Bibel 2000 (B2000)
11

RENHETSLAGAR (kap. 11–15)

Lagen om rena och orena djur

111Herren talade till Mose och Aron:

2Säg till israeliterna: Detta är de djur som ni får äta bland landdjuren: 3alla som har helt kluvna klövar och som idisslar, dem får ni äta. 4Men dessa får ni inte äta, fast de idisslar eller har klövar: kamelen, ty den idisslar men har inte klövar, den skall vara oren för er; 5klippgrävlingen, ty den idisslar men har inte klövar, den skall vara oren för er; 6haren, ty den idisslar men har inte klövar, den skall vara oren för er; 7svinet, ty det har visserligen helt kluvna klövar men idisslar inte, det skall vara orent för er. 8Av deras kött får ni inte äta, och deras döda kroppar får ni inte vidröra. De skall vara orena för er.

9Detta är vad ni får äta av allt som lever i vatten: allt som har fenor och fjäll och lever i havens och flodernas vatten får ni äta. 10Men allt i hav och floder som inte har fenor och fjäll — vare sig smådjur eller andra vattendjur — det skall gälla som något avskyvärt för er. 11Avskyvärda skall de vara för er; av deras kött får ni inte äta, och deras döda kroppar skall ni betrakta med avsky. 12Alla vattendjur som saknar fenor och fjäll skall gälla som något avskyvärt för er.

13Följande fåglar skall ni betrakta med avsky; de får inte ätas, de är något avskyvärt: örnen, lammgamen, grågamen, 14gladan, falkar av alla arter, 15korpar av alla arter, 16berguven, jordugglan, hornugglan och hökar av alla arter, 17kattugglan, fiskuven, tornugglan, 18minervaugglan, pelikanen, smutsgamen, 19hägern, pipare av alla arter, härfågeln och fladdermusen.

20Alla bevingade, fyrbenta smådjur skall gälla som något avskyvärt för er. 21Men av alla bevingade, fyrbenta smådjur får ni äta dem som utöver de andra benen har hoppben. 22Av dem får ni äta följande: vandringsgräshoppor, solamgräshoppor, hargolgräshoppor och hagavgräshoppor av alla arter. 23Alla andra bevingade smådjur som har fyra ben skall gälla som något avskyvärt för er.

24Följande djur blir ni orena av — den som rör vid deras döda kroppar blir oren till kvällen, 25och den som burit en sådan kropp skall tvätta sina kläder och vara oren till kvällen: 26alla djur som har klövar — men inte helt kluvna — och som inte idisslar skall gälla som orena för er. Den som rör vid dem blir oren. 27Alla fyrfotadjur som går på tassar skall gälla som orena för er. Den som rör vid deras döda kroppar blir oren till kvällen, 28och den som burit en sådan kropp skall tvätta sina kläder och vara oren till kvällen. De skall gälla som orena för er.

29Av de smådjur som rör sig på marken skall ni hålla dessa för orena: vesslan, råttan, ödlor av alla arter, 30geckoödlan, koaödlan, letaaödlan, salamandern och kameleonten. 31Av alla smådjur skall dessa gälla som orena för er. Var och en som rör vid dem när de dött blir oren till kvällen. 32Allt som ett sådant dött djur råkar falla på blir orent, vare sig det är ett träföremål eller ett klädesplagg eller något av skinn eller av säcktyg eller något annat bruksföremål. Det skall sköljas i vatten och vara orent till kvällen. Sedan är det rent igen. 33Faller ett sådant djur ner i ett lerkärl blir dess innehåll orent. Kärlet skall ni krossa. 34All mat som annars kunde ätas men som kommit i beröring med vattnet blir oren, och all dryck som annars kunde drickas blir i ett sådant kärl oren. 35Allt som ett sådant dött djur faller på blir orent. Om det är en bakugn eller en härd, skall den rivas, den är oren. Den skall gälla som oren för er. 36Men en källa eller en cistern förblir ren. Endast den som rör vid det döda djuret blir oren. 37Faller djuret ner i säd som skall sås, förblir säden ren, 38men om säden har blivit fuktig och ett dött djur faller ner i den, skall säden gälla som oren för er.

39Om något av de landdjur som ni får äta skulle dö, blir den som rör vid dess döda kropp oren till kvällen. 40Den som ätit av den döda kroppen skall tvätta sina kläder och vara oren till kvällen. Den som burit en sådan kropp skall också tvätta sina kläder och vara oren till kvällen.

41Alla smådjur som kryper på marken är något avskyvärt, de får inte ätas. 42Alla smådjur som kryper på marken, vare sig de krälar på buken eller går på fyra eller flera ben, dem får ni inte äta, de är något avskyvärt. 43Gör er inte själva till något avskyvärt genom ett sådant djur! Akta er för orenheten från dem så att ni inte själva blir orena! 44Jag är Herren, er Gud: ni skall vara heliga och förbli heliga, ty jag är helig. Ni skall inte orena er genom några av de djur som kryper på marken. 45Jag är Herren som förde er ut ur Egypten för att jag skulle vara er Gud. Ni skall vara heliga, ty jag är helig.

46Detta är lagen om landdjuren, fåglarna och alla djur som lever i vattnet och om allt som kryper på marken. 47Så skall ni kunna skilja mellan orent och rent, mellan djur som får ätas och djur som inte får ätas.

12

Rening efter barnsbörd

121Herren talade till Mose:

2Säg till israeliterna: När en kvinna får barn och föder en pojke, är hon oren i sju dagar, lika länge som när hon har menstruation. 3Den åttonde dagen skall pojkens förhud skäras bort. 4Sedan skall hon vänta i 33 dagar under sin blödnings- och reningstid. Hon får inte röra vid något heligt eller komma in i helgedomen förrän reningstiden är slut. 5Om hon föder en flicka, är hon oren i två veckor, som när hon har menstruation. Sedan skall hon vänta i 66 dagar under sin blödnings- och reningstid. 6När hennes reningstid för en son eller dotter är slut, skall hon komma med ett årsgammalt lamm som brännoffer och en duva eller turturduva som syndoffer till prästen vid uppenbarelsetältets ingång. 7Prästen skall offra dem till Herren och bringa försoning åt henne, så att hon blir ren efter sitt blodflöde. Detta gäller för en kvinna som har fött barn, en pojke eller en flicka. 8Om hon inte har råd att offra ett lamm, skall hon ta två turturduvor eller två andra duvor, en till brännoffer och en till syndoffer, och prästen skall bringa försoning åt henne, så att hon blir ren.

13

Lagen om spetälska

131Herren talade till Mose och Aron:

2Om någon får en blemma, ett utslag eller en vit fläck på huden och det kan vara spetälska, skall han föras till prästen Aron eller någon av hans söner, prästerna. 3Prästen skall undersöka det angripna stället. Om behåringen har vitnat och stället ligger djupare än den omgivande huden, är det spetälska. När prästen ser detta, skall han förklara honom oren. 4Om fläcken är vit men inte ligger djupare än huden och behåringen inte har vitnat, skall prästen hålla den sjuke isolerad i sju dagar. 5Den sjunde dagen skall prästen undersöka honom. Finner prästen att det angripna stället är oförändrat och inte har brett ut sig, skall han hålla honom isolerad i ytterligare sju dagar. 6Den sjunde dagen skall prästen undersöka honom ännu en gång. Har då angreppet gått tillbaka och inte brett ut sig, skall prästen förklara honom ren; det var bara ett utslag. Han skall tvätta sina kläder, sedan är han ren.

7Men om utslaget brer ut sig efter det att han visat sig för prästen för att bli förklarad ren, skall han ännu en gång visa sig för prästen. 8Prästen skall undersöka honom, och om han finner att utslaget har brett ut sig, skall han förklara honom oren; det är spetälska.

9Om någon har fått spetälska, skall han föras till prästen. 10Prästen skall undersöka honom. Om det då finns en vit blemma på huden, om behåringen har vitnat och om det bildats nytt kött i blemman, 11är det en bestående spetälska, och prästen skall förklara honom oren. Han skall inte isolera honom, ty han är oren.

12Om spetälskan bryter ut och, så vitt prästen kan se, täcker den sjuke från huvud till fot, 13skall prästen undersöka honom. Finner han att spetälskan täcker hela kroppen, skall han förklara den sjuke ren. När han blivit helt vit, är han ren. 14Men så snart nytt kött har bildats, är han oren. 15När prästen får se det nya köttet, skall han förklara honom oren. Det är nytt kött, han är oren, det är spetälska. 16Men om det nya köttet förändras och blir vitt, skall han gå till prästen, 17som skall undersöka honom. Om då det sjuka stället har vitnat, skall han förklara honom ren. Han är ren.

18Om någon får en hudinflammation och den läks, 19och det sedan uppstår en vit blemma eller en ljusröd fläck på det inflammerade stället, skall han visa sig för prästen, 20och prästen skall undersöka honom. Om fläcken då ligger djupare än huden och behåringen har vitnat, skall han förklara mannen oren. Spetälska har brutit ut på det inflammerade stället. 21Men om prästen vid undersökningen ser att behåringen inte vitnat, att fläcken inte ligger djupare än huden och att den har mist sin färg, skall han hålla honom isolerad i sju dagar. 22Om den brer ut sig, skall prästen förklara honom oren; det är spetälska. 23Men om fläcken är oförändrad och inte brer ut sig, är det ett ärr efter inflammationen, och prästen skall förklara honom ren.

24Om någon har fått ett brännsår på huden och den nya vävnaden visar sig som en ljusröd eller vit fläck, 25skall prästen undersöka honom. Om han då finner att behåringen har vitnat och att fläcken ligger djupare än huden, är det spetälska som brutit ut i brännsåret. Prästen skall förklara honom oren; det är spetälska. 26Men om prästen vid undersökningen ser att det inte finns något vitt hår på fläcken, att den inte ligger djupare än huden och att den har mist sin färg, skall han hålla mannen isolerad i sju dagar. 27Den sjunde dagen skall prästen undersöka honom. Om fläcken har brett ut sig, skall prästen förklara honom oren; det är spetälska. 28Men om i stället fläcken är oförändrad och inte har brett ut sig, och om den har mist sin färg, är det bara ett märke efter brännsåret. Prästen skall förklara honom ren; det är ett ärr efter brännsåret.

29Om en man eller kvinna angrips av en sjukdom i hårbottnen eller under skägget, 30skall prästen undersöka det sjuka stället. Om det då ligger djupare än huden och det finns ljust, tunt hår där, skall prästen förklara honom oren. Det är skorv, spetälska i hår eller skägg. 31Om prästen vid undersökningen av det skorviga stället ser att det inte ligger djupare än huden men att det inte finns svart hår där, skall han hålla den sjuke isolerad i sju dagar. 32Prästen skall undersöka den sjuke på den sjunde dagen. Om skorven inte har brett ut sig och det inte finns något ljust hår i den och den inte ligger djupare än huden, 33skall den sjuke raka sig men utan att vidröra skorven. Prästen skall sedan hålla honom isolerad i ytterligare sju dagar. 34Den sjunde dagen skall prästen undersöka skorven. Om han finner att den inte har brett ut sig och inte ligger djupare än huden, skall han förklara honom ren. Han skall tvätta sina kläder, sedan är han ren. 35Men om skorven brer ut sig efter det att han förklarats ren, 36skall prästen undersöka honom. Om då skorven brett ut sig på huden, behöver prästen inte söka efter ljust hår. Han är oren. 37Men om prästen finner att skorven är oförändrad och att svart hår har vuxit i den, är skorven läkt. Han är ren, och prästen skall förklara honom ren.

38Får en man eller kvinna fläckar, vita fläckar, på huden, 39skall prästen undersöka dem. Om då fläckarna är blekvita, är det ett ofarligt utslag som har uppkommit på huden. Han är ren.

40Om en man tappar håret på hjässan, är han flintskallig, men han är ren. 41Om han mister håret ovanför pannan, är han skallig, men han är ren. 42Men om det framträder en ljusröd fläck där han är skallig, vare sig det är upptill eller framtill, har spetälska brutit ut. 43Prästen skall undersöka honom, och om han finner en ljusröd blemma upptill eller framtill och det ser ut som spetälska, 44är mannen spetälsk. Han är oren, och prästen skall förklara honom oren. Hans huvud är angripet.

45För den som har fått spetälska gäller följande. Han skall gå med sönderrivna kläder och med hängande hår, dölja sitt skägg och ropa: »Oren, oren!« 46Så länge han har sjukdomen är han oren. Han är oren och skall bo för sig själv och ha sin bostad utanför lägret.

Spetälska på kläder

47Om spetälskemögel angriper ett klädesplagg av ull eller lin, 48eller något som är vävt eller virkat av lin eller ull, eller ett skinn eller något som är tillverkat av skinn, 49och fläckarna är grönaktiga eller rödaktiga — vare sig det är på klädesplagget, skinnet, det vävda och virkade eller på det som är gjort av skinn — då är det ett mögelangrepp och skall visas upp för prästen. 50Prästen skall undersöka det angripna plagget och hålla det inlåst i sju dagar. 51Den sjunde dagen skall han undersöka det igen. Har angreppet brett ut sig på klädesplagget eller på det som är vävt eller virkat eller på skinnet, vad man än har gjort av det, är det ett elakartat mögelangrepp. Det som angripits är orent. 52Han skall bränna det, vare sig det är ett klädesplagg eller något som är vävt eller virkat av ull eller lin, eller är gjort av skinn, vad det än må vara som har angripits, ty det är ett elakartat mögel. Det skall brännas upp.

53Men om prästen vid sin undersökning finner att möglet inte har brett ut sig på klädesplagget eller på det som är vävt eller virkat eller på det som är gjort av skinn, 54skall prästen låta tvätta det som angripits och hålla det inlåst i ytterligare sju dagar. 55Sedan det tvättats skall prästen undersöka det angripna stället. Om det fortfarande inte har förändrats och möglet inte har brett ut sig, är det orent. Du skall bränna upp det. Det är röta, på vilken sida det än uppträder. 56Men om prästen vid sin undersökning finner att angreppet gått tillbaka efter tvätten, skall han riva bort mögelstället från klädesplagget eller skinnet eller det som är vävt eller virkat. 57Visar sig möglet åter på klädesplagget eller det som är vävt eller virkat eller det som är gjort av skinn, har det spritt sig. Du skall bränna upp det som är angripet. 58Om fläckarna på ett klädesplagg eller något som är vävt eller virkat eller något av skinn går bort när det tvättas, skall det tvättas en gång till. Sedan är det rent.

59Detta är lagen om mögelangrepp på kläder av ull eller lin, på det som är vävt eller virkat och på det som är gjort av skinn. Efter denna lag skall de förklaras rena eller orena.