Bibel 2000 (B2000)
39

391Fångar du bytet åt lejonen,

mättar du de unga lejonen,

2där de kryper ihop i sin kula

eller ligger på lur i snåren?

3Vem skaffar mat åt korpen

när dess ungar ropar till Gud

och skriker av hunger?

4Förstår du hur stengeten föder,

övervakar du hindens kalvning?

5Räknar du månaderna för deras dräktighet,

vet du när det är dags för dem att föda?

6De kröker ihop sig och föder fram sina ungar

och är genast kvitt sina plågor.

7Deras ungar blir starka och växer upp i det fria,

de ger sig i väg och kommer inte tillbaka.

8Vem gav vildåsnan hennes frihet,

vem löste henne från repen?

9Öknen gav jag henne till hem,

sin boplats fick hon på saltjord.

10Hon ler åt stadens larm

och hör ingen åsnedrivare hojta.

11Hon söker efter bete i bergen

och letar upp varje grön fläck.

12Är vildoxen villig att tjäna dig

och stanna om natten vid din krubba?

13Kan du spänna honom för plogen,

får du honom att harva på slätten?

14Vågar du lita på hans väldiga styrka

och överlåta ditt slit på honom?

15Är du säker på att han för hem din säd

och lämnar den på din tröskplats?

16Höjer sig skrikfågeln på sina vingar,

är hennes vingar som hägerns och hökens?

17Hon lämnar sina ägg på marken,

låter dem värmas i sanden,

18glömsk av att någon kan trampa på dem

och att vilda djur kan krossa dem.

19Hon är hård mot sina ungar,

som om de inte var hennes egna.

Det rör henne inte om hennes möda är förgäves.

20Gud har förmenat henne klokhet,

inte gett henne något förstånd.

21Men plötsligt far hon upp

och kan skratta åt häst och ryttare.

22Är det du som ger hästen hans styrka,

har du klätt hans hals med fladdrande man?

23Får du honom att dåna fram som en gräshoppssvärm?

Hans stolta frustande väcker förfäran.

24På slagfältet skrapar han ivrigt med hoven

och spränger fram mot väpnade skaror.

25Han skrattar åt faran och darrar inte,

ryggar inte tillbaka för svärdet.

26Runt omkring honom viner pilar,

det blixtrar av spjut och sablar.

27Med dån och dunder stormar han fram,

han tredskas inte vid hornets ljud.

28När hornet ljuder gnäggar han högt,

på långt håll vädrar han strid,

kommandorop och härskrin.

29Är det din vishet som får höken att flyga

och med utbredda vingar styra mot söder?

30Befaller du örnen att stiga mot höjden

och bygga sitt näste högt uppe?

31På klippan har han sitt bo där han vilar,

högst uppe på branta klippan.

32Därifrån spanar han efter föda,

hans blick når vida omkring.

33Hans ungar skall mättas med blodigt byte,

där de stupade ligger, där är han.

34Herren svarade Job:

35Du som tvistar med den Väldige, rätta mig nu,

och svara på detta, du som klandrar Gud!

Jobs svar

36Job svarade Herren:

37Jag är så liten, vad kan jag svara dig?

Jag sätter handen för munnen.

38Gång på gång har jag talat,

nu säger jag inte mer.