Bibel 2000 (B2000)
21

Jobs svar på Sofars andra tal

211Job sade:

2Lyssna nu på vad jag säger,

unna mig den trösten.

3Ha tålamod medan jag talar,

när jag slutat kan ni håna mig igen.

4Men jag riktar inte min klagan mot människor,

nog har jag skäl att vara otålig.

5Se på mig, ni kommer att förfäras

och lägga handen för munnen.

6Jag blir rädd när jag tänker på detta,

jag skakar i hela kroppen:

7Varför får de onda leva?

Med åldern blir de bara mäktigare.

8Deras barn lever trygga hos dem,

de får se sina efterkommande växa upp.

9I deras hus har man ingenting att frukta,

Guds gissel träffar inte dem.

10Deras tjurar betäcker lyckosamt,

och korna kalvar i rättan tid.

11Deras barn släpps lösa som lamm på ängen,

ungarna skuttar av glädje.

12De sjunger till lyra och tamburin

och festar till flöjters ljud.

13De slutar sina dagar i lycka

och stiger smärtfritt ner i dödsriket.

14Det är de som säger till Gud: »Låt oss vara!

Vi vill inte veta av dina vägar.

15Vem är den Väldige, varför skulle vi dyrka honom?

Vad tjänar vi på att bönfalla honom?«

16De tar ju lyckan i egna händer,

de gör upp planer utan att bry sig om Gud.

17Hur ofta slocknar de ondas ljus?

Får de någonsin sitt straff?

Hur ofta får de sin del av Guds vredes slag?

18Om de ändå blev som halmstrån för vinden,

agnar som stormen för bort!

19Kanske sparar Gud olyckan åt hans barn?

Han borde själv få ett straff som känns,

20uppleva sin egen undergång

och dricka den Väldiges vrede.

21Vad rör hans efterlevande honom,

när hans utmätta tid är till ända?

22Kan någon undervisa Gud,

han som är domare över de höga?

23Den ene dör med sin kraft i behåll,

obekymrad och trygg.

24Hans pung är stinn av sin mjölk,

hans kropp har saven kvar.

25Den andre dör förgrämd,

utan att ha smakat någon lycka.

26Båda två läggs i mullen

och täcks av maskar.

27Jag vet vad ni tänker,

hur ni tror ni skall snärja mig.

28Ni säger: »Var är nu stormannens hus,

var är de ondas boningar?«

29Fråga bara dem som går vägen förbi

och lägg märke till deras vittnesbörd:

30På olyckans dag blir den onde skonad,

han räddas på vredens dag.

31Vem ställer honom till svars för hur han levat,

vem straffar honom för vad han gjort?

32Han blir buren till graven,

man håller vakt vid hans grift,

33han vilar mjukt i dalens mull.

Alla vill följa i hans spår,

otaliga har gått före honom.

34Hur kan ni komma med er tomma tröst?

Era svar skorrar bara falskt.

22

Elifas tredje tal

221Elifas från Teman sade:

2Kan en människa vara till gagn för Gud,

kan ens den klokaste vara honom till gagn?

3Vad har den Väldige för glädje av din rättfärdighet,

vad nyttar det honom att du är oförvitlig?

4Är det för din gudsfruktan han straffar dig

och går till rätta med dig?

5Nej, det är för att din ondska är så stor,

dina synder utan ände.

6Orättmätigt tog du pant av dina bröder,

berövade dem deras sista plagg.

7Aldrig gav du den törstande vatten,

den hungrige nekade du bröd.

8Det var den mäktige som ägde landet,

den förnäme fick bo där.

9Änkor visade du tomhänta bort,

och du var hård mot de faderlösa.

10Därför omges du nu av fällor,

drabbas av plötslig skräck.

11Ljuset förmörkas, du kan inte se,

vattenmassor dränker dig.

12Gud är där ovan i himlen.

Se stjärnorna, så högt där uppe!

13Men du säger: »Vad vet väl Gud?

Kan han se att döma genom töcknet?

14Han är gömd bakom moln och ser ingenting,

där han vandrar på himlarunden.«

15Du håller dig visst till syndarnas väg,

den som onda människor går,

16de som rycks bort i förtid,

när allt de byggt på dränks av en flod,

17de som sade till Gud: »Låt oss vara!

Vad kan den Väldige göra oss?«

18Och han som fyllt deras hus med välstånd!

Men de gjorde upp sina planer

utan att bry sig om honom.

19De rättfärdiga ser hur det går dem och gläds,

de oskyldiga hånler åt deras öde:

20»Se hur våra motståndare förintas,

de som är kvar förtärs av elden.«

21Försona dig med honom, så går allt väl

och lyckan skall stå dig bi.

22Ta emot hans undervisning

och lägg hans ord på hjärtat.

23Om du ödmjukt vänder åter till den Väldige,

om du avlägsnar ondskan ur ditt hus,

24[---]

25då skall den Väldige bli ditt guld,

silver i överflöd för dig.

26Du skall ha din glädje i den Väldige

och kan frimodigt vända dig till Gud.

27När du ber till honom hör han din bön,

och du får infria dina löften.

28Vad du föresatt dig lyckas du med,

och solen lyser på din väg.

29Gud kväser dem som förhäver sig,

men de ödmjuka upprättar han.

30Han räddar den som är utan skuld,

ja, om du lever i renhet blir du räddad.

23

Jobs svar på Elifas tredje tal

231Job sade:

2Än en gång blir min klagan bitter,

hans hand är tung, och jag suckar.

3Om jag visste var jag kunde finna honom!

Då skulle jag gå till hans domstol,

4jag skulle lägga fram min sak för honom

och rada upp mina argument.

5Jag skulle få höra vad han svarar,

få veta vad han har att säga mig.

6Skulle han visa sig maktfullkomlig?

Nej, han om någon skulle lyssna på mig.

7Då skulle hans motpart stå där rentvådd,

jag skulle bli frikänd för alltid av min domare.

8Men söker jag i öster är han inte där,

går jag åt väster ser jag honom inte,

9letar jag i norr syns han inte till,

vänder jag mig mot söder finner jag honom inte.

10Han känner den väg jag vandrar,

prövar han mig är jag ren som guld.

11Troget har jag gått i hans spår,

följt hans väg utan att vika av.

12Buden han gett har jag aldrig brutit

utan gömt hans ord i mitt bröst.

13När han bestämt sig, vem kan hindra honom?

Han gör vad han behagar.

14Han genomför vad han beslutat om mig

— mycket av samma slag är att vänta.

15Därför bävar jag inför honom,

när jag tänker på honom känner jag skräck.

16Gud gör mig rädd,

den Väldige får mig att bäva.

17Men jag tiger inte inför mörkret,

inför honom som är höljd i töcken.