Bibel 2000 (B2000)
2

Jonas bön

21Herren lät en stor fisk sluka Jona. I tre dagar och tre nätter var Jona inne i fiskens buk. 2Därifrån bad han till Herren, sin Gud:

3Jag ropade till Herren i min nöd

och han svarade mig.

Ur dödsrikets inre steg mitt rop

och du hörde min röst.

4Du slungade mig i djupet, mitt i havet,

där strömmarna fångade mig.

Alla dina brottsjöar

slog samman över mitt huvud.

5Jag tänkte: Jag har fördrivits från dig.

Får jag se ditt heliga tempel igen?

6Vattnet slöt sig om min strupe,

djupet fångade mig.

Sjögräs snärjdes kring mitt huvud

7där nere vid bergens rötter.

Jag sjönk till det land vars portar

skulle reglas bakom mig för evigt.

Men du gav mig liv, o Herre, min Gud,

och förde mig upp ur graven.

8Då mina krafter sinade

vände jag mig till Herren.

Min bön nådde dig,

nådde ditt heliga tempel.

9De som dyrkar falska gudar

överger sin trofaste hjälpare.

10Men jag skall offra åt dig under lovsång

och infria mina löften.

Räddningen kommer från Herren.

11På Herrens befallning spydde fisken upp Jona på land.

3

Jona i Nineve

31För andra gången kom Herrens ord till Jona:

2»Bege dig till Nineve, den stora staden, och förkunna vad jag befaller.« 3Och Jona gav sig i väg till Nineve, så som Herren hade sagt.

Nineve var en oerhört stor stad: det tog tre dagar att färdas genom den. 4Jona började gå genom staden. Han gick en dag, och han förkunnade: »Om fyrtio dagar skall Nineve förstöras.« 5Folket trodde på vad Gud hade sagt. De utlyste en fasta, och alla, stora som små, klädde sig i säcktyg.

6När Nineves kung fick höra vad som skett steg han upp från sin tron, tog av sin mantel, svepte sig i säcktyg och satte sig i gruset. 7Och i Nineve kungjordes ett påbud från kungen och hans råd: »Inga människor och inga djur, varken får eller kor, får äta och dricka, gå i bet eller vattnas. 8Både människor och djur skall bära säcktyg och ropa högt till Gud. Var och en skall upphöra med sin ondska och sina övergrepp. 9Kanske kommer Gud att ångra sig och stilla sin vrede, så att vi inte går under.« 10När Gud såg vad de gjorde, att de upphörde med sin ondska, avstod han från det onda han hotat dem med; han lät det inte ske.

4

41Då blev Jona mycket missnöjd. I vredesmod 2bad han till Herren: »Herre, var det inte det jag trodde redan där hemma? Det var därför jag ville fly till Tarshish förra gången. Jag visste ju att du är en nådig och barmhärtig Gud, sen till vrede och rik på kärlek, beredd att ångra det onda du hotat med. 3Så ta mitt liv, Herre, det är bättre för mig att dö än att leva.« 4Herren sade: »Har du skäl att vara vred?«

5Jona lämnade staden och slog sig ner öster om den. Där byggde han sig en hydda, så att han satt i skugga medan han väntade på att få se hur det skulle gå med staden.

Herren tillrättavisar Jona

6Herren Gud lät nu ett kurbitsträd växa upp över Jona; det skulle skugga hans huvud och befria honom från hans missnöje. Jona blev mycket glad över kurbitsen. 7Men i gryningen nästa dag lät Gud en mask angripa trädet, och det vissnade ner. 8Och i soluppgången lät Gud en glödhet östanvind blåsa. Solen brände Jonas huvud, han var nära att svimma och önskade sig döden. »Det är bättre för mig att dö än att leva«, sade han. 9Då frågade Gud honom: »Har du skäl att vara vred för kurbitsens skull?« Jona svarade: »Jag har alla skäl i världen att vara vred.« 10Herren sade: »Du bekymrar dig för ett träd som du inte har lagt ner något arbete på och som du inte själv fått att växa, som kom till på en natt och försvann på en natt. 11Skulle då inte jag bekymra mig om Nineve, den stora staden, där det bor över 120 000 människor, som inte ens kan skilja på höger och vänster — och dessutom många djur.«