Bibel 2000 (B2000)
6

Jobs svar på Elifas första tal

61Job sade:

2Om blott mina kval kunde vägas,

mina olyckor läggas på vågen!

3De skulle väga tyngre än havets sand,

därför är mina ord bittra.

4Den Väldiges pilar sitter i mig,

deras gift tränger in i min själ.

Gud låter fasor rycka fram mot mig.

5Inte skriar vildåsnan när det finns gräs,

inte bölar oxen när han har foder.

6Men vem kan äta det fadda utan salt?

Vad finns det för smak i slemörtens saft?

7Det som jag kände avsmak för

har blivit min vämjeliga föda.

8O att min bön blev hörd,

att Gud uppfyllde min önskan,

9att Gud gick med på att krossa mig,

lyfte handen och gjorde slut på mig.

10Det skall ändå vara min tröst,

när jag vrider mig i olidlig plåga,

att jag aldrig har dolt den Heliges ord.

11Har jag styrka som kan ge mig hopp,

finns ett slut som ger mig tålamod?

12Är min styrka stenens,

är min kropp av brons?

13Nej, för mig finns ingen hjälp,

alla vägar är stängda.

14Den som sviker sin nästa i nöd

har upphört att frukta den Väldige.

15Bröder, ni är opålitliga som bäckar,

som sinande bäckfåror.

16Först mörknar de av smältande is

och snö som blandar sig med vattnet,

17men torrtiden kommer och tystar dem,

i hettan försvinner de helt.

18Karavaner söker följa deras lopp,

drar ut i ödemarken och går under.

19Karavaner från Tema letar efter dem,

köpmän från Saba sätter sitt hopp till dem.

20Men förhoppningarna grusas,

de når fram och blir besvikna.

21Så har ni blivit för mig,

ni såg det fasansfulla och blev skrämda.

22Har jag begärt att få något av er,

bett er att köpa mig fri?

23Har jag ropat: »Hjälp mig mot fienden,

rädda mig från våldsmännen«?

24Undervisa mig, så skall jag tiga,

förklara på vad sätt jag har felat.

25Visst är sanningen hård att höra,

men vad är det ni vill klandra mig för?

26Tänker ni klandra vad jag har sagt,

göra den förtvivlades ord till intet?

27Ni kastar lott om faderlösa,

ni köpslår om era egna vänner.

28Se mig i ansiktet nu!

Jag ljuger inte för er.

29Tänk om och låt all orätt fara!

Tänk om! Än har ingen bevisat min skuld.

30Skulle jag ta fördärvliga ord i min mun?

Nog skulle jag känna smaken av orätt.