Bibel 2000 (B2000)
39

391Fångar du bytet åt lejonen,

mättar du de unga lejonen,

2där de kryper ihop i sin kula

eller ligger på lur i snåren?

3Vem skaffar mat åt korpen

när dess ungar ropar till Gud

och skriker av hunger?

4Förstår du hur stengeten föder,

övervakar du hindens kalvning?

5Räknar du månaderna för deras dräktighet,

vet du när det är dags för dem att föda?

6De kröker ihop sig och föder fram sina ungar

och är genast kvitt sina plågor.

7Deras ungar blir starka och växer upp i det fria,

de ger sig i väg och kommer inte tillbaka.

8Vem gav vildåsnan hennes frihet,

vem löste henne från repen?

9Öknen gav jag henne till hem,

sin boplats fick hon på saltjord.

10Hon ler åt stadens larm

och hör ingen åsnedrivare hojta.

11Hon söker efter bete i bergen

och letar upp varje grön fläck.

12Är vildoxen villig att tjäna dig

och stanna om natten vid din krubba?

13Kan du spänna honom för plogen,

får du honom att harva på slätten?

14Vågar du lita på hans väldiga styrka

och överlåta ditt slit på honom?

15Är du säker på att han för hem din säd

och lämnar den på din tröskplats?

16Höjer sig skrikfågeln på sina vingar,

är hennes vingar som hägerns och hökens?

17Hon lämnar sina ägg på marken,

låter dem värmas i sanden,

18glömsk av att någon kan trampa på dem

och att vilda djur kan krossa dem.

19Hon är hård mot sina ungar,

som om de inte var hennes egna.

Det rör henne inte om hennes möda är förgäves.

20Gud har förmenat henne klokhet,

inte gett henne något förstånd.

21Men plötsligt far hon upp

och kan skratta åt häst och ryttare.

22Är det du som ger hästen hans styrka,

har du klätt hans hals med fladdrande man?

23Får du honom att dåna fram som en gräshoppssvärm?

Hans stolta frustande väcker förfäran.

24På slagfältet skrapar han ivrigt med hoven

och spränger fram mot väpnade skaror.

25Han skrattar åt faran och darrar inte,

ryggar inte tillbaka för svärdet.

26Runt omkring honom viner pilar,

det blixtrar av spjut och sablar.

27Med dån och dunder stormar han fram,

han tredskas inte vid hornets ljud.

28När hornet ljuder gnäggar han högt,

på långt håll vädrar han strid,

kommandorop och härskrin.

29Är det din vishet som får höken att flyga

och med utbredda vingar styra mot söder?

30Befaller du örnen att stiga mot höjden

och bygga sitt näste högt uppe?

31På klippan har han sitt bo där han vilar,

högst uppe på branta klippan.

32Därifrån spanar han efter föda,

hans blick når vida omkring.

33Hans ungar skall mättas med blodigt byte,

där de stupade ligger, där är han.

34Herren svarade Job:

35Du som tvistar med den Väldige, rätta mig nu,

och svara på detta, du som klandrar Gud!

Jobs svar

36Job svarade Herren:

37Jag är så liten, vad kan jag svara dig?

Jag sätter handen för munnen.

38Gång på gång har jag talat,

nu säger jag inte mer.

40

Herrens andra tal: Behemot och Leviatan

401Herren svarade Job ur stormen:

2Gör dig redo, var en man,

ge mig besked när jag frågar.

3Vill du sätta min rättvisa i fråga,

förklara mig skyldig för att själv bli frikänd?

4Är din arm lika mäktig som Guds,

kan din röst dundra som hans?

5Skruda dig då i makt och i ära,

klä dig i höghet och härlighet!

6Släpp loss din brinnande vrede,

se de övermodiga och kväs dem!

7Se de övermodiga och kuva dem,

trampa ner de onda på en enda gång!

8Göm dem i jorden allesammans,

låt dem försvinna i mörkret!

9Också jag skall prisa dig

när din styrka ger dig seger.

10Se på Behemot — honom har jag skapat liksom dig.

Han äter gräs som oxen.

11Se vilken styrka i länden,

vilken kraft i bukens muskler!

12Hans lem är mäktig som cedern,

lårens senor är som tvinnade rep.

13Benen i hans kropp är som rör av brons,

benstommen som stänger av järn.

14Han är den främsta bland Guds skapelser.

[---]

15[---]

16Under lotusträden ligger han,

dold i vass och dy.

17Lotusträden ger honom skugga,

strandens pilar gömmer honom.

18Hur än floden svallar

låter han sig inte bekomma,

han bevarar sitt lugn

om så en hel Jordan forsar mot hans gap.

19Vem kan fånga honom med ett grepp i ögonen

eller sticka hål i hans nos?

20Kan du dra upp Leviatan med krok,

kan du lägga betsel i hans mun?

21Trär du en vidja genom hans nos,

sticker du en hake genom hans käft?

22Tigger han dig om nåd,

vädjar han till dig med mjuka ord?

23Ingår han avtal med dig,

tar du honom som slav för alltid?

24Leker du med honom som med en fågel,

får dina flickor ha honom i band?

25Köpslår handlare om honom,

delas han upp mellan krämare?

26Kan du sätta en svärm av pilar i hans hud

och en harpun i hans huvud?

27Anfall honom du —

den kampen glömmer du aldrig,

och du gör inte om det.

28Där kan ingen hoppas på framgång,

vid blotta anblicken fälls man till marken.

41

411Han är alltför grym,

ingen törs reta honom.

Vem kan hålla stånd inför honom?

2Vem kan oskadd utmana honom,

vem under hela himlen?

3[---]

4Vem klär av honom hans hölje,

vem tränger genom hans dubbla pansar?

5Vem öppnar gapets dörrar —

de blottade tänderna väcker fasa.

6Hans rygg bär rader av sköldar,

sammanfogade som med sigill.

7De sluter så tätt intill varandra

att ingen luft kommer emellan.

8Den ena är fästad vid den andra,

de sitter ihop och kan inte skiljas åt.

9Ljuset gnistrar när han fnyser,

hans blickar lågar likt gryningens öga.

10Kvastar av eld far ut ur hans gap,

gnistor sprutar fram.

11Ur hans näsborrar stiger rök

som från en kokande gryta på elden.

12Hans andedräkt tänder glöd,

lågor slår ut från hans gap.

13Styrka bor i hans manke,

skräck löper framför honom.

14Hans köttiga buk är inte slapp,

den är fast, som vore den gjuten.

15Hans bringa är hård som sten,

hård som understenen i kvarnen.

16När han reser sig darrar de mäktiga,

och havets bränningar ryggar tillbaka.

17Angriparens svärd biter inte på honom,

ej heller spjut och lans och pil.

18Järn är som halm för honom,

brons är som murket trä.

19Pilar skrämmer honom inte på flykten,

mot honom är slungans stenar som boss.

20Som ett halmstrå är klubban,

han skrattar åt skramlet av sablar.

21Undertill har han vassa skärvor,

som en trösksläde glider han fram över dyn.

22Djupet får han att koka som en kittel,

havet gör han till en sjudande brygd.

23Bakom honom ett stråk av ljus,

havsdjupet tycks få silverhår.

24Ingen på jorden råder över honom,

han är skapt utan fruktan.

25De övermodiga bävar för honom,

alla stolta rovdjurs konung.