Bibel 2000 (B2000)
33

331Så hör vad jag har att säga, Job,

lyssna noga på mina ord!

2Nu vill jag öppna min mun

och låta min stämma höras.

3Av uppriktigt hjärta talar jag kunskapens ord,

mina läppar ger klara besked.

4Guds ande skapade mig,

den Väldiges andedräkt ger mig liv.

5Svara mig om du kan,

rusta dig till strid mot mig!

6Inför Gud är du och jag lika,

jag är formad av en lerklump också jag.

7Du behöver inte känna fruktan för mig,

jag skall inte trycka ner dig.

8Men jag hörde själv vad du sade,

dina ord undgick mig inte:

9»Jag är ren och utan skuld,

utan fläck och fri från synd.

10Men han söker sak med mig

och räknar mig som sin fiende.

11Han sätter mig i stocken,

han bevakar alla mina vägar.«

12Nej, där har du inte rätt!

Jag säger dig: Gud är större än människor.

13Varför anklagar du honom

för att han inte svarar dem?

14På ett sätt talar Gud,

ja, på två sätt den Osynlige.

15I en dröm, en syn om natten,

när människor sover sin djupaste sömn,

när de slumrar på bädden,

16då får han människorna att lyssna,

han varnar och förskräcker dem

17för att avhålla dem från deras ogärningar

och stäcka deras högmod.

18Så räddar han dem från graven,

från att fara ner i dödsriket.

19Eller när en man tuktas av plågor på sin bädd,

med ständiga smärtor i kroppen:

20han får avsmak för mat,

saknar aptit för de läckraste rätter,

21han mister hullet och syns knappt mer,

kroppen är tärd intill osynlighet,

22han står på gravens rand,

han möter dödens makter.

23Om då en ängel kommer till honom,

ett av de tusende sändebuden,

och förklarar honom rättrådig,

24då har Gud förbarmat sig och sagt:

»Rädda honom från att sänkas i graven,

lösen är erlagd.«

25Hans kropp blir smidig som ynglingens,

han återfår sin ungdoms kraft.

26När han ber till Gud blir han bönhörd,

han får träda fram inför honom med jubel.

Så blir människan återupprättad av Gud.

27Jublande säger hon inför alla:

»Jag syndade och gjorde det raka krokigt

men slipper det straff jag förtjänat.

28Han har räddat mig undan graven,

jag får leva och se ljuset.«

29Allt detta gör Gud med människan,

två gånger, ja tre,

30han för henne åter från graven

och låter livets ljus lysa över henne.

31Lyssna nu, Job, hör på mig,

var tyst, det är jag som talar.

32Men har du något att säga, så gör det —

tala du, jag skall gärna ge dig rätt.

33Om inte, är det du som skall höra på mig.

Var tyst, så skall jag lära dig vishet.

34

341Elihu sade:

2Ni visa, hör mina ord,

lyssna på mig, ni som har kunskap!

3Örat prövar orden

som tungan smakar på maten.

4Låt oss välja ut det rätta,

tillsammans ta reda på vad som är gott.

5Här säger Job: »Jag är oskyldig,

men Gud ger mig inte min rätt.

6Han ljuger om min rättvisa sak,

skuldlös fick jag ett oläkligt sår.«

7Finns väl någon som Job,

som släcker törsten med hädelser,

8som slår följe med ogärningsmän

och ger sig i lag med syndare?

9Han säger:

»Inte hjälper det en människa

att hålla sig väl med Gud.«

10Därför, förståndiga män, hör på mig:

Gud gör sannerligen inte något ont,

den Väldige handlar aldrig orätt!

11Han vedergäller en människa för vad hon gör,

behandlar henne efter hur hon lever.

12Sanna mina ord, Gud gör ingenting ont,

den Väldige vränger inte rätten.

13Vem satte honom att råda över jorden,

vem anförtrodde honom hela världen?

14Om han återtar sin ande,

tar tillbaka sin livsfläkt,

15då förgås allt levande på en gång,

och människan blir åter till jord.

16Hör här, om du har förstånd,

lyssna på vad jag säger.

17Kan en som hatar det rätta härska?

Han som är mäktig och rättfärdig,

dömer du honom skyldig,

18han som kan kalla en kung för skurk

och stormän för uslingar,

19som inte är partisk för furstar

och inte sätter den förnäme högre än den ringe?

Alla är de skapade av honom,

20de kan dö när som helst, mitt i natten.

Han slår de förnäma, och de försvinner,

den starke rycks bort som av en osynlig hand.

21Han vakar över allt som människan gör

och ser varje steg hon tar.

22Det finns inget mörker så djupt

att ogärningsmännen kan gömma sig där.

23Gud behöver inte sätta ut en tid

då människan skall stå till svars inför honom,

24utan rannsakning krossar han mäktiga män

och sätter andra i deras ställe.

25Ja, han känner deras gärningar,

en natt störtar han dem, och de blir till intet.

26Han straffar dem för deras ondska,

öppet, där alla kan se det,

27därför att de vänt sig bort från honom

och inte förstått att följa hans vägar.

28Så har de ringas rop nått fram till Gud,

han hör när de fattiga ropar.

29Men om han tiger, vem kan döma honom?

Om han döljer sitt ansikte, vem kan blidka honom?

[---]

30[---]

31-32[---]

»Jag har misstagit mig, jag vill inte göra mer ont.

Lär mig du, så ser jag på,

och har jag handlat orätt, vill jag sluta med det.«

33[---]

Du skall välja, inte jag.

Dela med dig av din kunskap!

34Män med förstånd säger till mig,

kloka människor som hör mig:

35»Job vet inte vad han talar om,

hans ord röjer ingen insikt.

36Job prövas till det yttersta

för att han svarat som syndare gör.

37Han lägger brott till brott

och hopar synder ibland oss.

Han upphör aldrig att tala mot Gud.«

35

351Elihu sade:

2Tycker du detta är riktigt?

Du säger att du har rätt mot Gud,

3du frågar honom:

»Vad har du för nytta av min rättfärdighet,

och vad gör det dig om jag syndar?«

4Jag vill ge dig svar,

dig och dina vänner.

5Vänd blicken mot himlen och se,

betrakta molnen högt ovanför dig!

6Om du syndar, vad gör det honom?

Är dina brott många, vad rör det honom?

7Om du är rättfärdig, vad ger det honom,

vad får han ta emot av dig?

8Din ondska berör bara människor,

din rättfärdighet bara dina likar.

9Man klagar över våld och förtryck,

man ropar på hjälp mot de mäktiga.

10Men ingen frågar: »Var är Gud, min skapare,

han som skänker styrka i natten,

11han som gett oss mer kunskap än markens djur,

mer vishet än himlens fåglar?«

12Så klagar de men får inget svar,

ty de är onda och övermodiga.

13Gud lyssnar inte till tomma böner,

den Väldige bryr sig inte om sådant.

14Om du än säger att du inte ser honom

är det han som skall döma. Vänta på honom!

15Men så länge Gud inte straffar i sin vrede

och inte bryr sig så mycket om synden,

16kan Job hålla på med sitt prat

och låta sitt oförnuft flöda.