Bibel 2000 (B2000)
3

Övergången av Jordan

31Tidigt nästa morgon bröt Josua och alla israeliterna upp från Shittim och kom fram till Jordan, där de övernattade innan de gick över floden. 2Tre dagar därefter gick förmännen runt i lägret 3och befallde folket: »När ni ser Herrens, er Guds, förbundsark lyftas upp av de levitiska prästerna, bryt då upp och följ efter den, 4men håll ett par tusen alnars avstånd mellan er och den, kom inte för nära den. Följ arken, så vet ni vilken väg ni skall gå; ni har ju aldrig gått den tidigare.«

5Josua sade till folket: »Rena er, ty i morgon skall Herren göra under bland er.« 6Till prästerna sade han: »Lyft upp förbundsarken och gå i spetsen för folket.« Då lyfte de upp förbundsarken och gick framför folket.

7Herren sade till Josua: »Från och med i dag skall jag ge dig storhet, så att israeliterna förstår att jag är med dig, som jag var med Mose. 8Säg nu till prästerna som bär förbundsarken att stanna alldeles i vattenbrynet när de kommer till Jordan.«

9Josua sade till israeliterna: »Stig fram och hör Herrens, er Guds, ord.« 10Han fortsatte: »Av detta skall ni förstå att den levande Guden är mitt ibland er och att han skall driva undan kanaaneer, hettiter, hiveer, perisseer, girgasheer, amoreer och jevuseer för er: 11förbundsarken, hela jordens härskares ark, skall gå framför er över Jordan. 12Välj ut tolv män från Israels stammar, en från varje stam. 13När prästerna som bär Herrens, hela jordens härskares, ark sätter ner fötterna i Jordans vatten, skall vattnet uppströms hejdas i sitt lopp och stå som en mur.«

14Folket bröt upp från sina lägerplatser för att gå över Jordan med prästerna som bar förbundsarken i täten. 15Och när prästerna som bar arken kom fram till Jordan och satte fötterna i vattenbrynet — Jordan svämmar över sina bräddar under hela skördetiden — 16stannade vattnet uppströms i sitt lopp och reste sig som en mur långt borta, vid staden Adam nära Saretan; men nedströms mot Aravasjön, Döda havet, försvann allt vatten. Folket gick över mitt emot Jeriko. 17Prästerna som bar Herrens förbundsark stod stilla på den torra bottnen mitt i Jordan, medan israeliterna gick över torrskodda, ända tills allt folket hade kommit över floden.

4

De tolv stenarna

41När allt folket hade gått över Jordan sade Herren till Josua: 2»Välj ut tolv män bland folket, en från varje stam, 3och befall dem: Hämta tolv stenar från det ställe i Jordan där prästerna står stilla, ta med dem över och lägg ner dem där ni slår läger för natten.«

4Josua kallade till sig de tolv män han hade utsett bland israeliterna, en från varje stam, 5och sade till dem: »Gå framför Herrens, er Guds, ark mitt ut i Jordan, och lyft upp var sin sten på axeln, lika många som Israels stammar. 6Detta skall vara ett tecken bland er. När era barn en gång frågar: Vad betyder de här stenarna? 7skall ni svara: Jordans vatten hejdades i sitt lopp inför Herrens förbundsark. När den gick över Jordan hejdades vattnet i sitt lopp. De här stenarna skall vara ett minnesmärke för israeliterna för all framtid.«

8Israeliterna gjorde som Josua hade befallt dem. De hämtade tolv stenar ur Jordan, lika många som Israels stammar, som Herren hade sagt till Josua, och tog med dem över floden till nattlägret och ställde dem där.

9Josua reste tolv stenar mitt ute i Jordan på det ställe där prästerna som bar förbundsarken hade stått; stenarna finns där än i dag.

10Prästerna som bar arken stod kvar mitt i Jordan tills allt var utfört som Herren hade befallt Josua att säga till folket, helt enligt Moses befallning till Josua. Folket skyndade sig över. 11När alla hade kommit över floden bars Herrens ark över, och prästerna tog täten framför folket. 12Rubeniterna, gaditerna och halva Manasses stam gick över, ordnade till strid, i spetsen för israeliterna, som Mose hade sagt till dem. 13Det var omkring 40 000 stridsrustade män som gick över floden inför Herren för att kämpa i öknen vid Jeriko. 14Den dagen gav Herren Josua storhet, så att israeliterna vördade honom, som de hade vördat Mose så länge han levde.

15Herren sade till Josua: 16»Befall prästerna som bär arken med förbundstecknet att stiga upp ur Jordan.« 17Då befallde Josua prästerna: »Stig upp ur Jordan.« 18Knappt hade prästerna som bar Herrens förbundsark stigit upp ur Jordan och satt fötterna på torra marken, förrän Jordans vatten återvände och steg över sina bräddar som förut. 19Det var den tionde dagen i den första månaden som folket steg upp ur Jordan och slog läger i Gilgal, vid Jerikos östgräns.

20De tolv stenarna som de tagit ur Jordan reste Josua i Gilgal, 21och han sade till israeliterna: »När era barn en gång frågar sina fäder: Vad betyder de här stenarna? 22skall ni förklara för dem: Israeliterna gick torrskodda över Jordan 23när Herren, er Gud, lät Jordans vatten torka bort inför er tills ni gått över, liksom han gjorde med Sävhavet, som han lät torka bort inför oss tills vi gått över. 24Det skedde för att alla jordens folk skall förstå att Herrens hand är stark och för att de alltid skall frukta Herren, er Gud.«

5

51När de amoreiska kungarna på andra sidan Jordan, den västra sidan, och de kanaaneiska kungarna vid havet fick höra hur Herren hade låtit Jordans vatten torka bort inför israeliterna tills de gått över floden, rann deras mod bort, och de kände sig maktlösa inför israeliterna.

Omskärelse och påskfirande

2Nu sade Herren till Josua: »Gör dig flintknivar och omskär israeliterna på nytt, en andra gång.« 3Då gjorde Josua flintknivar och omskar israeliterna vid Förhudskullen. 4Skälet till att Josua omskar dem var att allt folk av mankön som dragit ut ur Egypten, alla vapenföra män, hade dött på vägen genom öknen, när de drog ut ur Egypten. 5Alla som drog ut var omskurna, men ingen av dem som fötts på vägen genom öknen, när de drog ut ur Egypten, hade blivit omskuren. 6I fyrtio år hade israeliterna vandrat i öknen, tills alla vapenföra män som dragit ut ur Egypten var döda. De lyssnade inte till Herren, och därför svor Herren att inte låta dem se det land han med ed lovat deras fäder att ge oss, ett land som flödar av mjölk och honung. 7Men sönerna, som Herren låtit komma i deras ställe, dem omskar nu Josua. De hade förhuden kvar eftersom man inte omskurit dem på vägen. 8När alla var omskurna höll de sig stilla i lägret tills de hämtat sig. 9Herren sade till Josua: »I dag har jag lyft av er vanäran från Egypten.« Därför fick platsen namnet Gilgal, och så heter den än i dag.

10När nu israeliterna hade sitt läger i Gilgal firade de påsk i öknen vid Jeriko, på kvällen den fjortonde dagen i månaden. 11Dagen efter påsk åt de av vad landet gav, osyrat bröd och rostat korn, just den dagen. 12Och från den dag de åt av vad landet gav kom inte längre något manna. Israeliterna fick inget manna mer utan åt detta år av skörden i Kanaan.

Josuas syn vid Jeriko

13En gång vid Jeriko fick Josua se en man som stod framför honom med draget svärd. Josua gick fram till honom och frågade: »Hör du till oss eller till våra fiender?« 14Han svarade: »Nej, jag är anförare för Herrens här. Nu har jag kommit.« Då föll Josua ner med ansiktet mot marken och hälsade underdånigt. Han frågade: »Herre, vad har du att säga till din tjänare?« 15Anföraren för Herrens här svarade: »Ta av dig dina skor, du står på helig mark.« Josua gjorde så.