Bibel 2000 (B2000)
24

241Den rätta tiden är inte dold för den Väldige,

men varför får hans trogna aldrig se honom handla?

2Gränsstenar flyttas,

rövade hjordar drivs i bet.

3Den faderlöses åsna leder man bort,

och änkans ko tas i pant.

4De fattiga tvingas ur vägen,

de svaga i landet måste gömma sig.

5De är som vildåsnor i öknen,

dit går de, där får de slita,

de söker föda i ödemarken,

mat åt sina barn.

6På skurkars åkrar samlar de ax,

plockar det sista i den gudlöses vingård.

7De ligger nakna om natten, de saknar kläder

och har inget att skyla sig med i kölden.

8Regnet i bergen gör dem genomvåta,

de trycker sig mot klippan för att få skydd.

9Den faderlöse rycker man från bröstet,

den fattiges spädbarn tas i pant.

10De måste gå nakna, utan kläder,

hungriga tvingas de bära kärvar,

11[---]

törstande trampar de vinet i karen.

12Från staden hörs döendes jämmer,

sårade ropar i ångest.

Gud hör inte deras bön.

13Några gör uppror mot ljuset,

de känner inte dess vägar,

håller sig inte till dess stigar.

14När ljuset är borta går mördaren till verket

och dödar fattiga och värnlösa.

15Horkarlen inväntar skymningen,

han tänker: »Ingen får se mig!«

och döljer sitt ansikte.

På natten stryker tjuvar omkring.

16I mörkret bryter de sig in i husen,

om dagen stänger de sig inne.

De vill inte veta av ljuset.

17För alla dessa är mörkret som morgon,

med mörkrets fasor är de förtrogna.

18[---]

Förbannade är deras ägor i landet,

till deras vingård går ingen för att skörda.

19Smältvatten slukas av torka och hetta,

syndaren av dödsriket.

20Hans moders liv glömmer honom,

han äts av maskar.

Ingen minns honom mer,

ondskan knäcks som ett träd.

21Han handlade illa mot den barnlösa,

änkan gav han ingen hjälp.

22Men Gud som har makten släpar bort de starka,

när han reser sig fruktar alla för sitt liv.

23Han kan låta dem känna sig trygga och säkra

men vakar ändå över allt de gör.

24En stund står de stolta, så är de borta.

De böjs och lägger sig som grässtrån,

vissnar som de höga axen.

25Så är det. Vem vågar säga att jag ljuger?

Vederlägg mig, den som kan!

25

Bildads tredje tal

251Bildad från Shuach sade:

2Makten är hans, han inger fruktan,

han som skapar sin ordning i himlarna.

3Hans skaror är utan tal,

alla nås av hans ljus.

4Hur kan då en människa ha rätt mot Gud,

en av kvinna född vara ren?

5Inte ens månen är vit i hans ögon,

inte ens stjärnorna är rena,

6än mindre människan, det krypet,

människobarnet, den masken!

26

Jobs svar på Bildads tredje tal

261Job sade:

2Vilket stöd du är för den svage,

vilken hjälp för den kraftlöse!

3Vilka råd du ger den som saknar förstånd,

så frikostig du är med din visdom!

4Vem har ingett dig dessa ord,

vems ande talar genom dig?

5Underjordens skuggor bävar,

vattnet och de som bor där.

6Dödsriket ligger naket inför honom,

avgrunden är blottad.

7Gudaboningen har han rest över öde rymder,

jorden har han hängt över tomma intet.

8Han knyter in vattnet i molnen

utan att skyarna rämnar av tyngden.

9Han döljer sin tron,

sveper den i sina skyar.

10Runt havet har han dragit en gräns

där ljus och mörker möts.

11Himlens pelare darrar,

skrämda av hans rytande.

12Havet rörde han upp med sin kraft,

med sin klokhet krossade han Rahav.

13Med sin vind blåste han himlen ren,

hans hand genomborrade den snabba ormen.

14Detta är bara en glimt av hans verk,

det vi hört är blott en viskning.

Vem kan fatta hans allmakts dån?