Bibel 2000 (B2000)
15

Lagen om orena flytningar

151Herren talade till Mose och Aron:

2Säg till israeliterna: Om en man har en flytning ur lemmen, är det en oren flytning. 3Så här förhåller det sig med sådan orenhet genom flytning:

Så länge flytningen pågår är mannen oren, vare sig lemmen släpper fram flytningen eller är tilltäppt. I båda fallen består hans orenhet. 4Allt han ligger på och allt han sitter på blir orent. 5Den som rör vid hans bädd skall tvätta sina kläder och bada och är oren till kvällen. 6Den som sitter på något som mannen med flytningen suttit på skall tvätta sina kläder och bada och är oren till kvällen. 7Den som rör vid mannen med flytningen skall tvätta sina kläder och bada och är oren till kvällen. 8Om mannen med flytningen spottar på någon som är ren, skall denne tvätta sina kläder och bada och är oren till kvällen. 9Allt som mannen med flytningen sitter på när han rider blir orent, 10och den som rör vid något som befunnit sig under honom är oren till kvällen, och den som bär på något sådant skall tvätta sina kläder och bada och är oren till kvällen. 11Om mannen med flytningen rör vid någon utan att först skölja av händerna, skall denne tvätta sina kläder och bada och är oren till kvällen. 12Om mannen med flytningen rör vid ett lerkärl, skall det slås sönder. Träkärl däremot skall sköljas av.

13När mannen renas efter flytningen, skall han låta det gå sju dagar medan han renas. Sedan skall han tvätta sina kläder och bada i friskt vatten. Då är han ren. 14Den åttonde dagen skall han ta två turturduvor eller två andra duvor och komma inför Herren, till uppenbarelsetältets ingång, och ge dem till prästen. 15Prästen skall offra den ena som syndoffer och den andra som brännoffer. Så skall prästen inför Herren bringa försoning åt honom för hans flytning.

16Om en man har haft sädesavgång, skall han bada och är oren till kvällen. 17Alla klädesplagg och allt av skinn som hans säd har kommit på skall tvättas och är orent till kvällen. 18Om en man har samlag med en kvinna och får sädesuttömning, skall de bada och är orena till kvällen.

19När en kvinna har menstruation och det kommer blod från hennes kropp, varar orenheten i sju dagar. Den som rör vid henne är oren till kvällen. 20Allt hon ligger på medan hon har sin menstruation blir orent, och allt hon sitter på blir orent. 21Den som rör vid hennes bädd skall tvätta sina kläder och bada och är oren till kvällen. 22Den som rör vid något hon har suttit på skall tvätta sina kläder och bada och är oren till kvällen. 23Om det ligger något på bädden eller där hon har suttit och någon rör vid detta, är denne oren till kvällen. 24Om en man har samlag med henne, blir han oren av hennes menstruation i sju dagar. Allt han ligger på blir också orent.

25Om en kvinna har en blödning som varar flera dagar utan att det är hennes menstruation, eller om menstruationen varar onormalt länge, är hon oren så länge blödningen pågår, liksom hon är det vid sin menstruation. 26Allt hon ligger på under sin blödning blir som det hon ligger på under menstruationen, och allt hon sitter på blir orent, liksom vid menstruationen. 27Den som rör vid något av detta blir oren och skall tvätta sina kläder och bada och är oren till kvällen.

28När kvinnan renas efter blödningen, skall hon låta det gå sju dagar. Sedan är hon ren. 29Den åttonde dagen skall hon ta två turturduvor eller två andra duvor och lämna dem till prästen vid ingången till uppenbarelsetältet. 30Prästen skall offra den ena som syndoffer och den andra som brännoffer. Så skall prästen inför Herren bringa försoning åt henne för den blödning som gjort henne oren.

31Ni skall hålla israeliterna fria från orenhet, så att de inte dör genom den, genom att de orenar min boning som står mitt ibland dem.

32Detta är lagen om män som har flytning eller sädesuttömning som medför orenhet, 33om kvinnor som har menstruation, om vem det vara må, man eller kvinna, som har en flytning och om män som har samlag med orena kvinnor.

16

Den stora försoningsdagen

161Herren talade till Mose sedan Arons två söner hade dött, de båda som miste livet när de trädde fram inför Herren.

2Herren sade: Säg till din bror Aron att han inte när som helst får gå in bakom förhänget i helgedomen och fram till locket som täcker arken, ty då kommer han att dö när jag visar mig i molnet ovanför arkens lock.

3Detta skall Aron föra med sig när han går in i helgedomen: en ungtjur till syndoffer och en bagge till brännoffer. 4Han skall klä sig i en helig tunika av linne och bära linnebyxor för att skyla sig, binda ett linneskärp om livet och vira en linneturban om huvudet. Detta är de heliga kläderna, och han skall bada innan han tar dem på sig. 5Av israeliternas menighet skall han få två getabockar till syndoffer och en bagge till brännoffer.

6Aron skall offra sin syndoffertjur för att bringa försoning åt sig och åt sin familj. 7Sedan skall han ta de båda bockarna och ställa dem inför Herren vid ingången till uppenbarelsetältet 8och kasta lott om dem: en lott för Herren och en lott för Asasel. 9Den bock som tillfaller Herren skall Aron föra fram och offra som syndoffer. 10Den som tillfaller Asasel skall levande ställas inför Herren till försoning och sedan föras ut i öknen till Asasel.

11Aron skall alltså offra sin syndoffertjur för att bringa försoning åt sig och åt sin familj. När han slaktat tjuren 12skall han ta ett fyrfat fullt med glöd från altaret inför Herren och två fulla händer med finstött, välluktande rökelse och bära in detta bakom förhänget. 13Där skall han lägga rökelsen på elden inför Herren, så att ett moln av rökelse döljer locket på arken med förbundstecknet, annars kommer han att dö. 14Han skall ta av tjurblodet och stänka med fingret framtill på arkens lock, och framför arkens lock skall han sju gånger stänka blod med fingret. 15Sedan skall han slakta folkets syndofferbock och bära in blodet bakom förhänget och göra med det på samma sätt som med tjurblodet: han skall stänka det ovanpå arkens lock och framför locket.

16Så bringar han försoning och renar helgedomen från israeliternas orenhet och brott, från alla deras synder. Likadant skall han göra med uppenbarelsetältet som står mitt ibland dem i all deras orenhet. 17Ingen får befinna sig inne i uppenbarelsetältet från det han går in i helgedomen för att bringa försoning till dess han kommer ut igen.

När han har bringat försoning åt sig och sin familj och åt hela Israels församling, 18skall han gå ut till altaret som står inför Herren och bringa försoning åt det: han skall ta av tjurblodet och av bockblodet och stryka det på vart och ett av altarets horn 19och sju gånger stänka blod på altaret med fingret. Så skall han rena det från israeliternas orenhet och helga det.

20När Aron har fullbordat försoningen för helgedomen, uppenbarelsetältet och altaret, skall han föra fram den levande bocken. 21Han skall lägga båda händerna på den levande bockens huvud och över den bekänna israeliternas alla skulder och brott, alla deras synder, och därmed lägga dem på bockens huvud. Sedan skall bocken föras ut i öknen av en man som står beredd. 22Bocken skall bära alla deras synder med sig ut i ödemarken och släppas lös där ute i öknen.

23Aron skall därefter gå tillbaka in i uppenbarelsetältet och ta av sig linnekläderna som han satte på sig när han gick in i helgedomen; där skall han lämna dem. 24Han skall bada på helig plats och sätta på sig sina vanliga kläder. Därpå skall han gå ut och offra sitt eget brännoffer och folkets brännoffer och bringa försoning åt sig själv och åt folket. 25Fettet från syndoffret skall han bränna på altaret. 26Mannen som förde bocken ut till Asasel skall tvätta sina kläder och bada innan han går tillbaka in i lägret. 27Syndoffertjuren och syndofferbocken, vilkas blod bars in i helgedomen för att bringa försoning, skall föras utanför lägret, och deras hudar, kött och inälvor skall brännas upp. 28Den som bränner upp detta skall tvätta sina kläder och bada innan han går tillbaka in i lägret.

29Detta skall vara en oföränderlig stadga för er: den tionde dagen i den sjunde månaden skall ni, både infödda och invandrare, späka er och inte utföra något arbete. 30Den dagen bringas försoning åt er, så att ni blir rena; ni skall renas inför Herren från alla era synder. 31Den skall vara en vilodag för er, en sabbat då ni skall späka er. Så lyder denna oföränderliga stadga.

32Försoningen skall utföras av en präst, en som blivit smord och vigd till präst efter sin far. Han skall klä sig i linnekläderna, de heliga kläderna, 33och bringa försoning åt det allra heligaste, uppenbarelsetältet och altaret, åt prästerna och allt folket i församlingen.

34Detta skall vara en oföränderlig stadga för er: en gång om året skall israeliterna få försoning för alla sina synder.

Aron gjorde som Herren hade befallt Mose.

17

HELIGHETSLAGAR (kap. 17–26)

Bestämmelser om blod

171Herren talade till Mose:

2Säg till Aron och hans söner och till alla israeliterna: Detta är vad Herren har befallt.

3Om någon av israeliterna slaktar en tjur, ett lamm eller en get i eller utanför lägret 4utan att först föra djuret fram till uppenbarelsetältets ingång för att ge det som en offergåva åt Herren inför hans boning, skall det tillräknas honom som blodskuld. Han har utgjutit blod, den mannen skall utstötas ur sitt folk. 5Därför skall israeliterna föra sina offerdjur, som de hittills slaktat på öppna fältet, fram inför Herren till uppenbarelsetältets ingång, till prästen. Sedan skall de slakta dem som gemenskapsoffer åt Herren. 6Prästen skall stänka blodet på Herrens altare vid ingången till uppenbarelsetältet. Fettet skall han bränna till en lukt som gör Herren nöjd. 7De får inte längre offra sina slaktoffer åt de bockdemoner som de är otrogna med. Detta skall vara en oföränderlig stadga för dem och deras efterkommande.

8Säg till dem: Om någon av israeliterna eller av invandrarna som bor hos er offrar ett brännoffer eller slaktoffer 9utan att först föra fram det till uppenbarelsetältets ingång för att ge det åt Herren — den mannen skall utstötas ur sitt folk. 10Om någon av israeliterna eller invandrarna äter något med blod i, skall jag vända mig mot den som gjort det och utstöta honom ur hans folk. 11Ty varje varelses liv är dess blod, och jag har gett er blodet för att ni skall stänka det på altaret och bringa försoning åt er själva. Blodet ger försoning, eftersom det är livet. 12Därför har jag sagt till israeliterna att ingen av dem får äta något med blod i. Inte heller en invandrare får göra det. 13Om någon av israeliterna eller invandrarna under jakt fäller ett djur eller en fågel som får ätas, skall han tappa ut dess blod och täcka över det med jord. 14Ty om varje varelses liv gäller att blodet är dess liv. Därför har jag sagt till israeliterna att de inte får äta någon varelses blod, ty varje varelses liv är dess blod; var och en som äter av det skall utstötas.

15Var och en som äter ett självdött eller ihjälrivet djur, vare sig han är infödd eller invandrare, skall tvätta sina kläder och bada och är oren till kvällen; sedan är han ren. 16Men om han inte tvättar sina kläder och badar, drar han skuld över sig.