Bibel 2000 (B2000)
23

Israels årliga högtider

231Herren talade till Mose:

2Säg till israeliterna: Herrens högtider som ni skall utlysa som heliga sammankomster, mina högtider, är följande:

3Sex dagar får arbete utföras, men på den sjunde dagen är det sabbat, en sabbatsvila för helig sammankomst, och då får ni inte utföra något arbete. Det är en Herrens sabbat, var ni än bor.

4Detta är Herrens högtider, heliga sammankomster, som ni skall utlysa på bestämda tider. 5I första månaden, på fjortonde dagen i månaden, mellan skymning och mörker, är det Herrens påsk. 6Och på femtonde dagen i samma månad firas det osyrade brödets högtid till Herrens ära. I sju dagar skall ni äta osyrat bröd. 7Den första dagen skall ni hålla en helig sammankomst; då får ni inte utföra några sysslor. 8I sju dagar skall ni offra eldoffer åt Herren, och på den sjunde dagen skall det hållas en helig sammankomst; då får ni inte utföra några sysslor.

9Herren talade till Mose:

10Säg till israeliterna: När ni kommer in i landet som jag skall ge er och bärgar grödan, skall ni bära den första kärven av er skörd till prästen, 11som skall lyfta upp den inför Herren för att ni skall behaga honom. Dagen efter sabbaten skall prästen lyfta upp kärven. 12Samma dag som kärven lyfts upp skall ni offra ett felfritt, årsgammalt lamm som brännoffer åt Herren. 13Det tillhörande matoffret skall bestå av två tiondels efa siktat mjöl, blandat med olja, som eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd. Det tillhörande dryckesoffret skall bestå av vin, en kvarts hin. 14Men bröd, rostat korn och färskt korn får ni inte äta förrän denna dag, inte förrän ni burit fram gåvan till er Gud. Detta skall vara en oföränderlig stadga för er genom alla släktled, var ni än bor.

15Sedan skall ni låta det gå sju fulla veckor från dagen efter sabbaten, från den dag då ni bar fram den kärve som lyfts upp till offer. 16Ni skall räkna femtio dagar till och med dagen efter den sjunde sabbaten. Då skall ni bära fram ett matoffer av den nya skörden till Herren. 17Hemifrån skall ni ta med bröd att lyftas till offer, två stycken. De skall bestå av två tiondels efa siktat mjöl och bakas med surdeg; de är en förstlingsgåva åt Herren. 18Förutom brödet skall ni föra fram sju felfria, årsgamla lamm, en ungtjur och två baggar. De skall offras som brännoffer åt Herren, med tillhörande matoffer och dryckesoffer, ett eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd. 19Sedan skall ni offra en bock som syndoffer och två årsgamla lamm som gemenskapsoffer. 20Och prästen skall lyfta upp dem till ett offer inför Herren tillsammans med de första bröden av skörden och två lamm. De skall helgas åt Herren och tillhör prästen. 21Till samma dag skall ni utlysa en helig sammankomst. Helig skall den vara för er, då får ni inte utföra några sysslor. Detta skall vara en oföränderlig stadga för er genom alla släktled, var ni än bor.

22När grödan bärgas i ert land, skall du inte skörda ända ut till åkerrenen, inte heller skall du samla in de sista axen av skörden. Du skall lämna kvar det åt den fattige och åt invandraren. Jag är Herren, er Gud.

23Herren talade till Mose:

24Säg till israeliterna: I sjunde månaden, på första dagen i månaden, skall det vara sabbatsvila, en minnesdag då ni stöter i horn och håller en helig sammankomst. 25Då får ni inte utföra några sysslor, ni skall offra eldoffer åt Herren.

26Herren talade till Mose:

27På tionde dagen i samma månad, den sjunde, infaller försoningsdagen. Då skall ni hålla en helig sammankomst, späka er och offra eldoffer åt Herren. 28Något arbete får ni inte utföra på den dagen, ty det är en försoningsdag som skall bringa försoning åt er inför Herren, er Gud. 29Var och en som inte späker sig på den dagen skall utstötas ur sitt folk. 30Och var och en som utför arbete på den dagen skall jag utrensa ur hans folk. 31Ni får inte utföra något arbete. Detta skall vara en oföränderlig stadga för er genom alla släktled, var ni än bor. 32Det skall vara en vilodag för er, en sabbat då ni skall späka er. Från kvällen den nionde dagen i månaden till nästa kväll skall ni hålla denna sabbat.

33Herren talade till Mose:

34Säg till israeliterna: På femtonde dagen i samma månad, den sjunde, infaller Herrens lövhyddefest, som varar i en vecka. 35Den första dagen är det en helig sammankomst, då får ni inte utföra några sysslor. 36Under sju dagar skall ni offra eldoffer åt Herren, och på den åttonde dagen skall ni hålla en helig sammankomst och offra eldoffer åt Herren. Då är det en högtidssamling, och ni får inte utföra några sysslor.

37Dessa är Herrens högtider, som ni skall utlysa som heliga sammankomster, då ni skall offra eldoffer åt Herren, brännoffer och matoffer, slaktoffer och dryckesoffer, varje dag det som är bestämt. 38Därtill kommer Herrens sabbater och era övriga gåvor och alla era löftesoffer och alla frivilliga offer som ni ger åt Herren.

39På femtonde dagen i sjunde månaden, när ni bärgat vad landet gett, skall ni alltså fira Herrens högtid, som varar i en vecka. Den första dagen är det sabbatsvila och den åttonde dagen är det också sabbatsvila. 40Och på den första dagen skall ni ta frukter av era finaste träd, palmblad, lummiga grenar och pilkvistar och hålla en glädjefest inför Herren, er Gud, under sju dagar. 41Ni skall fira denna högtid som en Herrens högtid en vecka varje år. Detta skall vara en oföränderlig stadga för er genom alla släktled. I sjunde månaden skall ni fira den. 42Då skall ni bo i lövhyddor under en vecka. Alla infödda israeliter skall bo i lövhyddor, 43för att era efterkommande skall veta att jag lät israeliterna bo i lövhyddor när jag förde dem ut ur Egypten. Jag är Herren, er Gud.

44Så talade Mose till israeliterna om Herrens högtider.

24

Lampstället och skådebröden

241Herren talade till Mose:

2Befall israeliterna att skaffa dig ren olja av stötta oliver till lampstället, så att lamporna kan sättas upp varje dag. 3Utanför förhänget framför förbundstecknet i uppenbarelsetältet skall Aron se till att lamporna ständigt brinner natten igenom inför Herren. Detta skall vara en oföränderlig stadga för er genom alla släktled. 4Han skall alltid hålla lamporna på lampstället av rent guld brinnande inför Herren.

5Du skall ta siktat mjöl och baka tolv kakor; varje kaka skall bestå av två tiondels efa siktat mjöl. 6Dem skall du lägga i två staplar med sex i varje på bordet av rent guld inför Herren. 7Vid varje stapel skall du lägga ren rökelse, som i stället för bröd är deloffret, ett eldoffer åt Herren. 8Varje sabbatsdag skall man alltid lägga fram bröden inför Herren. Det skall vara en evig förpliktelse för israeliterna. 9De tillfaller Aron och hans söner som skall äta dem på helig plats, ty de är något högheligt. De skall för all framtid vara hans andel av Herrens eldoffer.

Hädelse bestraffas

10Bland israeliterna fanns en man som hade en israelitisk mor men vars far var egypter. I lägret kom han i strid med en israelitisk man, 11och sonen till den israelitiska kvinnan smädade Namnet och förbannade det. Man förde honom till Mose. Hans mor hette Shelomit, dotter till Divri av Dans stam. 12De satte mannen i förvar i väntan på ett besked från Herren.

13Herren talade till Mose:

14Mannen som förbannat skall föras utanför lägret. Alla som har hört orden skall lägga händerna på hans huvud, och hela menigheten skall stena honom.

15Och du skall säga till israeliterna: Var och en som förbannar sin Gud drar skuld över sig. 16Var och en som smädar Herrens namn skall straffas med döden, hela menigheten skall stena honom. Den som smädar Namnet, han må vara invandrare eller infödd, skall dödas.

17Slår någon ihjäl en människa, skall han straffas med döden. 18Den som slår ihjäl ett djur skall ersätta det: liv för liv. 19Skadar någon sin nästa, skall man göra med honom som han har gjort: 20bruten lem för bruten lem, öga för öga, tand för tand. Samma skada som han har vållat en annan skall tillfogas honom själv. 21Den som slår ihjäl ett djur skall ersätta det, men den som slår ihjäl en människa skall själv dödas. 22En och samma lag gäller för er alla, för invandraren som för den infödde, ty jag är Herren, er Gud.

23Mose sade detta till israeliterna, och mannen som förbannat förde de utanför lägret och stenade. Israeliterna gjorde som Herren hade befallt Mose.

25

Sabbatsåret

251Herren talade till Mose på Sinaiberget:

2Säg till israeliterna: När ni kommer in i landet som jag ger er, skall landet fira Herrens sabbat. 3I sex år skall du beså din åker, och i sex år skall du beskära dina vinstockar och bärga skörden. 4Men det sjunde året skall landet ha en sabbatsvila, en Herrens sabbat. Då skall du inte beså din åker och inte beskära dina vinstockar. 5Vad som växer upp av spillsäden efter skörden skall du inte skörda, och de druvor som växer på dina obeskurna vinstockar skall du inte plocka. Det skall vara ett år av sabbatsvila för landet. 6Vad landet självt kan frambringa under denna sabbat skall vara mat åt dig, din slav och slavinna, din daglönare och den som tillfälligt bor hos dig, alla som är hos dig. 7Din boskap och de vilda djuren i ditt land skall också äta av vad landet kan ge.

Friåret

8Du skall låta det gå sju sabbatsår, sju gånger sju år, så att tiden för de sju sabbatsåren blir fyrtionio år. 9I sjunde månaden, den tionde dagen i månaden, skall du låta hornen ljuda. På försoningsdagen skall ni stöta i horn i hela ert land, 10och ni skall helga det femtionde året och utropa frihet åt alla invånare i landet. Det skall vara ett friår för er: var och en skall få tillbaka sin egendom och få komma tillbaka till sin släkt. 11Detta femtionde år skall vara ett friår för er. Då skall ni inte så något, och vad som växer upp av spillsäden skall ni inte skörda, och druvor från de obeskurna vinstockarna skall ni inte plocka. 12Ty det är ett friår, det skall ni hålla heligt. Ni skall få er mat av det marken kan ge.

13Under friåret skall var och en få tillbaka sin egendom. 14Om du säljer åt din landsman eller köper av honom, skall du inte göra något orätt. 15Du skall betala din landsman efter det antal år som gått sedan friåret, och han skall sätta priset efter det antal år du kan bärga skörden. 16Ju fler år desto högre pris skall du betala och ju färre år desto lägre pris, ty det är ett visst antal grödor han säljer åt dig. 17Ni skall inte göra orätt mot varandra; du skall frukta din Gud, ty jag är Herren, er Gud. 18Ni skall hålla mina bud, och mina stadgar skall ni följa och rätta er efter, då lever ni trygga i landet. 19Landet skall ge sin frukt; ni skall äta er mätta och leva trygga där. 20Och om ni undrar vad ni skall äta under det sjunde året, då ni inte får så eller skörda, 21skall ni veta att jag låter min välsignelse komma över er under det sjätte året, så att det blir gröda för tre år. 22Ännu när ni sår under det åttonde året kan ni äta av den gamla skörden. Ända till dess att det nionde årets gröda har bärgats kan ni äta av den gamla skörden.

Inlösningsrätt

23Jord får inte säljas för all framtid, ty landet är mitt och ni är främlingar och gäster hos mig. 24För all jord som blir er måste ni medge återköp. 25Om din broder kommer på obestånd och måste sälja av sin egendom, skall hans närmaste skyldeman lösa in det sålda. 26Om någon saknar skyldeman, men själv får råd att lösa in det sålda, 27skall han räkna efter hur många år som gått efter försäljningen och betala köparen för de återstående. Så skall han få tillbaka sin egendom. 28Men om han inte har råd, skall det sålda förbli i köparens ägo till friåret. Då skall det frånträdas och han skall få tillbaka sin egendom.

29Om någon säljer ett bostadshus i en stad med murar, skall han ha rätt att köpa tillbaka det inom ett år. Inlösningsrätten är alltså tidsbegränsad. 30Om det inte blir inlöst inom ett år skall huset, om det ligger i en muromgärdad stad, förbli köparens och hans efterkommandes egendom för all framtid och inte frånträdas under friåret.

31Men hus i byar som inte omges av murar skall betraktas som åkermark: de kan köpas tillbaka eller frånträds under friåret. 32I fråga om leviternas städer, dvs. husen i deras städer, har leviterna en inlösningsrätt som gäller för all framtid, 33vare sig en levit köper tillbaka sitt hus eller det hus han sålt i sin stad frånträds under friåret, ty leviterna har, i motsats till övriga israeliter, ingen annan egendom än husen i sina städer. 34Ett fält utanför deras städer som är betesmark får inte säljas, ty det är deras egendom för all framtid.

35Om din broder kommer på obestånd och inte längre kan försörja sig, skall du ta dig an honom som man gör med en invandrare eller en tillfälligt bosatt och låta honom bo hos dig. 36Du får inte ta ränta av honom eller kräva mer tillbaka, ty du skall frukta din Gud och låta din broder bo hos dig. 37Låna inte ut dina pengar åt honom mot ränta, och lämna honom inte av dina livsmedel för att kräva mer tillbaka. 38Jag är Herren, er Gud, som har fört er ut ur Egypten för att ge er Kanaan och vara er Gud.

39Om din broder kommer på obestånd och måste sälja sig till dig, får du inte behandla honom som slav. 40Han skall arbeta hos dig som en daglönare eller en tillfälligt bosatt fram till friåret. 41Då får han lämna dig, han själv och hans barn med honom, och han får återvända till sin släkt och sina fäders egendom. 42Ty de är mina slavar som jag har fört ut ur Egypten, de skall inte säljas som vanliga slavar säljs. 43Du skall inte behandla honom hårt, du skall frukta din Gud. 44Vill du ha en slav eller slavinna, kan du köpa sådana av folken omkring dig. 45Ni får också köpa barn till invandrare som är tillfälligt bosatta hos er och sådana i deras familjer som föds i landet. De förblir er egendom, 46och dem kan ni lämna i arv åt era barn som deras egendom; dem kan ni hålla som slavar för all framtid. Men bland era bröder, israeliterna, skall ingen behandla en annan hårt.

47Om en invandrare eller tillfälligt bosatt hos dig uppnår välstånd men din broder kommer på obestånd och måste sälja sig till invandraren eller den tillfälligt bosatte eller någon som härstammar från en invandrare, 48skall han kunna friköpas sedan han sålt sig. En av hans bröder skall friköpa honom, 49eller hans farbror eller hans kusin eller någon annan nära släkting eller han själv om han får råd till det. 50Då skall han och den som köpte honom räkna ut tiden från det år då han sålde sig och till friåret. Priset skall anpassas efter antalet år och beräknas efter en daglönares arbete. 51Om många år är kvar, skall han köpa sig fri genom att betala motsvarande del av summan, 52och om bara några år är kvar till friåret, skall han betala en summa beräknad efter antalet år. 53Han skall vara som en daglönare, anställd år för år, och du skall se till att han inte behandlas hårt. 54Och om han inte blir friköpt på detta sätt, blir han fri under friåret, han själv och hans barn med honom. 55Ty israeliterna är mina slavar och tillhör mig, de är mina slavar som jag har fört ut ur Egypten. Jag är Herren, er Gud.