Bibel 2000 (B2000)
16

Efraims och Manasses områden

161Josefs ättlingar fick på sin lott området från Jordan vid Jeriko öster om Jerikos vatten i öknen. Från Jeriko går gränsen upp genom bergsbygden till Betel. 2Från Betel går den till Lus och vidare till arkeernas område, till Atarot, 3fortsätter ner åt väster till jafleteernas område och fram till Nedre Bet-Horons område och Geser och löper fram till havet.

4Josefs ättlingar, Manasse och Efraim, fick sin egendom. 5De efraimitiska släkternas område blev detta: gränsen för deras egendom går från Atrot Addar i öster till Övre Bet-Horon 6och därifrån ut till havet. Från Mikmetat i norr böjer den av åt öster mot Taanat Shilo, går vidare österut till Janoach, 7fortsätter ner från Janoach till Atarot och Naara, går fram till Jeriko och sedan till Jordan. 8Från Tappuach går gränsen västerut till Kanabäcken och löper sedan fram till havet. Detta är den egendom som tillföll efraimiternas stam och deras släkter. 9Därtill kom alla städer med omgivande orter som avskildes åt efraimiterna inne på manassiternas område. 10Men efraimiterna drev inte bort kanaaneerna som bodde i Geser, och än i dag bor det kanaaneer bland efraimiterna, fast de måste göra tvångsarbeten.

17

171Manasses stam fick sin lott: Manasse var Josefs förstfödde. Makir, Manasses förstfödde, Gileads far, som var krigare, fick Gilead och Bashan. 2Också övriga manassiter, Aviesers, Heleks, Asriels, Shekems, Hefers och Shemidas ättlingar, fick släkt för släkt sin lott. Detta var de manliga ättlingarna till Manasse, Josefs son, släkt för släkt.

3Men Selofchad, son till Hefer, son till Gilead, son till Makir, son till Manasse, hade inga söner utan bara döttrar. Hans döttrar hette Machla, Noa, Hogla, Milka och Tirsa. 4De trädde fram inför prästen Elasar, inför Josua, Nuns son, och inför ledarna och sade: »Herren befallde Mose att ge egendom åt oss liksom åt våra manliga släktingar.« Då gav man egendom åt dem liksom åt deras fars manliga släktingar, så som Herren hade befallt. 5Åt Manasse utskiftades tio andelar, förutom Gilead och Bashan på andra sidan Jordan. 6Ty Manasses döttrar tilldelades egendom liksom hans söner, och de övriga manassiterna fick Gilead.

7Manasses gräns går från Ashers område till Mikmetat mitt emot Shekem och därifrån söderut till Jashuv vid Tappuachkällan. 8Manasse fick landet kring Tappuach, medan själva Tappuach vid Manasses gräns tillföll efraimiterna. 9Gränsen fortsätter ner till Kanabäcken. Söder om bäcken ligger städer som hör till Efraim bland de manassitiska städerna. Manasses gräns går norr om bäcken och löper fram till havet. 10Området söderut tillhör Efraim, området norrut tillhör Manasse och har havet som gräns. I norr gränsar de till Asher och i öster till Isaskar. 11På Isaskars och Ashers områden fick Manasse Bet-Shean med lydstäder, Jivleam med lydstäder, invånarna i Dor med lydstäder, i En-Dor med lydstäder, i Tanak med lydstäder och i Megiddo med lydstäder. 12Men manassiterna kunde inte driva bort folket i dessa städer, och kanaaneerna lyckades hålla sig kvar i den delen av landet. 13När israeliterna blev starkare måste kanaaneerna utföra tvångsarbeten. Men de drevs inte bort.

14Josefs ättlingar vände sig till Josua och sade: »Varför har du gett oss bara en lott och en andel som egendom? Vi är ett talrikt folk, Herren har ju välsignat oss hitintills.« 15Josua svarade dem: »Om ni är ett så talrikt folk, dra då upp i skogen och röj ny mark åt er där, i perisseernas och refaeernas land, eftersom Efraims bergsbygd inte är stor nog åt er.« 16Josefs ättlingar sade: »I bergsbygden ryms vi inte, och alla kanaaneerna på slättlandet har järnbeslagna stridsvagnar, både de i Bet-Shean med lydstäder och de på Jisreelslätten.« 17Då svarade Josua Josefs stammar, Efraim och Manasse: »Ni är ett talrikt och mäktigt folk, ni får inte bara en lott. 18Ni får ännu ett bergsområde. Där växer skog, men röj den, så blir området ert så långt det sträcker sig. Kanaaneerna skall ni driva bort, fast de har järnbeslagna stridsvagnar och fast de är starka.«

18

Resten av landet fördelas genom lottkastning i Shilo

181Israeliternas hela menighet samlades i Shilo, där de reste uppenbarelsetältet. De hade nu lagt landet under sig, 2men sju av israeliternas stammar hade ännu inte tilldelats sin egendom. 3Josua sade till israeliterna: »Hur länge tänker ni vänta med att ta i besittning det land som Herren, era fäders Gud, har gett er? 4Välj tre män från varje stam, som jag kan sända ut. De skall vandra genom landet och beskriva lämpliga stamområden och sedan komma till mig. 5De skall dela upp landet i sju delar. Juda skall bli kvar på sitt område i söder, och Josefs stammar skall bli kvar på sitt område i norr. 6Ni skall göra en beskrivning av landets sju delar och komma hit till mig med den, så skall jag kasta lott åt er här inför Herren, vår Gud. 7Leviterna får ingen andel som ni andra, Herrens prästämbete är deras egendom. Och Gad och Ruben och halva Manasses stam har redan fått sin egendom på andra sidan Jordan, den östra sidan, den egendom som Mose, Herrens tjänare, gav dem.« 8Innan männen gav sig i väg fick de befallning av Josua att göra en beskrivning av landet. »Vandra genom landet«, sade han, »gör en beskrivning av det, och kom sedan tillbaka till mig, så skall jag kasta lott åt er här inför Herren i Shilo.« 9Männen gav sig av och genomkorsade landet och beskrev de sju delarna i ett dokument, stad för stad. Sedan kom de till Josua i lägret i Shilo. 10Josua kastade lott åt israeliterna inför Herren i Shilo och fördelade landet åt dem, så att varje stam fick sin del.

11Lotten föll först på benjaminiternas stam, släkt för släkt. Det område lotten gav dem ligger mellan judeerna och Josefs stammar. 12På nordsidan börjar deras gräns vid Jordan, fortsätter upp till bergssluttningen norr om Jeriko och västerut upp genom bergsbygden och löper ut i öknen vid Bet Aven. 13Därifrån går den vidare till Lus, till sydsluttningen vid Lus, dvs. Betel, och fortsätter ner till Atrot Addar vid berget söder om Nedre Bet-Horon. 14Gränsen går sedan i en båge, böjer på västsidan av söderut från berget söder om Bet-Horon och löper ut vid den judeiska staden Kirjat-Baal, dvs. Kirjat-Jearim. Detta är västsidan. 15På sydsidan börjar gränsen i utkanten av Kirjat-Jearim och går till Ijim och vidare till Neftoachkällan, 16fortsätter ner till foten av det berg som ligger vid Ben-Hinnoms dal norr om Refaimdalen, går vidare ner genom Hinnoms dal söder om jevuseernas bergssluttning och ner till Rogelkällan. 17Gränsen går därifrån i en båge norrut till Shemeshkällan och bort till Gelilot, som ligger mitt emot Adummimbranten, och fortsätter ner till Bohans, Rubens sons, sten. 18Sedan går den vidare till bergssluttningen norr om Bet Haarava och fortsätter ner i Jordandalen 19och vidare till bergssluttningen norr om Bet-Hogla och löper ut i Döda havets norra vik, vid Jordans södra ände. Detta är sydgränsen. 20På östsidan avgränsas området av Jordan. Detta är de benjaminitiska släkternas egendom och gränserna runt den.

21Städerna som tillföll benjaminiternas stam, släkt för släkt, var: Jeriko, Bet-Hogla, Emek Kesis, 22Bet Haarava, Semarajim, Betel, 23Avvim, Para, Ofra, 24Kefar Haammoni, Ofni och Geva, tolv städer med omgivande orter, 25Givon, Rama, Beerot, 26Mispa, Kefira, Mosa, 27Rekem, Jirpeel, Tarala, 28Sela, Elef, Jevus, dvs. Jerusalem, Giva och Kirjat-Jearim, fjorton städer med omgivande orter. Detta är benjaminiternas egendom, släkt för släkt.