Bibel 2000 (B2000)
13

Områden som ännu inte erövrats

131Josua var nu mycket gammal. Herren sade till honom: »Du är en gammal man, men av landet återstår mycket att ta i besittning. 2Detta är vad som återstår: filisteernas alla områden och allt geshureiskt land 3från Shichor öster om Egypten fram till Ekrons gräns i norr — det räknas som kanaaneiskt land — med filisteernas fem hövdingadömen Gaza, Ashdod, Ashkelon, Gat och Ekron samt avveernas land 4i söder, och allt kanaaneiskt land från Meara, som tillhör sidonierna, fram till Afek, till amoreernas område, 5och därtill gevaleernas land och hela Libanonberget i öster från Baal-Gad vid foten av Hermon till Levo-Hamat. 6Alla som bor i bergsbygden, från Libanon till Misrefot Majim, alla sidonier, skall jag själv driva undan för israeliterna, men du skall utskifta området som egendom åt Israel, så som jag har befallt dig.

7Detta land skall du fördela som egendom åt de nio och en halv stammarna.«

Rubens, Gads och Manasses områden öster om Jordan

Halva Manasses stam 8liksom rubeniterna och gaditerna hade redan tagit sin egendom i besittning, den som Mose gett dem på andra sidan Jordan, den östra sidan, så som Herrens tjänare Mose hade bestämt: 9landet från Aroer vid randen av Arnons floddal och från staden nere i dalen med hela högslätten från Medeva till Divon, 10och alla städer som lytt under den amoreiske kungen Sichon, som regerade i Heshbon, fram till gränsen mot Ammon, 11och därtill Gilead, geshureernas och maakateernas område, hela Hermon och hela Bashan fram till Salka, 12hela det rike som tillhört Og av Bashan; han regerade i Ashtarot och Edrei och var en av dem som var kvar av refaeerna, som Mose hade besegrat och drivit bort. 13Men israeliterna drev inte bort geshureerna och maakateerna, och än i dag bor det geshureer och maakateer bland israeliterna.

14Det var bara Levis stam som inte fick någon egendom. Herren, Israels Gud, är deras egendom, så som han har lovat dem.

15Rubeniternas stam tilldelades land av Mose, släkt för släkt. 16De fick området från Aroer vid randen av Arnons floddal och från staden nere i dalen med hela högslätten fram till Medeva, 17Heshbon med underlydande städer på högslätten, Divon, Bamot Baal, Bet Baal Meon, 18Jahas, Kedemot, Mefaat, 19Kirjatajim, Sivma, Seret Hashachar på berget i dalen, 20Bet Pegor, Pisgas branter, Bet Hajshimot 21och alla de andra städerna på högslätten, hela det rike som tillhört den amoreiske kungen Sichon, som regerade i Heshbon. Mose besegrade honom jämte de midjanitiska furstarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reva, Sichons hövdingar som bodde i landet. 22Förutom alla andra som de dräpte högg israeliterna också ner spåmannen Bileam, Beors son. 23Jordan utgjorde gräns för rubeniterna. Detta var rubeniternas egendom, släkt för släkt, med städer och omgivande orter.

24Gads stam, gaditerna, tilldelades land av Mose, släkt för släkt. 25De fick området med Jaser och alla städerna i Gilead och hälften av ammoniternas land fram till Aroer nära Rabba, 26området från Heshbon till Ramat Hammispa och Betonim och från Machanajim till Lo Devars område 27samt i dalen Bet Haram, Bet Nimra, Suckot och Safon, resten av det rike som tillhört Sichon, kungen i Heshbon. Jordan utgjorde gräns upp till änden av Gennesaretsjön på flodens östra sida. 28Detta var gaditernas egendom, släkt för släkt, med städer och omgivande orter.

29Halva Manasses stam tilldelades land av Mose, släkt för släkt. 30Deras område sträckte sig från Machanajim och omfattade hela Bashan, hela det rike som tillhört Og, kungen av Bashan, och alla Jairs byar i Bashan, sextio städer, 31därtill halva Gilead med Ashtarot och Edrei, Ogs kungastäder i Bashan. Det gavs åt ättlingarna till Makir, Manasses son, åt ena hälften av makiriterna, släkt för släkt. 32Detta var den egendom som Mose fördelade på Moabs hedar på andra sidan Jordan, mitt emot Jeriko, på östra sidan.

33Men åt Levis stam gav Mose ingen egendom. Herren, Israels Gud, är deras egendom, så som han har lovat dem.

14

Judas område

141Detta är de områden som israeliterna fick som egendom i Kanaan och som prästen Elasar och Josua, Nuns son, och stammarnas familjeöverhuvuden tilldelade dem. 2Genom lottning fördelade de områdena som egendom åt nio stammar och en halv stam, så som Herren hade befallt genom Mose. 3Två stammar och en halv stam hade redan fått områden av Mose på andra sidan Jordan; åt leviterna gav han inget område som åt de andra. 4Josefs ättlingar utgjorde nämligen två stammar, Manasse och Efraim, och leviterna fick ingen del av landet men städer att bo i och betesmarker för den boskap de ägde. 5När israeliterna fördelade landet gjorde de alltså som Herren hade befallt Mose.

6Judas stam vände sig till Josua i Gilgal, och kenissén Kalev, Jefunnes son, sade till honom: »Du vet ju vad Herren sade till gudsmannen Mose i Kadesh Barnea angående mig och dig. 7Jag var fyrtio år när Mose, Herrens tjänare, sände ut mig från Kadesh Barnea för att spionera i landet, och jag berättade ärligt vad jag sett. 8Mina bröder som hade varit med gjorde folket modlöst, jag däremot var Herren, min Gud, trogen. 9Den dagen svor Mose denna ed: Den mark din fot har trampat skall för all framtid vara din och dina ättlingars egendom, ty du har varit Herren, min Gud, trogen. — 10Och se, Herren har låtit mig leva, som han lovade. Det är fyrtiofem år sedan Herren gav Mose det löftet, medan Israel vandrade i öknen, och nu är jag åttiofem. 11Än i dag är jag lika stark som den dagen Mose sände ut mig, krigarlivet klarar jag lika bra nu som då. 12Så ge mig nu denna bergsbygd som Herren lovade mig då. Du hörde själv den gången att där finns anakiter och stora, befästa städer. Kanske är Herren med mig, så att jag kan driva bort dem, som han lovade.«

13Då välsignade Josua Kalev, Jefunnes son, och gav honom Hebron som egendom. 14Och eftersom kenissén Kalev, Jefunnes son, varit Herren, Israels Gud, trogen, är Hebron hans egendom än i dag. 15Hebron hette tidigare Kirjat Arba; Arba var den störste bland anakiterna.

Nu hade landet ro och slapp krig.

15

151Judas stam fick på sin lott, släkt för släkt, området fram till Edoms gräns vid Sinöknen längst i söder. 2Deras sydgräns börjar vid änden av Döda havet, vid viken längst i söder, 3och går söder om Akrabbimbranten och förbi Sin, fortsätter uppåt söder om Kadesh Barnea förbi Hesron upp till Addar, böjer av mot Karka, 4går förbi Asmon och sedan till Egyptens gränsflod och löper fram till havet. Detta är deras sydgräns.

5Östgränsen utgörs av Döda havet upp till Jordans utlopp. På norra sidan går gränsen från den vik av havet där Jordan har sitt utlopp, 6fortsätter upp till Bet-Hogla, går vidare norr om Bet Haarava och upp till Bohans, Rubens sons, sten. 7Från Akordalen fortsätter den upp till Devir, svänger av norrut mot Gelilot, som ligger mitt emot Adummimbranten söder om bäckravinen, går vidare till Shemeshkällan och löper fram till Rogelkällan. 8Gränsen fortsätter sedan upp genom Ben-Hinnoms dal söder om jevuseernas bergssluttning, dvs. Jerusalem, och upp till toppen av det berg som ligger väster om Hinnoms dal vid Refaimdalens norra ände. 9Från bergets topp går gränsen i en båge fram till Neftoachkällan, går därifrån till Ijim i Efrons bergsbygd och sedan i en båge till Baala, dvs. Kirjat-Jearim. 10Från Baala böjer den av åt väster mot Seirs berg, går vidare längs Jearimbergets norrsluttning, dvs. Kesalon, och fortsätter ner till Bet-Shemesh och förbi Timna. 11Den går sedan till Ekrons bergssluttning i norr och i en båge fram till Shickeron, går förbi Baalaberget fram till Javneel och löper fram till havet. 12Västgränsen utgörs av Medelhavet. Detta är gränserna runt Judas släkters område.

13Åt Kalev, Jefunnes son, gav Josua, som Herren hade befallt, en andel bland judeerna, nämligen Kirjat Arba, dvs. Hebron; Arba var anakiternas stamfar. 14Kalev drev bort de tre anakiterna därifrån, Sheshaj, Achiman och Talmaj, Anaks ättlingar. 15Därefter drog han ut mot invånarna i Devir; Devir hette tidigare Kirjat-Sefer. 16Kalev sade: »Den som anfaller och intar Kirjat-Sefer skall få min dotter Aksa till hustru.« 17Otniel, son till Kalevs bror Kenas, intog staden, och Kalev gav honom sin dotter Aksa till hustru. 18När hon kom dit övertalade hon honom att be fadern om mark. Hon steg av sin åsna, och Kalev frågade vad hon ville. 19»Ge mig en gåva«, svarade hon. »Du har skänkt mig Negevöknen, skänk mig nu källor med vatten.« Han gav henne då Övre och Nedre källorna.

20Detta är den egendom som tillföll Judas stam, släkt för släkt. 21Här följer städerna i Judas stams ytterområde, mot gränsen till Edom i Negev: Kavseel, Eder, Jagur, 22Kina, Dimona, Adada, 23Kedesh, Hasar Jitnan, 24Sif, Telem, Bealot, 25Hasor Hadatta, Keriot Hesron, dvs. Hasor, 26Amam, Shema, Molada, 27Hasar Gadda, Heshmon, Bet Pelet, 28Hasar Shual, Beer Sheva med kringliggande byar, 29Baala, Ijim, Esem, 30Eltolad, Kesil, Horma, 31Siklag, Madmanna, Sansanna, 32Levaot, Shilchim, Ajin och Rimmon, sammanlagt tjugonio städer med omgivande orter.

33I Låglandet: Eshtaol, Sora, Ashna, 34Sanoach, En-Gannim, Tappuach, Enam, 35Jarmut, Adullam, Soko, Aseka, 36Shaarajim, Aditajim, Gedera och Gederotajim, fjorton städer med omgivande orter, 37Senan, Hadasha, Migdal-Gad, 38Dilan, Mispa, Jokteel, 39Lakish, Boskat, Eglon, 40Kabbon, Lachmas, Kitlish, 41Gederot, Bet-Dagon, Naama och Mackeda, sexton städer med omgivande orter, 42Livna, Eter, Ashan, 43Jefta, Ashna, Nesiv, 44Keila, Aksiv och Maresha, nio städer med omgivande orter, 45Ekron med kringliggande byar och orter, 46från Ekron och västerut alla städer med omgivande orter nära Ashdod, 47Ashdod med kringliggande byar och orter och Gaza med kringliggande byar och orter fram till Egyptens gränsflod och Medelhavet.

48I bergsbygden: Shamir, Jattir, Soko, 49Danna, Kirjat-Sanna, dvs. Devir, 50Anav, Eshtemoa, Anim, 51Goshen, Holon och Gilo, elva städer med omgivande orter, 52Arav, Duma, Eshan, 53Janum, Bet-Tappuach, Afeka, 54Humta, Kirjat Arba, dvs. Hebron, och Sior, nio städer med omgivande orter, 55Maon, Karmel, Sif, Jutta, 56Jisreel, Jokdeam, Sanoach, 57Kain, Giva och Timna, tio städer med omgivande orter, 58Halchul, Bet-Sur, Gedor, 59Maarat, Bet-Anot och Eltekon, sex städer med omgivande orter, Tekoa, Efrata, dvs. Betlehem, Pegor, Etam, Kulon, Tatam, Shoresh, Kerem, Gallim, Beter och Manocho, elva städer med omgivande orter, 60Kirjat-Baal, dvs. Kirjat-Jearim, och Rabba, två städer med omgivande orter.

61I öknen: Bet Haarava, Middin, Sekaka, 62Nivshan, Ir-Hammelach och En-Gedi, sex städer med omgivande orter.

63Men jevuseerna, som bodde i Jerusalem, kunde Judas stam inte driva bort, och än i dag bor det jevuseer bland judeerna i Jerusalem.