39¹

mättar du de unga lejonen,

²där de kryper ihop i sin kula

eller ligger på lur i snåren?

³

när dess ungar ropar till Gud

och skriker av hunger?

⁴Förstår du hur stengeten föder,

övervakar du hindens kalvning?

⁵Räknar du månaderna för deras dräktighet,

vet du när det är dags för dem att föda?

⁶De kröker ihop sig och föder fram sina ungar

och är genast kvitt sina plågor.

⁷Deras ungar blir starka och växer upp i det fria,

de ger sig i väg och kommer inte tillbaka.

⁸Vem gav vildåsnan hennes frihet,

vem löste henne från repen?

⁹Öknen gav jag henne till hem,

sin boplats fick hon på saltjord.

¹⁰Hon ler åt stadens larm

och hör ingen åsnedrivare hojta.

¹¹Hon söker efter bete i bergen

och letar upp varje grön fläck.

¹²Är vildoxen villig att tjäna dig

och stanna om natten vid din krubba?

¹³39:13 Grundtextens innebörd osäker.Kan du spänna honom för plogen,

får du honom att harva på slätten?

¹⁴Vågar du lita på hans väldiga styrka

och överlåta ditt slit på honom?

¹⁵Är du säker på att han för hem din säd

och lämnar den på din tröskplats?

¹⁶

är hennes vingar som hägerns och hökens?

¹⁷Hon lämnar sina ägg på marken,

låter dem värmas i sanden,

¹⁸glömsk av att någon kan trampa på dem

och att vilda djur kan krossa dem.

¹⁹Hon är hård mot sina ungar,

som om de inte var hennes egna.

Det rör henne inte om hennes möda är förgäves.

²⁰Gud har förmenat henne klokhet,

inte gett henne något förstånd.

²¹Men plötsligt far hon upp

och kan skratta åt häst och ryttare.

²²Är det du som ger hästen hans styrka,

har du klätt hans hals med fladdrande man?

²³Får du honom att dåna fram som en gräshoppssvärm?

Hans stolta frustande väcker förfäran.

²⁴På slagfältet skrapar han ivrigt med hoven

och spränger fram mot väpnade skaror.

²⁵Han skrattar åt faran och darrar inte,

ryggar inte tillbaka för svärdet.

²⁶Runt omkring honom viner pilar,

det blixtrar av spjut och sablar.

²⁷Med dån och dunder stormar han fram,

han tredskas inte vid hornets ljud.

²⁸När hornet ljuder gnäggar han högt,

på långt håll vädrar han strid,

kommandorop och härskrin.

²⁹Är det din vishet som får höken att flyga

och med utbredda vingar styra mot söder?

³⁰Befaller du örnen att stiga mot höjden

och bygga sitt näste högt uppe?

³¹På klippan har han sitt bo där han vilar,

högst uppe på branta klippan.

³²Därifrån spanar han efter föda,

hans blick når vida omkring.

³³

där de stupade ligger, där är han.

³⁴39:34–40:27 Motsvarar i MT 40:1–32; Kapitel- och versindelning.Herren svarade Job:

³⁵Du som tvistar med den Väldige, rätta mig nu,

och svara på detta, du som klandrar Gud!

Jobs svar

³⁶Job svarade Herren:

³⁷

Jag sätter handen för munnen.

³⁸Gång på gång har jag talat,

nu säger jag inte mer.