Bibel 2000 (B2000)
16

Jobs svar på Elifas andra tal

161Job sade:

2Sådant har jag hört så det räcker,

eländiga tröstare är vad ni är.

3Har du slutat prata i vädret,

eller har du mer på hjärtat?

4Jag skulle också kunna tala som ni,

om ni vore i mitt ställe,

hålla långa utläggningar

och skaka på huvudet.

5Jag skulle komma med stärkande fraser,

ge lindring med läpparnas tröst.

6Talar jag, lindras inte min smärta,

tiger jag, slipper jag den inte.

7Han har tömt mig på all min kraft,

så att alla omkring mig förfäras.

8Min skrumpnade hud har blivit ett vittne,

min tärda gestalt anklagar mig.

9Jag har blivit ett byte för hans rasande vrede,

han har visat tänderna mot mig

och genomborrat mig med hätska blickar.

10Man hångrinar mot mig,

skymfar mig och slår mig i ansiktet,

alla går emot mig i flock.

11Gud har utlämnat mig åt brottslingar,

kastat mig i syndares händer.

12Mitt i min trygghet skakade han om mig,

grep mig i nacken och krossade mig.

Han gjorde mig till mål för sina pilar,

13hans skyttar omringade mig.

Skoningslöst genomborrade han mina njurar

och lät min galla rinna ut på marken.

14Han har slagit bräsch efter bräsch

och stormat fram mot mig som en kämpe.

15Säck har jag sytt till min skorviga kropp,

jag ligger maktlös i gruset.

16Ansiktet bränner av gråt,

det mörknar för min blick.

17Ändå har mina händer aldrig fläckats av våld,

och min bön har varit utan synd.

18Täck inte över mitt blod, o jord!

Låt dess rop aldrig tystna!

19Ja, i himlen har jag mitt vittne,

i höjden min förespråkare.

20Mina vänner hånar mig bara,

jag vänder mig till Gud med min gråt.

21Må han försvara en dödlig inför Gud,

så som en människa försvarar en annan.

22Mitt korta liv är snart förbi,

jag vandrar den väg som ingen går tillbaka.

17

171Min livskraft är bruten,

mina dagar är till ända,

graven väntar mig.

2Belackare omger mig,

deras fientlighet är allt jag ser.

3Lägg min pant i förvar hos dig,

någon annan säkerhet har jag inte.

4Du har stängt dem ute från vett och förnuft,

därför skall du inte låta dem triumfera.

5Om någon förråder vänner för pengar

får barnen lida för vad han gjort.

6Gud har gjort mig till en visa för hela världen,

jag har blivit en som man spottar i ansiktet.

7Sorgen har gjort mig skumögd,

min kropp är bara en skugga.

8Detta får de rättrådiga att rysa,

den dygdige upprörs över den gudlöse.

9Den rättfärdige håller sig till sin väg,

den som har rena händer får ny styrka.

10Men fortsätt ni bara, allesammans!

Jag finner ändå ingen klok bland er.

11Min tid är till ända,

mina planer omintetgjorda,

alla mina önskningar.

12Man vill kalla natten för dag,

man säger att mörkret viker för ljuset.

13Finns det något hopp?

Dödsriket blir mitt hem,

jag bäddar åt mig i mörkret,

14jag kallar graven »min far«

och maskarna »mor« och »syster«.

15Vad har jag då för hopp,

vem kan skönja någon lycka för mig?

16Går hopp och lycka med mig till dödsriket,

skall de följa mig ner i mullen?

18

Bildads andra tal

181Bildad från Shuach sade:

2När skall denna ordström hejdas?

Sansa dig, sedan kan vi talas vid.

3Varför betraktar du oss som nöt,

tror du att vi är dumma?

4Du slits sönder av ditt eget raseri.

Skulle jorden läggas öde för din skull

och klippan rubbas från sin plats?

5Dock, den gudlöses ljus slocknar,

elden brinner inte på hans härd.

6Det blir mörkt i hans boning,

lampan slocknar för honom.

7Hans raska framfart hejdas,

hans egna planer sätter krokben för honom.

8Hans fötter fastnar i nätet,

fångstgropar lurar på hans väg.

9Fällan slår igen om vristen,

och han sitter fast i saxen.

10Snaran ligger dold på marken,

på stigen väntar honom gillret.

11Fasor ansätter honom från alla håll,

de är honom hack i häl.

12Det onda vill sluka honom,

olyckan väntar på att fälla honom.

13Hans hud förtärs av sjukdom,

hans lemmar av Dödens förstfödde.

14Han rycks bort från sitt trygga hem

och förs till Fasornas konung.

15Lilit intar hans hem,

svavel sprids över platsen där han bott.

16Nertill torkar hans rötter,

upptill vissnar hans krona.

17Hans minne försvinner från jorden,

på gator och torg nämns aldrig hans namn.

18Han störtas från ljuset till mörkret

och drivs ut från världen.

19Han får varken ättling eller arvinge i sitt folk,

ingen i hans hus överlever.

20I väster väcker hans öde förfäran,

i öster grips man av skräck.

21Detta drabbar syndarens hem,

så går det där man inte vill veta av Gud.