Bibel 2000 (B2000)
4

Syndoffer

41Herren talade till Mose:

2Säg till israeliterna: När någon utan uppsåt syndar mot ett av Herrens bud och gör något otillåtet, gäller följande:

3Om den smorde prästen syndar och drar skuld över folket, skall han offra en felfri ungtjur åt Herren, till syndoffer för den synd han har begått. 4Han skall föra fram tjuren inför Herren, till uppenbarelsetältets ingång, lägga handen på dess huvud och slakta den inför Herren. 5Sedan skall den smorde prästen ta av tjurens blod och bära in det i uppenbarelsetältet. 6Prästen skall doppa fingret i blodet och sju gånger stänka det inför Herren, framför förhänget i helgedomen. 7Prästen skall också stryka blod på hornen på altaret med den välluktande rökelsen, som står inför Herren i uppenbarelsetältet. Resten av tjurblodet skall han hälla ut vid foten av brännofferaltaret, som står vid ingången till tältet. 8Han skall skära bort allt det feta från syndoffertjuren: fettet på och kring inälvorna, 9de båda njurarna med ländfettet samt stora leverloben, som han tar ut tillsammans med njurarna, 10liksom den skärs bort från tjuren vid gemenskapsoffret. Prästen skall bränna detta på brännofferaltaret. 11Tjurens hud och allt dess kött, med huvud, ben, tarmar och resten av inälvorna, 12alltså hela tjuren, skall han föra ut ur lägret till en ren plats, där man tömmer askan från offren, och bränna upp den på ett bål. Den skall brännas på den plats där man tömmer askan.

13Om Israels hela menighet syndar utan uppsåt och utan att veta om det bryter mot ett av Herrens bud och genom att göra något otillåtet drar skuld över sig, 14men de sedan blir medvetna om sin synd, då skall församlingen offra en ungtjur som syndoffer. Man skall föra fram den till uppenbarelsetältet, 15och menighetens äldste skall inför Herren lägga sina händer på tjurens huvud, och man skall slakta den inför Herren. 16Den smorde prästen skall ta av tjurens blod och bära in det i uppenbarelsetältet. 17Han skall doppa fingret i blodet och sju gånger stänka det inför Herren, framför förhänget. 18Prästen skall också stryka blod på hornen på altaret, som står inför Herren i uppenbarelsetältet. Resten av blodet skall han hälla ut vid foten av brännofferaltaret, som står vid ingången till uppenbarelsetältet. 19Han skall skära bort allt fettet från djuret och bränna det på altaret. 20Han skall göra likadant med denna tjur som med den första syndoffertjuren. Prästen skall bringa försoning åt dem, och de får förlåtelse. 21Han skall föra ut tjuren utanför lägret och bränna upp den, liksom han gjorde med den första tjuren. Detta är ett syndoffer för församlingen.

22Om en hövding syndar mot ett av Herrens, sin Guds, bud genom att utan uppsåt göra något otillåtet men sedan inser sin skuld 23eller får veta att han syndat, då skall han komma med en felfri getabock som offergåva. 24Han skall lägga handen på bockens huvud och slakta den där man slaktar brännoffret inför Herren. Detta är ett syndoffer. 25Prästen skall med fingret ta av syndoffrets blod och stryka på brännofferaltarets horn. Resten av blodet skall han hälla ut vid foten av altaret. 26Allt fettet skall han bränna på altaret, liksom han gör med gemenskapsoffrets fett. Så skall prästen bringa försoning åt honom för hans synd, och han får förlåtelse.

27Om någon av folket syndar utan uppsåt mot ett av Herrens bud genom att göra något otillåtet men sedan inser sin skuld 28eller får veta att han syndat, då skall han komma med en felfri get av honkön som offergåva för den synd han begått. 29Han skall lägga handen på syndofferdjurets huvud och slakta det på platsen för brännoffret. 30Prästen skall med fingret ta av dess blod och stryka på brännofferaltarets horn. Resten av blodet skall han hälla ut vid foten av altaret. 31Allt fettet skall han ta ut, liksom vid gemenskapsoffret. Prästen skall bränna det på altaret till en lukt som gör Herren nöjd. Så skall prästen bringa försoning åt honom, och han får förlåtelse.

32Om han ger ett lamm som syndoffer, skall det vara ett felfritt hondjur. 33Han skall lägga handen på syndofferdjurets huvud och slakta det som syndoffer där man slaktar brännoffret. 34Prästen skall med fingret ta av syndoffrets blod och stryka på brännofferaltarets horn. Resten av blodet skall han hälla ut vid foten av altaret. 35Allt fettet skall han ta ut, liksom han gör med fårfettet vid gemenskapsoffret. Prästen skall bränna det på altaret tillsammans med Herrens eldoffer. Prästen skall bringa försoning åt honom för den synd han har begått, och han får förlåtelse.

5

51Om någon högtidligt uppmanas att vittna men syndar genom att inte göra det, fast han skulle kunna eftersom han själv sett eller vet något, och därigenom ådrar sig skuld, 2eller om någon, utan att tänka på det, rör vid något orent, till exempel den döda kroppen av ett orent vilt djur, husdjur eller småkryp, och blir oren och sedan inser sin skuld, 3eller om han, utan att tänka på det, rör vid en människas orenhet, en orenhet som smittar, och sedan blir medveten om det och inser sin skuld, 4eller om någon, utan att fatta vad han gör, tanklöst svär en ed, den må gälla ont eller gott, vad nu människor i sin tanklöshet än kan svära, och sedan blir medveten om det och inser att han är skyldig till något av detta — 5då skall han, när han inser att han är skyldig till något av detta, bekänna den synd han har begått 6och bära fram gottgörelse för sin synd till Herren: ett hondjur från småboskapen, ett får eller en get, som syndoffer. Prästen skall bringa försoning åt honom för hans synd.

7Om han inte har råd med ett får, skall han som gottgörelse för att han syndat bära fram två turturduvor eller två andra duvor till Herren, en till syndoffer och en till brännoffer. 8Han skall lämna dem till prästen, som först skall offra den som är avsedd som syndoffer. Prästen skall vrida nacken av den utan att slita av huvudet. 9Därefter skall han stänka en del av syndoffrets blod mot altarets framsida. Återstoden av blodet skall pressas ut vid foten av altaret. Detta är ett syndoffer. 10Den andra duvan blir ett brännoffer, på föreskrivet sätt. Prästen skall bringa försoning åt honom för den synd han har begått, och han får förlåtelse.

11Om han inte har råd med turturduvor eller andra duvor, skall han som offer för den synd han har begått bära fram en tiondels efa siktat mjöl som syndoffer. Han skall inte tillsätta olja eller rökelse, ty det är ett syndoffer. 12Han skall lämna mjölet till prästen, som tar en handfull av det till deloffer och bränner det på altaret tillsammans med Herrens eldoffer. Detta är ett syndoffer. 13Så skall prästen bringa försoning åt honom för den av dessa synder som han har begått, och han får förlåtelse. Resten av offret skall tillhöra prästen, liksom vid matoffret.

Skuldoffer

14Herren talade till Mose:

15Om någon handlar trolöst genom att utan uppsåt fela i fråga om något som är helgat åt Herren, skall han bära fram ett skuldoffer till Herren: en felfri bagge från småboskapen, eller dess värde i silversiklar efter tempelvikt, som skuldoffer. 16Vad han har felat när det gäller det heliga skall han ersätta och därtill ge en femtedel; detta skall han lämna till prästen. Denne skall bringa försoning åt honom genom skuldofferbaggen, och han får förlåtelse.

17Om någon utan att vara medveten om det bryter mot ett av Herrens bud genom att göra något otillåtet och sedan inser sin skuld, måste han ta den på sig. 18Han skall föra fram till prästen en felfri bagge från småboskapen, eller dess värde, som skuldoffer. Prästen skall bringa försoning åt honom för den ouppsåtliga synd han har begått utan att veta det, och han får förlåtelse. 19Detta är ett skuldoffer; han har ådragit sig skuld gentemot Herren.

6

61Herren talade till Mose:

2Om någon syndar och handlar trolöst mot Herren genom att bedra en landsman i fråga om något som har överlåtits eller anförtrotts åt honom, genom att tillgripa eller tilltvinga sig något från en landsman, 3genom att förtiga att han hittat något borttappat eller genom att svära falskt om någon synd som en människa kan begå, 4så skall den som har syndat och inser sin skuld återställa det han har tillgripit eller tilltvingat sig, blivit anförtrodd eller hittat, 5och likadant när han har svurit falskt. Han skall betala tillbaka fulla värdet och därtill en femtedel. När han inser sin skuld, skall han ersätta rätte ägaren. 6Han skall föra fram sitt skuldoffer inför Herren: till prästen skall han ge en felfri bagge från småboskapen, eller dess värde, som skuldoffer. 7Prästen skall bringa försoning åt honom inför Herren, och han får förlåtelse för vad han än har gjort som dragit skuld över honom.

Offerordningar

8Herren talade till Mose:

9Ge Aron och hans söner följande påbud: Detta är ordningen för brännoffret. Brännoffret skall ligga på altarhärden hela natten fram till morgonen, och altarets eld skall hållas brinnande. 10Prästen skall ta på sig linnerock och bära linnebyxor för att skyla sig. Han skall samla upp askan efter brännoffret som elden har förtärt och lägga den vid sidan av altaret. 11Därefter skall han ta av sig kläderna, sätta på sig andra och bära ut askan till en ren plats utanför lägret. 12Elden på altaret skall fortsätta att brinna, den får aldrig slockna. Varje morgon skall prästen lägga ny ved på elden, ordna brännoffret på den och bränna fettstyckena från gemenskapsoffret ovanpå. 13Elden skall ständigt hållas brinnande på altaret, den får aldrig slockna.

14Detta är ordningen för matoffret, som Arons söner skall bära fram till altaret inför Herren. 15Prästen skall ta en handfull av det siktade mjölet och oljan som hör till matoffret, likaså all den rökelse som ligger ovanpå, och bränna detta deloffer på altaret till en lukt som gör Herren nöjd. 16Det som återstår äter Aron och hans söner. Det skall ätas osyrat på helig plats. På förgården till uppenbarelsetältet skall de äta det, 17och det får inte bakas med surdeg. Detta är den andel jag har gett dem av mina eldoffer. Det är högheligt liksom syndoffret och skuldoffret. 18Alla manliga ättlingar till Aron får äta det. Det är för all framtid, genom alla släktled, vad ni har rätt att få av Herrens eldoffer. Allt som kommer i beröring med det får del av dess helighet.

19Herren talade till Mose:

20Detta är det offer som Aron och hans söner skall bära fram åt Herren när någon av dem blir smord: en tiondels efa siktat mjöl, det dagliga matoffret, hälften på morgonen och hälften på kvällen. 21Offret tillreds med olja på en plåt. Det skall vara väl hopknådat innan du bär fram det. Du skall bryta det i bitar och offra det som matoffer, till en lukt som gör Herren nöjd. 22Den av Arons söner som blir smord till präst efter honom skall tillreda det. Det är en föreskrift från Herren för all framtid: hela offret skall brännas. 23Varje matoffer som prästen bär fram för egen räkning skall vara ett heloffer; det får inte ätas.

24Herren talade till Mose:

25Säg till Aron och hans söner: Detta är ordningen för syndoffret. På den plats där brännofferdjuret slaktas skall också syndofferdjuret slaktas inför Herren. Det är högheligt. 26Den präst som offrar syndoffret har rätt att äta av det; det skall ätas på helig plats, på förgården till uppenbarelsetältet. 27Allt som kommer i beröring med syndoffrets kött får del av dess helighet. Kommer något av blodet på ett klädesplagg, skall du tvätta bort det på helig plats. 28Om köttet har kokats i ett lerkärl, skall detta krossas. Om det har kokats i ett kopparkärl, skall detta skuras och sköljas med vatten. 29Endast män i prästfamiljerna får äta det, det är högheligt. 30Men de syndoffer av vilka man bär in blod i uppenbarelsetältet för att bringa försoning i helgedomen får inte ätas. De skall brännas upp.