Bibel 2000 (B2000)
40

Herrens andra tal: Behemot och Leviatan

401Herren svarade Job ur stormen:

2Gör dig redo, var en man,

ge mig besked när jag frågar.

3Vill du sätta min rättvisa i fråga,

förklara mig skyldig för att själv bli frikänd?

4Är din arm lika mäktig som Guds,

kan din röst dundra som hans?

5Skruda dig då i makt och i ära,

klä dig i höghet och härlighet!

6Släpp loss din brinnande vrede,

se de övermodiga och kväs dem!

7Se de övermodiga och kuva dem,

trampa ner de onda på en enda gång!

8Göm dem i jorden allesammans,

låt dem försvinna i mörkret!

9Också jag skall prisa dig

när din styrka ger dig seger.

10Se på Behemot — honom har jag skapat liksom dig.

Han äter gräs som oxen.

11Se vilken styrka i länden,

vilken kraft i bukens muskler!

12Hans lem är mäktig som cedern,

lårens senor är som tvinnade rep.

13Benen i hans kropp är som rör av brons,

benstommen som stänger av järn.

14Han är den främsta bland Guds skapelser.

[---]

15[---]

16Under lotusträden ligger han,

dold i vass och dy.

17Lotusträden ger honom skugga,

strandens pilar gömmer honom.

18Hur än floden svallar

låter han sig inte bekomma,

han bevarar sitt lugn

om så en hel Jordan forsar mot hans gap.

19Vem kan fånga honom med ett grepp i ögonen

eller sticka hål i hans nos?

20Kan du dra upp Leviatan med krok,

kan du lägga betsel i hans mun?

21Trär du en vidja genom hans nos,

sticker du en hake genom hans käft?

22Tigger han dig om nåd,

vädjar han till dig med mjuka ord?

23Ingår han avtal med dig,

tar du honom som slav för alltid?

24Leker du med honom som med en fågel,

får dina flickor ha honom i band?

25Köpslår handlare om honom,

delas han upp mellan krämare?

26Kan du sätta en svärm av pilar i hans hud

och en harpun i hans huvud?

27Anfall honom du —

den kampen glömmer du aldrig,

och du gör inte om det.

28Där kan ingen hoppas på framgång,

vid blotta anblicken fälls man till marken.

41

411Han är alltför grym,

ingen törs reta honom.

Vem kan hålla stånd inför honom?

2Vem kan oskadd utmana honom,

vem under hela himlen?

3[---]

4Vem klär av honom hans hölje,

vem tränger genom hans dubbla pansar?

5Vem öppnar gapets dörrar —

de blottade tänderna väcker fasa.

6Hans rygg bär rader av sköldar,

sammanfogade som med sigill.

7De sluter så tätt intill varandra

att ingen luft kommer emellan.

8Den ena är fästad vid den andra,

de sitter ihop och kan inte skiljas åt.

9Ljuset gnistrar när han fnyser,

hans blickar lågar likt gryningens öga.

10Kvastar av eld far ut ur hans gap,

gnistor sprutar fram.

11Ur hans näsborrar stiger rök

som från en kokande gryta på elden.

12Hans andedräkt tänder glöd,

lågor slår ut från hans gap.

13Styrka bor i hans manke,

skräck löper framför honom.

14Hans köttiga buk är inte slapp,

den är fast, som vore den gjuten.

15Hans bringa är hård som sten,

hård som understenen i kvarnen.

16När han reser sig darrar de mäktiga,

och havets bränningar ryggar tillbaka.

17Angriparens svärd biter inte på honom,

ej heller spjut och lans och pil.

18Järn är som halm för honom,

brons är som murket trä.

19Pilar skrämmer honom inte på flykten,

mot honom är slungans stenar som boss.

20Som ett halmstrå är klubban,

han skrattar åt skramlet av sablar.

21Undertill har han vassa skärvor,

som en trösksläde glider han fram över dyn.

22Djupet får han att koka som en kittel,

havet gör han till en sjudande brygd.

23Bakom honom ett stråk av ljus,

havsdjupet tycks få silverhår.

24Ingen på jorden råder över honom,

han är skapt utan fruktan.

25De övermodiga bävar för honom,

alla stolta rovdjurs konung.

42

Jobs slutord

421Job svarade Herren:

2Jag vet att du förmår allt,

inget du föresatt dig är omöjligt för dig.

3»Vem är du som döljer min visa plan

med ord utan förnuft?«

Ja, jag har talat om det jag inte begriper,

det som är för högt för mig,

det som jag inte vet något om.

4»Lyssna nu, så skall jag tala,

ge mig besked när jag frågar!«

5Förr hade jag bara hört om dig,

nu har jag sett dig med egna ögon.

6Jag är tillintetgjord och ångrar mig,

i stoft och aska.

Job återupprättas

7När Herren hade talat så till Job sade han till Elifas från Teman: »Jag är vred på dig och dina båda vänner. Ni har inte talat sanning om mig som min tjänare Job. 8Hämta därför sju tjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job och offra dem som brännoffer för er själva. Min tjänare Job skall be för er, honom skall jag bönhöra, så att det inte händer er något ohyggligt för att ni inte har talat sanning om mig som min tjänare Job.«

9Då gick Elifas från Teman, Bildad från Shuach och Sofar från Naama och gjorde som Herren hade befallt dem, och Herren bönhörde Job. 10När Job bad för sina vänner återupprättade Herren honom och gav honom dubbelt så mycket som han hade ägt förut. 11Jobs alla bröder och systrar och vänner från förr kom hem till honom och åt tillsammans med honom, de visade sin medkänsla och tröstade honom för alla de olyckor som Herren hade låtit drabba honom. Var och en gav honom en kesita och en guldring.

12Herren välsignade slutet av Jobs levnad mer än dess början: han fick 14 000 får, 6 000 kameler, 1 000 par oxar och 1 000 åsneston. 13Och han fick sju söner och tre döttrar. 14Den första gav han namnet Lillduvan, den andra Kanelblomman och den tredje Sminkdosan. 15I hela landet fanns inte skönare kvinnor än Jobs döttrar. Deras far lät dem få ärva tillsammans med bröderna. 16Job levde sedan 140 år till och fick se barn och barnbarn i fyra led. 17Så dog Job, gammal och mätt av år.