Bibel 2000 (B2000)
6

Jobs svar på Elifas första tal

61Job sade:

2Om blott mina kval kunde vägas,

mina olyckor läggas på vågen!

3De skulle väga tyngre än havets sand,

därför är mina ord bittra.

4Den Väldiges pilar sitter i mig,

deras gift tränger in i min själ.

Gud låter fasor rycka fram mot mig.

5Inte skriar vildåsnan när det finns gräs,

inte bölar oxen när han har foder.

6Men vem kan äta det fadda utan salt?

Vad finns det för smak i slemörtens saft?

7Det som jag kände avsmak för

har blivit min vämjeliga föda.

8O att min bön blev hörd,

att Gud uppfyllde min önskan,

9att Gud gick med på att krossa mig,

lyfte handen och gjorde slut på mig.

10Det skall ändå vara min tröst,

när jag vrider mig i olidlig plåga,

att jag aldrig har dolt den Heliges ord.

11Har jag styrka som kan ge mig hopp,

finns ett slut som ger mig tålamod?

12Är min styrka stenens,

är min kropp av brons?

13Nej, för mig finns ingen hjälp,

alla vägar är stängda.

14Den som sviker sin nästa i nöd

har upphört att frukta den Väldige.

15Bröder, ni är opålitliga som bäckar,

som sinande bäckfåror.

16Först mörknar de av smältande is

och snö som blandar sig med vattnet,

17men torrtiden kommer och tystar dem,

i hettan försvinner de helt.

18Karavaner söker följa deras lopp,

drar ut i ödemarken och går under.

19Karavaner från Tema letar efter dem,

köpmän från Saba sätter sitt hopp till dem.

20Men förhoppningarna grusas,

de når fram och blir besvikna.

21Så har ni blivit för mig,

ni såg det fasansfulla och blev skrämda.

22Har jag begärt att få något av er,

bett er att köpa mig fri?

23Har jag ropat: »Hjälp mig mot fienden,

rädda mig från våldsmännen«?

24Undervisa mig, så skall jag tiga,

förklara på vad sätt jag har felat.

25Visst är sanningen hård att höra,

men vad är det ni vill klandra mig för?

26Tänker ni klandra vad jag har sagt,

göra den förtvivlades ord till intet?

27Ni kastar lott om faderlösa,

ni köpslår om era egna vänner.

28Se mig i ansiktet nu!

Jag ljuger inte för er.

29Tänk om och låt all orätt fara!

Tänk om! Än har ingen bevisat min skuld.

30Skulle jag ta fördärvliga ord i min mun?

Nog skulle jag känna smaken av orätt.

7

71En trältjänst är människans tid på jorden,

hennes dagar är som daglönarens.

2Hon är en slav som längtar efter skuggan,

en daglönare som väntar på sin lön.

3Månad efter månad av elände,

nätter av plåga har blivit min lott.

4När jag har lagt mig tänker jag:

»Är det inte snart dags att gå upp?«

Kvällen kommer,

och jag är full av oro till gryningen.

5Min kropp är täckt av mask och skorv,

huden spricker och flyter av var.

6Mina dagar flög snabbare än vävarens skyttel,

i hopplöshet har de slutat.

7Minns att mitt liv är en vindfläkt,

aldrig mer får jag uppleva glädje.

8Den som ser mig nu skall aldrig se mig mer,

när din blick söker mig är jag borta.

9Molnet löses upp och försvinner,

den som går ner i dödsriket kommer inte åter,

10aldrig kommer han hem igen,

hans plats känner inte till honom mer.

11Därför lägger jag inte band på mig,

jag vill ge ord åt min smärta,

klaga i min bittra förtvivlan.

12Är jag kanske Havet eller Draken,

eftersom du låter bevaka mig?

13Om jag tänker: »Det lättar när jag lagt mig,

sömnen skall lindra min sorg«,

14då skrämmer du mig med drömmar,

förfärar mig med syner,

15så att jag hellre vill kvävas.

Hellre döden än denna plåga!

16Jag tynar bort, jag lever inte för evigt.

Lämna mig i fred, mitt liv är bara en vindil.

17Vad är en människa

att du gör så stor sak av henne

och bryr dig så mycket om henne,

18granskar henne varje morgon,

prövar henne var dag och stund.

19När skall du vända blicken från mig,

låta mig vara medan jag hämtar andan?

20Om jag har syndat, vad gör det dig,

du människornas bevakare?

Varför gör du mig till mål för dina angrepp,

tröttar ut dig med att slå mig?

21Varför förlåter du inte min synd,

utplånar min skuld?

Snart vilar jag ändå i mullen,

söker du mig är jag borta.

8

Bildads första tal

81Bildad från Shuach sade:

2Hur länge skall du tala så där?

Dina ord är en vinande vind.

3Vränger Gud rättvisan?

Vränger den Väldige rätten?

4Dina barn syndade mot honom

och fick plikta för sina synder.

5Men om du själv vänder dig till Gud,

om du ber den Väldige om nåd

6och är ren och redbar,

då griper han in för dig,

och du återfår din rättmätiga egendom.

7Din början var ringa,

men du slutar i storhet.

8Fråga tidigare släkten,

håll fast vid vad fäderna funnit.

9Själva är vi födda i går och vet ingenting,

som en skugga är våra dagar på jorden.

10Men de kan undervisa dig,

de kan tala till dig och förmedla sin insikt.

11Växer papyrus hög där det inte är sankt,

skjuter säven i höjden utan vatten?

12Nej, den vissnar före allt annat gräs,

så snart den skjutit upp, innan den kan skäras.

13Så går det för alla som glömmer Gud,

den ogudaktiges hopp blir till intet.

14Hans tillförsikt är en sommartråd,

hans förtröstan som spindelväv.

15Stöder han sig mot den faller han,

håller han sig i den störtar han omkull.

16Han är ett lummigt träd i solen,

grenarna sträcker sig ut över trädgården,

17rötterna flätar sig in i röset,

söker fäste bland stenarna.

18Men när trädet tas bort

förnekas det av platsen där det stått:

»Jag har aldrig sett dig.«

19Det är dömt att ruttna bort,

ett annat träd skjuter upp ur jorden.

20Gud förkastar inte en oförvitlig,

han skänker inte de onda sitt stöd.

21Än en gång skall han låta dig skratta,

låta dig jubla av glädje.

22Dina fiender skall kläs i skam,

de gudlösas hem förintas.