Bibel 2000 (B2000)
22

Prästerna och offren

221Herren talade till Mose:

2Säg till Aron och hans söner att de skall vara aktsamma om de heliga gåvor som israeliterna helgar åt mig, så att de inte vanhelgar mitt heliga namn. Jag är Herren. 3Säg till dem: Om någon av era ättlingar i kommande släktled medan han är oren kommer nära de heliga gåvor som israeliterna helgar åt Herren, skall han stötas bort ur min åsyn. Jag är Herren.

4Om någon av Arons efterkommande har spetälska eller en flytning, får han inte äta av de heliga gåvorna förrän han blir ren. Det gäller också den som har rört vid någon som blivit oren genom en död kropp och den som har haft sädesuttömning 5och likaså den som har rört vid ett smådjur som man blir oren av eller vid en människa som man blir oren av, oavsett hur denna människa har blivit oren. 6Den som rör vid något sådant är oren till kvällen och får inte äta av de heliga gåvorna förrän han har badat. 7Men när solen har gått ner är han ren, och sedan får han äta av de heliga gåvorna, ty det är hans mat. 8Ett självdött eller ihjälrivet djur får han inte äta: han blir oren genom det. Jag är Herren. 9De skall hålla vad jag har ålagt dem, så att de inte drar skuld över sig genom det de äter och måste dö därför att de vanhelgar det heliga. Jag är Herren som helgar dem.

10Ingen obehörig får äta av det heliga. En som tillfälligt bor hos prästen eller en daglönare får inte äta av det heliga, 11men om prästen köpt en slav, får denne äta av det, liksom en slav som är född i hans hus; dessa får äta av hans mat. 12Om dottern till en präst gifter sig med en obehörig, får hon inte längre äta av de heliga offergåvorna. 13Men om dottern till en präst har blivit änka eller förskjuten och inte har några barn och kommer tillbaka till sin fars hus, får hon äta av sin fars mat, liksom när hon ännu var ung. Ingen obehörig får äta av den. 14Om någon oavsiktligt äter av det heliga, skall han ge prästen ersättning för det heliga med tillägg av en femtedel. 15Prästerna får inte vanhelga de heliga gåvor som israeliterna offrar åt Herren 16och dra skuld och straff över dem genom att låta dem äta av deras heliga gåvor, ty jag är Herren som helgar dem.

Offrens beskaffenhet

17Herren talade till Mose:

18Säg till Aron och hans söner och till alla israeliterna: Om någon israelit eller invandrare i Israel vill frambära ett offer, vare sig det är ett löftesoffer eller ett frivilligt offer, som de vill offra åt Herren som brännoffer, 19måste det, för att behaga honom, vara ett felfritt handjur från nötboskapen, fåren eller getterna. 20Ni får inte offra något djur med fel, ett sådant blir inte till behag.

21Om någon vill offra ett gemenskapsoffer åt Herren av nötboskap eller småboskap för att uppfylla ett löfte eller som ett frivilligt offer, skall det vara felfritt för att bli till behag; det får inte vara något fel på det. 22Det som är blint eller brutet eller stympat eller har vårtor eller skabb eller revorm skall ni inte offra åt Herren. Sådana eldoffer skall ni inte lägga på altaret åt Herren. 23En tjur eller ett får med vanskapta eller förkrympta lemmar får du offra som frivilligt offer, men Herren finner inte behag i det om det ges som löftesoffer. 24Ett djur med klämda, krossade, avslitna eller utskurna testiklar får ni inte offra åt Herren. Ni får inte göra sådant i ert land 25och inte heller köpa sådana djur av utlänningar och bära fram dem som er Guds mat. De är skadade, de har ett fel, och Herren finner inte behag i er gåva.

26Herren talade till Mose:

27När en kalv, ett lamm eller en killing har fötts, skall den dia sin mor i sju dagar, men från den åttonde dagen är den Herren till behag som eldoffergåva. 28Ni får inte slakta en ko eller ett får på samma dag som dess unge. 29När ni vill offra ett tackoffer åt Herren, skall det ske så att det behagar honom. 30Det skall ätas samma dag, ni får inte lämna kvar något till nästa morgon. Jag är Herren.

31Ni skall hålla mina bud och följa dem. Jag är Herren. 32Ni får inte vanhelga mitt heliga namn; jag skall hållas helig bland israeliterna. Jag är Herren som helgar er 33och som har fört er ut ur Egypten för att vara er Gud. Jag är Herren.

23

Israels årliga högtider

231Herren talade till Mose:

2Säg till israeliterna: Herrens högtider som ni skall utlysa som heliga sammankomster, mina högtider, är följande:

3Sex dagar får arbete utföras, men på den sjunde dagen är det sabbat, en sabbatsvila för helig sammankomst, och då får ni inte utföra något arbete. Det är en Herrens sabbat, var ni än bor.

4Detta är Herrens högtider, heliga sammankomster, som ni skall utlysa på bestämda tider. 5I första månaden, på fjortonde dagen i månaden, mellan skymning och mörker, är det Herrens påsk. 6Och på femtonde dagen i samma månad firas det osyrade brödets högtid till Herrens ära. I sju dagar skall ni äta osyrat bröd. 7Den första dagen skall ni hålla en helig sammankomst; då får ni inte utföra några sysslor. 8I sju dagar skall ni offra eldoffer åt Herren, och på den sjunde dagen skall det hållas en helig sammankomst; då får ni inte utföra några sysslor.

9Herren talade till Mose:

10Säg till israeliterna: När ni kommer in i landet som jag skall ge er och bärgar grödan, skall ni bära den första kärven av er skörd till prästen, 11som skall lyfta upp den inför Herren för att ni skall behaga honom. Dagen efter sabbaten skall prästen lyfta upp kärven. 12Samma dag som kärven lyfts upp skall ni offra ett felfritt, årsgammalt lamm som brännoffer åt Herren. 13Det tillhörande matoffret skall bestå av två tiondels efa siktat mjöl, blandat med olja, som eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd. Det tillhörande dryckesoffret skall bestå av vin, en kvarts hin. 14Men bröd, rostat korn och färskt korn får ni inte äta förrän denna dag, inte förrän ni burit fram gåvan till er Gud. Detta skall vara en oföränderlig stadga för er genom alla släktled, var ni än bor.

15Sedan skall ni låta det gå sju fulla veckor från dagen efter sabbaten, från den dag då ni bar fram den kärve som lyfts upp till offer. 16Ni skall räkna femtio dagar till och med dagen efter den sjunde sabbaten. Då skall ni bära fram ett matoffer av den nya skörden till Herren. 17Hemifrån skall ni ta med bröd att lyftas till offer, två stycken. De skall bestå av två tiondels efa siktat mjöl och bakas med surdeg; de är en förstlingsgåva åt Herren. 18Förutom brödet skall ni föra fram sju felfria, årsgamla lamm, en ungtjur och två baggar. De skall offras som brännoffer åt Herren, med tillhörande matoffer och dryckesoffer, ett eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd. 19Sedan skall ni offra en bock som syndoffer och två årsgamla lamm som gemenskapsoffer. 20Och prästen skall lyfta upp dem till ett offer inför Herren tillsammans med de första bröden av skörden och två lamm. De skall helgas åt Herren och tillhör prästen. 21Till samma dag skall ni utlysa en helig sammankomst. Helig skall den vara för er, då får ni inte utföra några sysslor. Detta skall vara en oföränderlig stadga för er genom alla släktled, var ni än bor.

22När grödan bärgas i ert land, skall du inte skörda ända ut till åkerrenen, inte heller skall du samla in de sista axen av skörden. Du skall lämna kvar det åt den fattige och åt invandraren. Jag är Herren, er Gud.

23Herren talade till Mose:

24Säg till israeliterna: I sjunde månaden, på första dagen i månaden, skall det vara sabbatsvila, en minnesdag då ni stöter i horn och håller en helig sammankomst. 25Då får ni inte utföra några sysslor, ni skall offra eldoffer åt Herren.

26Herren talade till Mose:

27På tionde dagen i samma månad, den sjunde, infaller försoningsdagen. Då skall ni hålla en helig sammankomst, späka er och offra eldoffer åt Herren. 28Något arbete får ni inte utföra på den dagen, ty det är en försoningsdag som skall bringa försoning åt er inför Herren, er Gud. 29Var och en som inte späker sig på den dagen skall utstötas ur sitt folk. 30Och var och en som utför arbete på den dagen skall jag utrensa ur hans folk. 31Ni får inte utföra något arbete. Detta skall vara en oföränderlig stadga för er genom alla släktled, var ni än bor. 32Det skall vara en vilodag för er, en sabbat då ni skall späka er. Från kvällen den nionde dagen i månaden till nästa kväll skall ni hålla denna sabbat.

33Herren talade till Mose:

34Säg till israeliterna: På femtonde dagen i samma månad, den sjunde, infaller Herrens lövhyddefest, som varar i en vecka. 35Den första dagen är det en helig sammankomst, då får ni inte utföra några sysslor. 36Under sju dagar skall ni offra eldoffer åt Herren, och på den åttonde dagen skall ni hålla en helig sammankomst och offra eldoffer åt Herren. Då är det en högtidssamling, och ni får inte utföra några sysslor.

37Dessa är Herrens högtider, som ni skall utlysa som heliga sammankomster, då ni skall offra eldoffer åt Herren, brännoffer och matoffer, slaktoffer och dryckesoffer, varje dag det som är bestämt. 38Därtill kommer Herrens sabbater och era övriga gåvor och alla era löftesoffer och alla frivilliga offer som ni ger åt Herren.

39På femtonde dagen i sjunde månaden, när ni bärgat vad landet gett, skall ni alltså fira Herrens högtid, som varar i en vecka. Den första dagen är det sabbatsvila och den åttonde dagen är det också sabbatsvila. 40Och på den första dagen skall ni ta frukter av era finaste träd, palmblad, lummiga grenar och pilkvistar och hålla en glädjefest inför Herren, er Gud, under sju dagar. 41Ni skall fira denna högtid som en Herrens högtid en vecka varje år. Detta skall vara en oföränderlig stadga för er genom alla släktled. I sjunde månaden skall ni fira den. 42Då skall ni bo i lövhyddor under en vecka. Alla infödda israeliter skall bo i lövhyddor, 43för att era efterkommande skall veta att jag lät israeliterna bo i lövhyddor när jag förde dem ut ur Egypten. Jag är Herren, er Gud.

44Så talade Mose till israeliterna om Herrens högtider.

24

Lampstället och skådebröden

241Herren talade till Mose:

2Befall israeliterna att skaffa dig ren olja av stötta oliver till lampstället, så att lamporna kan sättas upp varje dag. 3Utanför förhänget framför förbundstecknet i uppenbarelsetältet skall Aron se till att lamporna ständigt brinner natten igenom inför Herren. Detta skall vara en oföränderlig stadga för er genom alla släktled. 4Han skall alltid hålla lamporna på lampstället av rent guld brinnande inför Herren.

5Du skall ta siktat mjöl och baka tolv kakor; varje kaka skall bestå av två tiondels efa siktat mjöl. 6Dem skall du lägga i två staplar med sex i varje på bordet av rent guld inför Herren. 7Vid varje stapel skall du lägga ren rökelse, som i stället för bröd är deloffret, ett eldoffer åt Herren. 8Varje sabbatsdag skall man alltid lägga fram bröden inför Herren. Det skall vara en evig förpliktelse för israeliterna. 9De tillfaller Aron och hans söner som skall äta dem på helig plats, ty de är något högheligt. De skall för all framtid vara hans andel av Herrens eldoffer.

Hädelse bestraffas

10Bland israeliterna fanns en man som hade en israelitisk mor men vars far var egypter. I lägret kom han i strid med en israelitisk man, 11och sonen till den israelitiska kvinnan smädade Namnet och förbannade det. Man förde honom till Mose. Hans mor hette Shelomit, dotter till Divri av Dans stam. 12De satte mannen i förvar i väntan på ett besked från Herren.

13Herren talade till Mose:

14Mannen som förbannat skall föras utanför lägret. Alla som har hört orden skall lägga händerna på hans huvud, och hela menigheten skall stena honom.

15Och du skall säga till israeliterna: Var och en som förbannar sin Gud drar skuld över sig. 16Var och en som smädar Herrens namn skall straffas med döden, hela menigheten skall stena honom. Den som smädar Namnet, han må vara invandrare eller infödd, skall dödas.

17Slår någon ihjäl en människa, skall han straffas med döden. 18Den som slår ihjäl ett djur skall ersätta det: liv för liv. 19Skadar någon sin nästa, skall man göra med honom som han har gjort: 20bruten lem för bruten lem, öga för öga, tand för tand. Samma skada som han har vållat en annan skall tillfogas honom själv. 21Den som slår ihjäl ett djur skall ersätta det, men den som slår ihjäl en människa skall själv dödas. 22En och samma lag gäller för er alla, för invandraren som för den infödde, ty jag är Herren, er Gud.

23Mose sade detta till israeliterna, och mannen som förbannat förde de utanför lägret och stenade. Israeliterna gjorde som Herren hade befallt Mose.