Bibel 2000 (B2000)
3

Job förbannar sin födelse

31Då tog Job till orda och förbannade den dag han blev född. 2Han sade:

3Må den dag då jag föddes förintas,

den natt då man sade: »Ett gossebarn!«

4Den dagen må bli till mörker,

må Gud i höjden inte fråga efter den

och inget ljus skina över den.

5Må töcken och mörker kräva den åter,

molnen sänka sig över den,

förmörkelse slå den med skräck.

6Må den natten slukas av dunklet.

Låt den inte räknas bland årets dagar,

låt månaderna vägra den plats.

7Den natten må bli ofruktsam

och inte fyllas av glädjerop.

8Må den förbannas av Havets besvärjare,

av dem som kan mana fram Leviatan.

9Må dess morgonstjärnor aldrig tändas.

Förgäves må den vänta på ljuset,

aldrig se gryningen slå upp sina ögon,

10för att den inte stängde moderlivets port,

inte dolde plågan för min syn.

11Varför dog jag inte när jag föddes,

genast då jag kom till världen?

12Varför fanns en famn som tog emot mig

och bröst som jag fick dia?

16Varför blev jag inte som ett nergrävt foster,

som barnen som aldrig fick se ljuset?

13Då skulle jag nu ligga i ro,

sova en ostörd sömn

14i sällskap med kungar och rådsherrar,

med dem som byggde upp förödda städer,

15med furstar som ägde guld

och fyllde sina hus med silver.

17Där rasar inte de onda mer,

där får de trötta vila,

18fångarna har fått ro

och hör inte längre fogden ryta.

19Där är både hög och låg,

slaven är fri från sin herre.

20Varför ges dagens ljus åt den plågade,

varför skall de olyckliga leva,

21de som längtar förgäves efter döden

och söker den ivrigare än nergrävda skatter,

22de som skulle jubla av glädje

och prisa sig lyckliga om de fann sin grav?

23Varför lever den som famlar i mörker,

den vars vägar Gud har spärrat?

24Suckar har blivit mitt dagliga bröd,

min klagan är som forsande vatten.

25Det jag fruktade har drabbat mig,

det jag bävade för har nått mig.

26Jag finner ingen frid, ingen ro, ingen vila,

bara vånda och kval.