Bibel 2000 (B2000)
6

Mat åt fem tusen

61Sedan for Jesus över till andra sidan av Galileiska sjön, eller Tiberiassjön. 2Mycket folk följde efter, därför att de såg de tecken han gjorde genom att bota de sjuka. 3Och Jesus gick upp på berget och satte sig där med sina lärjungar. 4Det var strax före judarnas påskhögtid.

5När Jesus lyfte blicken och såg att så mycket folk var på väg till honom sade han till Filippos: »Var skall vi köpa bröd så att alla dessa får något att äta?« 6Det sade han för att pröva Filippos, själv visste han vad han skulle göra. 7Filippos svarade: »Det räcker inte med bröd för tvåhundra denarer, om de skall få en bit var.« 8En av lärjungarna, Simon Petrus bror Andreas, sade: 9»Här är en pojke som har fem kornbröd och två fiskar. 10Men vad förslår det till så många?« Jesus sade: »Låt folket slå sig ner.« Det var gott om gräs på den platsen. Och de slog sig ner — det var omkring fem tusen män. 11Jesus tog brödet, tackade Gud och delade ut åt dem som låg där, och likaså av fiskarna så mycket de ville ha. 12När de hade ätit sig mätta sade han till lärjungarna: »Samla ihop bitarna som har blivit över, så att ingenting förfars.« 13De samlade ihop dem och fyllde tolv korgar med de bitar av de fem kornbröden som hade blivit över när de ätit.

14Då människorna såg vilket tecken han hade gjort sade de: »Detta måste vara Profeten som skall komma hit till världen.« 15Men Jesus, som förstod att de tänkte tvinga honom med sig för att göra honom till kung, drog sig undan till berget igen, i ensamhet.

Jesus går på vattnet

16När det hade blivit kväll gick hans lärjungar ner till sjön 17och steg i en båt för att ta sig över till Kafarnaum på andra sidan. Det var redan mörkt, och Jesus hade ännu inte kommit tillbaka. 18Det blåste hårt och vågorna gick höga. 19När de hade rott en halvmil fick de se Jesus komma gående på sjön och närma sig båten. De blev rädda, 20men han sade till dem: »Det är jag, var inte rädda.« 21Då ville de ta med honom i båten, och med ens var den framme vid stranden dit de var på väg.

Livets bröd

22Nästa dag upptäckte folkmassan, som var kvar på andra sidan sjön, att det bara hade funnits en enda båt där och att Jesus inte hade följt med sina lärjungar i den utan att de hade gett sig av ensamma. 23Men det kom andra båtar från Tiberias och lade till nära platsen där man hade ätit brödet, det som Herren hade läst tacksägelsen över. 24När folket nu upptäckte att Jesus inte var där och inte heller hans lärjungar steg de i båtarna och for över till Kafarnaum för att leta efter Jesus. 25De fann honom där på andra sidan sjön och frågade honom: »Rabbi, när kom du hit?« 26Jesus svarade: »Sannerligen, jag säger er: ni söker inte efter mig därför att ni har fått se tecken utan därför att ni åt av bröden och blev mätta. 27Arbeta inte för den föda som är förgänglig utan för den föda som består och skänker evigt liv och som Människosonen skall ge er. Ty på honom har Fadern, Gud själv, satt sitt sigill.« 28De frågade då: »Vad skall vi göra för att utföra Guds verk?« 29Jesus svarade: »Detta är Guds verk: att ni tror på honom som han har sänt.« 30De sade: »Vilket tecken vill du göra, så att vi kan se det och tro på dig? Vad kan du utföra? 31Våra fäder åt mannat i öknen, så som det står skrivet: Han gav dem bröd från himlen att äta.« 32Jesus svarade: »Sannerligen, jag säger er: Mose gav er inte brödet från himlen, men min fader ger er det sanna brödet från himlen. 33Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv.«

34De bad honom då: »Herre, ge oss alltid det brödet.« 35Jesus svarade: »Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta. 36Men som jag har sagt er: ni har sett mig och tror ändå inte. 37Alla som Fadern ger mig skall komma till mig, och den som kommer till mig skall jag inte visa bort. 38Ty jag har inte kommit ner från himlen för att göra vad jag själv vill utan för att göra hans vilja som har sänt mig. 39Och detta är hans vilja som har sänt mig: att jag inte skall låta någon gå förlorad av dem som han har gett mig utan låta dem uppstå på den sista dagen. 40Ty detta är min faders vilja: att alla som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv. Och jag skall låta dem uppstå på den sista dagen.«

41Judarna förargade sig över att han hade sagt: »Jag är brödet som har kommit ner från himlen«, 42och de sade: »Är det inte Jesus, Josefs son? Vi känner ju hans far och mor. Hur kan han då säga att han har kommit ner från himlen?« 43Jesus svarade: »Var inte förargade. 44Ingen kan komma till mig utan att Fadern som har sänt mig drar honom, och jag skall låta honom uppstå på den sista dagen. 45Det står skrivet hos profeterna: Alla skall bli Guds lärjungar. Var och en som har lyssnat till Fadern och lärt av honom kommer till mig. 46Men ingen har sett Fadern, utom den som har kommit från Gud; han har sett Fadern. 47Sannerligen, jag säger er: den som tror har evigt liv. 48Jag är livets bröd. 49Era fäder åt mannat i öknen och de dog. 50Men brödet som kommer ner från himlen är sådant att den som äter av det inte skall dö. 51Jag är det levande brödet, som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Brödet jag skall ge är mitt kött, jag ger det för att världen skall leva.«

52Judarna började då tvista med varandra om hur han kunde ge dem sitt kött att äta. 53Jesus svarade: »Sannerligen, jag säger er: om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod äger ni inte livet. 54Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den sista dagen. 55Ty mitt kött är verklig föda, och mitt blod är verklig dryck. 56Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom. 57Liksom den levande Fadern har sänt mig och jag lever genom Fadern, skall också den som äter mig leva genom mig. 58Detta är brödet som har kommit ner från himlen, ett annat bröd än det som fäderna åt. De dog, men den som äter detta bröd skall leva i evighet.« 59Detta sade han när han undervisade i synagogan i Kafarnaum.

Lärjungarna förargar sig över Jesu ord

60Många av hans lärjungar som hörde honom tala sade: »Det är outhärdligt, det han säger. Vem står ut med att höra på honom?« 61Jesus, som genast förstod att lärjungarna förargade sig över hans ord, sade till dem: »Får det här er att vackla? 62Hur blir det då om ni får se Människosonen stiga upp dit där han var förut? 63Det är anden som ger liv, köttet är till ingen hjälp. De ord jag har talat till er är ande och liv. 64Men det är några av er som inte tror.« Jesus visste ju från början vilka som inte trodde och vem som skulle förråda honom. 65Och han fortsatte: »Det var därför jag sade er att ingen kan komma till mig om han inte får det som gåva av Fadern.«

66Då drog sig många av hans lärjungar tillbaka och ville inte längre följa med honom. 67Jesus sade till de tolv: »Inte vill väl ni också gå er väg?« 68Simon Petrus svarade: »Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, 69och vi tror och vi förstår att du är Guds helige.« 70Jesus sade: »Har jag inte själv valt ut er tolv? Och ändå är en av er en djävul.« 71Han menade Judas, Simon Iskariots son, ty denne skulle förråda honom, och han var en av de tolv.

7

I Jerusalem vid lövhyddefesten

71Sedan vandrade Jesus omkring i Galileen. I Judeen ville han inte vandra eftersom judarna var ute efter att döda honom.

2Judarnas lövhyddefest närmade sig. 3Hans bröder sade då till honom: »Stanna inte här utan gå till Judeen, så att också dina lärjungar får se dina gärningar. 4Ingen verkar i skymundan om han vill bli allmänt känd. Om du gör sådana ting, visa dig då för världen.« 5Inte heller hans bröder trodde på honom. 6Men Jesus sade till dem: »Min tid är ännu inte inne, men för er är det alltid rätt tid. 7Er kan världen inte hata, men mig hatar den därför att jag vittnar om att dess gärningar är onda. 8Gå ni upp till högtiden. Jag gör det inte den här gången, min tid är ännu inte inne.« 9Och han stannade själv kvar i Galileen.

10Men när hans bröder hade gått upp till högtiden gick han också dit, inte öppet utan i hemlighet. 11Judarna sökte efter honom under högtiden och undrade var han fanns. 12Det pratades mycket om honom bland folket; några sade att han var en bra människa, andra att han vilseledde folket. 13Men ingen vågade tala öppet om honom av rädsla för judarna.

14När halva högtiden redan var förbi gick Jesus upp till templet och började undervisa. 15Judarna blev förvånade och sade: »Hur kan han som inte har studerat vara så lärd?« 16Jesus svarade: »Min lära är inte min, utan hans som har sänt mig. 17Om någon vill göra hans vilja skall han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv. 18Den som talar av sig själv söker sin egen ära. Men den som söker hans ära som har sänt honom, han talar sanning, och det finns ingen orättfärdighet hos honom. 19Har inte Mose gett er lagen? Och ändå gör ingen av er vad lagen säger. Varför vill ni döda mig?« 20Folket svarade: »Du är besatt. Vem vill döda dig?« 21Då sade Jesus: »En sak har jag gjort som ni alla undrar över. 22Mose har gett er omskärelsen — fast den inte kommer bara från Mose utan från fäderna — och ni omskär även på en sabbat. 23Om en människa blir omskuren på sabbaten för att Moses lag inte skall brytas, varför blir ni då uppretade på mig för att jag har gjort en människa helt och hållet frisk på sabbaten? 24Döm inte efter skenet, utan döm rättvist.«

Olika uppfattningar om Jesus

25Då sade några av jerusalemborna: »Är det inte mannen som de vill döda? 26Här står han och talar öppet, och de säger ingenting till honom. Inte kan väl rådsherrarna ha blivit övertygade om att han är Messias? 27Varifrån den här mannen är, det vet vi ju, men när Messias kommer vet ingen varifrån han är.« 28Då ropade Jesus där han undervisade i templet: »Ja, ni vet vem jag är och varifrån jag kommer. Men jag har inte kommit av mig själv; det finns förvisso en som har sänt mig, men honom känner inte ni. 29Jag känner honom därför att jag kommer från honom och därför att han har sänt mig.« 30De ville gripa honom, men ingen lyfte sin hand mot honom; hans stund var ännu inte inne. 31Bland folket kom många till tro på honom, och de sade: »Inte kan väl Messias göra fler tecken, när han kommer, än den här mannen har gjort?«

32Fariseerna fick höra vad folket pratade om honom, och översteprästerna och fariseerna skickade ut sina män för att gripa honom. 33Jesus sade: »Ännu en kort tid är jag hos er innan jag går till honom som har sänt mig. 34Ni kommer att söka efter mig men inte finna mig, och där jag är, dit kan ni inte komma.« 35Då sade judarna till varandra: »Vart tänker han gå, eftersom vi inte skall finna honom? Inte tänker han väl gå till dem som bor kringspridda bland grekerna och undervisa dem? 36Vad menar han när han säger: Ni kommer att söka efter mig men inte finna mig, och där jag är, dit kan ni inte komma?«

37På högtidens sista och största dag ställde sig Jesus och ropade: »Är någon törstig, så kom till mig och drick. 38Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger.« 39Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få. Ty ännu hade Anden inte kommit, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.

40Några i hopen som hörde detta sade: »Han måste vara Profeten«, 41och några sade: »Han är Messias.« Men andra sade: »Inte kommer väl Messias från Galileen? 42Säger inte skriften att Messias skall vara av Davids ätt och komma från Betlehem, byn där David bodde?« 43Så blev hopen oenig om honom. 44Några ville gripa honom, men ingen lyfte sin hand mot honom.

45När deras folk kom tillbaka frågade översteprästerna och fariseerna: »Varför har ni inte tagit hit honom?« 46De svarade: »Aldrig har någon människa talat som han.« 47Då sade fariseerna till dem: »Har ni också blivit vilseledda? 48Finns det någon i rådet eller bland fariseerna som tror på honom? 49Men den stora hopen, som inte kan lagen, den är förtappad.« 50Nikodemos, som själv satt i rådet och som tidigare hade sökt upp Jesus, sade: 51»Inte dömer väl vår lag någon utan att man först har hört honom och tagit reda på vad han gör?« 52De svarade: »Är kanske du också från Galileen? Se efter i skriften, så skall du finna att ingen profet kommer från Galileen.«

Äktenskapsbryterskan

[ 53Alla gick hem, var och en till sitt,

8

81men Jesus gick till Olivberget. 2Tidigt på morgonen var han tillbaka i templet. Allt folket samlades kring honom, och han satte sig ner och undervisade. 3De skriftlärda och fariseerna kom då dit med en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott. De ställde henne framför honom 4och sade: »Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. 5I lagen föreskriver Mose att sådana kvinnor skall stenas. Vad säger du?« 6Detta sade de för att sätta honom på prov och få något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och ritade på marken med fingret. 7När de envisades med sin fråga såg han upp och sade: »Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.« 8Och han böjde sig ner igen och ritade på marken. 9När de hörde hans svar gick de därifrån en efter en, de äldste först, och han blev ensam kvar med kvinnan framför sig. 10Jesus såg upp och sade till henne: »Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?« 11Hon svarade: »Nej, herre.« Jesus sade: »Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.«]

Faderns vittnesbörd

12Sedan talade Jesus till dem och sade: »Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.« 13Fariseerna sade då: »Du vittnar om dig själv, ditt vittnesbörd är inte giltigt.« 14Jesus svarade: »Även om jag vittnar om mig själv är mitt vittnesbörd giltigt. Jag vet varifrån jag kommer och vart jag går. Men ni vet inte varifrån jag kommer eller vart jag går. 15Ni dömer på människovis, jag dömer ingen. 16Om jag ändå dömer är min dom riktig, eftersom jag inte är ensam; han som har sänt mig är med mig. 17Och i er egen lag står det att vad två vittnar är giltigt. 18Jag vittnar om mig själv, och om mig vittnar också Fadern som har sänt mig.« 19Då frågade de: »Var finns din far?« Jesus svarade: »Ni känner varken mig eller min fader. Kände ni mig skulle ni också känna min fader.« 20Det var vid skattkammaren han sade detta, medan han undervisade i templet. Men ingen grep honom, hans stund hade ännu inte kommit.

21Sedan sade han till dem: »Jag går bort, och ni kommer att söka efter mig, men ni skall dö i er synd. Dit jag går kan ni inte komma.« 22Judarna sade då: »Tänker han ta sitt liv, eftersom han säger att vi inte kan komma dit han går?« 23Han sade till dem: »Ni hör hemma här nere, jag är ovanifrån. Ni tillhör denna världen, jag tillhör inte denna världen. 24Därför sade jag att ni skall dö i era synder. Ty om ni inte tror att jag är den jag är skall ni dö i era synder.« 25De frågade: »Vem är du då?« Jesus svarade: »Varför talar jag alls till er? 26Jag har mycket att säga om er och mycket att döma er för. Men han som har sänt mig talar sanning, och det jag har hört av honom förkunnar jag för världen.« 27De förstod inte att han talade till dem om Fadern. 28Och Jesus sade: »När ni har upphöjt Människosonen skall ni förstå att jag är den jag är och att jag inte gör något av mig själv utan talar så som Fadern har lärt mig. 29Och han som har sänt mig är med mig. Han lämnar mig inte ensam, eftersom jag alltid gör det som behagar honom.« 30När han sade detta kom många till tro på honom.

Barn till Abraham

31Till de judar som trodde på honom sade Jesus: »Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar. 32Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria.« 33De sade: »Vi härstammar från Abraham och har aldrig varit slavar under någon. Vad menar du då med att vi skall bli fria?« 34Jesus svarade: »Sannerligen, jag säger er: var och en som syndar är slav under synden. 35Slaven stannar inte i huset för alltid, men sonen stannar för alltid. 36Om nu Sonen befriar er blir ni verkligen fria. 37Jag vet att ni härstammar från Abraham. Men ni vill döda mig därför att mitt ord inte har trängt in i er. 38Jag förkunnar vad jag själv har sett hos Fadern. Och ni gör vad ni har hört från er fader.« 39De svarade: »Vår fader är Abraham.« Då sade Jesus: »Är ni Abrahams barn borde ni göra Abrahams gärningar. 40Men nu vill ni döda mig — den som har sagt er sanningen, som jag har hört av Gud. Så gjorde inte Abraham. 41Ni gör er faders gärningar.« Då sade de: »Vi är inga oäkta barn. Vi har Gud till fader och ingen annan.« 42Jesus svarade: »Om Gud vore er fader skulle ni älska mig, ty jag har utgått från Gud och kommer från honom. Jag har inte kommit av mig själv, utan han har sänt mig. 43Varför fattar ni inte vad jag säger? Därför att ni inte står ut med att höra på mitt ord. 44Ni har djävulen till fader, och ni vill göra vad er fader önskar. Han har varit en mördare från första början, och han står utanför sanningen därför att någon sanning inte finns i honom. När han ljuger talar han med egna ord, ty han är en lögnare och lögnens fader. 45Men jag talar sanning, och därför tror ni mig inte. 46Kan någon av er bevisa att jag har syndat? Om jag talar sanning, varför tror ni mig då inte? 47Den som har Gud till fader, han lyssnar till Guds ord. Men ni lyssnar inte, därför att ni inte har Gud till fader.«

Jesus och Abraham

48Judarna sade: »Har vi inte rätt när vi säger att du är samarier och att du är besatt.« 49Jesus svarade: »Jag är inte besatt, utan jag ärar min fader, men ni skymfar mig. 50Jag söker inte min egen ära, men det finns en som söker den och som dömer. 51Sannerligen, jag säger er: den som bevarar mitt ord skall aldrig någonsin se döden.« 52Judarna sade: »Nu vet vi att du är besatt. Abraham dog och profeterna likaså, men du säger att den som bevarar ditt ord aldrig någonsin skall möta döden. 53Skulle du vara större än vår fader Abraham? Han dog, och profeterna dog. Vem tror du att du är?« 54Jesus svarade: »Om jag själv förhärligar mig är min härlighet ingenting värd. Det är min fader som förhärligar mig, han som ni säger är er Gud. 55Ni vet inte vem han är, men jag känner honom, och om jag säger att jag inte känner honom, så blir jag en lögnare som ni. Men jag känner honom, och jag bevarar hans ord. 56Er fader Abraham jublade över att han skulle få se min dag. Han fick se den och gladde sig.« 57Judarna sade då till Jesus: »Du är inte femtio år, och ändå har du sett Abraham.« 58Han svarade: »Sannerligen, jag säger er: jag är och jag var innan Abraham blev till.« 59Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus försvann och lämnade templet.