301Nu skrattar de åt mig,
dessa som är yngre än jag
och vars fäder jag skulle ha ratat
som vallhundar åt mina får.
230:2 de saknade manlig kraft Grundtextens innebörd osäker.Deras styrka hade jag ingen glädje av,
de saknade manlig kraft.
330:3 [---] Text.[---]
4De plockar saltört bland snåren,
ginstens rötter är deras föda.
5De drivs bort från mänsklig gemenskap,
och man skriker efter dem som efter tjuvar.
6I dystra raviner håller de till,
i jordkulor och klippskrevor.
7Från snåren hörs deras tjut,
under tistelstånden skockas de,
8dessa dårar och ärelösa
som jagats ut ur landet.
9
Nu har jag blivit en visa för dem,
utsatt för skämt och hån.
10
Jes 53:3
De föraktar mig och undviker mig,
de spottar mig rakt i ansiktet.
11Gud har lossat min bågsträng och knäckt mig,
därför kastar de alla hänsyn.
1230:12–14 Grundtextens innebörd osäker.Spolingar sätter sig upp mot mig
och knuffar mig åt sidan.
De banar väg för ofärdens anlopp.
13De river upp min väg för att få mig att falla,
ingen hindrar dem från att rycka fram.
14De kommer som genom en bred bräsch
och väller fram i brak och dån,
15fasor störtar över mig.
Min värdighet förs bort av vinden,
min lycka upplöses som ett moln.
16Jag överväldigas av sorg,
plågan har mig i sitt grepp.
17
Om natten brinner min kropp,
mina lemmar finner ingen vila.
1830:18 Grundtextens innebörd osäker.Med all sin kraft hugger han tag i min klädnad,
griper mig i kragen
19och kastar mig i dyn.
Jag är som stoft och aska.
20
22:3
Klag 3:8
Hab 1:2
30:20 du ser mig inte Med en hebreisk handskrift (Text) och Vulgata; MT har »du ser mig«.Jag ropar till dig men du svarar inte,
jag står här och du ser mig inte.
21Du har förvandlats till en grym fiende
och ansätter mig med all din styrka.
2230:22 upplöser mig i ett dån Grundtextens innebörd osäker.Du slungar i väg mig i vinden
och upplöser mig i ett dån.
23
88:7
Ja, jag vet att du för mig till döden,
till den plats där allt levande samlas.
2430:24 Grundtextens innebörd osäker.Man lyfter inte handen mot den arme
när han ropar på hjälp i sin nöd.
25
Jag har ju gråtit över dem som haft det svårt
och bekymrat mig om den fattige.
26
Men när jag hoppades på gott, kom ont,
när jag väntade på ljus, kom mörker.
27
Mitt inre sjuder, jag får ingen ro,
onda dagar möter mig.
28Sörjande går jag, utan en strimma sol,
jag reser mig inför folket och ropar på hjälp.
29
Mik 1:8
Jag har blivit schakalens broder,
jag är uvens like.
30
Min hud svartnar och flagar,
kroppen glöder av feber.
31
Min lyras klang har vänts i klagan,
flöjtens toner ljuder som gråt.