Jobs svar på Elifas andra tal

16¹Job sade:

²Sådant har jag hört så det räcker,

eländiga tröstare är vad ni är.

³Har du slutat prata i vädret,

eller har du mer på hjärtat?

⁴Jag skulle också kunna tala som ni,

om ni vore i mitt ställe,

hålla långa utläggningar

och skaka på huvudet.

⁵Jag skulle komma med stärkande fraser,

ge lindring med läpparnas tröst.

⁶Talar jag, lindras inte min smärta,

tiger jag, slipper jag den inte.

⁷

så att alla omkring mig förfäras.

⁸Min skrumpnade hud har blivit ett vittne,

min tärda gestalt anklagar mig.

⁹

han har visat tänderna mot mig

och genomborrat mig med hätska blickar.

¹⁰

skymfar mig och slår mig i ansiktet,

alla går emot mig i flock.

¹¹Gud har utlämnat mig åt brottslingar,

kastat mig i syndares händer.

¹²

grep mig i nacken och krossade mig.

Han gjorde mig till mål för sina pilar,

¹³hans skyttar omringade mig.

Skoningslöst genomborrade han mina njurar

och lät min galla rinna ut på marken.

¹⁴Han har slagit bräsch efter bräsch

och stormat fram mot mig som en kämpe.

¹⁵Säck har jag sytt till min skorviga kropp,

jag ligger maktlös i gruset.

¹⁶Ansiktet bränner av gråt,

det mörknar för min blick.

¹⁷

och min bön har varit utan synd.

¹⁸

Låt dess rop aldrig tystna!

¹⁹16:19–21 i himlen har jag mitt vittne Vad som avses är oklart. Enligt en tolkning är vittnet i himlen den barmhärtige, räddande Guden, som skall försvara Job mot den Gud som utan orsak låtit alla olyckor drabba honom. Enligt en annan tolkning är vittnet en himmelsk försvarsadvokat, en positiv motsvarighet till »Anklagaren« i kap. 1–2. Enligt en tredje tolkning är det Jobs egen klagan som skall vittna för honom. Jfr 19:25 med not.Ja, i himlen har jag mitt vittne,

i höjden min förespråkare.

²⁰Mina vänner hånar mig bara,

jag vänder mig till Gud med min gråt.

²¹Må han försvara en dödlig inför Gud,

så som en människa försvarar en annan.

²²

jag vandrar den väg som ingen går tillbaka.