Bibel 2000 (B2000)
27

271Job fortsatte sitt tal och sade:

2Så sant Gud lever, han som vägrar mig min rätt,

den Väldige, som fyllt mig med bitterhet:

3Så länge jag har liv i mig

och Gud låter mig andas

4skall jag aldrig ta en lögn i min mun,

aldrig låta falskhet komma över mina läppar.

5Aldrig att jag ger er rätt!

Till min död vidhåller jag min oskuld.

6Jag står fast vid min rättfärdighet

och vägrar att ge upp den,

jag har ingenting att förebrå mig.

7Må min fiende stå som den skyldige,

min motståndare röna syndarens öde!

8Var är den ogudaktiges hopp när döden kommer,

när Gud tar tillbaka hans liv?

9Kommer Gud att höra hans rop

när nöden drabbar honom?

10Kan han ha sin glädje i den Väldige,

anropa Gud var dag och stund?

11Jag lär er vad Gud är i stånd till

och döljer inte hur den Väldige handlar.

12Ni har ju själva sett det,

varför då dessa tomma fraser?

13Detta är den lott som beskärs en gudlös,

den del som våldsmannen får av den Väldige:

14Har han många söner faller de för svärdet,

hans barn får aldrig äta sig mätta.

15De som undkommer, dem lägger pesten i graven,

och inga änkor håller dödsklagan.

16Om han också hopar silver som sand

och samlar dyrbara kläder på hög

17blir det den rättfärdige som bär dem,

den ostrafflige som tar hand om silvret.

18Huset han bygger är som ett fågelbo,

som den koja en väktare gör.

19Rik går han till sängs — en sista gång:

när han slår upp sina ögon är allt borta.

20Han jagas av fasor på dagen,

om natten förs han bort av stormen.

21Östanvinden slungar i väg honom,

sveper bort honom från hans plats.

22Han angrips utan förskoning

och tvingas ta till flykten.

23Alla klappar hånfullt i händerna,

där han bodde visslar man åt honom.