Bibel 2000 (B2000)
34

341Elihu sade:

2Ni visa, hör mina ord,

lyssna på mig, ni som har kunskap!

3Örat prövar orden

som tungan smakar på maten.

4Låt oss välja ut det rätta,

tillsammans ta reda på vad som är gott.

5Här säger Job: »Jag är oskyldig,

men Gud ger mig inte min rätt.

6Han ljuger om min rättvisa sak,

skuldlös fick jag ett oläkligt sår.«

7Finns väl någon som Job,

som släcker törsten med hädelser,

8som slår följe med ogärningsmän

och ger sig i lag med syndare?

9Han säger:

»Inte hjälper det en människa

att hålla sig väl med Gud.«

10Därför, förståndiga män, hör på mig:

Gud gör sannerligen inte något ont,

den Väldige handlar aldrig orätt!

11Han vedergäller en människa för vad hon gör,

behandlar henne efter hur hon lever.

12Sanna mina ord, Gud gör ingenting ont,

den Väldige vränger inte rätten.

13Vem satte honom att råda över jorden,

vem anförtrodde honom hela världen?

14Om han återtar sin ande,

tar tillbaka sin livsfläkt,

15då förgås allt levande på en gång,

och människan blir åter till jord.

16Hör här, om du har förstånd,

lyssna på vad jag säger.

17Kan en som hatar det rätta härska?

Han som är mäktig och rättfärdig,

dömer du honom skyldig,

18han som kan kalla en kung för skurk

och stormän för uslingar,

19som inte är partisk för furstar

och inte sätter den förnäme högre än den ringe?

Alla är de skapade av honom,

20de kan dö när som helst, mitt i natten.

Han slår de förnäma, och de försvinner,

den starke rycks bort som av en osynlig hand.

21Han vakar över allt som människan gör

och ser varje steg hon tar.

22Det finns inget mörker så djupt

att ogärningsmännen kan gömma sig där.

23Gud behöver inte sätta ut en tid

då människan skall stå till svars inför honom,

24utan rannsakning krossar han mäktiga män

och sätter andra i deras ställe.

25Ja, han känner deras gärningar,

en natt störtar han dem, och de blir till intet.

26Han straffar dem för deras ondska,

öppet, där alla kan se det,

27därför att de vänt sig bort från honom

och inte förstått att följa hans vägar.

28Så har de ringas rop nått fram till Gud,

han hör när de fattiga ropar.

29Men om han tiger, vem kan döma honom?

Om han döljer sitt ansikte, vem kan blidka honom?

[---]

30[---]

31-32[---]

»Jag har misstagit mig, jag vill inte göra mer ont.

Lär mig du, så ser jag på,

och har jag handlat orätt, vill jag sluta med det.«

33[---]

Du skall välja, inte jag.

Dela med dig av din kunskap!

34Män med förstånd säger till mig,

kloka människor som hör mig:

35»Job vet inte vad han talar om,

hans ord röjer ingen insikt.

36Job prövas till det yttersta

för att han svarat som syndare gör.

37Han lägger brott till brott

och hopar synder ibland oss.

Han upphör aldrig att tala mot Gud.«

35

351Elihu sade:

2Tycker du detta är riktigt?

Du säger att du har rätt mot Gud,

3du frågar honom:

»Vad har du för nytta av min rättfärdighet,

och vad gör det dig om jag syndar?«

4Jag vill ge dig svar,

dig och dina vänner.

5Vänd blicken mot himlen och se,

betrakta molnen högt ovanför dig!

6Om du syndar, vad gör det honom?

Är dina brott många, vad rör det honom?

7Om du är rättfärdig, vad ger det honom,

vad får han ta emot av dig?

8Din ondska berör bara människor,

din rättfärdighet bara dina likar.

9Man klagar över våld och förtryck,

man ropar på hjälp mot de mäktiga.

10Men ingen frågar: »Var är Gud, min skapare,

han som skänker styrka i natten,

11han som gett oss mer kunskap än markens djur,

mer vishet än himlens fåglar?«

12Så klagar de men får inget svar,

ty de är onda och övermodiga.

13Gud lyssnar inte till tomma böner,

den Väldige bryr sig inte om sådant.

14Om du än säger att du inte ser honom

är det han som skall döma. Vänta på honom!

15Men så länge Gud inte straffar i sin vrede

och inte bryr sig så mycket om synden,

16kan Job hålla på med sitt prat

och låta sitt oförnuft flöda.

36

361Elihu fortsatte:

2Vänta lite, jag skall ge dig besked,

det finns mer att säga till Guds försvar.

3Med min vittfamnande kunskap

skall jag visa att min skapare har rätt.

4Det är alls inga lögner jag kommer med,

du står inför en som vet allt.

5Stor och mäktig är Gud,

han förkastar inte den som har rent hjärta,

6han låter inte de onda leva,

men de svaga ger han deras rätt.

7Han släpper inte de rättfärdiga med blicken,

han låter dem trona bland kungar

i evig ära.

8Men de som blir slagna i bojor

och fångas i eländets snara,

9dem vill han visa vad de har gjort,

hur de syndat i sin förhävelse.

10Han gör dem mottagliga för tuktan

och manar dem att vända om från det onda.

11Om de lyssnar och lyder honom

får de framleva sina dagar i lycka,

sina år i behaglig ro.

12Men lyssnar de inte hamnar de i dödsriket

och förgås i sitt oförnuft.

13De gudlösa svarar med vrede

och ropar inte till Gud när han fjättrar dem.

14De dör i unga år,

de slutar sitt liv bland förtappade.

15Genom lidandet vill han rädda dem som lider,

genom plågan varnar han dem.

16Du förleddes av ditt övermod.

Du hade all frihet och såg inga hinder,

ditt bord dignade av feta rätter.

17Men du drev inte den fattiges sak

och hävdade inte den faderlöses rätt.

18Då tuktade han dig,

för att överflödet inte skulle förleda dig

och stora mutor inte föra dig vilse.

19[---]

20[---]

21Ta dig i akt, vänd dig inte till ondskan,

om du föredrar lycka framför olycka.

22Gud är upphöjd i sin makt,

vem är en läromästare som han?

23Vem kan bestämma vad han skall göra,

vem kan säga: »Du handlar orätt«?

24Kom ihåg att prisa hans verk,

som människor alltid besjungit.

25De kan beskådas av alla,

människan ser dem i fjärran.

26Ja, Gud är större än vi kan förstå,

hans år kan ingen räkna.

27Han samlar vattendropparna,

de silar ner som regn och når hans flöde.

28De strömmar ur skyarna

och faller på människor överallt.

29Kan någon fatta molnens flykt

eller dånet från hans boning?

30Han sveper sig i blixtars sken,

han fyller haven med vatten.

31Så ger han folken föda,

skänker dem mat i överflöd.

32Han täcker himlavalvet med blixtar

och bestämmer målet för dem.

33Hans rytande vittnar om honom,

om hans vrede över det onda.