Bibel 2000 (B2000)
16

Den stora försoningsdagen

161Herren talade till Mose sedan Arons två söner hade dött, de båda som miste livet när de trädde fram inför Herren.

2Herren sade: Säg till din bror Aron att han inte när som helst får gå in bakom förhänget i helgedomen och fram till locket som täcker arken, ty då kommer han att dö när jag visar mig i molnet ovanför arkens lock.

3Detta skall Aron föra med sig när han går in i helgedomen: en ungtjur till syndoffer och en bagge till brännoffer. 4Han skall klä sig i en helig tunika av linne och bära linnebyxor för att skyla sig, binda ett linneskärp om livet och vira en linneturban om huvudet. Detta är de heliga kläderna, och han skall bada innan han tar dem på sig. 5Av israeliternas menighet skall han få två getabockar till syndoffer och en bagge till brännoffer.

6Aron skall offra sin syndoffertjur för att bringa försoning åt sig och åt sin familj. 7Sedan skall han ta de båda bockarna och ställa dem inför Herren vid ingången till uppenbarelsetältet 8och kasta lott om dem: en lott för Herren och en lott för Asasel. 9Den bock som tillfaller Herren skall Aron föra fram och offra som syndoffer. 10Den som tillfaller Asasel skall levande ställas inför Herren till försoning och sedan föras ut i öknen till Asasel.

11Aron skall alltså offra sin syndoffertjur för att bringa försoning åt sig och åt sin familj. När han slaktat tjuren 12skall han ta ett fyrfat fullt med glöd från altaret inför Herren och två fulla händer med finstött, välluktande rökelse och bära in detta bakom förhänget. 13Där skall han lägga rökelsen på elden inför Herren, så att ett moln av rökelse döljer locket på arken med förbundstecknet, annars kommer han att dö. 14Han skall ta av tjurblodet och stänka med fingret framtill på arkens lock, och framför arkens lock skall han sju gånger stänka blod med fingret. 15Sedan skall han slakta folkets syndofferbock och bära in blodet bakom förhänget och göra med det på samma sätt som med tjurblodet: han skall stänka det ovanpå arkens lock och framför locket.

16Så bringar han försoning och renar helgedomen från israeliternas orenhet och brott, från alla deras synder. Likadant skall han göra med uppenbarelsetältet som står mitt ibland dem i all deras orenhet. 17Ingen får befinna sig inne i uppenbarelsetältet från det han går in i helgedomen för att bringa försoning till dess han kommer ut igen.

När han har bringat försoning åt sig och sin familj och åt hela Israels församling, 18skall han gå ut till altaret som står inför Herren och bringa försoning åt det: han skall ta av tjurblodet och av bockblodet och stryka det på vart och ett av altarets horn 19och sju gånger stänka blod på altaret med fingret. Så skall han rena det från israeliternas orenhet och helga det.

20När Aron har fullbordat försoningen för helgedomen, uppenbarelsetältet och altaret, skall han föra fram den levande bocken. 21Han skall lägga båda händerna på den levande bockens huvud och över den bekänna israeliternas alla skulder och brott, alla deras synder, och därmed lägga dem på bockens huvud. Sedan skall bocken föras ut i öknen av en man som står beredd. 22Bocken skall bära alla deras synder med sig ut i ödemarken och släppas lös där ute i öknen.

23Aron skall därefter gå tillbaka in i uppenbarelsetältet och ta av sig linnekläderna som han satte på sig när han gick in i helgedomen; där skall han lämna dem. 24Han skall bada på helig plats och sätta på sig sina vanliga kläder. Därpå skall han gå ut och offra sitt eget brännoffer och folkets brännoffer och bringa försoning åt sig själv och åt folket. 25Fettet från syndoffret skall han bränna på altaret. 26Mannen som förde bocken ut till Asasel skall tvätta sina kläder och bada innan han går tillbaka in i lägret. 27Syndoffertjuren och syndofferbocken, vilkas blod bars in i helgedomen för att bringa försoning, skall föras utanför lägret, och deras hudar, kött och inälvor skall brännas upp. 28Den som bränner upp detta skall tvätta sina kläder och bada innan han går tillbaka in i lägret.

29Detta skall vara en oföränderlig stadga för er: den tionde dagen i den sjunde månaden skall ni, både infödda och invandrare, späka er och inte utföra något arbete. 30Den dagen bringas försoning åt er, så att ni blir rena; ni skall renas inför Herren från alla era synder. 31Den skall vara en vilodag för er, en sabbat då ni skall späka er. Så lyder denna oföränderliga stadga.

32Försoningen skall utföras av en präst, en som blivit smord och vigd till präst efter sin far. Han skall klä sig i linnekläderna, de heliga kläderna, 33och bringa försoning åt det allra heligaste, uppenbarelsetältet och altaret, åt prästerna och allt folket i församlingen.

34Detta skall vara en oföränderlig stadga för er: en gång om året skall israeliterna få försoning för alla sina synder.

Aron gjorde som Herren hade befallt Mose.

17

HELIGHETSLAGAR (kap. 17–26)

Bestämmelser om blod

171Herren talade till Mose:

2Säg till Aron och hans söner och till alla israeliterna: Detta är vad Herren har befallt.

3Om någon av israeliterna slaktar en tjur, ett lamm eller en get i eller utanför lägret 4utan att först föra djuret fram till uppenbarelsetältets ingång för att ge det som en offergåva åt Herren inför hans boning, skall det tillräknas honom som blodskuld. Han har utgjutit blod, den mannen skall utstötas ur sitt folk. 5Därför skall israeliterna föra sina offerdjur, som de hittills slaktat på öppna fältet, fram inför Herren till uppenbarelsetältets ingång, till prästen. Sedan skall de slakta dem som gemenskapsoffer åt Herren. 6Prästen skall stänka blodet på Herrens altare vid ingången till uppenbarelsetältet. Fettet skall han bränna till en lukt som gör Herren nöjd. 7De får inte längre offra sina slaktoffer åt de bockdemoner som de är otrogna med. Detta skall vara en oföränderlig stadga för dem och deras efterkommande.

8Säg till dem: Om någon av israeliterna eller av invandrarna som bor hos er offrar ett brännoffer eller slaktoffer 9utan att först föra fram det till uppenbarelsetältets ingång för att ge det åt Herren — den mannen skall utstötas ur sitt folk. 10Om någon av israeliterna eller invandrarna äter något med blod i, skall jag vända mig mot den som gjort det och utstöta honom ur hans folk. 11Ty varje varelses liv är dess blod, och jag har gett er blodet för att ni skall stänka det på altaret och bringa försoning åt er själva. Blodet ger försoning, eftersom det är livet. 12Därför har jag sagt till israeliterna att ingen av dem får äta något med blod i. Inte heller en invandrare får göra det. 13Om någon av israeliterna eller invandrarna under jakt fäller ett djur eller en fågel som får ätas, skall han tappa ut dess blod och täcka över det med jord. 14Ty om varje varelses liv gäller att blodet är dess liv. Därför har jag sagt till israeliterna att de inte får äta någon varelses blod, ty varje varelses liv är dess blod; var och en som äter av det skall utstötas.

15Var och en som äter ett självdött eller ihjälrivet djur, vare sig han är infödd eller invandrare, skall tvätta sina kläder och bada och är oren till kvällen; sedan är han ren. 16Men om han inte tvättar sina kläder och badar, drar han skuld över sig.

18

Lagar om könsumgänge

181Herren talade till Mose:

2Säg till israeliterna: Jag är Herren, er Gud. 3Ni skall inte göra som man gör i Egypten, där ni en gång bodde, inte heller som man gör i Kanaan, dit jag skall föra er. Ta inte efter deras seder. 4Följ mina stadgar, håll mina bud och rätta er efter dem. Jag är Herren, er Gud. 5Håll mina bud och stadgar, ty den som gör det skall leva genom dem. Jag är Herren.

6Ingen får närma sig någon som är av hans eget kött och blod för att lägra henne. Jag är Herren. 7Ingen får skända sin far genom att lägra sin mor; hon är din mor, du får inte lägra henne. 8Du får inte lägra din fars hustru; då skändar du din far. 9Du får inte lägra din syster, som har samma far eller mor som du, vare sig hon är född inom eller utom hemmet. 10Du får inte lägra din sondotter eller dotterdotter; då skändar du ditt eget kött och blod. 11Du får inte lägra en dotter till din fars hustru; hon tillhör din fars släkt, hon är din syster. 12Du får inte lägra din fars syster; hon är av din fars kött och blod. 13Du får inte lägra din mors syster; hon är av din mors kött och blod. 14Du får inte lägra din farbrors hustru; henne får du inte komma nära, hon är din faster. 15Du får inte lägra din svärdotter; hon är din sons hustru, henne får du inte lägra. 16Du får inte lägra din svägerska; då skändar du din bror. 17Du får inte lägra en kvinna och hennes dotter, inte heller lägra hennes sondotter eller dotterdotter; de är av samma kött och blod, det vore en skam. 18Du får inte ta din hustrus syster till bihustru och lägra henne under din hustrus livstid.

19Du får inte närma dig en kvinna för att lägra henne när hon har menstruation och är oren. 20Du får inte ha samlag med hustrun till en landsman; du blir oren genom henne. 21Du får inte överlämna något av dina barn till Molok. Du får inte vanhelga din Guds namn; jag är Herren. 22Du får inte ligga med en man som man ligger med en kvinna; det är något avskyvärt. 23Du får inte ha könsumgänge med djur av något slag och bli oren genom det. En kvinna får inte ställa sig framför ett djur för att para sig med det; det är något vämjeligt.

24Ni skall inte göra er orena genom något av detta, ty med allt detta har de folk orenat sig som jag driver undan för er. 25Landet blev orent, och jag straffade det för dess synder, så att det utspydde sina invånare. 26Men ni skall hålla mina bud och stadgar och inte göra någon av dessa vidrigheter; det gäller både infödda och invandrare. 27Sådana vidrigheter gjorde landets invånare före er, och då blev landet orent. 28Låt inte landet utspy er för att ni orenat det, så som det utspydde det folk som var före er. 29Var och en som gör någon av dessa vidrigheter skall utstötas ur sitt folk. 30Ni skall lyda mitt förbud mot att ta efter de avskyvärda seder som rådde före er; ni skall inte göra er orena genom dem. Jag är Herren, er Gud.