Bibel 2000 (B2000)
7

I Jerusalem vid lövhyddefesten

71Sedan vandrade Jesus omkring i Galileen. I Judeen ville han inte vandra eftersom judarna var ute efter att döda honom.

2Judarnas lövhyddefest närmade sig. 3Hans bröder sade då till honom: »Stanna inte här utan gå till Judeen, så att också dina lärjungar får se dina gärningar. 4Ingen verkar i skymundan om han vill bli allmänt känd. Om du gör sådana ting, visa dig då för världen.« 5Inte heller hans bröder trodde på honom. 6Men Jesus sade till dem: »Min tid är ännu inte inne, men för er är det alltid rätt tid. 7Er kan världen inte hata, men mig hatar den därför att jag vittnar om att dess gärningar är onda. 8Gå ni upp till högtiden. Jag gör det inte den här gången, min tid är ännu inte inne.« 9Och han stannade själv kvar i Galileen.

10Men när hans bröder hade gått upp till högtiden gick han också dit, inte öppet utan i hemlighet. 11Judarna sökte efter honom under högtiden och undrade var han fanns. 12Det pratades mycket om honom bland folket; några sade att han var en bra människa, andra att han vilseledde folket. 13Men ingen vågade tala öppet om honom av rädsla för judarna.

14När halva högtiden redan var förbi gick Jesus upp till templet och började undervisa. 15Judarna blev förvånade och sade: »Hur kan han som inte har studerat vara så lärd?« 16Jesus svarade: »Min lära är inte min, utan hans som har sänt mig. 17Om någon vill göra hans vilja skall han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv. 18Den som talar av sig själv söker sin egen ära. Men den som söker hans ära som har sänt honom, han talar sanning, och det finns ingen orättfärdighet hos honom. 19Har inte Mose gett er lagen? Och ändå gör ingen av er vad lagen säger. Varför vill ni döda mig?« 20Folket svarade: »Du är besatt. Vem vill döda dig?« 21Då sade Jesus: »En sak har jag gjort som ni alla undrar över. 22Mose har gett er omskärelsen — fast den inte kommer bara från Mose utan från fäderna — och ni omskär även på en sabbat. 23Om en människa blir omskuren på sabbaten för att Moses lag inte skall brytas, varför blir ni då uppretade på mig för att jag har gjort en människa helt och hållet frisk på sabbaten? 24Döm inte efter skenet, utan döm rättvist.«

Olika uppfattningar om Jesus

25Då sade några av jerusalemborna: »Är det inte mannen som de vill döda? 26Här står han och talar öppet, och de säger ingenting till honom. Inte kan väl rådsherrarna ha blivit övertygade om att han är Messias? 27Varifrån den här mannen är, det vet vi ju, men när Messias kommer vet ingen varifrån han är.« 28Då ropade Jesus där han undervisade i templet: »Ja, ni vet vem jag är och varifrån jag kommer. Men jag har inte kommit av mig själv; det finns förvisso en som har sänt mig, men honom känner inte ni. 29Jag känner honom därför att jag kommer från honom och därför att han har sänt mig.« 30De ville gripa honom, men ingen lyfte sin hand mot honom; hans stund var ännu inte inne. 31Bland folket kom många till tro på honom, och de sade: »Inte kan väl Messias göra fler tecken, när han kommer, än den här mannen har gjort?«

32Fariseerna fick höra vad folket pratade om honom, och översteprästerna och fariseerna skickade ut sina män för att gripa honom. 33Jesus sade: »Ännu en kort tid är jag hos er innan jag går till honom som har sänt mig. 34Ni kommer att söka efter mig men inte finna mig, och där jag är, dit kan ni inte komma.« 35Då sade judarna till varandra: »Vart tänker han gå, eftersom vi inte skall finna honom? Inte tänker han väl gå till dem som bor kringspridda bland grekerna och undervisa dem? 36Vad menar han när han säger: Ni kommer att söka efter mig men inte finna mig, och där jag är, dit kan ni inte komma?«

37På högtidens sista och största dag ställde sig Jesus och ropade: »Är någon törstig, så kom till mig och drick. 38Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger.« 39Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få. Ty ännu hade Anden inte kommit, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.

40Några i hopen som hörde detta sade: »Han måste vara Profeten«, 41och några sade: »Han är Messias.« Men andra sade: »Inte kommer väl Messias från Galileen? 42Säger inte skriften att Messias skall vara av Davids ätt och komma från Betlehem, byn där David bodde?« 43Så blev hopen oenig om honom. 44Några ville gripa honom, men ingen lyfte sin hand mot honom.

45När deras folk kom tillbaka frågade översteprästerna och fariseerna: »Varför har ni inte tagit hit honom?« 46De svarade: »Aldrig har någon människa talat som han.« 47Då sade fariseerna till dem: »Har ni också blivit vilseledda? 48Finns det någon i rådet eller bland fariseerna som tror på honom? 49Men den stora hopen, som inte kan lagen, den är förtappad.« 50Nikodemos, som själv satt i rådet och som tidigare hade sökt upp Jesus, sade: 51»Inte dömer väl vår lag någon utan att man först har hört honom och tagit reda på vad han gör?« 52De svarade: »Är kanske du också från Galileen? Se efter i skriften, så skall du finna att ingen profet kommer från Galileen.«

Äktenskapsbryterskan

[ 53Alla gick hem, var och en till sitt,

8

81men Jesus gick till Olivberget. 2Tidigt på morgonen var han tillbaka i templet. Allt folket samlades kring honom, och han satte sig ner och undervisade. 3De skriftlärda och fariseerna kom då dit med en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott. De ställde henne framför honom 4och sade: »Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. 5I lagen föreskriver Mose att sådana kvinnor skall stenas. Vad säger du?« 6Detta sade de för att sätta honom på prov och få något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och ritade på marken med fingret. 7När de envisades med sin fråga såg han upp och sade: »Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.« 8Och han böjde sig ner igen och ritade på marken. 9När de hörde hans svar gick de därifrån en efter en, de äldste först, och han blev ensam kvar med kvinnan framför sig. 10Jesus såg upp och sade till henne: »Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?« 11Hon svarade: »Nej, herre.« Jesus sade: »Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.«]

Faderns vittnesbörd

12Sedan talade Jesus till dem och sade: »Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.« 13Fariseerna sade då: »Du vittnar om dig själv, ditt vittnesbörd är inte giltigt.« 14Jesus svarade: »Även om jag vittnar om mig själv är mitt vittnesbörd giltigt. Jag vet varifrån jag kommer och vart jag går. Men ni vet inte varifrån jag kommer eller vart jag går. 15Ni dömer på människovis, jag dömer ingen. 16Om jag ändå dömer är min dom riktig, eftersom jag inte är ensam; han som har sänt mig är med mig. 17Och i er egen lag står det att vad två vittnar är giltigt. 18Jag vittnar om mig själv, och om mig vittnar också Fadern som har sänt mig.« 19Då frågade de: »Var finns din far?« Jesus svarade: »Ni känner varken mig eller min fader. Kände ni mig skulle ni också känna min fader.« 20Det var vid skattkammaren han sade detta, medan han undervisade i templet. Men ingen grep honom, hans stund hade ännu inte kommit.

21Sedan sade han till dem: »Jag går bort, och ni kommer att söka efter mig, men ni skall dö i er synd. Dit jag går kan ni inte komma.« 22Judarna sade då: »Tänker han ta sitt liv, eftersom han säger att vi inte kan komma dit han går?« 23Han sade till dem: »Ni hör hemma här nere, jag är ovanifrån. Ni tillhör denna världen, jag tillhör inte denna världen. 24Därför sade jag att ni skall dö i era synder. Ty om ni inte tror att jag är den jag är skall ni dö i era synder.« 25De frågade: »Vem är du då?« Jesus svarade: »Varför talar jag alls till er? 26Jag har mycket att säga om er och mycket att döma er för. Men han som har sänt mig talar sanning, och det jag har hört av honom förkunnar jag för världen.« 27De förstod inte att han talade till dem om Fadern. 28Och Jesus sade: »När ni har upphöjt Människosonen skall ni förstå att jag är den jag är och att jag inte gör något av mig själv utan talar så som Fadern har lärt mig. 29Och han som har sänt mig är med mig. Han lämnar mig inte ensam, eftersom jag alltid gör det som behagar honom.« 30När han sade detta kom många till tro på honom.

Barn till Abraham

31Till de judar som trodde på honom sade Jesus: »Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar. 32Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria.« 33De sade: »Vi härstammar från Abraham och har aldrig varit slavar under någon. Vad menar du då med att vi skall bli fria?« 34Jesus svarade: »Sannerligen, jag säger er: var och en som syndar är slav under synden. 35Slaven stannar inte i huset för alltid, men sonen stannar för alltid. 36Om nu Sonen befriar er blir ni verkligen fria. 37Jag vet att ni härstammar från Abraham. Men ni vill döda mig därför att mitt ord inte har trängt in i er. 38Jag förkunnar vad jag själv har sett hos Fadern. Och ni gör vad ni har hört från er fader.« 39De svarade: »Vår fader är Abraham.« Då sade Jesus: »Är ni Abrahams barn borde ni göra Abrahams gärningar. 40Men nu vill ni döda mig — den som har sagt er sanningen, som jag har hört av Gud. Så gjorde inte Abraham. 41Ni gör er faders gärningar.« Då sade de: »Vi är inga oäkta barn. Vi har Gud till fader och ingen annan.« 42Jesus svarade: »Om Gud vore er fader skulle ni älska mig, ty jag har utgått från Gud och kommer från honom. Jag har inte kommit av mig själv, utan han har sänt mig. 43Varför fattar ni inte vad jag säger? Därför att ni inte står ut med att höra på mitt ord. 44Ni har djävulen till fader, och ni vill göra vad er fader önskar. Han har varit en mördare från första början, och han står utanför sanningen därför att någon sanning inte finns i honom. När han ljuger talar han med egna ord, ty han är en lögnare och lögnens fader. 45Men jag talar sanning, och därför tror ni mig inte. 46Kan någon av er bevisa att jag har syndat? Om jag talar sanning, varför tror ni mig då inte? 47Den som har Gud till fader, han lyssnar till Guds ord. Men ni lyssnar inte, därför att ni inte har Gud till fader.«

Jesus och Abraham

48Judarna sade: »Har vi inte rätt när vi säger att du är samarier och att du är besatt.« 49Jesus svarade: »Jag är inte besatt, utan jag ärar min fader, men ni skymfar mig. 50Jag söker inte min egen ära, men det finns en som söker den och som dömer. 51Sannerligen, jag säger er: den som bevarar mitt ord skall aldrig någonsin se döden.« 52Judarna sade: »Nu vet vi att du är besatt. Abraham dog och profeterna likaså, men du säger att den som bevarar ditt ord aldrig någonsin skall möta döden. 53Skulle du vara större än vår fader Abraham? Han dog, och profeterna dog. Vem tror du att du är?« 54Jesus svarade: »Om jag själv förhärligar mig är min härlighet ingenting värd. Det är min fader som förhärligar mig, han som ni säger är er Gud. 55Ni vet inte vem han är, men jag känner honom, och om jag säger att jag inte känner honom, så blir jag en lögnare som ni. Men jag känner honom, och jag bevarar hans ord. 56Er fader Abraham jublade över att han skulle få se min dag. Han fick se den och gladde sig.« 57Judarna sade då till Jesus: »Du är inte femtio år, och ändå har du sett Abraham.« 58Han svarade: »Sannerligen, jag säger er: jag är och jag var innan Abraham blev till.« 59Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus försvann och lämnade templet.

9

En blindfödd man botas

91Där Jesus kom gående fick han se en man som hade varit blind från födelsen. 2Lärjungarna frågade honom: »Rabbi, vem har syndat, han själv eller hans föräldrar, eftersom han föddes blind?« 3Jesus svarade: »Varken han eller hans föräldrar har syndat, men Guds gärningar skulle uppenbaras på honom. 4Medan dagen varar måste vi göra hans gärningar som har sänt mig. Natten kommer, då ingen kan arbeta. 5Så länge jag är i världen är jag världens ljus.« 6Sedan spottade han på marken, gjorde en deg med spottet och strök degen på mannens ögon 7och sade: »Gå och tvätta dig i Siloadammen.« (Siloa betyder utsänd.) Mannen gick dit och tvättade sig och kom tillbaka seende. 8Hans grannar och de som förut hade sett honom som tiggare sade: »Är det inte han som satt och tiggde?« 9Några sade: »Jo, det är han«, och andra: »Nej, men han är lik honom.« Själv sade han: »Det är jag.« 10Då frågade de: »Hur öppnades dina ögon?« 11Han svarade: »Han som heter Jesus gjorde en deg och strök den på mina ögon och sade åt mig att gå till Siloadammen och tvätta mig. Jag gick dit och tvättade mig, och sedan kunde jag se.« 12De frågade honom: »Var är han?« Han svarade: »Jag vet inte.«

Fariseerna och den blindfödde

13De förde mannen som hade varit blind till fariseerna. 14Det var på en sabbatsdag som Jesus hade gjort degen och öppnat hans ögon. 15Nu frågade också fariseerna honom hur han hade fått sin syn. Han svarade: »Han lade en deg på mina ögon, och jag tvättade mig, och nu kan jag se.« 16Några fariseer sade: »Mannen han talar om är inte sänd av Gud, han håller inte sabbaten.« Men andra sade: »Hur skulle en syndare kunna göra sådana tecken?« De var alltså oeniga, 17och därför frågade de den blinde en gång till: »Vad tror du själv om honom, eftersom han öppnade dina ögon?« Han svarade: »Att han är en profet.«

18Judarna trodde inte på att han hade varit blind och fått sin syn, så de kallade till sig den botade mannens föräldrar 19och frågade dem: »Är det här er son som ni säger var född blind? Hur kommer det sig att han kan se nu?« 20Föräldrarna svarade: »Vi vet att det här är vår son och att han föddes blind. 21Men hur han kan se nu vet vi inte. Och vem som har öppnat hans ögon, det vet vi heller inte. Fråga honom, han är gammal nog, han kan svara för sig själv.« 22Detta sade föräldrarna av rädsla för judarna. Redan då hade nämligen judarna kommit överens om att den som erkände Jesus som Messias skulle uteslutas ur synagogan. 23Det var därför som mannens föräldrar sade: »Han är gammal nog. Fråga honom själv.«

24För andra gången kallade de alltså till sig mannen som hade varit blind och sade till honom: »Ge Gud äran. Vi vet att den här mannen är en syndare.« 25Han svarade: »Om han är en syndare vet jag inte. Men det vet jag, att jag som var blind nu kan se.« 26De frågade honom: »Vad gjorde han med dig? Hur öppnade han dina ögon?« 27Han svarade: »Det har jag redan sagt er, men ni ville inte lyssna. Varför vill ni höra det igen? Kanske ni också tänker bli hans lärjungar?« 28Då snäste de av honom och sade: »Du är hans lärjunge, men vi är Moses lärjungar. 29Vi vet att Gud har talat till Mose, men varifrån den här mannen kommer, det vet vi inte.« 30Han svarade: »Ja, det är det märkliga, att ni inte vet varifrån han kommer, och ändå har han öppnat mina ögon. 31Vi vet att Gud inte lyssnar till syndare, men om någon fruktar Gud och gör hans vilja, då lyssnar han till honom. 32Aldrig förr har man hört att någon har öppnat ögonen på en som var född blind. 33Om den här mannen inte vore sänd av Gud hade han inte kunnat göra någonting.« 34Då sade de till honom: »Du föddes syndig alltigenom, och du skall undervisa oss!« Och de körde ut honom.

35Jesus fick höra att de hade kört ut honom, och när han träffade honom frågade han: »Tror du på Människosonen?« 36Han svarade: »Vem är han, herre? Jag vill tro på honom.« 37Jesus sade: »Du har sett honom. Det är han som talar med dig.« 38Då sade han: »Jag tror, herre« och föll ner för honom. 39Och Jesus sade: »Till en dom har jag kommit hit till världen, för att de som inte ser skall se och de som ser skall bli blinda.«

40Några fariseer som var tillsammans med honom hörde detta och sade till honom: »Är kanske vi också blinda?« 41Jesus svarade: »Om ni vore blinda skulle ni vara utan synd. Men nu säger ni att ni ser. Er synd står kvar.«