Bibel 2000 (B2000)
21

Leviternas städer

211Leviternas familjeöverhuvuden vände sig till prästen Elasar och Josua, Nuns son, och de israelitiska stammarnas familjeöverhuvuden 2och talade till dem i Shilo i Kanaan: »Herren befallde genom Mose att vi skulle få städer att bo i med tillhörande betesmarker för vår boskap.« 3Som Herren hade befallt gav då israeliterna av sin egendom följande städer med betesmarker åt leviterna. 4Lotten föll först på kehatiternas släkter. Vid lottningen fick prästen Arons ättlingar bland leviterna tretton städer från Judas stam, Simons stam och Benjamins stam. 5Övriga kehatiter fick vid lottningen, släkt för släkt, tio städer från Efraims stam, Dans stam och halva Manasses stam. 6Gershoniterna fick vid lottningen, släkt för släkt, tretton städer från Isaskars stam, Ashers stam, Naftalis stam och halva Manasses stam i Bashan. 7Merariterna fick, släkt för släkt, tolv städer från Rubens stam, Gads stam och Sebulons stam. 8Dessa städer med tillhörande betesmarker gav israeliterna genom lottning åt leviterna, så som Herren hade befallt genom Mose.

9Från judeernas stam och simoniternas stam togs de städer som anges nedan. 10De gavs åt Arons ättlingar, som tillhörde de kehatitiska släkterna bland leviterna, ty på dem föll lotten först. 11De fick Kirjat Arba, dvs. Hebron — Arba var anakiternas stamfar — i Juda bergsbygd med omgivande betesmarker, 12men åkerjorden och byarna som hörde till staden hade Kalev, Jefunnes son, fått som sin egendom. 13Prästen Arons ättlingar fick alltså Hebron, som var asylstad för dråpare, med betesmarker, Livna med betesmarker, 14Jattir med betesmarker, Eshtemoa med betesmarker, 15Holon med betesmarker, Devir med betesmarker, 16Ashan med betesmarker, Jutta med betesmarker och Bet-Shemesh med betesmarker, nio städer från dessa två stammar. 17Från Benjamins stam fick de Givon med betesmarker, Geva med betesmarker, 18Anatot med betesmarker och Almon med betesmarker, fyra städer. 19Sammanlagt hade Arons ättlingar, prästerna, tretton städer med tillhörande betesmarker.

20Av de städer som kehatiternas släkter, de övriga leviterna som var kehatiter, fick på sin lott kom några från Efraims stam. 21De fick Shekem, som var asylstad för dråpare, med betesmarker i Efraims bergsbygd, Geser med betesmarker, 22Kivsajim med betesmarker och Bet-Horon med betesmarker, fyra städer. 23Från Dans stam fick de Elteke med betesmarker, Gibbeton med betesmarker, 24Ajalon med betesmarker och Gat-Rimmon med betesmarker, fyra städer. 25Och från ena hälften av Manasses stam fick de Tanak med betesmarker och Jivleam med betesmarker, två städer. 26Sammanlagt fick de övriga kehatiternas släkter tio städer med tillhörande betesmarker.

27Gershoniterna bland de levitiska släkterna fick från andra hälften av Manasses stam Golan i Bashan, som var asylstad för dråpare, med betesmarker och Ashtarot med betesmarker, två städer, 28från Isaskars stam Kishjon med betesmarker, Daverat med betesmarker, 29Jarmut med betesmarker och En-Gannim med betesmarker, fyra städer, 30från Ashers stam Mishal med betesmarker, Avdon med betesmarker, 31Helkat med betesmarker och Rechov med betesmarker, fyra städer, 32och från Naftalis stam Kedesh i Galileen, som var asylstad för dråpare, med betesmarker, Hammot Dor med betesmarker och Kartan med betesmarker, tre städer. 33Sammanlagt hade gershoniterna, släkt för släkt, tretton städer med tillhörande betesmarker.

34Merariternas släkter, de övriga leviterna, fick från Sebulons stam Jokneam med betesmarker, Karta med betesmarker, 35Rimmona med betesmarker och Nahalal med betesmarker, fyra städer, 36vidare på andra sidan Jordan, mitt emot Jeriko, på östra sidan, från Rubens stam Beser, som var asylstad för dråpare och låg i öknen på högslätten, med betesmarker, Jahas med betesmarker, 37Kedemot med betesmarker och Mefaat med betesmarker, fyra städer, 38och från Gads stam Ramot i Gilead, som var asylstad för dråpare, med betesmarker, Machanajim med betesmarker, 39Heshbon med betesmarker och Jaser med betesmarker, tillsammans fyra städer. 40Sammanlagt fick merariterna, de övriga levitiska släkterna, släkt för släkt, tolv städer på sin lott. 41Allt som allt hade leviterna i det land som var israeliternas egendom fyrtioåtta städer med betesmarker. 42Till var och en av dessa städer hörde betesmarker runt omkring, det gällde dem alla.

43Så gav Herren Israel hela det land som han med ed hade lovat deras fäder, och de tog det i besittning och slog sig ner där. 44Och Herren lät dem få fred på alla sidor, så som han med ed hade lovat deras fäder. Ingen av deras fiender kunde hålla stånd mot dem, Herren gav dem alla i deras våld. 45Av allt det goda Herren hade lovat Israels folk uteblev ingenting. Allt gick i uppfyllelse.

22

Altaret vid Jordan

221Nu kallade Josua till sig rubeniterna, gaditerna och halva Manasses stam 2och sade till dem: »Ni har gjort allt som Herrens tjänare Mose befallde er, och ni har lytt mig i allt som jag har befallt er. 3Ni har inte övergett era bröder under denna långa tid utan alltid hållit Herrens, er Guds, bud. 4Och nu har Herren, er Gud, låtit era bröder bli bofasta, som han lovade, så nu kan ni bege er till era hem och till det land som är er egendom, det som Herrens tjänare Mose gav er öster om Jordan. 5Se bara noga till att följa de bud och den lag som Herrens tjänare Mose gav er, att ni skall älska Herren, er Gud, alltid vandra hans vägar och hålla hans bud, hålla er till honom och tjäna honom av hela ert hjärta och med hela er själ.« 6Josua välsignade dem och lät dem bege sig hem.

7Åt ena hälften av Manasses stam hade Mose gett land i Bashan, medan Josua gett den andra hälften land tillsammans med deras bröder på andra sidan Jordan, den västra sidan. När nu Josua lät dem vända hem och välsignade dem 8sade han: »Nu kan ni återvända hem med rika skatter och boskap i mängd, med silver och guld, koppar och järn och med kläder i överflöd. Bytet ni tagit från fienden skall ni dela med era bröder.« 9Rubeniterna, gaditerna och halva Manasses stam vände så tillbaka. De lämnade israeliterna i Shilo i Kanaan för att bege sig till Gilead, det land som var deras egendom och som de hade tagit i besittning, så som Herren hade befallt genom Mose.

10När rubeniterna, gaditerna och halva Manasses stam kom till Gelilot vid Jordan i Kanaan byggde de ett altare där, invid Jordan, ett väldigt altare. 11Men israeliterna fick höra att rubeniterna, gaditerna och halva Manasses stam hade byggt ett altare vid Gelilot vid Jordan mitt emot Kanaan, israeliternas område, 12och så fort israeliterna hörde det samlades hela menigheten i Shilo för att gå ut i strid mot dem.

13Israeliterna skickade Pinechas, prästen Elasars son, till rubeniterna, gaditerna och halva Manasses stam i Gilead. 14Med honom följde tio ledare, en ledare från var och en av Israels stammar, var och en av dem sin familjs överhuvud i Israels ätter. 15De kom till rubeniterna, gaditerna och halva Manasses stam i Gilead och sade till dem: 16»Så säger Herrens menighet: Vad är detta för en trolöshet mot Israels Gud? Här vänder ni er i dag bort från Herren genom att bygga er ett altare, ni sätter er upp mot Herren. 17Är det inte nog med den skuld som vi ådrog oss vid Pegor och som vi inte har renats från ännu i denna dag? För den skull drabbade hemsökelsen Herrens menighet, 18och ändå vänder ni er nu bort från Herren. Men sätter ni er upp mot Herren i dag, kommer han att vredgas på Israels hela menighet i morgon. 19Om det land som är er egendom är orent, kom då över till det land som är Herrens egendom och där Herrens boning har sin plats, och bosätt er bland oss. Men sätt er inte upp mot Herren och blanda inte in oss genom att bygga er ett annat altare än Herrens, vår Guds. 20Vreden drabbade ju hela den israelitiska menigheten när Akan, Serachs son, hade förgripit sig på det som var vigt åt förintelse. Det var inte bara han som miste livet för den synd han begått.«

21Rubeniterna, gaditerna och halva Manasses stam svarade de israelitiska ätternas överhuvuden: 22»Gud, Herren Gud, ja, Gud, Herren Gud, vet det, och Israel skall veta det: Må Herren vägra oss sin hjälp i dag, om det var för att sätta oss upp mot honom och visa oss trolösa 23och vända oss bort från Herren som vi byggde oss ett altare! Må Herren själv straffa oss, om det var för att offra brännoffer och matoffer och frambära gemenskapsoffer där! 24Nej, det var för att vi befarade att era söner en gång skulle kunna säga till våra söner: Vad har ni med Herren, Israels Gud, att göra? 25Herren har satt Jordan som gräns mellan oss och er, rubeniter och gaditer. Ni har ingen del i Herren. — Då skulle era söner kunna få våra söner att sluta frukta Herren. 26Därför tänkte vi: Låt oss bygga ett altare, inte för brännoffer och slaktoffer 27utan som ett vittne för oss och er och våra efterkommande, ett vittne om att vi gör tjänst inför Herren med våra brännoffer, slaktoffer och gemenskapsoffer, så att inte era söner en gång skall kunna säga till våra söner: Ni har ingen del i Herren. — 28Vi tänkte: Om de en gång säger något sådant till oss och våra efterkommande, då svarar vi: Se på den avbild av Herrens altare som våra fäder gjorde, inte för brännoffer och slaktoffer utan som ett vittne för oss och er. 29Aldrig att vi skulle sätta oss upp mot Herren och nu vända oss bort från honom genom att bygga ett altare för brännoffer, matoffer och slaktoffer, ett annat än Herrens, vår Guds, altare som står framför hans boning!«

30När prästen Pinechas och de som var med honom, menighetens ledare och de israelitiska ätternas överhuvuden, hörde vad rubeniterna, gaditerna och manassiterna hade att säga, godtog de förklaringen. 31Och Pinechas, prästen Elasars son, sade till rubeniterna, gaditerna och manassiterna: »Nu vet vi att Herren är mitt ibland oss, ty ni har inte begått någon sådan trolöshet mot Herren, och därmed har ni räddat Israel undan Herrens straff.«

32Pinechas, prästen Elasars son, och ledarna återvände från rubeniterna och gaditerna i Gilead till israeliterna i Kanaan och berättade vad som hänt, 33och israeliterna godtog förklaringen. De prisade Gud och hade inte längre en tanke på att gå ut i strid mot rubeniter och gaditer och ödelägga landet där de bodde. 34Rubeniterna och gaditerna kallade altaret Vittnesaltaret, »ty«, sade de, »det är ett vittne för oss att Herren är Gud«.

23

Josuas avskedstal till Israel

231Lång tid hade nu gått sedan Herren lät Israel få ro för alla fiender runt omkring, och Josua var mycket gammal. 2Han kallade till sig hela Israel med äldste och överhuvuden, domare och förmän och sade: »Jag är nu en gammal man. 3Ni har själva sett vad Herren, er Gud, har gjort med alla dessa folk ni mött; Herren, er Gud, har själv kämpat för er. 4Från Jordan till Medelhavet har jag utskiftat de kvarvarande folkens land, likaväl som de utrotade folkens, som egendom åt er, stam för stam. 5Herren, er Gud, skall själv jaga bort dem och driva undan dem, så att ni kan inta deras land, så som Herren, er Gud, har lovat. 6Var starka! Följ troget allt som står skrivet i Moses lagbok, och vik inte av från det åt vare sig höger eller vänster. 7Beblanda er inte med dessa folk som är kvar bland er. Ni får inte åkalla deras gudars namn och svära vid dem, inte tjäna och tillbe dem, 8utan ni skall hålla er till Herren, er Gud, så som ni hittills har gjort. 9Herren har drivit undan stora och mäktiga folk för er, mot er har hittills ingen kunnat hålla stånd. 10En enda av er kan slå tusen på flykten, ty Herren, er Gud, kämpar själv för er, så som han lovat.

11Akta er noga. Älska Herren, er Gud, 12ty om ni vänder er från honom och håller er till dessa folk som ännu är kvar bland er, knyter släktskapsband med dem och beblandar er med dem, 13då skall ni veta att Herren, er Gud, inte längre skall driva undan dessa folk, utan de blir en fälla och en snara för er, piskor på era ryggar och taggar i era ögon, tills ni utplånas från detta goda land som Herren, er Gud, har gett er. 14Själv går jag nu den väg allt levande måste vandra. Av hela ert hjärta och med hela er själ har ni erfarit att ingenting har uteblivit av allt det goda som Herren, er Gud, lovat er. Allt har gått i uppfyllelse, ingenting har uteblivit. 15Men liksom allt det goda Herren, er Gud, lovat er har gått i uppfyllelse, så kan Herren, er Gud, låta allt det onda gå i uppfyllelse, tills han utrotat er från detta goda land som han har gett er. 16Om ni bryter det förbund som Herren, er Gud, har befallt er att hålla och börjar tjäna och tillbe andra gudar, skall Herren vredgas, och ni skall snart utplånas från det goda land som han har gett er.«