brände han på altaret, så som Herren hade befallt Mose. 11Köttet och huden brände han upp utanför lägret. 12Sedan slaktade han brännofferdjuret. Arons söner räckte honom blodet, och han stänkte det runt om på altaret. 13Och de räckte honom det styckade brännofferdjuret med dess huvud, och han brände det på altaret. 14Vidare tvättade han inälvor och fötter och brände dem ovanpå brännoffret på altaret.

15Därefter förde han fram folkets offer. Han tog folkets syndofferbock, slaktade den och gav den som syndoffer, liksom det förra offerdjuret. 16Och han förde fram brännofferdjuren och offrade dem på föreskrivet sätt. 17Han bar fram matoffret, tog en handfull av det och brände det på altaret, förutom morgonens brännoffer. 18Som folkets gemenskapsoffer slaktade han tjuren och baggen. Arons söner räckte honom blodet, och han stänkte det runt om på altaret.

19Fettstyckena från tjuren och baggen, fettsvansen, fettet som täcker inälvorna, njurarna och stora leverloben, 20allt detta lade de ovanpå bringorna, och han brände fettstyckena på altaret. 21Men bringorna och det högra låret lyfte Aron upp till ett offer inför Herren, så som Mose hade befallt. 22Aron sträckte ut sina händer över folket och välsignade det. Sedan steg han ner efter att ha offrat syndoffret, brännoffret och gemenskapsoffret.

23Mose och Aron gick in i uppenbarelsetältet, och när de kom ut igen välsignade de folket. Då visade sig Herrens härlighet för hela folket. 24Eld gick ut från Herren, och den förtärde brännoffret och fettstyckena på altaret. Hela folket såg detta, och alla jublade och kastade sig till marken.