Bibel 2000 (B2000)
9

Arons första offer

91På åttonde dagen kallade Mose till sig Aron och hans söner och Israels äldste. 2Han sade till Aron: »Ta en tjurkalv till syndoffer och en bagge till brännoffer, båda felfria, och för fram dem inför Herren. 3Säg till israeliterna: Ta en bock till syndoffer och en kalv och ett lamm, båda årsgamla och felfria, till brännoffer. 4Ta också en tjur och en bagge till gemenskapsoffer, att offra inför Herren, och dessutom ett matoffer, smort med olja, ty i dag kommer Herren att visa sig för er.«

5Och de tog det som Mose hade sagt till om och förde fram det till uppenbarelsetältet. Hela församlingen trädde fram och ställde sig inför Herren. 6Mose sade: »Detta är vad Herren har befallt, och Herrens härlighet skall visa sig inför er.« 7Och Mose sade till Aron: »Träd fram till altaret och offra ditt syndoffer och brännoffer och bringa försoning åt dig själv och folket. Offra sedan folkets offer och bringa försoning åt dem, så som Herren har befallt.«

8Då trädde Aron fram till altaret och slaktade sin syndofferkalv. 9Arons söner höll fram blodet åt honom, och han doppade fingret i det och strök det på altarets horn, men resten av blodet hällde han ut vid foten av altaret. 10Och syndoffrets fett, njurarna och stora leverloben brände han på altaret, så som Herren hade befallt Mose. 11Köttet och huden brände han upp utanför lägret. 12Sedan slaktade han brännofferdjuret. Arons söner räckte honom blodet, och han stänkte det runt om på altaret. 13Och de räckte honom det styckade brännofferdjuret med dess huvud, och han brände det på altaret. 14Vidare tvättade han inälvor och fötter och brände dem ovanpå brännoffret på altaret.

15Därefter förde han fram folkets offer. Han tog folkets syndofferbock, slaktade den och gav den som syndoffer, liksom det förra offerdjuret. 16Och han förde fram brännofferdjuren och offrade dem på föreskrivet sätt. 17Han bar fram matoffret, tog en handfull av det och brände det på altaret, förutom morgonens brännoffer. 18Som folkets gemenskapsoffer slaktade han tjuren och baggen. Arons söner räckte honom blodet, och han stänkte det runt om på altaret.

19Fettstyckena från tjuren och baggen, fettsvansen, fettet som täcker inälvorna, njurarna och stora leverloben, 20allt detta lade de ovanpå bringorna, och han brände fettstyckena på altaret. 21Men bringorna och det högra låret lyfte Aron upp till ett offer inför Herren, så som Mose hade befallt. 22Aron sträckte ut sina händer över folket och välsignade det. Sedan steg han ner efter att ha offrat syndoffret, brännoffret och gemenskapsoffret.

23Mose och Aron gick in i uppenbarelsetältet, och när de kom ut igen välsignade de folket. Då visade sig Herrens härlighet för hela folket. 24Eld gick ut från Herren, och den förtärde brännoffret och fettstyckena på altaret. Hela folket såg detta, och alla jublade och kastade sig till marken.

10

Nadav och Avihu. Tillägg till offerlagarna

101Arons söner Nadav och Avihu tog var sitt fyrfat, lade i glöd och strödde rökelse ovanpå och bar fram otillåten eld inför Herren, annan eld än han befallt. 2Då gick det ut eld från Herren och förtärde dem, så att de dog inför Herren. 3Mose sade till Aron: »Det var om detta Herren sade:

Jag visar min helighet bland dem som är mig nära,

inför allt folket uppenbarar jag min härlighet.«

Aron teg.

4Mose kallade på Mishael och Elsafan, söner till Ussiel, Arons farbror. »Kom hit och bär ut era bröder ur helgedomen och ut ur lägret«, sade han. 5Då kom de fram och bar dem i deras tunikor utanför lägret, så som Mose hade befallt.

6Mose sade till Aron och hans söner Elasar och Itamar: »Låt inte håret hänga löst och riv inte sönder era kläder, ty då dör ni, och hela menigheten drabbas av vrede. Men era landsmän, alla de andra israeliterna, får gråta över dem som förbrändes av Herren. 7Gå inte bort från ingången till uppenbarelsetältet så att ni dör, ty ni är smorda med Herrens olja.« De gjorde som Mose befallde.

8Herren talade till Aron: 9Vin och starka drycker får du och dina söner inte dricka när ni skall gå in i uppenbarelsetältet, ty då dör ni. Detta skall vara en oföränderlig stadga genom alla släktled, 10för att ni skall kunna skilja mellan heligt och icke heligt, rent och orent, 11och undervisa israeliterna om alla de lagar som Herren har givit dem genom Mose.

12Mose sade till Aron och hans båda kvarlevande söner Elasar och Itamar: »Hämta det matoffer som är kvar efter Herrens eldoffer, och ät det osyrat nära altaret. Det är högheligt, 13och ni skall äta det på helig plats. Det är din och dina söners andel av Herrens eldoffer. Så har jag blivit befalld. 14Bringan som har lyfts upp och låret som har skänkts till offer skall ni äta på en ren plats, du själv och dina söner och döttrar, ty det har getts åt dig och dina söner som er andel av Israels gemenskapsoffer. 15Låret som skänks och bringan som lyfts upp till offer skall ni bära fram tillsammans med eldofferfettet och lyfta upp inför Herren. Det skall för all framtid vara din och dina söners andel, så som Herren har befallt.«

16Mose letade efter syndofferbocken, men den var uppbränd. Då greps han av vrede mot Arons båda kvarlevande söner Elasar och Itamar: 17»Varför har ni inte ätit syndoffret på helig plats? Det är ju högheligt. Herren gav det åt er för att ni skulle ta bort menighetens skuld och bringa försoning åt folket inför Herren. 18Dess blod bars inte in i helgedomen. Ni skulle ha ätit offerköttet på helig plats, så som jag har blivit befalld.« 19Aron sade till Mose: »De har i dag burit fram sina syndoffer och brännoffer inför Herren, och ändå har detta drabbat mig. Om jag själv hade ätit syndoffret i dag, skulle det då ha varit efter Herrens vilja?« 20När Mose hörde detta lät han sig nöja.

11

RENHETSLAGAR (kap. 11–15)

Lagen om rena och orena djur

111Herren talade till Mose och Aron:

2Säg till israeliterna: Detta är de djur som ni får äta bland landdjuren: 3alla som har helt kluvna klövar och som idisslar, dem får ni äta. 4Men dessa får ni inte äta, fast de idisslar eller har klövar: kamelen, ty den idisslar men har inte klövar, den skall vara oren för er; 5klippgrävlingen, ty den idisslar men har inte klövar, den skall vara oren för er; 6haren, ty den idisslar men har inte klövar, den skall vara oren för er; 7svinet, ty det har visserligen helt kluvna klövar men idisslar inte, det skall vara orent för er. 8Av deras kött får ni inte äta, och deras döda kroppar får ni inte vidröra. De skall vara orena för er.

9Detta är vad ni får äta av allt som lever i vatten: allt som har fenor och fjäll och lever i havens och flodernas vatten får ni äta. 10Men allt i hav och floder som inte har fenor och fjäll — vare sig smådjur eller andra vattendjur — det skall gälla som något avskyvärt för er. 11Avskyvärda skall de vara för er; av deras kött får ni inte äta, och deras döda kroppar skall ni betrakta med avsky. 12Alla vattendjur som saknar fenor och fjäll skall gälla som något avskyvärt för er.

13Följande fåglar skall ni betrakta med avsky; de får inte ätas, de är något avskyvärt: örnen, lammgamen, grågamen, 14gladan, falkar av alla arter, 15korpar av alla arter, 16berguven, jordugglan, hornugglan och hökar av alla arter, 17kattugglan, fiskuven, tornugglan, 18minervaugglan, pelikanen, smutsgamen, 19hägern, pipare av alla arter, härfågeln och fladdermusen.

20Alla bevingade, fyrbenta smådjur skall gälla som något avskyvärt för er. 21Men av alla bevingade, fyrbenta smådjur får ni äta dem som utöver de andra benen har hoppben. 22Av dem får ni äta följande: vandringsgräshoppor, solamgräshoppor, hargolgräshoppor och hagavgräshoppor av alla arter. 23Alla andra bevingade smådjur som har fyra ben skall gälla som något avskyvärt för er.

24Följande djur blir ni orena av — den som rör vid deras döda kroppar blir oren till kvällen, 25och den som burit en sådan kropp skall tvätta sina kläder och vara oren till kvällen: 26alla djur som har klövar — men inte helt kluvna — och som inte idisslar skall gälla som orena för er. Den som rör vid dem blir oren. 27Alla fyrfotadjur som går på tassar skall gälla som orena för er. Den som rör vid deras döda kroppar blir oren till kvällen, 28och den som burit en sådan kropp skall tvätta sina kläder och vara oren till kvällen. De skall gälla som orena för er.

29Av de smådjur som rör sig på marken skall ni hålla dessa för orena: vesslan, råttan, ödlor av alla arter, 30geckoödlan, koaödlan, letaaödlan, salamandern och kameleonten. 31Av alla smådjur skall dessa gälla som orena för er. Var och en som rör vid dem när de dött blir oren till kvällen. 32Allt som ett sådant dött djur råkar falla på blir orent, vare sig det är ett träföremål eller ett klädesplagg eller något av skinn eller av säcktyg eller något annat bruksföremål. Det skall sköljas i vatten och vara orent till kvällen. Sedan är det rent igen. 33Faller ett sådant djur ner i ett lerkärl blir dess innehåll orent. Kärlet skall ni krossa. 34All mat som annars kunde ätas men som kommit i beröring med vattnet blir oren, och all dryck som annars kunde drickas blir i ett sådant kärl oren. 35Allt som ett sådant dött djur faller på blir orent. Om det är en bakugn eller en härd, skall den rivas, den är oren. Den skall gälla som oren för er. 36Men en källa eller en cistern förblir ren. Endast den som rör vid det döda djuret blir oren. 37Faller djuret ner i säd som skall sås, förblir säden ren, 38men om säden har blivit fuktig och ett dött djur faller ner i den, skall säden gälla som oren för er.

39Om något av de landdjur som ni får äta skulle dö, blir den som rör vid dess döda kropp oren till kvällen. 40Den som ätit av den döda kroppen skall tvätta sina kläder och vara oren till kvällen. Den som burit en sådan kropp skall också tvätta sina kläder och vara oren till kvällen.

41Alla smådjur som kryper på marken är något avskyvärt, de får inte ätas. 42Alla smådjur som kryper på marken, vare sig de krälar på buken eller går på fyra eller flera ben, dem får ni inte äta, de är något avskyvärt. 43Gör er inte själva till något avskyvärt genom ett sådant djur! Akta er för orenheten från dem så att ni inte själva blir orena! 44Jag är Herren, er Gud: ni skall vara heliga och förbli heliga, ty jag är helig. Ni skall inte orena er genom några av de djur som kryper på marken. 45Jag är Herren som förde er ut ur Egypten för att jag skulle vara er Gud. Ni skall vara heliga, ty jag är helig.

46Detta är lagen om landdjuren, fåglarna och alla djur som lever i vattnet och om allt som kryper på marken. 47Så skall ni kunna skilja mellan orent och rent, mellan djur som får ätas och djur som inte får ätas.