Bibel 2000 (B2000)
2

De två spejarna i Rachavs hus

21Från Shittim sände Josua, Nuns son, ut två män som spejare med uppdrag att se närmare på landet och på Jeriko. De gav sig i väg och kom till en sköka som hette Rachav och låg över i hennes hus. 2Men när Jerikos kung fick reda på att israelitiska män hade kommit om natten för att utforska landet 3sände han bud till Rachav: »Skicka ut männen som kom till ditt hus, de är här för att utforska landet.« 4Kvinnan gömde de båda männen och svarade: »Visst kom de hit till mig, men inte vet jag var de var ifrån. 5När det blev mörkt och porten skulle stängas gick de ut, men jag vet inte vart de gick. Fort efter dem, så hinner ni ifatt dem.« 6I själva verket hade hon fört männen upp på taket och dolt dem under linhalmen hon hade utbredd där. 7Kungens män tog upp jakten i riktning mot Jordan, åt vadställena till, och när förföljarna var ute stängdes porten.

8Innan männen lagt sig att sova gick Rachav upp till dem på taket. 9Hon sade: »Jag vet att Herren har gett landet åt er, skräck för er har fallit över oss, och modet sviker alla som bor i landet. 10Vi har ju hört hur Herren lät Sävhavets vatten torka bort inför er när ni drog ut ur Egypten och hur ni gjorde med de två amoreiska kungarna på andra sidan Jordan, Sichon och Og, som ni vigde åt förintelse. 11När vi fick höra det rann vårt mod bort, och vi kände oss maktlösa inför er. Ty Herren, er Gud, är Gud uppe i himlen och nere på jorden. 12Men nu har jag visat godhet mot er, så svär vid Herren att ni skall visa godhet mot min familj. Ge mig ett tecken på er trohet: 13låt min far, min mor, mina bröder och systrar och alla deras anhöriga behålla livet och slippa dö.« 14Männen svarade: »Vi borgar för er med våra liv, men du får inte förråda oss! När Herren ger oss landet skall vi visa dig godhet och trohet.«

15Hon firade ner männen från fönstret med ett rep, ty hennes hus låg i stadsmuren, hon bodde inne i själva muren. 16Och hon gav dem rådet: »Ge er upp i bergen så att inte förföljarna råkar på er, och håll er gömda där i tre dagar tills förföljarna har återvänt. Sedan kan ni fortsätta.« 17Männen sade: »Vi kan bli lösta från den ed du lät oss svära. 18När vi kommer in i landet skall du fästa det här röda snöret i fönstret som du firat ner oss från och samla din far, din mor och dina bröder, hela din familj, hos dig i ditt hus. 19Går någon ut genom dörren till ditt hus, blir han själv skuld till sin död, och vi är oskyldiga. Men bär man hand på någon som är inne i ditt hus, blir vi skuld till hans död. 20Och skulle du förråda oss, då är vi lösta från den ed du lät oss svära.« — 21»Som ni säger får det bli«, sade hon och lät dem gå. Och hon fäste det röda snöret i fönstret.

22Männen gav sig i väg upp i bergen och blev kvar där i tre dagar tills förföljarna återvänt. De hade letat efter männen utmed hela vägen och inte funnit dem. 23Då gick de två männen ner från bergen igen, gick över floden och kom till Josua, Nuns son, och berättade allt de varit med om. 24De sade: »Herren har gett hela landet i vårt våld, och modet sviker alla som bor i landet.«

3

Övergången av Jordan

31Tidigt nästa morgon bröt Josua och alla israeliterna upp från Shittim och kom fram till Jordan, där de övernattade innan de gick över floden. 2Tre dagar därefter gick förmännen runt i lägret 3och befallde folket: »När ni ser Herrens, er Guds, förbundsark lyftas upp av de levitiska prästerna, bryt då upp och följ efter den, 4men håll ett par tusen alnars avstånd mellan er och den, kom inte för nära den. Följ arken, så vet ni vilken väg ni skall gå; ni har ju aldrig gått den tidigare.«

5Josua sade till folket: »Rena er, ty i morgon skall Herren göra under bland er.« 6Till prästerna sade han: »Lyft upp förbundsarken och gå i spetsen för folket.« Då lyfte de upp förbundsarken och gick framför folket.

7Herren sade till Josua: »Från och med i dag skall jag ge dig storhet, så att israeliterna förstår att jag är med dig, som jag var med Mose. 8Säg nu till prästerna som bär förbundsarken att stanna alldeles i vattenbrynet när de kommer till Jordan.«

9Josua sade till israeliterna: »Stig fram och hör Herrens, er Guds, ord.« 10Han fortsatte: »Av detta skall ni förstå att den levande Guden är mitt ibland er och att han skall driva undan kanaaneer, hettiter, hiveer, perisseer, girgasheer, amoreer och jevuseer för er: 11förbundsarken, hela jordens härskares ark, skall gå framför er över Jordan. 12Välj ut tolv män från Israels stammar, en från varje stam. 13När prästerna som bär Herrens, hela jordens härskares, ark sätter ner fötterna i Jordans vatten, skall vattnet uppströms hejdas i sitt lopp och stå som en mur.«

14Folket bröt upp från sina lägerplatser för att gå över Jordan med prästerna som bar förbundsarken i täten. 15Och när prästerna som bar arken kom fram till Jordan och satte fötterna i vattenbrynet — Jordan svämmar över sina bräddar under hela skördetiden — 16stannade vattnet uppströms i sitt lopp och reste sig som en mur långt borta, vid staden Adam nära Saretan; men nedströms mot Aravasjön, Döda havet, försvann allt vatten. Folket gick över mitt emot Jeriko. 17Prästerna som bar Herrens förbundsark stod stilla på den torra bottnen mitt i Jordan, medan israeliterna gick över torrskodda, ända tills allt folket hade kommit över floden.

4

De tolv stenarna

41När allt folket hade gått över Jordan sade Herren till Josua: 2»Välj ut tolv män bland folket, en från varje stam, 3och befall dem: Hämta tolv stenar från det ställe i Jordan där prästerna står stilla, ta med dem över och lägg ner dem där ni slår läger för natten.«

4Josua kallade till sig de tolv män han hade utsett bland israeliterna, en från varje stam, 5och sade till dem: »Gå framför Herrens, er Guds, ark mitt ut i Jordan, och lyft upp var sin sten på axeln, lika många som Israels stammar. 6Detta skall vara ett tecken bland er. När era barn en gång frågar: Vad betyder de här stenarna? 7skall ni svara: Jordans vatten hejdades i sitt lopp inför Herrens förbundsark. När den gick över Jordan hejdades vattnet i sitt lopp. De här stenarna skall vara ett minnesmärke för israeliterna för all framtid.«

8Israeliterna gjorde som Josua hade befallt dem. De hämtade tolv stenar ur Jordan, lika många som Israels stammar, som Herren hade sagt till Josua, och tog med dem över floden till nattlägret och ställde dem där.

9Josua reste tolv stenar mitt ute i Jordan på det ställe där prästerna som bar förbundsarken hade stått; stenarna finns där än i dag.

10Prästerna som bar arken stod kvar mitt i Jordan tills allt var utfört som Herren hade befallt Josua att säga till folket, helt enligt Moses befallning till Josua. Folket skyndade sig över. 11När alla hade kommit över floden bars Herrens ark över, och prästerna tog täten framför folket. 12Rubeniterna, gaditerna och halva Manasses stam gick över, ordnade till strid, i spetsen för israeliterna, som Mose hade sagt till dem. 13Det var omkring 40 000 stridsrustade män som gick över floden inför Herren för att kämpa i öknen vid Jeriko. 14Den dagen gav Herren Josua storhet, så att israeliterna vördade honom, som de hade vördat Mose så länge han levde.

15Herren sade till Josua: 16»Befall prästerna som bär arken med förbundstecknet att stiga upp ur Jordan.« 17Då befallde Josua prästerna: »Stig upp ur Jordan.« 18Knappt hade prästerna som bar Herrens förbundsark stigit upp ur Jordan och satt fötterna på torra marken, förrän Jordans vatten återvände och steg över sina bräddar som förut. 19Det var den tionde dagen i den första månaden som folket steg upp ur Jordan och slog läger i Gilgal, vid Jerikos östgräns.

20De tolv stenarna som de tagit ur Jordan reste Josua i Gilgal, 21och han sade till israeliterna: »När era barn en gång frågar sina fäder: Vad betyder de här stenarna? 22skall ni förklara för dem: Israeliterna gick torrskodda över Jordan 23när Herren, er Gud, lät Jordans vatten torka bort inför er tills ni gått över, liksom han gjorde med Sävhavet, som han lät torka bort inför oss tills vi gått över. 24Det skedde för att alla jordens folk skall förstå att Herrens hand är stark och för att de alltid skall frukta Herren, er Gud.«