Första sången
11
Bar 4:12
1:1 Ack, övergiven ligger hon Klagovisorna är skrivna efter Jerusalems fall 587 f.Kr., då staden efter en lång belägring erövrades och brändes av babyloniska trupper och Sydriket (Juda) gick under; se 2 Kung 25. Klag har av traditionen kommit att tillskrivas profeten Jeremia, som verkade vid samma tid; se not till Jer 1:1. Boken har därför i bibelutgåvor placerats efter Jer; jfr not till 2 Krön 35:25. I den hebreiska bibeln står Klag däremot tillsammans med bl.a. Höga v; Poetiska skrifter. Den verklige författaren är okänd. Av de fem sångerna börjar den första, andra och fjärde med ett ord som i hebreiskan brukar inleda klagosånger och gravkväden («Ack«). Sångerna anknyter på olika sätt till formerna för alfabetiska dikter.Ack, övergiven ligger hon,
den förr så folkrika staden.
En änka liknar hon,
hon som var främst bland folken.
Drottningen bland länder
gör nu trältjänst.
2
1:2 vänner, De som stod henne nära Trolösa bundsförvanter bland Israels grannfolk; jfr 1:19 och Jer 30:14.Hon gråter bittert i natten,
kinden är våt av tårar.
Bland alla hennes vänner
finns ingen som ger henne tröst.
De som stod henne nära har svikit
och blivit hennes fiender.
3
1:3 landsflykt Den babyloniska fångenskapen.Juda har drivits i landsflykt
efter nöd och vedermöda.
Nu bor hon bland främmande folk
och finner ingen ro.
Förföljarna hann upp henne,
och ingen flyktväg fanns.
4
1:4 Sion.Vägarna till Sion sörjer,
ty ingen kommer till högtiderna.
Hennes portar står övergivna,
hennes präster suckar,
de unga kvinnorna klagar.
Bitter är hennes sorg.
5Hennes fiender har tagit makten,
hennes motståndare är trygga.
Herren har straffat henne
för hennes många synder.
Hennes barn fick gå i fångenskap,
de fördes bort av fienden.
6Sion har förlorat
all sin prakt.
Hennes furstar liknade hjortar
som inte funnit bete.
Kraftlösa flydde de
undan förföljaren.
71:7 De andra stroferna i sången har sex rader, men denna har åtta. Ett radpar ser ut att vara ett senare inskott; jfr 2:19.I sin nöd och hemlöshet
minns Jerusalem
de skatter hon ägt
sedan forna dagar.
När hennes folk föll i fiendehand
och ingen kom till hjälp,
såg motståndarna på
och skrattade åt hennes undergång.
8
1:8 avsky Grundtextens ord används ofta om den orenhet hos en kvinna som vållades av menstruationen (3 Mos 15:19 ff.); jfr v. 9a.Svårt har Jerusalem syndat,
därför väcker hon avsky.
De som ärat henne visar nu förakt
då de ser henne naken.
Hon suckar,
hon vänder sig bort.
9Orenhet fläckar hennes släp.
Aldrig tänkte hon sig ett sådant slut.
Ofattbart djupt har hon sjunkit.
Ingen tröstar henne.
Herre, se mitt elände!
Se fiendens triumf!
10
1:10 hedningar … förbjudit att komma in Se 5 Mos 23:3–8.Fienden sträckte ut handen
efter alla hennes skatter.
Hon fick se sin helgedom
beträdas av hedningar,
dem som du hade förbjudit
att komma in i din församling.
11Hela hennes folk suckar
och söker efter mat.
Sina skatter byter de mot bröd
för att uppehålla livet.
Se, Herre, se
hur föraktad jag är!
121:12 Något sådant har ni aldrig sett Grundtextens innebörd osäker.Något sådant har ni aldrig sett,
ni som går vägen förbi:
när såg ni en plåga sådan som min,
den som lades på mig
då Herren lät mig lida
på sin glödande vredes dag.
13Från höjden sände han eld
ända ner i mitt innersta.
Han gillrade en snara för mina fötter,
han stötte bort mig
och lämnade mig övergiven,
i ständig svaghet.
14Han gjorde min synd till ett ok,
han lade det på mig,
det tynger min nacke.
Han har brutit min kraft.
Herren har utlämnat mig
åt övermakten.
15
Alla kämpar jag ägde
föraktades av Herren.
Han samlade ett uppbåd mot mig
för att krossa mina unga män.
Herren trampade Juda
som druvor i en vinpress.
16
14:17
Klag 3:48
Därför måste jag gråta,
tårar strömmar från mina ögon.
Fjärran är de som kunde trösta
och ge mig nytt mod.
Mina söner ligger slagna,
ty fienden var övermäktig.
171:17 Jakob.Sion sträcker ut sina händer,
men ingen tröstar henne.
Mot Jakob uppbådade Herren
grannfolken som fiender.
För dem har Jerusalem blivit
något som väcker avsky.
18Herren har gjort rätt,
ty jag trotsade hans bud.
Lyssna nu, alla folk,
och se min plåga!
Mina unga män och kvinnor
har förts bort i fångenskap.
191:19 älskare Trolösa bundsförvanter; se 1:2 med not.Jag kallade på mina älskare,
men alla svek mig.
Mina präster och äldste
gick under i staden
då de sökte efter föda
för att uppehålla livet.
20
Klag 2:115~Mos 32:25
Jer 9:21
Herre, se, jag är i nöd!
Mitt inre är i uppror,
ånger fyller mitt hjärta:
jag har trotsat dig.
Ute har svärdet dräpt mina barn,
inomhus härskar döden.
21
51:35
1:21 Den dag du förkunnade Profeterna hade i Herrens namn hotat med undergång som straff för folkets synder, och förödelsen ses nu som en uppfyllelse av deras domsord; jfr 2:17. Dag.Alla hör hur jag suckar,
men ingen tröstar mig.
Fienderna hör om min olycka
och gläds över att den är ditt verk.
Den dag du förkunnade lät du komma.
Men för dem skall det gå som för mig.
22Rannsaka deras ogärningar
och gör med dem
som du har gjort med mig
för alla mina synders skull.
Jag suckar ständigt,
mitt hjärta är tungt.