Bibel 2000 (B2000)
30

301Nu skrattar de åt mig,

dessa som är yngre än jag

och vars fäder jag skulle ha ratat

som vallhundar åt mina får.

2Deras styrka hade jag ingen glädje av,

de saknade manlig kraft.

3[---]

4De plockar saltört bland snåren,

ginstens rötter är deras föda.

5De drivs bort från mänsklig gemenskap,

och man skriker efter dem som efter tjuvar.

6I dystra raviner håller de till,

i jordkulor och klippskrevor.

7Från snåren hörs deras tjut,

under tistelstånden skockas de,

8dessa dårar och ärelösa

som jagats ut ur landet.

9Nu har jag blivit en visa för dem,

utsatt för skämt och hån.

10De föraktar mig och undviker mig,

de spottar mig rakt i ansiktet.

11Gud har lossat min bågsträng och knäckt mig,

därför kastar de alla hänsyn.

12Spolingar sätter sig upp mot mig

och knuffar mig åt sidan.

De banar väg för ofärdens anlopp.

13De river upp min väg för att få mig att falla,

ingen hindrar dem från att rycka fram.

14De kommer som genom en bred bräsch

och väller fram i brak och dån,

15fasor störtar över mig.

Min värdighet förs bort av vinden,

min lycka upplöses som ett moln.

16Jag överväldigas av sorg,

plågan har mig i sitt grepp.

17Om natten brinner min kropp,

mina lemmar finner ingen vila.

18Med all sin kraft hugger han tag i min klädnad,

griper mig i kragen

19och kastar mig i dyn.

Jag är som stoft och aska.

20Jag ropar till dig men du svarar inte,

jag står här och du ser mig inte.

21Du har förvandlats till en grym fiende

och ansätter mig med all din styrka.

22Du slungar i väg mig i vinden

och upplöser mig i ett dån.

23Ja, jag vet att du för mig till döden,

till den plats där allt levande samlas.

24Man lyfter inte handen mot den arme

när han ropar på hjälp i sin nöd.

25Jag har ju gråtit över dem som haft det svårt

och bekymrat mig om den fattige.

26Men när jag hoppades på gott, kom ont,

när jag väntade på ljus, kom mörker.

27Mitt inre sjuder, jag får ingen ro,

onda dagar möter mig.

28Sörjande går jag, utan en strimma sol,

jag reser mig inför folket och ropar på hjälp.

29Jag har blivit schakalens broder,

jag är uvens like.

30Min hud svartnar och flagar,

kroppen glöder av feber.

31Min lyras klang har vänts i klagan,

flöjtens toner ljuder som gråt.