Tredje sången

3¹3:1 Jag är mannen som fått lida Medan det krigshärjade Jerusalem tidigare skildrats som en kvinna framträder i denna sång en man, som talar i jag-form. Han kan vara en sinnebild för det lidande folket som helhet eller en enskild person, möjligen diktaren själv.Jag är mannen som fått lida

under hans vredes gissel.

²Han har drivit mig ut

i ett mörker utan ljusning.

³Mot mig har han lyft sin hand

om och om igen.

⁴

och krossade benen i min kropp.

⁵Han byggde en mur omkring mig,

omgav mig med gift och elände.

⁶

som de sedan länge döda.

⁷Han har stängt in mig så att jag inte kan fly,

han har satt tunga bojor på mig.

⁸

lyssnar han inte till min bön.

⁹Med stenblock stängde han vägen för mig,

stigen blev oframkomlig.

¹⁰

som ett lejon i försåt.

¹¹Han tvang mig av vägen och sönderslet mig

och lät mig ligga övergiven.

¹²

som mål för sin pil.

¹³Han genomborrade mina njurar

med pilar ur sitt koger.

¹⁴

jag blev en visa för dem.

¹⁵Han mättade mig med bittra örter,

han gav mig malört att dricka.

¹⁶Han krossade mina tänder mot stenar

och trampade ner mig i gruset.

¹⁷Du tog bort allt gott ur mitt liv,

jag glömde vad lycka var.

¹⁸Jag tänkte: Nu orkar jag inte mer,

jag hoppas inte längre på Herren.

¹⁹3:19–21 Grundtextens innebörd osäker.Tanken på min nöd och hemlöshet

är malört och gift.

²⁰Den lämnar mig inte,

och jag är betryckt.

²¹Detta går mig till sinnes,

därför våndas jag.

²²

hans barmhärtighet upphör aldrig.

²³Varje morgon är den ny –

stor är din trofasthet.

²⁴

därför hoppas jag på honom.

²⁵Herren är god mot den som kommer till honom,

mot den som sätter sin lit till honom.

²⁶Det är gott att hoppas i stillhet

på hjälp från Herren.

²⁷Det är gott för en man

att bära ok som ung.

²⁸Må han sitta ensam och tyst

när Herren lägger oket på.

²⁹Må han trycka ansiktet mot marken

– kanske finns det ännu hopp.

³⁰

och bli överöst med hån.

³¹

inte för alltid:

³²har han plågat, förbarmar han sig åter

i sin stora godhet.

³³Att plåga och pina människor

är inte vad han vill.

³⁴Att man förtrampar

fångarna i landet,

³⁵att man vränger rätten för någon

inför den Högste,

³⁶att en människa vägras sin rätt

– skulle Herren inte se det?

³⁷

Har inte Herren befallt detta?

³⁸

på den Högstes bud?

³⁹3:39 Grundtextens innebörd osäker.Varför klagar då den som är i livet

över sina synders lön?

⁴⁰Låt oss pröva och rannsaka vad vi gjort

och återvända till Herren.

⁴¹Låt oss lyfta våra händer och hjärtan

till Gud i himlen.

⁴²Vi har syndat och trotsat dig,

och du har inte förlåtit.

⁴³Du har dolt dig i vrede och förföljt oss,

dödat utan förskoning.

⁴⁴Du har dolt dig i moln

som ingen bön kan genomtränga.

⁴⁵Du har gjort oss till avfall och drav

inför alla folk.

⁴⁶

hångrinar åt oss.

⁴⁷Faror och fällor möter oss,

undergång och ofärd.

⁴⁸

ty mitt folk går under.

⁴⁹Mina tårar flödar utan avbrott,

de skall inte upphöra

⁵⁰förrän Herren blickar ner

och ser det från sin himmel.

⁵¹3:51 Grundtextens innebörd osäker.Det plågar mig att se

hur min stads döttrar lider.

⁵²Jag blev jagad som en fågel

av dem som förföljer mig utan skäl.

⁵³

och kastade stenar på mig.

⁵⁴

jag tänker: Jag är förlorad.

⁵⁵

ur gravens djup.

⁵⁶Du hör mitt rop – slut inte dina öron

för min bön om lindring och hjälp.

⁵⁷Du kommer till mig när jag ropar,

du säger: Var inte rädd.

⁵⁸Herre, du för min talan,

du ger lösen för mitt liv.

⁵⁹Du ser vilken orätt jag lider,

Herre, skaffa mig rätt!

⁶⁰Du ser deras hämndlystnad,

alla deras ränker mot mig.

⁶¹

alla deras ränker mot mig,

⁶²hur mina fiender viskar och mumlar

dagen i ända om mig.

⁶³Se hur de gör mig till åtlöje

var de än sitter eller står.

⁶⁴

som deras gärningar förtjänar!

⁶⁵3:65 Förmörka deras sinnen Grundtextens innebörd osäker.Förmörka deras sinnen,

låt din förbannelse drabba dem!

⁶⁶Förfölj dem i vrede, låt dem inte leva

under Herrens himmel!