Bibel 2000 (B2000)
24

Lampstället och skådebröden

241Herren talade till Mose:

2Befall israeliterna att skaffa dig ren olja av stötta oliver till lampstället, så att lamporna kan sättas upp varje dag. 3Utanför förhänget framför förbundstecknet i uppenbarelsetältet skall Aron se till att lamporna ständigt brinner natten igenom inför Herren. Detta skall vara en oföränderlig stadga för er genom alla släktled. 4Han skall alltid hålla lamporna på lampstället av rent guld brinnande inför Herren.

5Du skall ta siktat mjöl och baka tolv kakor; varje kaka skall bestå av två tiondels efa siktat mjöl. 6Dem skall du lägga i två staplar med sex i varje på bordet av rent guld inför Herren. 7Vid varje stapel skall du lägga ren rökelse, som i stället för bröd är deloffret, ett eldoffer åt Herren. 8Varje sabbatsdag skall man alltid lägga fram bröden inför Herren. Det skall vara en evig förpliktelse för israeliterna. 9De tillfaller Aron och hans söner som skall äta dem på helig plats, ty de är något högheligt. De skall för all framtid vara hans andel av Herrens eldoffer.

Hädelse bestraffas

10Bland israeliterna fanns en man som hade en israelitisk mor men vars far var egypter. I lägret kom han i strid med en israelitisk man, 11och sonen till den israelitiska kvinnan smädade Namnet och förbannade det. Man förde honom till Mose. Hans mor hette Shelomit, dotter till Divri av Dans stam. 12De satte mannen i förvar i väntan på ett besked från Herren.

13Herren talade till Mose:

14Mannen som förbannat skall föras utanför lägret. Alla som har hört orden skall lägga händerna på hans huvud, och hela menigheten skall stena honom.

15Och du skall säga till israeliterna: Var och en som förbannar sin Gud drar skuld över sig. 16Var och en som smädar Herrens namn skall straffas med döden, hela menigheten skall stena honom. Den som smädar Namnet, han må vara invandrare eller infödd, skall dödas.

17Slår någon ihjäl en människa, skall han straffas med döden. 18Den som slår ihjäl ett djur skall ersätta det: liv för liv. 19Skadar någon sin nästa, skall man göra med honom som han har gjort: 20bruten lem för bruten lem, öga för öga, tand för tand. Samma skada som han har vållat en annan skall tillfogas honom själv. 21Den som slår ihjäl ett djur skall ersätta det, men den som slår ihjäl en människa skall själv dödas. 22En och samma lag gäller för er alla, för invandraren som för den infödde, ty jag är Herren, er Gud.

23Mose sade detta till israeliterna, och mannen som förbannat förde de utanför lägret och stenade. Israeliterna gjorde som Herren hade befallt Mose.

25

Sabbatsåret

251Herren talade till Mose på Sinaiberget:

2Säg till israeliterna: När ni kommer in i landet som jag ger er, skall landet fira Herrens sabbat. 3I sex år skall du beså din åker, och i sex år skall du beskära dina vinstockar och bärga skörden. 4Men det sjunde året skall landet ha en sabbatsvila, en Herrens sabbat. Då skall du inte beså din åker och inte beskära dina vinstockar. 5Vad som växer upp av spillsäden efter skörden skall du inte skörda, och de druvor som växer på dina obeskurna vinstockar skall du inte plocka. Det skall vara ett år av sabbatsvila för landet. 6Vad landet självt kan frambringa under denna sabbat skall vara mat åt dig, din slav och slavinna, din daglönare och den som tillfälligt bor hos dig, alla som är hos dig. 7Din boskap och de vilda djuren i ditt land skall också äta av vad landet kan ge.

Friåret

8Du skall låta det gå sju sabbatsår, sju gånger sju år, så att tiden för de sju sabbatsåren blir fyrtionio år. 9I sjunde månaden, den tionde dagen i månaden, skall du låta hornen ljuda. På försoningsdagen skall ni stöta i horn i hela ert land, 10och ni skall helga det femtionde året och utropa frihet åt alla invånare i landet. Det skall vara ett friår för er: var och en skall få tillbaka sin egendom och få komma tillbaka till sin släkt. 11Detta femtionde år skall vara ett friår för er. Då skall ni inte så något, och vad som växer upp av spillsäden skall ni inte skörda, och druvor från de obeskurna vinstockarna skall ni inte plocka. 12Ty det är ett friår, det skall ni hålla heligt. Ni skall få er mat av det marken kan ge.

13Under friåret skall var och en få tillbaka sin egendom. 14Om du säljer åt din landsman eller köper av honom, skall du inte göra något orätt. 15Du skall betala din landsman efter det antal år som gått sedan friåret, och han skall sätta priset efter det antal år du kan bärga skörden. 16Ju fler år desto högre pris skall du betala och ju färre år desto lägre pris, ty det är ett visst antal grödor han säljer åt dig. 17Ni skall inte göra orätt mot varandra; du skall frukta din Gud, ty jag är Herren, er Gud. 18Ni skall hålla mina bud, och mina stadgar skall ni följa och rätta er efter, då lever ni trygga i landet. 19Landet skall ge sin frukt; ni skall äta er mätta och leva trygga där. 20Och om ni undrar vad ni skall äta under det sjunde året, då ni inte får så eller skörda, 21skall ni veta att jag låter min välsignelse komma över er under det sjätte året, så att det blir gröda för tre år. 22Ännu när ni sår under det åttonde året kan ni äta av den gamla skörden. Ända till dess att det nionde årets gröda har bärgats kan ni äta av den gamla skörden.

Inlösningsrätt

23Jord får inte säljas för all framtid, ty landet är mitt och ni är främlingar och gäster hos mig. 24För all jord som blir er måste ni medge återköp. 25Om din broder kommer på obestånd och måste sälja av sin egendom, skall hans närmaste skyldeman lösa in det sålda. 26Om någon saknar skyldeman, men själv får råd att lösa in det sålda, 27skall han räkna efter hur många år som gått efter försäljningen och betala köparen för de återstående. Så skall han få tillbaka sin egendom. 28Men om han inte har råd, skall det sålda förbli i köparens ägo till friåret. Då skall det frånträdas och han skall få tillbaka sin egendom.

29Om någon säljer ett bostadshus i en stad med murar, skall han ha rätt att köpa tillbaka det inom ett år. Inlösningsrätten är alltså tidsbegränsad. 30Om det inte blir inlöst inom ett år skall huset, om det ligger i en muromgärdad stad, förbli köparens och hans efterkommandes egendom för all framtid och inte frånträdas under friåret.

31Men hus i byar som inte omges av murar skall betraktas som åkermark: de kan köpas tillbaka eller frånträds under friåret. 32I fråga om leviternas städer, dvs. husen i deras städer, har leviterna en inlösningsrätt som gäller för all framtid, 33vare sig en levit köper tillbaka sitt hus eller det hus han sålt i sin stad frånträds under friåret, ty leviterna har, i motsats till övriga israeliter, ingen annan egendom än husen i sina städer. 34Ett fält utanför deras städer som är betesmark får inte säljas, ty det är deras egendom för all framtid.

35Om din broder kommer på obestånd och inte längre kan försörja sig, skall du ta dig an honom som man gör med en invandrare eller en tillfälligt bosatt och låta honom bo hos dig. 36Du får inte ta ränta av honom eller kräva mer tillbaka, ty du skall frukta din Gud och låta din broder bo hos dig. 37Låna inte ut dina pengar åt honom mot ränta, och lämna honom inte av dina livsmedel för att kräva mer tillbaka. 38Jag är Herren, er Gud, som har fört er ut ur Egypten för att ge er Kanaan och vara er Gud.

39Om din broder kommer på obestånd och måste sälja sig till dig, får du inte behandla honom som slav. 40Han skall arbeta hos dig som en daglönare eller en tillfälligt bosatt fram till friåret. 41Då får han lämna dig, han själv och hans barn med honom, och han får återvända till sin släkt och sina fäders egendom. 42Ty de är mina slavar som jag har fört ut ur Egypten, de skall inte säljas som vanliga slavar säljs. 43Du skall inte behandla honom hårt, du skall frukta din Gud. 44Vill du ha en slav eller slavinna, kan du köpa sådana av folken omkring dig. 45Ni får också köpa barn till invandrare som är tillfälligt bosatta hos er och sådana i deras familjer som föds i landet. De förblir er egendom, 46och dem kan ni lämna i arv åt era barn som deras egendom; dem kan ni hålla som slavar för all framtid. Men bland era bröder, israeliterna, skall ingen behandla en annan hårt.

47Om en invandrare eller tillfälligt bosatt hos dig uppnår välstånd men din broder kommer på obestånd och måste sälja sig till invandraren eller den tillfälligt bosatte eller någon som härstammar från en invandrare, 48skall han kunna friköpas sedan han sålt sig. En av hans bröder skall friköpa honom, 49eller hans farbror eller hans kusin eller någon annan nära släkting eller han själv om han får råd till det. 50Då skall han och den som köpte honom räkna ut tiden från det år då han sålde sig och till friåret. Priset skall anpassas efter antalet år och beräknas efter en daglönares arbete. 51Om många år är kvar, skall han köpa sig fri genom att betala motsvarande del av summan, 52och om bara några år är kvar till friåret, skall han betala en summa beräknad efter antalet år. 53Han skall vara som en daglönare, anställd år för år, och du skall se till att han inte behandlas hårt. 54Och om han inte blir friköpt på detta sätt, blir han fri under friåret, han själv och hans barn med honom. 55Ty israeliterna är mina slavar och tillhör mig, de är mina slavar som jag har fört ut ur Egypten. Jag är Herren, er Gud.

26

Löften och varningar

261Ni skall inte göra er några avgudar, inte resa stoder av trä eller sten, och inte heller får ni sätta upp någon bildsten i ert land för att tillbe vid den, ty jag är Herren, er Gud. 2Mina sabbater skall ni hålla och min helgedom skall ni vörda. Jag är Herren.

3Om ni följer mina stadgar och håller mina bud och rättar er efter dem, 4skall jag ge er regn i rätt tid. Då ger jorden sin gröda och träden på fälten bär sin frukt. 5Trösktiden varar fram till vinskörden och vinskörden fram till såningstiden. Ni kan äta er mätta på ert bröd och leva trygga i landet.

6Jag skall låta fred råda i landet, så att ni kan gå till vila utan att något skrämmer er. Jag skall göra slut på alla rovdjur i landet, och inga svärd skall härja i ert land. 7Ni skall jaga era fiender på flykten, och de skall falla för era svärd; 8fem av er skall jaga hundra, hundra av er jaga tio tusen, och fienderna skall falla för era svärd.

9Jag skall ta mig an er och göra er fruktsamma och talrika; jag skall upprätthålla mitt förbund med er. 10Ni kommer att kunna äta av den gamla skörden, ja, ni blir tvungna att kasta bort den för att få plats för den nya.

11Jag skall slå upp min boning bland er och aldrig känna avsky för er. 12Jag skall vandra mitt ibland er och vara er Gud, och ni skall vara mitt folk. 13Jag är Herren, er Gud, som förde er ut ur Egypten för att ni inte skulle vara slavar längre. Det var jag som bröt sönder ert ok och lät er gå med högburet huvud.

14Men om ni inte lyssnar till mig och inte handlar efter alla dessa bud, 15om ni förkastar mina stadgar och känner sådan avsky för mina befallningar att ni inte handlar efter mina bud utan bryter förbundet med mig, 16då skall jag i min tur göra detta mot er: jag skall slå er med fasa, med sjukdom och feber som får er blick att slockna och ert livsmod att vissna. Förgäves skall ni så er säd; era fiender kommer att äta den. 17Jag skall vända mig mot er, och ni kommer att besegras av era fiender. Era motståndare får makten över er, och ni kommer att fly, fast ingen förföljer er.

18Och om ni trots detta inte lyssnar till mig, skall jag straffa er sjufalt värre för era synder 19och kväsa ert stora övermod. Jag skall låta er himmel bli som järn och marken under er som koppar, 20så att allt ert slit blir förgäves: jorden ger ingen gröda och träden på fälten bär ingen frukt.

21Om ni ändå avvisar mig och inte vill lyssna till mig, skall jag slå er sjufalt värre, så som era synder förtjänar. 22Jag skall släppa lös vilddjuren mot er. De skall ta barnen ifrån er, utrota er boskap och minska ert antal så att vägarna ligger folktomma.

23Om ni trots detta inte låter varna er utan avvisar mig, 24skall jag i min tur avvisa er: jag skall slå er sjufalt värre för era synder. 25Jag skall låta ett hämndens svärd komma över er, som hämnd för ert förbundsbrott. När ni samlas i städerna skall jag sända in pest bland er, och ni kommer att vara utlämnade åt fienden. 26Jag skall förstöra era brödförråd, och ert bröd kommer att kunna bakas i en enda ugn av tio kvinnor; det skall vägas upp åt er, och ni skall äta men inte bli mätta.

27Om ni trots detta inte lyssnar till mig utan avvisar mig, 28kommer jag i min tur att avvisa er i vredesmod och straffa er sjufalt värre för era synder. 29Ni skall bli tvungna att äta era söners och döttrars kött. 30Jag skall ödelägga era offerplatser, riva era rökelsealtaren och kasta era ruttnande lik på era ruttna avgudapålar, och jag kommer att känna avsky för er. 31Jag skall lägga era städer i ruiner, föröda era helgedomar och vända mig bort från den blidkande lukten av era offer. 32Ja, jag skall själv lägga landet öde, och era fiender, som slår sig ner där, kommer att bäva. 33Jag skall skingra er bland folken och förfölja er med draget svärd. Landet skall läggas öde och era städer bli ruiner. 34Då skall landet få gottgörelse för sina sabbater, så länge det ligger öde och ni är i era fienders land. Då skall landet ha sabbatsvila och ta igen sina uteblivna sabbater. 35Hela den tid landet ligger öde skall det ha sabbat och få den vila det inte fick under era sabbater, då ni bodde där. 36De av er som överlever och bor i fiendeland, dem skall jag göra så harhjärtade att de tar till flykten för ett prasslande löv och flyr som om de flydde för svärd och faller, fast de inte är förföljda. 37De skall stupa som för svärd, den ene över den andre, fast de inte är förföljda. Ni kommer inte att kunna hålla stånd mot era fiender. 38Ni skall gå under bland folken, och era fienders land skall uppsluka er. 39De av er som överlever skall tyna bort i fiendeland för sina egna synders skull, men också för att deras fäder har syndat skall de tyna bort som de.

40Då skall de bekänna sina egna synder och sina fäders synder, att de handlade trolöst mot mig, ja, att de avvisade mig, 41så att jag i min tur avvisade dem och lät dem komma till sina fienders land. Då skall deras förstockelse upphöra och de skall ödmjuka sig och sona sitt brott, 42och då skall jag minnas mitt förbund med Jakob, ja, mitt förbund med Isak och mitt förbund med Abraham skall jag minnas, och landet skall jag minnas. 43Men landet måste överges av dem och få gottgörelse för sina sabbater genom att ligga öde och slippa dem. De skall sona sitt brott, eftersom de har förkastat mina stadgar och avskytt mina befallningar. 44Trots detta skall jag, medan de är i sina fienders land, inte förkasta dem eller känna avsky för dem, så att jag gör slut på dem och bryter mitt förbund med dem, ty jag är Herren, deras Gud. 45Till deras fördel skall jag minnas förbundet med deras förfäder, som jag förde ut ur Egypten i folkens åsyn för att jag skulle vara deras Gud. Jag är Herren.

46Dessa är de bud, stadgar och lagar för förbundet mellan Herren och israeliterna som Herren gav på Sinaiberget och som förmedlades av Mose.