Bibel 2000 (B2000)
3

Jesus och Nikodemos

31Bland fariseerna fanns en man som hette Nikodemos och var medlem av judarnas råd. 2Han kom till Jesus en natt och sade: »Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare. Ingen kan göra sådana tecken som du utan att Gud är med honom.« 3Jesus svarade: »Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.« 4Nikodemos svarade: »Hur kan någon födas när han är gammal? Han kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång till?« 5Jesus svarade: »Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike. 6Det som har fötts av kött är kött, och det som har fötts av ande är ande. 7Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. 8Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av anden.« 9Nikodemos frågade: »Hur är detta möjligt?« 10Jesus svarade: »Du skall vara lärare för Israel och förstår inte det! 11Sannerligen, jag säger dig: det vi vet förkunnar vi, och det vi har sett vittnar vi om, men ni tar inte emot vårt vittnesbörd. 12Om ni inte tror när jag talar till er om det jordiska, hur skall ni då kunna tro när jag talar till er om det himmelska?

13Ingen har stigit upp till himlen utom den som stigit ner från himlen: Människosonen. 14Liksom Mose hängde upp ormen i öknen, så måste Människosonen upphöjas 15för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. 16Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. 17Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom. 18Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte har trott på Guds ende sons namn. 19Och detta är domen, att när ljuset kom in i världen, då älskade människorna mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar var onda. 20Den som gör det onda avskyr ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. 21Men den som handlar efter sanningen, han kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att han gör vad Gud vill.«

Johannes döparens sista vittnesbörd

22Sedan gick Jesus och hans lärjungar till Judeen, och där stannade han en tid med dem och döpte. 23Också Johannes döpte; det var i Ainon nära Salim, där det var gott om vatten, och folk kom dit och blev döpta. 24Johannes hade nämligen ännu inte satts i fängelse. 25Ett par av Johannes lärjungar kom att diskutera reningsbruken med några judar, 26och de gick till Johannes och sade: »Rabbi, han som var tillsammans med dig på andra sidan Jordan och som du vittnade om, han döper nu själv, och alla kommer till honom.« 27Johannes svarade: »Ingen får något som inte ges honom från himlen. 28Ni kan själva vittna om att jag sade: ’Jag är inte Messias utan har blivit utsänd att gå framför honom.’ 29Brudgum är den som har bruden. Brudgummens vän, som står och hör på honom, gläder sig åt brudgummens röst. Den glädjen har nu blivit min helt och fullt. 30Han skall bli större och jag bli mindre.«

31Den som kommer ovanifrån står över alla. Den som kommer från jorden tillhör jorden och talar jordiskt. Den som kommer från himlen 32vittnar om vad han har sett och hört, och ingen tar emot hans vittnesbörd. 33Den som tar emot hans vittnesbörd erkänner därmed att det Gud säger är sant. 34Ty den som Gud har sänt talar Guds ord; Gud ger Anden utan att mäta. 35Fadern älskar Sonen och har lagt allt i hans hand. 36Den som tror på Sonen har evigt liv. Men den som vägrar att tro på Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.

4

Jesus och den samariska kvinnan

41När Jesus förstod att fariseerna hade fått höra att han vann fler lärjungar än Johannes och döpte fler — 2det var dock inte Jesus själv som döpte, utan hans lärjungar — 3lämnade han Judeen och begav sig på nytt till Galileen. 4Han måste ta vägen genom Samarien 5och kom där till en stad som hette Sykar, inte långt från den mark som Jakob gav sin son Josef. 6Där fanns Jakobs källa. Jesus, som var trött efter vandringen, satte sig ner vid källan. Det var mitt på dagen.

7En samarisk kvinna kom för att hämta vatten. Jesus sade till henne: »Ge mig något att dricka.« 8Lärjungarna hade nämligen gått bort till staden för att köpa mat. 9Samariskan sade: »Hur kan du, som är jude, be mig om vatten? Jag är ju en samarisk kvinna.« (Judarna vill inte ha något med samarierna att göra.) 10Jesus svarade henne: »Om du visste vad Gud har att ge och vem det är som säger till dig: Ge mig något att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.« 11Kvinnan sade: »Herre, du har inget att hämta upp det med och brunnen är djup. Varifrån tar du då det levande vattnet? 12Skulle du vara större än vår fader Jakob som gav oss brunnen och själv drack ur den, liksom hans söner och hans boskap?« 13Jesus svarade: »Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. 14Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv.« 15Kvinnan sade till honom: »Herre, ge mig det vattnet, så att jag aldrig blir törstig och behöver gå hit efter vatten.«

16Jesus sade: »Gå och hämta din man.« 17Kvinnan svarade: »Jag har ingen man.« Jesus sade: »Du har rätt när du säger att du inte har någon man. 18Fem män har du haft, och den du nu har är inte din man. Där talade du sanning.« 19Kvinnan sade: »Herre, jag ser att du är en profet. 20Våra fäder har tillbett Gud på det här berget, men ni säger att platsen där man skall tillbe honom finns i Jerusalem.« 21Jesus svarade: »Tro mig, kvinna, den tid kommer då det varken är på det här berget eller i Jerusalem som ni skall tillbe Fadern. 22Ni tillber det som ni inte känner till. Vi tillber det vi känner till, eftersom frälsningen kommer från judarna. 23Men den tid kommer, ja, den är redan här, då alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty så vill Fadern att man skall tillbe honom. 24Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.« 25Kvinnan sade: »Jag vet att Messias kommer« (alltså den Smorde) »och när han kommer skall han låta oss veta allt.« 26Jesus sade till henne: »Det är jag, den som talar till dig.«

27I detsamma kom lärjungarna. De blev förvånade över att han talade med en kvinna, men ingen frågade vad han ville henne eller varför han talade med henne. 28Kvinnan lät sin vattenkruka stå och gick bort till staden och sade till folket där: 29»Kom så får ni se en man som har sagt mig allt som jag har gjort. Kan han vara Messias?« 30De gick ut ur staden för att söka upp honom. 31Under tiden sade lärjungarna till honom: »Rabbi, kom och ät.« 32Han svarade: »Jag har mat att äta som ni inte känner till.« 33Lärjungarna sade då till varandra: »Kan någon ha kommit med mat till honom?« 34Jesus sade: »Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk. 35Ni säger: fyra månader till, så är det dags att skörda. Men jag säger er: lyft blicken och se hur fälten redan har vitnat till skörd. 36Den som skördar får sin lön, han bärgar grödan till evigt liv, så att den som sått och den som skördar kan glädja sig tillsammans. 37Här gäller ju ordet att en sår och en annan skördar. 38Jag har sänt er att skörda där ni inte behövt arbeta. Andra har arbetat, och ni får lönen för deras möda.«

39Många samarier från den staden hade kommit till tro på honom genom kvinnans ord när hon försäkrade: »Han har sagt mig allt som jag har gjort.« 40När samarierna kom till honom bad de honom stanna hos dem, och han stannade där två dagar. 41Många fler kom till tro genom hans egna ord, 42och de sade till kvinnan: »Nu är det inte längre vad du har sagt som får oss att tro. Vi har själva hört honom och vet att han verkligen är världens frälsare.«

En ämbetsmans son botas

43Efter de två dagarna fortsatte Jesus till Galileen. 44Han hade själv vittnat om att en profet inte har något anseende i sin hemtrakt. 45När han nu kom till Galileen blev han väl mottagen, eftersom galileerna hade sett allt han hade gjort i Jerusalem under högtiden. De hade också firat högtiden där.

46Han kom alltså tillbaka till Kana i Galileen, där han hade gjort vattnet till vin. En man i kunglig tjänst hade en son som låg sjuk i Kafarnaum. 47När han fick höra att Jesus hade lämnat Judeen och var i Galileen, sökte han upp honom och bad honom komma ner till Kafarnaum och bota hans son, som låg för döden. 48Jesus sade till honom: »Om ni inte får se tecken och under, så tror ni inte.« 49Ämbetsmannen sade: »Herre, kom innan mitt barn dör.« 50Jesus svarade: »Gå hem, din son lever.« Mannen trodde på vad Jesus sade och gick. 51När han ännu var på väg hem möttes han av sina tjänare, som talade om för honom att pojken levde. 52Han frågade då vid vilken tid på dagen han hade blivit bättre, och de svarade: »I går vid sjunde timmen lämnade febern honom.« 53Då förstod fadern att det hade hänt just när Jesus sade till honom: »Din son lever«, och han kom till tro liksom alla i hans hus. 54Detta var det andra tecknet, och Jesus gjorde det när han hade kommit från Judeen till Galileen.

5

En sjuk man vid Betesda botas

51Sedan inföll en av judarnas högtider, och Jesus gick upp till Jerusalem. 2Vid fårdammen i Jerusalem finns ett bad med det hebreiska namnet Betesda. Det har fem pelargångar, 3och i dem låg en mängd sjuka, blinda, lama och lytta. 5Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år. 6Då Jesus såg honom ligga där och fick veta att han varit sjuk länge frågade han honom: »Vill du bli frisk?« 7Den sjuke svarade: »Herre, jag har ingen som kan hjälpa mig ner i bassängen när vattnet börjar svalla. Medan jag försöker ta mig dit hinner någon annan ner före mig.« 8Jesus sade till honom: »Stig upp, ta din bädd och gå.« 9Genast blev mannen frisk och tog sin bädd och gick.

Men det var sabbat den dagen, 10och judarna sade till honom som hade blivit botad: »Det är sabbat. Du får inte bära på din bädd.« 11Han svarade: »Den som gjorde mig frisk sade åt mig att ta min bädd och gå.« 12De frågade: »Vem var det som sade åt dig att ta den och gå?« 13Han som hade botats visste inte vem det var, för Jesus hade dragit sig undan eftersom det var mycket folk på platsen. 14Efteråt fann Jesus honom i templet och sade till honom: »Du har blivit frisk. Synda inte mer, så att det inte händer dig något värre.« 15Mannen gick då och talade om för judarna att det var Jesus som hade gjort honom frisk. 16Nu började judarna förfölja Jesus, eftersom han hade gjort detta på en sabbat. 17Men han sade till dem: »Min fader verkar ännu i denna stund, och därför verkar också jag.« 18Då blev judarna ännu ivrigare att döda honom, eftersom han inte bara upphävde sabbatsbudet utan också påstod att Gud var hans far och därmed jämställde sig med Gud.

Vad Fadern gör, det gör också Sonen

19Jesus vände sig till dem och sade: »Sannerligen, jag säger er: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan bara det han ser Fadern göra. Vad Fadern gör, det gör också Sonen. 20Fadern älskar Sonen och visar honom allt vad han själv gör, och ännu större gärningar skall han visa honom, så att ni kommer att häpna. 21Ty liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger också Sonen liv åt vem han vill. 22Och Fadern dömer ingen utan har helt överlåtit domen åt Sonen, 23för att alla skall ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som har sänt honom.

24Sannerligen, jag säger er: den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han faller inte under domen utan har övergått från döden till livet. 25Sannerligen, jag säger er: den stund kommer, ja, den är redan här, då de döda skall höra Guds sons röst och de som hör den skall få liv. 26Ty liksom Fadern äger liv, så har han också låtit Sonen äga liv, 27och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människosonen. 28Var inte förvånade över detta. Den stund kommer då alla som ligger i sina gravar skall höra hans röst 29och gå ut ur dem; de som har gjort det goda skall uppstå till livet, och de som har gjort det onda skall uppstå till domen. 30Av mig själv kan jag inte göra något: som jag hör, så dömer jag, och min dom är rättvis, ty jag följer inte min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig.

Vittnesbördet tas inte emot

31Om jag själv vittnar om mig är mitt vittnesbörd inte giltigt. 32Men det är en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är giltigt. 33Ni har sänt bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen. 34Jag vill inte ha något vittnesbörd om mig från någon människa, men jag säger detta för att ni skall bli räddade. 35Johannes var en lampa som brann och lyste, och en kort tid hänfördes ni av hans ljus. 36Men jag har fått ett starkare vittnesbörd än det Johannes gav. Ty de verk som Fadern har gett mig i uppdrag att fullborda, just de som jag utför, vittnar om att Fadern har sänt mig. 37Och Fadern som har sänt mig har själv vittnat om mig. Men ni har aldrig hört hans röst eller sett hans gestalt, 38och ni har inte behållit hans ord, eftersom ni inte tror på honom som han har sänt. 39Ni forskar i skrifterna därför att ni tror att de kan ge er evigt liv. Just dessa vittnar om mig, 40men ni vill inte komma till mig för att få liv. 41Människors ära vill jag inte ha, 42men jag har förstått att ni inte har någon kärlek till Gud. 43Jag har kommit i min faders namn, och ni tar inte emot mig. Men kommer någon i sitt eget namn, så tar ni emot honom. 44Hur skall ni kunna tro, ni som vill bli ärade av varandra och inte söker äran hos den ende Guden? 45Tro inte att jag skall anklaga er hos Fadern; den som anklagar er är Mose, han som ni har satt ert hopp till. 46Om ni trodde på Mose skulle ni tro på mig, ty det var om mig han skrev. 47Men om ni inte tror på vad han har skrivit, hur skall ni då kunna tro på vad jag har sagt?«