Bibel 2000 (B2000)
1

Övergången av Jordan förbereds

11När Mose, Herrens tjänare, var död sade Herren till Moses medhjälpare Josua, Nuns son: 2»Min tjänare Mose är död. Gå nu över Jordan med hela detta folk till det land jag ger åt dem, åt israeliterna. 3Varje fotsbredd mark ni trampar ger jag er, så som jag lovat Mose. 4Från öknen och från Libanon fram till den stora floden, Eufrat — allt hettitiskt land — och till Medelhavet i väster skall ert område sträcka sig. 5Ingen skall kunna hålla stånd mot dig så länge du lever. Jag skall vara med dig som jag var med Mose och inte svika dig, inte överge dig. 6Var tapper och stark! Du skall göra till detta folks egendom det land som jag med ed lovat att ge deras fäder. 7Så var tapper och stark! Följ troget den lag som min tjänare Mose gav dig. Vik inte av från den åt vare sig höger eller vänster, så får du framgång i allt vad du gör. 8Ha alltid denna lag på dina läppar, läs lagens bok dag och natt, så att du troget följer allt som står skrivet där. Då kommer allt du gör att lyckas, då får du framgång. 9Jag har ju sagt: Var tapper och stark! Låt dig inte skrämmas, bli inte förskräckt! Herren, din Gud, är med dig i allt vad du gör.«

10Josua befallde då folkets förmän 11att gå runt i lägret och säga till folket: »Gör i ordning proviant! Om tre dagar skall ni gå över Jordan och komma till det land som Herren, er Gud, ger er och ta det i besittning.« 12Till rubeniterna, gaditerna och halva Manasses stam sade Josua: 13»Tänk på de anvisningar ni fick av Herrens tjänare Mose, när han sade att Herren, er Gud, skulle ge er detta land och låta er bli bofasta. 14Era kvinnor och barn och er boskap skall stanna kvar i landet som Mose gett er öster om Jordan. Men ni själva, alla tappra krigare, skall ställa upp till strid och gå över i spetsen för era bröder och hjälpa dem, 15tills Herren har låtit dem bli bofasta liksom ni själva och även de har intagit det land som Herren, er Gud, ger dem. Sedan kan ni återvända till det land som är er egendom, det land som Herrens tjänare Mose gav er på andra sidan Jordan, den östra sidan.« 16De svarade Josua: »Allt du befallt oss skall vi göra, och vart du än sänder oss skall vi gå. 17Som vi lydde Mose skall vi lyda dig, må bara Herren, din Gud, vara med dig, som han var med Mose. 18Var och en som trotsar ditt ord och inte lyder dig i allt du befaller skall dödas. Var tapper och stark!«

2

De två spejarna i Rachavs hus

21Från Shittim sände Josua, Nuns son, ut två män som spejare med uppdrag att se närmare på landet och på Jeriko. De gav sig i väg och kom till en sköka som hette Rachav och låg över i hennes hus. 2Men när Jerikos kung fick reda på att israelitiska män hade kommit om natten för att utforska landet 3sände han bud till Rachav: »Skicka ut männen som kom till ditt hus, de är här för att utforska landet.« 4Kvinnan gömde de båda männen och svarade: »Visst kom de hit till mig, men inte vet jag var de var ifrån. 5När det blev mörkt och porten skulle stängas gick de ut, men jag vet inte vart de gick. Fort efter dem, så hinner ni ifatt dem.« 6I själva verket hade hon fört männen upp på taket och dolt dem under linhalmen hon hade utbredd där. 7Kungens män tog upp jakten i riktning mot Jordan, åt vadställena till, och när förföljarna var ute stängdes porten.

8Innan männen lagt sig att sova gick Rachav upp till dem på taket. 9Hon sade: »Jag vet att Herren har gett landet åt er, skräck för er har fallit över oss, och modet sviker alla som bor i landet. 10Vi har ju hört hur Herren lät Sävhavets vatten torka bort inför er när ni drog ut ur Egypten och hur ni gjorde med de två amoreiska kungarna på andra sidan Jordan, Sichon och Og, som ni vigde åt förintelse. 11När vi fick höra det rann vårt mod bort, och vi kände oss maktlösa inför er. Ty Herren, er Gud, är Gud uppe i himlen och nere på jorden. 12Men nu har jag visat godhet mot er, så svär vid Herren att ni skall visa godhet mot min familj. Ge mig ett tecken på er trohet: 13låt min far, min mor, mina bröder och systrar och alla deras anhöriga behålla livet och slippa dö.« 14Männen svarade: »Vi borgar för er med våra liv, men du får inte förråda oss! När Herren ger oss landet skall vi visa dig godhet och trohet.«

15Hon firade ner männen från fönstret med ett rep, ty hennes hus låg i stadsmuren, hon bodde inne i själva muren. 16Och hon gav dem rådet: »Ge er upp i bergen så att inte förföljarna råkar på er, och håll er gömda där i tre dagar tills förföljarna har återvänt. Sedan kan ni fortsätta.« 17Männen sade: »Vi kan bli lösta från den ed du lät oss svära. 18När vi kommer in i landet skall du fästa det här röda snöret i fönstret som du firat ner oss från och samla din far, din mor och dina bröder, hela din familj, hos dig i ditt hus. 19Går någon ut genom dörren till ditt hus, blir han själv skuld till sin död, och vi är oskyldiga. Men bär man hand på någon som är inne i ditt hus, blir vi skuld till hans död. 20Och skulle du förråda oss, då är vi lösta från den ed du lät oss svära.« — 21»Som ni säger får det bli«, sade hon och lät dem gå. Och hon fäste det röda snöret i fönstret.

22Männen gav sig i väg upp i bergen och blev kvar där i tre dagar tills förföljarna återvänt. De hade letat efter männen utmed hela vägen och inte funnit dem. 23Då gick de två männen ner från bergen igen, gick över floden och kom till Josua, Nuns son, och berättade allt de varit med om. 24De sade: »Herren har gett hela landet i vårt våld, och modet sviker alla som bor i landet.«