Bibel 2000 (B2000)
20

Förbjudna kulter

201Herren talade till Mose:

2Säg till israeliterna: Varje israelit och varje invandrare i Israel som ger något av sina barn till Molok skall straffas med döden; folket i landet skall stena honom. 3Jag skall vända mig mot den mannen och utstöta honom ur hans folk. Han gav ju ett av sina barn till Molok, orenade mitt tempel och vanhelgade mitt heliga namn. 4Men om folket i landet skulle blunda för att en man ger något av sina barn till Molok och inte döda honom, 5skall jag vända mig mot både honom och hans släkt. Jag skall utstöta honom ur hans folk liksom alla som i hans efterföljd är otrogna med Molok. 6Och om någon vänder sig till de dödas andar och till spådomsandar och är otrogen med dem, skall jag vända mig mot den mannen och utstöta honom ur hans folk.

Straffbestämmelser, särskilt för otukt

7Ni skall vara heliga och förbli heliga, ty jag är Herren, er Gud. 8Ni skall hålla mina bud och följa dem. Jag är Herren som helgar er.

9Var och en som förbannar sin far och mor skall straffas med döden. Han har ju förbannat sin far och mor, skulden för hans död är hans egen.

10Om en man begår äktenskapsbrott med en annan mans hustru, skall både äktenskapsbrytaren och äktenskapsbryterskan straffas med döden. 11Om en man ligger med sin fars hustru, skändar han sin far. De skall båda straffas med döden, skulden för deras död är deras egen. 12Om en man ligger med sin svärdotter, skall de båda straffas med döden; de har gjort något vämjeligt, skulden för deras död är deras egen. 13Om en man ligger med en annan man som med en kvinna, har de båda gjort något avskyvärt. De skall straffas med döden, skulden för deras död är deras egen. 14Om en man tar både en kvinna och hennes mor till hustru, är det en skändlighet. Man skall bränna både honom och dem; något skändligt får inte finnas bland er.

15Om en man har könsumgänge med ett djur, skall han straffas med döden. Djuret skall ni också döda. 16Om en kvinna närmar sig ett djur och parar sig med det, skall du döda både kvinnan och djuret. De skall straffas med döden, skulden för deras död är deras egen.

17Om en man tar sin syster, sin fars eller sin mors dotter, till hustru och de har umgänge med varandra, är det en skamlighet, och de skall utstötas ur sitt folk i allas åsyn. Han har lägrat sin syster, han har dragit skuld över sig. 18Om en man har samlag med en kvinna under hennes menstruation och blottar hennes blods källa, liksom hon själv blottar den, skall båda utstötas ur sitt folk. 19Du får inte lägra din mors syster eller din fars syster, ty den som gör så vanärar sitt eget kött och blod, och de drar skuld över sig. 20Den som ligger med sin farbrors hustru skändar sin farbror. De drar synd över sig och skall dö barnlösa. 21Om någon tar sin brors hustru till hustru, är det en vedervärdig handling. Han skändar sin bror, och de blir barnlösa.

22Ni skall hålla alla mina bud och stadgar och följa dem. Annars utspys ni ur landet, det land som jag vill föra er till och låta er bo i. 23Ni skall inte ta efter sederna hos det folk som jag driver undan för er. De gjorde alla dessa skändligheter, och jag fick avsky för dem. 24Därför sade jag till er: Ni skall ta deras land i besittning, ty jag skall ge det åt er som er egendom, ett land som flödar av mjölk och honung. Jag är Herren, er Gud, som har avskilt er från andra folk. 25Och ni skall skilja mellan rena och orena djur och mellan orena och rena fåglar. Gör er inte själva till något avskyvärt genom de fyrfotadjur, fåglar eller kräldjur som jag har skilt ut som orena för er. 26Ni skall vara helgade åt mig, ty jag, Herren, är helig, och jag har avskilt er från andra folk för att ni skall tillhöra mig.

27En man eller en kvinna som har en ande från en död eller en spådomsande i sig skall straffas med döden. Man skall stena dem, skulden för deras död är deras egen.

21

Helighetsregler för prästerna

211Herren sade till Mose:

Säg till prästerna, Arons söner: En präst får inte ådra sig orenhet genom att röra vid en avliden släkting, 2om det inte är en nära anhörig: hans mor, far, son, dotter, bror 3eller en syster som var oskuld, som aldrig varit gift utan bott hos honom; för hennes skull får han orena sig. 4Han får inte ådra sig orenhet genom en gift kvinna i sin släkt så att han blir ohelig.

5Prästerna får inte raka någon del av sitt huvud, inte heller klippa av skägget eller rista märken på sin kropp. 6De skall vara helgade åt sin Gud och får inte vanhelga sin Guds namn, ty de bär fram Herrens eldoffer, sin Guds mat, och måste därför vara heliga.

7En präst får inte ta en prostituerad eller en vanärad kvinna till hustru, inte heller en kvinna som förskjutits av sin man, ty prästen är helgad åt sin Gud. 8Och du skall hålla honom helig, ty han bär fram din Guds mat. Han skall vara helig för dig, ty jag, Herren, som helgar er, är helig. 9Om dottern till en präst vanhelgar sig genom prostitution, vanhelgar hon sin far. Hon skall brännas.

10Den präst som är främst bland sina ämbetsbröder och har fått smörjelseolja på sitt huvud, som är prästvigd och får iföra sig de heliga kläderna, får inte ha håret hängande och inte riva sönder sina kläder. 11Han får inte gå in där det finns någon död. Inte ens genom sin far eller sin mor får han bli oren. 12Han får inte lämna helgedomen och inte vanhelga sin Guds helgedom, ty han är vigd genom sin Guds smörjelseolja. Jag är Herren.

13Han skall ta till hustru en kvinna som är orörd. 14En änka, en förskjuten kvinna, en vanärad eller prostituerad kvinna får han inte ta till hustru, bara en orörd kvinna ur sitt eget folk, 15så att han inte vanhelgar sina efterkommande i folket. Jag är Herren som helgar honom.

16Herren talade till Mose:

17Säg till Aron: Ingen bland dina ättlingar i kommande släktled som har ett lyte får träda fram och offra sin Guds mat. 18Ingen som har ett lyte får träda fram, ingen som är blind eller halt eller vanställd i ansiktet eller har någon vanskapt lem 19eller har brutit foten eller handen 20eller är puckelryggig eller dvärg eller har en vit fläck i ögat eller har skabb eller revorm eller har skadade testiklar. 21Om någon av prästen Arons efterkommande har ett lyte, får han inte träda fram för att offra Herrens eldoffer; har han ett lyte, får han inte träda fram för att offra sin Guds mat. 22Han får äta av sin Guds mat, både det högheliga och det heliga, 23men eftersom han har ett lyte, får han inte gå in till förhänget, inte heller träda fram till altaret, för att inte min helgedom skall vanhelgas. Jag är Herren som helgar dem.

24Så talade Mose till Aron och hans söner och till alla israeliterna.

22

Prästerna och offren

221Herren talade till Mose:

2Säg till Aron och hans söner att de skall vara aktsamma om de heliga gåvor som israeliterna helgar åt mig, så att de inte vanhelgar mitt heliga namn. Jag är Herren. 3Säg till dem: Om någon av era ättlingar i kommande släktled medan han är oren kommer nära de heliga gåvor som israeliterna helgar åt Herren, skall han stötas bort ur min åsyn. Jag är Herren.

4Om någon av Arons efterkommande har spetälska eller en flytning, får han inte äta av de heliga gåvorna förrän han blir ren. Det gäller också den som har rört vid någon som blivit oren genom en död kropp och den som har haft sädesuttömning 5och likaså den som har rört vid ett smådjur som man blir oren av eller vid en människa som man blir oren av, oavsett hur denna människa har blivit oren. 6Den som rör vid något sådant är oren till kvällen och får inte äta av de heliga gåvorna förrän han har badat. 7Men när solen har gått ner är han ren, och sedan får han äta av de heliga gåvorna, ty det är hans mat. 8Ett självdött eller ihjälrivet djur får han inte äta: han blir oren genom det. Jag är Herren. 9De skall hålla vad jag har ålagt dem, så att de inte drar skuld över sig genom det de äter och måste dö därför att de vanhelgar det heliga. Jag är Herren som helgar dem.

10Ingen obehörig får äta av det heliga. En som tillfälligt bor hos prästen eller en daglönare får inte äta av det heliga, 11men om prästen köpt en slav, får denne äta av det, liksom en slav som är född i hans hus; dessa får äta av hans mat. 12Om dottern till en präst gifter sig med en obehörig, får hon inte längre äta av de heliga offergåvorna. 13Men om dottern till en präst har blivit änka eller förskjuten och inte har några barn och kommer tillbaka till sin fars hus, får hon äta av sin fars mat, liksom när hon ännu var ung. Ingen obehörig får äta av den. 14Om någon oavsiktligt äter av det heliga, skall han ge prästen ersättning för det heliga med tillägg av en femtedel. 15Prästerna får inte vanhelga de heliga gåvor som israeliterna offrar åt Herren 16och dra skuld och straff över dem genom att låta dem äta av deras heliga gåvor, ty jag är Herren som helgar dem.

Offrens beskaffenhet

17Herren talade till Mose:

18Säg till Aron och hans söner och till alla israeliterna: Om någon israelit eller invandrare i Israel vill frambära ett offer, vare sig det är ett löftesoffer eller ett frivilligt offer, som de vill offra åt Herren som brännoffer, 19måste det, för att behaga honom, vara ett felfritt handjur från nötboskapen, fåren eller getterna. 20Ni får inte offra något djur med fel, ett sådant blir inte till behag.

21Om någon vill offra ett gemenskapsoffer åt Herren av nötboskap eller småboskap för att uppfylla ett löfte eller som ett frivilligt offer, skall det vara felfritt för att bli till behag; det får inte vara något fel på det. 22Det som är blint eller brutet eller stympat eller har vårtor eller skabb eller revorm skall ni inte offra åt Herren. Sådana eldoffer skall ni inte lägga på altaret åt Herren. 23En tjur eller ett får med vanskapta eller förkrympta lemmar får du offra som frivilligt offer, men Herren finner inte behag i det om det ges som löftesoffer. 24Ett djur med klämda, krossade, avslitna eller utskurna testiklar får ni inte offra åt Herren. Ni får inte göra sådant i ert land 25och inte heller köpa sådana djur av utlänningar och bära fram dem som er Guds mat. De är skadade, de har ett fel, och Herren finner inte behag i er gåva.

26Herren talade till Mose:

27När en kalv, ett lamm eller en killing har fötts, skall den dia sin mor i sju dagar, men från den åttonde dagen är den Herren till behag som eldoffergåva. 28Ni får inte slakta en ko eller ett får på samma dag som dess unge. 29När ni vill offra ett tackoffer åt Herren, skall det ske så att det behagar honom. 30Det skall ätas samma dag, ni får inte lämna kvar något till nästa morgon. Jag är Herren.

31Ni skall hålla mina bud och följa dem. Jag är Herren. 32Ni får inte vanhelga mitt heliga namn; jag skall hållas helig bland israeliterna. Jag är Herren som helgar er 33och som har fört er ut ur Egypten för att vara er Gud. Jag är Herren.