141
Ps 90:9Jes 40:6Vish 2:5Syr 40:1
Människan, av kvinna född,
lever en kort tid och mättas av oro.
2Hon växer som blomman och vissnar,
en skugga som snart är borta.
3
Och en sådan skärskådar du
och drar inför rätta!
4
14:4 Grundtextens innebörd osäker.Som om en oren kunde bli ren!
5Om nu människans dagar är fastställda
och hennes tid är utmätt av dig,
om du satt den gräns hon inte överskrider,
6
vänd då blicken ifrån henne, låt henne vara,
tills daglönarens dag är slut.
7
Ords 11:7
För ett träd finns det hopp:
om det fälls kan det växa upp igen
och skjuta nya skott.
8Även om rötterna åldras i jorden
och stubben multnar i mullen,
9spirar det på nytt när det anar vatten
och grenar sig som en ung planta.
10
Men när en man dör är allt förbi.
När en människa gått bort, var finns hon då?
11Om än vattnet tar slut i havet,
floderna sinar och torkar ut,
12
reser sig aldrig en död igen.
Förr skall himlen rämna än han vaknar,
aldrig väcks han ur sin sömn.
1314:13 Dödsriket.Om du ändå ville gömma mig i dödsriket,
hålla mig dold tills din vrede lagt sig,
glömma mig, men blott för en tid
14– kan en som har dött få liv igen? –
då skulle jag hålla ut på min post
tills min avlösning kom.
15Du skulle ropa på mig, och jag skulle svara,
du skulle längta efter den du skapat.
16Nu räknar du alla mina steg
och vaktar på om jag syndar.
17Mina brott förvarar du under sigill,
varje skuld finns bokförd.
18Liksom berget vittrar och rasar
och klippan rubbas från sin plats,
19liksom stenarna mals sönder av vattnet
och skyfall sköljer bort gruset,
så krossar du människans hopp.
20Du besegrar henne i grund, och hon är borta,
vanställd, förvisad ur din åsyn.
21Hennes barn vinner ära, men hon vet det inte,
de ringaktas, men hon märker det ej.
22Hon känner bara smärtan i sin egen kropp
och sorgen i sin egen själ.