10¹

Jag kan inte hålla tillbaka min klagan,

jag vill ge ord åt min bitterhet.

²

låt mig veta varför du söker sak med mig.

³Vad har du för glädje av att förtrycka,

att förkasta den du själv har skapat,

medan ditt ljus lyser över de gudlösa?

⁴

ser du som dödliga ser?

⁵

dina år en mans,

⁶eftersom du söker fel hos mig,

letar efter mina synder,

⁷

Det finns ingen räddning undan dig.

⁸

du störtar mig nu i fördärvet.

⁹

nu låter du mig bli till jord igen.

¹⁰10:10 En bild för tillblivelsen i moderlivet.Du hällde ut mig som mjölk

och lät mig stelna som ost.

¹¹Du klädde mig i hud och kött,

vävde mig samman med ben och senor.

¹²Du gav mig livet, du visade mig godhet,

din omsorg bevarade mig vid liv.

¹³Men vad du hade i sinnet var detta,

jag vet vilka planer du hyste:

¹⁴att vakta på om jag syndade

och aldrig fria mig från min skuld.

¹⁵Om jag är skyldig – ve mig!

Och är jag oskyldig går jag ändå inte fri

utan mättas av skam och elände.

¹⁶

jag får åter känna på hur underbart du handlar.

¹⁷10:17 vittnen Enligt den allmänna uppfattning som Jobs vänner företräder vittnade sjukdomar och andra lidanden om den drabbades skuld; se not till 1:1.10:17 Plåga … lott Grundtextens innebörd osäker.Du skaffar ständigt nya vittnen mot mig

och eggar upp dig mot mig mer och mer.

Plåga och åter plåga blir min lott.

¹⁸

Jag borde ha fått dö innan någon sett mig.

¹⁹Då hade det varit som om jag aldrig funnits,

jag hade burits från modersskötet till graven.

²⁰

låt mig vara, unna mig en flyktig glädje,

²¹innan jag går för att aldrig komma åter,

bort till ett land av djupaste mörker,

²²landet där natt och kaos härskar,

där ljuset är ogenomträngligt mörker.