Bibel 2000 (B2000)
4

Elifas första tal

41Elifas från Teman sade:

2Orkar du höra vad vi har att säga?

Vem kan hålla tillbaka sina ord!

3Själv har du visat många till rätta,

du gav styrka åt kraftlösa armar,

4dina ord höll den vacklande uppe,

du gav stadga åt skälvande knän.

5Men nu när du själv drabbas orkar du inte,

när det träffar dig själv blir du rädd.

6Ger din gudsfruktan ingen tillförsikt,

din oförvitlighet inget hopp?

7Tänk efter! När gick en oskyldig under,

var gick en rättrådig förlorad?

8Detta har jag sett: de som plöjer ondska

och sår ofärd, de får skörda det.

9De går under när Gud andas på dem,

förintas av hans vredes fnysning.

10Lejonet vrålar, vilddjuret ryter,

men bestarnas tänder krossas.

11Utan byte går lejonet under

och lejonungarna skingras.

12Ett ord smög sig till mig,

nådde mitt öra i en viskning.

13Det var under ängslande syner om natten,

när människorna sov sin djupaste sömn.

14Jag fylldes av skräck och bävan,

hela kroppen skälvde av skräck.

15En vind drog förbi,

en storm som fick mig att rysa.

16Då stod där något jag aldrig sett,

en gestalt trädde fram för min syn.

I tystnaden hörde jag en röst:

17»Kan en människa ha rätt mot Gud,

kan en man vara ren inför sin skapare?«

18Nej, inte ens sina tjänare litar han på,

även hos änglarna ser han brister,

19än mer då hos dem som bor i hyddor av ler,

dem som har sitt ursprung i jord.

De krossas som mal,

20innan dagen blir kväll förgås de,

oförmärkt går de under för alltid.

21Deras tältpluggar rycks upp,

de dör utan att ha vunnit vishet.