Bibel 2000 (B2000)
6

61Herren talade till Mose:

2Om någon syndar och handlar trolöst mot Herren genom att bedra en landsman i fråga om något som har överlåtits eller anförtrotts åt honom, genom att tillgripa eller tilltvinga sig något från en landsman, 3genom att förtiga att han hittat något borttappat eller genom att svära falskt om någon synd som en människa kan begå, 4så skall den som har syndat och inser sin skuld återställa det han har tillgripit eller tilltvingat sig, blivit anförtrodd eller hittat, 5och likadant när han har svurit falskt. Han skall betala tillbaka fulla värdet och därtill en femtedel. När han inser sin skuld, skall han ersätta rätte ägaren. 6Han skall föra fram sitt skuldoffer inför Herren: till prästen skall han ge en felfri bagge från småboskapen, eller dess värde, som skuldoffer. 7Prästen skall bringa försoning åt honom inför Herren, och han får förlåtelse för vad han än har gjort som dragit skuld över honom.

Offerordningar

8Herren talade till Mose:

9Ge Aron och hans söner följande påbud: Detta är ordningen för brännoffret. Brännoffret skall ligga på altarhärden hela natten fram till morgonen, och altarets eld skall hållas brinnande. 10Prästen skall ta på sig linnerock och bära linnebyxor för att skyla sig. Han skall samla upp askan efter brännoffret som elden har förtärt och lägga den vid sidan av altaret. 11Därefter skall han ta av sig kläderna, sätta på sig andra och bära ut askan till en ren plats utanför lägret. 12Elden på altaret skall fortsätta att brinna, den får aldrig slockna. Varje morgon skall prästen lägga ny ved på elden, ordna brännoffret på den och bränna fettstyckena från gemenskapsoffret ovanpå. 13Elden skall ständigt hållas brinnande på altaret, den får aldrig slockna.

14Detta är ordningen för matoffret, som Arons söner skall bära fram till altaret inför Herren. 15Prästen skall ta en handfull av det siktade mjölet och oljan som hör till matoffret, likaså all den rökelse som ligger ovanpå, och bränna detta deloffer på altaret till en lukt som gör Herren nöjd. 16Det som återstår äter Aron och hans söner. Det skall ätas osyrat på helig plats. På förgården till uppenbarelsetältet skall de äta det, 17och det får inte bakas med surdeg. Detta är den andel jag har gett dem av mina eldoffer. Det är högheligt liksom syndoffret och skuldoffret. 18Alla manliga ättlingar till Aron får äta det. Det är för all framtid, genom alla släktled, vad ni har rätt att få av Herrens eldoffer. Allt som kommer i beröring med det får del av dess helighet.

19Herren talade till Mose:

20Detta är det offer som Aron och hans söner skall bära fram åt Herren när någon av dem blir smord: en tiondels efa siktat mjöl, det dagliga matoffret, hälften på morgonen och hälften på kvällen. 21Offret tillreds med olja på en plåt. Det skall vara väl hopknådat innan du bär fram det. Du skall bryta det i bitar och offra det som matoffer, till en lukt som gör Herren nöjd. 22Den av Arons söner som blir smord till präst efter honom skall tillreda det. Det är en föreskrift från Herren för all framtid: hela offret skall brännas. 23Varje matoffer som prästen bär fram för egen räkning skall vara ett heloffer; det får inte ätas.

24Herren talade till Mose:

25Säg till Aron och hans söner: Detta är ordningen för syndoffret. På den plats där brännofferdjuret slaktas skall också syndofferdjuret slaktas inför Herren. Det är högheligt. 26Den präst som offrar syndoffret har rätt att äta av det; det skall ätas på helig plats, på förgården till uppenbarelsetältet. 27Allt som kommer i beröring med syndoffrets kött får del av dess helighet. Kommer något av blodet på ett klädesplagg, skall du tvätta bort det på helig plats. 28Om köttet har kokats i ett lerkärl, skall detta krossas. Om det har kokats i ett kopparkärl, skall detta skuras och sköljas med vatten. 29Endast män i prästfamiljerna får äta det, det är högheligt. 30Men de syndoffer av vilka man bär in blod i uppenbarelsetältet för att bringa försoning i helgedomen får inte ätas. De skall brännas upp.

7

71Detta är ordningen för skuldoffret. Det är högheligt. 2På den plats där man slaktar brännofferdjuret skall man också slakta skuldofferdjuret. Dess blod skall stänkas runt om på altaret, 3och allt fettet skall offras: fettsvansen, fettet på och kring inälvorna, 4de båda njurarna med ländfettet samt stora leverloben, som tas ut tillsammans med njurarna. 5Prästen skall bränna det på altaret som ett eldoffer åt Herren. Detta är ett skuldoffer. 6Endast män i prästfamiljerna får äta av det. Det skall ätas på helig plats, det är högheligt.

7För syndoffret och skuldoffret gäller en och samma ordning: det tillfaller den präst som bringar försoning med det. 8Den präst som offrar någons brännoffer skall ha offerdjurets hud. 9Alla matoffer som gräddas i ugn, kokas i gryta eller steks på plåt tillhör den präst som bär fram dem. 10Men alla andra matoffer, vare sig de är smorda med olja eller torra, tillhör Arons söner, utan åtskillnad.

11Detta är ordningen för gemenskapsoffret som offras åt Herren. 12Offrar någon det som tackoffer, skall han tillsammans med tackoffret offra osyrade kakor bakade med olja och osyrade tunnkakor smorda med olja samt kakor hopknådade av siktat mjöl och olja. 13Därutöver skall han offra syrat bröd vid det gemenskapsoffer som han offrar som tackoffer. 14Av offergåvorna skall han ge en av vart slag som gåva åt Herren. Den tillhör prästen som stänker gemenskapsoffrets blod. 15Köttet från gemenskapsoffret, framburet som ett tackoffer, skall ätas samma dag som det offras; inget av det får lämnas kvar till morgonen.

16Är hans slaktoffer ett löftesoffer eller ett frivilligt offer, skall det ätas samma dag som det bärs fram, men det som blir över kan ätas dagen därpå. 17Resten av slaktoffret måste brännas upp på tredje dagen.

18Men om någon äter av gemenskapsoffret på tredje dagen, finner Herren inte behag i hans offer. Det räknas inte till hans fördel, tvärtom är det något vederstyggligt. Den som ätit av det bär på skuld. 19Inte heller det kött som kommit i beröring med något orent får ätas utan skall brännas upp.

Alla som är rena får äta av köttet. 20Men var och en som är oren och äter av köttet från Herrens gemenskapsoffer skall utstötas ur sitt folk. 21Om någon rör vid något orent, vare sig en människas orenhet, ett orent djur eller ett orent småkryp, och sedan äter kött från Herrens gemenskapsoffer, skall han utstötas ur sitt folk.

22Herren talade till Mose:

23Säg till israeliterna: Ni får inte äta fettet från nötboskap, får och getter — 24fettet från självdöda eller rivna djur får användas till olika ändamål, men äta det får ni inte. 25Ty var och en som äter fettet från djur som offras som eldoffer till Herren skall utstötas ur sitt folk. 26Ni får inte äta blod, varken av fåglar eller boskap, var ni än bor. 27Var och en som äter blod av något slag skall utstötas ur sitt folk.

28Herren talade till Mose:

29Säg till israeliterna: Den som offrar ett gemenskapsoffer åt Herren skall själv av detta offer bära fram en gåva åt honom. 30Med egna händer skall han bära fram Herrens eldoffer: fettet och bringan skall han bära fram. Bringan skall han lyfta upp till ett offer inför Herren. 31Prästen skall bränna fettet på altaret, men bringan tillhör Aron och hans söner. 32Offerdjurets högra lår skall ni ge som en gåva åt prästen. 33Den av Arons söner som bär fram gemenskapsoffrets blod och fettet skall ha det högra låret som sin del. 34Ty av israeliternas gemenskapsoffer har jag tagit bringan som har lyfts upp och låret som har skänkts till offer och givit dem åt prästen Aron och hans söner; det är vad de för all framtid har rätt att få av israeliterna.

35Detta är Arons och hans söners andel av Herrens eldoffer, alltifrån den dag de fördes fram för att bli Herrens präster. 36När de smordes befallde Herren att israeliterna skulle ge dem detta. Det skall vara en oföränderlig stadga genom alla släktled.

37Detta är ordningarna för brännoffer, matoffer, syndoffer, skuldoffer, prästvigningsoffer och gemenskapsoffer, 38som Herren gav Mose befallning om på berget Sinai, då han befallde israeliterna att frambära sina offer åt Herren i Sinaiöknen.

8

STADGA FÖR PRÄSTER (kap. 8–10)

Aron och hans söner vigs till präster

81Herren talade till Mose:

2Ta med dig Aron och hans söner, dräkterna, smörjelseoljan, syndoffertjuren, de båda baggarna och korgen med osyrat bröd 3och samla hela menigheten vid ingången till uppenbarelsetältet.

4Mose gjorde som Herren hade befallt honom, och menigheten samlades vid ingången till uppenbarelsetältet. 5Mose sade till dem: »Detta är vad Herren har befallt.« 6Och Mose lät Aron och hans söner komma fram, och han tvättade dem med vatten. 7Han klädde på Aron tunikan, spände om honom bältet, satte på honom kåpan och hängde på honom efoden, som han fäste ihop och drog åt med skärpet. 8Och han satte på honom bröstväskan och lade urim och tummim i den. 9Vidare satte han på honom turbanen och fäste guldblomman, det heliga diademet, på dess framsida, så som Herren hade befallt Mose. 10Han tog smörjelseoljan och smorde boningen och det som fanns där, så att allt blev invigt. 11Han stänkte sju gånger av oljan på altaret och smorde det och alla dess tillbehör och likaså karet med dess ställ, så att de blev invigda. 12Och han hällde smörjelseolja på Arons huvud, han smorde och vigde honom.

13Mose lät nu Arons söner stiga fram. Han klädde på dem tunikor, spände om dem bälten och satte på dem huvudbonader, så som Herren hade befallt Mose.

14Han lät föra fram syndoffertjuren, och Aron och hans söner lade sina händer på dess huvud. 15Mose slaktade tjuren, tog blod på fingret och strök på vart och ett av altarets horn, så att altaret renades. Resten av blodet hällde han ut vid foten av altaret. Så invigde han altaret och bringade försoning åt det. 16Och Mose tog allt fettet kring inälvorna, stora leverloben och de båda njurarna med deras fett och brände detta på altaret. 17Men tjuren, dess hud, köttet och resten av inälvorna, brände han upp utanför lägret, så som Herren hade befallt Mose.

18Sedan förde han fram brännofferbaggen, och Aron och hans söner lade sina händer på dess huvud. 19Mose slaktade baggen och stänkte dess blod runt om på altaret. 20Han styckade baggen och brände upp huvudet, köttstyckena och det feta; 21inälvor och fötter tvättade han med vatten. Så brände Mose hela baggen på altaret. Detta var ett brännoffer, en lukt som gör Herren nöjd, ett eldoffer åt Herren, så som Herren hade befallt Mose.

22Därefter förde han fram den andra baggen, prästvigningsbaggen, och Aron och hans söner lade sina händer på dess huvud. 23Mose slaktade baggen, tog lite blod och strök på Arons högra örsnibb, högra tumme och högra stortå. 24Han lät Arons söner stiga fram och strök blod på deras högra örsnibbar, högra tummar och högra stortår och stänkte resten av blodet runt om på altaret. 25Han tog fettet, fettsvansen, allt fettet kring inälvorna, stora leverloben, de båda njurarna med deras fett och högra låret. 26Och ur korgen med osyrat bröd, som stod inför Herren, tog han en osyrad kaka, en kaka bakad med olja och en tunnkaka och lade detta ovanpå fettstyckena och det högra låret. 27Allt detta överlämnade han till Aron och hans söner och lät dem lyfta upp det till ett offer inför Herren. 28Sedan fick Mose tillbaka det av dem och brände det på altaret tillsammans med brännoffret. Detta var ett prästvigningsoffer, en lukt som gör Herren nöjd, ett eldoffer åt Herren. 29Vidare tog han bringan och lyfte upp den till ett offer inför Herren; det var hans andel av prästvigningsbaggen, så som Herren hade befallt Mose. 30Och Mose tog av smörjelseoljan och av blodet på altaret och stänkte på Aron och hans kläder och på hans söner och deras kläder. Så invigde han Aron och hans kläder, liksom hans söner och deras kläder.

31Mose sade till Aron och hans söner: »Koka köttet vid ingången till uppenbarelsetältet; där skall ni äta det tillsammans med brödet som är i prästvigningskorgen, så som jag har blivit befalld: Aron och hans söner skall äta det. 32Men det som blir över av köttet eller av brödet skall ni bränna upp. 33Under sju dagar skall ni inte lämna ingången till uppenbarelsetältet, inte förrän era prästvigningsdagar är slut; sju dagar skall er prästvigning vara. 34Som det har skett i dag, så har Herren befallt att det skall ske också härefter, för att försoning skall ges åt er. 35Dag och natt i sju dygn skall ni stanna kvar vid ingången till uppenbarelsetältet och iaktta Herrens ordning, annars kommer ni att dö. Så har jag blivit befalld.« 36Aron och hans söner gjorde allt som Herren hade befallt genom Mose.