Bibel 2000 (B2000)
36

361Elihu fortsatte:

2Vänta lite, jag skall ge dig besked,

det finns mer att säga till Guds försvar.

3Med min vittfamnande kunskap

skall jag visa att min skapare har rätt.

4Det är alls inga lögner jag kommer med,

du står inför en som vet allt.

5Stor och mäktig är Gud,

han förkastar inte den som har rent hjärta,

6han låter inte de onda leva,

men de svaga ger han deras rätt.

7Han släpper inte de rättfärdiga med blicken,

han låter dem trona bland kungar

i evig ära.

8Men de som blir slagna i bojor

och fångas i eländets snara,

9dem vill han visa vad de har gjort,

hur de syndat i sin förhävelse.

10Han gör dem mottagliga för tuktan

och manar dem att vända om från det onda.

11Om de lyssnar och lyder honom

får de framleva sina dagar i lycka,

sina år i behaglig ro.

12Men lyssnar de inte hamnar de i dödsriket

och förgås i sitt oförnuft.

13De gudlösa svarar med vrede

och ropar inte till Gud när han fjättrar dem.

14De dör i unga år,

de slutar sitt liv bland förtappade.

15Genom lidandet vill han rädda dem som lider,

genom plågan varnar han dem.

16Du förleddes av ditt övermod.

Du hade all frihet och såg inga hinder,

ditt bord dignade av feta rätter.

17Men du drev inte den fattiges sak

och hävdade inte den faderlöses rätt.

18Då tuktade han dig,

för att överflödet inte skulle förleda dig

och stora mutor inte föra dig vilse.

19[---]

20[---]

21Ta dig i akt, vänd dig inte till ondskan,

om du föredrar lycka framför olycka.

22Gud är upphöjd i sin makt,

vem är en läromästare som han?

23Vem kan bestämma vad han skall göra,

vem kan säga: »Du handlar orätt«?

24Kom ihåg att prisa hans verk,

som människor alltid besjungit.

25De kan beskådas av alla,

människan ser dem i fjärran.

26Ja, Gud är större än vi kan förstå,

hans år kan ingen räkna.

27Han samlar vattendropparna,

de silar ner som regn och når hans flöde.

28De strömmar ur skyarna

och faller på människor överallt.

29Kan någon fatta molnens flykt

eller dånet från hans boning?

30Han sveper sig i blixtars sken,

han fyller haven med vatten.

31Så ger han folken föda,

skänker dem mat i överflöd.

32Han täcker himlavalvet med blixtar

och bestämmer målet för dem.

33Hans rytande vittnar om honom,

om hans vrede över det onda.

37

371Inför detta darrar jag i mitt innersta,

hjärtat hamrar i mitt bröst.

2Hör hans vreda stämma,

hör mullret från hans mun!

3Han låter det rulla över hela himlen,

och hans blixtar når ända till jordens hörn.

4Sedan hörs ett rytande,

hans mäktiga stämma dånar.

Han sparar inte på blixtarna

när han låter sin stämma höras.

5Med sin dånande stämma gör Gud under,

större ting än vi kan förstå.

6Han säger till snön att falla på jorden,

till regnet att vräka ner.

7Människorna stänger han inne,

de skall veta att det är han som verkar.

8Djuren gömmer sig i sina bon

och stannar i sina hålor.

9Stormen släpps ut ur sin kammare

och kölden ur sitt förråd.

10När Gud andas bildas is

och vida vatten stelnar.

11Han fyller molnen med väta,

från skyarna sprids hans blixtar.

12Ljungande, åt alla håll,

far de dit han vill,

de utför allt vad han befaller

kring hela jordens krets.

13Han låter dem nå sitt mål,

till straff eller gagn för jorden.

14Lyssna på detta, Job,

hejda dig och besinna Guds under!

15Förstår du hur Gud styr,

hur han får blixten att ljunga ur skyn?

16Förstår du molnens flykt,

den allvetandes underbara verk?

17När dina kläder bränner mot huden

och sunnanvinden får landet att domna,

18är det då du som har hjälpt honom

att hamra ut himlavalvet,

den hårda, blanka spegeln?

19Lär oss vad vi skall säga till honom,

vi har inget att anföra i vår förmörkelse.

20Skulle jag be att få tala med honom —

vem begär väl sin egen undergång?

21Ingen kan se på solen

där den lyser klar

sedan vinden gjort himlen ren.

22Från gudaboningen kommer ett gyllene sken,

glansen kring Gud väcker bävan.

23Den Väldige når vi inte.

Han som är stor i makt och rätt

och upphöjd i rättfärdighet, han svarar inte.

24Därför bävar människorna inför honom,

medan han inte ens ser åt de visa.

38

Herrens första tal: skapelsen och naturen

381Herren svarade Job ur stormen:

2Vem är du som höljer min visa plan i mörker

med ord utan förnuft?

3Gör dig redo, var en man,

ge mig besked när jag frågar!

4Var var du när jag lade jordens grund?

Låt höra, om du vet och kan!

5Vem bestämde dess mått? Det vet du nog!

Vem spände mätsnöret över den?

6Var fick dess grundvalar fäste,

vem lade dess hörnsten,

7medan alla morgonens stjärnor sjöng

och gudasönerna jublade?

8Vem satte portar som spärr för havet?

När det bröt fram ur moderlivet

9och jag gav det molnen till kläder

och dimman till lindor,

10satte jag för det en gräns

och stängde med portar och bommar.

11Jag sade: »Hit men inte längre,

här skall dina stolta vågor hejdas.«

12Har du någonsin kallat fram morgonen,

har du visat gryningen dess plats,

13när den skall gripa om jordens hörn

och skaka bort de onda?

14[---]

15De onda berövas sitt ljus,

de trotsiga krossas.

16Har du varit framme vid havets källor

eller vandrat genom de dolda djupen?

17Har du skådat dödens portar,

portarna till det yttersta mörkret?

18Kan din tanke fatta jordens vidd?

Låt höra, om du vet allt detta!

19Var går vägen till ljusets hem,

var är den plats där mörkret bor?

20Du brukar väl föra dem till deras ort,

du känner väl vägen hem till dem?

21Du vet säkert, du var nog född redan då,

du som har levat så länge!

22Har du varit vid förråden med snö,

har du sett förråden med hagel,

23som jag har sparat till nödens tid,

till krigets och drabbningens dag?

24På vilken väg strålar ljuset ut,

hur sprider sig östanvinden över jorden?

25Vem öppnar rännor för störtregnet

och bestämmer åskvädrets bana

26och låter det regna över folktomt land,

över öknen där ingen människa bor,

27så att öde trakter mättas med vatten

och gräset spirar ur den torra marken?

28Har regnet någon far?

Vem avlar daggens droppar?

29Ur vilket sköte kommer isen?

Vem föder himlens rimfrost?

30Vattnet döljs av stenhårt täcke,

djupets yta stelnar.

31Kan du knyta samman Sjustjärnorna

eller lossa Orions bälte?

32Låter du aftonstjärnan gå upp i rätt tid,

leder du Stora Björn och hennes ungar?

33Förstår du himlens lagar,

får du dess ordning att gälla på jorden?

34Kan du ropa till molnen där uppe,

så att de svarar med floder av vatten?

35Kan du kalla ut blixtarna,

så att de svarar: »Till din tjänst«?

36Vem lade ner vishet i det fördolda,

vem gav himlakropparna insikt?

37Vem håller i sin vishet räkning på molnen,

vem tömmer ut himlens läglar,

38när marken är hård som malm

och klumpad i kokor?