Bibel 2000 (B2000)
19

191Då tog Pilatus Jesus och lät gissla honom. 2Och soldaterna vred ihop en krans av törne och satte på hans huvud, och de hängde på honom en purpurröd mantel. 3De gick fram till honom och sade: »Var hälsad, judarnas konung«, och de gav honom örfilar. 4Sedan gick Pilatus ut igen och sade till judarna: »Jag för ut honom till er för att ni skall förstå att jag inte finner honom skyldig till något.« 5Jesus kom ut, med törnekransen och den purpurröda manteln, och Pilatus sade: »Här är mannen.« 6Så snart översteprästerna och deras folk fick se honom ropade de: »Korsfäst, korsfäst!« Pilatus sade: »Ta honom och korsfäst honom själva. Jag finner honom inte skyldig till något.« 7Judarna svarade: »Vi har en lag, och enligt den lagen måste han dö, eftersom han har gjort sig till Guds son.«

8När Pilatus hörde detta blev han ännu mer oroad. 9Han gick tillbaka in i residenset och frågade Jesus: »Varifrån är du?« Men Jesus gav honom inget svar. 10Pilatus sade då: »Vägrar du att tala med mig? Vet du inte att jag har makt att frige dig och makt att korsfästa dig?« 11Jesus svarade: »Du skulle inte ha någon makt över mig om du inte hade fått den från ovan. Därför har den som överlämnade mig åt dig större skuld.« 12Efter det svaret ville Pilatus frige honom. Men judarna ropade: »Om du släpper honom är du inte kejsarens vän. Den som gör sig till kung sätter sig upp mot kejsaren.«

Domen och korsfästelsen

13När Pilatus hörde de orden lät han föra ut Jesus och satte sig på domartribunen i den så kallade Stengården, på hebreiska Gabbata. 14Det var på förberedelsedagen före påsken, vid sjätte timmen. Pilatus sade till judarna: »Här ser ni er kung.« 15Då ropade de: »Bort med honom! Korsfäst honom!« Pilatus frågade: »Skall jag korsfästa er kung?« Översteprästerna svarade: »Vi har ingen annan kung än kejsaren.« 16Då utlämnade han Jesus åt dem till att korsfästas. De tog honom alltså med sig. 17Han bar själv sitt kors ut till den plats som kallas Skallen, på hebreiska Golgota. 18Där korsfäste de honom tillsammans med två andra, en på var sida med Jesus i mitten. 19Pilatus hade också låtit skriva ett anslag som sattes upp på korset, och där stod: Jesus från Nasaret, judarnas konung. 20Detta lästes av många judar, eftersom platsen där Jesus korsfästes låg strax utanför staden, och texten var på hebreiska, latin och grekiska. 21Men judarnas överstepräster sade till Pilatus: »Skriv inte: Judarnas konung, utan vad han själv har sagt: Jag är judarnas konung.« 22Pilatus svarade: »Vad jag har skrivit, det har jag skrivit.«

23Soldaterna som hade korsfäst Jesus tog hans kläder och delade upp dem i fyra delar, en på varje soldat. De tog också långskjortan, men den hade inga sömmar utan var vävd i ett enda stycke. 24De sade därför till varandra: »Vi skär inte sönder den utan kastar lott om vem som skall ha den.« Ty skriftordet skulle uppfyllas: De delade upp mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad.

Jesu död

Det var vad soldaterna gjorde. 25Men vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster, Maria som var gift med Klopas och Maria från Magdala. 26När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade sade han till sin mor: »Kvinna, där är din son.« 27Sedan sade han till lärjungen: »Där är din mor.« Från den stunden hade hon sitt hem hos lärjungen. 28Jesus visste att nu var allt fullbordat, och för att skriftordet skulle uppfyllas sade han: »Jag är törstig.« 29Där stod ett kärl som var fyllt med surt vin. De satte därför en svamp som doppats i det sura vinet på en isopstjälk och förde den till hans mun. 30När Jesus hade fått det sura vinet sade han: »Det är fullbordat.« Och han böjde ner huvudet och överlämnade sin ande.

31Eftersom det var förberedelsedag och kropparna inte fick hänga kvar på korset under sabbaten — det var en stor sabbat — bad judarna Pilatus att de korsfästas benpipor skulle krossas och kropparna tas bort. 32Soldaterna kom därför och krossade benen på dem som var korsfästa tillsammans med Jesus, först på den ene och sedan på den andre. 33Men när de kom till Jesus och såg att han redan var död krossade de inte hans ben, 34utan en av soldaterna stack upp sidan på honom med sin lans, och då kom det ut blod och vatten. 35Den som såg det har vittnat om det för att också ni skall tro; hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning. 36Detta skedde för att skriftordet skulle uppfyllas: Inget ben skall krossas på honom. 37Och på ett annat ställe heter det: De skall se på honom som de har genomborrat.

Gravläggningen

38Josef från Arimataia, som var lärjunge till Jesus fast i hemlighet, av rädsla för judarna, bad efteråt Pilatus att få ta ner Jesu kropp. Pilatus tillät det, och Josef gick och tog ner kroppen. 39Nikodemos kom också dit, han som första gången hade sökt upp Jesus på natten, och han hade med sig en blandning av myrra och aloe, omkring trettio kilo. 40De tog Jesu kropp och lindade den med linnebindlar tillsammans med kryddorna så som judarna brukar göra vid en gravläggning. 41Intill platsen där Jesus hade blivit korsfäst fanns en trädgård och i trädgården en ny grav där ännu ingen hade blivit lagd. 42Där lade de Jesus, eftersom det var den judiska förberedelsedagen och graven låg nära.

20

Maria från Magdala och två lärjungar vid graven

201Tidigt på morgonen efter sabbaten, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven och fick se att stenen för ingången var borta. 2Hon sprang genast därifrån och kom och sade till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade: »De har flyttat bort Herren ur graven, och vi vet inte var de har lagt honom.« 3Petrus och den andre lärjungen begav sig då ut till graven. 4De sprang båda två, men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven. 5Han lutade sig in och såg linnebindlarna ligga där men gick inte in. 6Simon Petrus kom strax efter, och han gick in i graven. Han såg bindlarna ligga där, 7liksom duken som hade täckt huvudet, men den låg inte tillsammans med bindlarna utan hoprullad på ett ställe för sig. 8Då gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven. Och han såg och trodde. 9Ännu hade de nämligen inte förstått skriftens ord att han måste uppstå från de döda. 10Lärjungarna gick sedan hem igen.

Maria från Magdala och Herren

11Men Maria stod och grät utanför graven. Gråtande lutade hon sig in 12och fick då se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, en vid huvudet och en vid fötterna. 13Och de sade till henne: »Varför gråter du, kvinna?« Hon svarade: »De har flyttat bort min herre, och jag vet inte var de har lagt honom.« 14När hon hade sagt det vände hon sig om och såg Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han. 15Jesus sade till henne: »Varför gråter du, kvinna? Vem letar du efter?« Hon trodde att det var trädgårdsvakten och svarade: »Om det är du som har burit bort honom, herre, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom.« 16Jesus sade till henne: »Maria.« Hon vände sig om och sade till honom: »Rabbouni!« (det är hebreiska och betyder mästare). 17Jesus sade: »Rör inte vid mig, jag har ännu inte stigit upp till min fader. Gå till mina bröder och säg dem att jag stiger upp till min fader och er fader, min Gud och er Gud.« 18Maria från Magdala gick då till lärjungarna och talade om för dem att hon hade sett Herren och att han hade sagt detta till henne.

Den uppståndne visar sig. Tomas tvivlar

19På kvällen samma dag, den första i veckan, satt lärjungarna bakom reglade dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: »Frid åt er alla.« 20Sedan visade han dem sina händer och sin sida. Lärjungarna blev glada när de såg Herren. 21Jesus sade till dem igen: »Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er.« 22Sedan andades han på dem och sade: »Ta emot helig ande. 23Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden.«

24En av de tolv, Tomas, som kallades Tvillingen, hade inte varit med när Jesus kom. 25De andra lärjungarna sade nu till honom: »Vi har sett Herren«, men han sade: »Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen och sticka handen i hans sida tror jag det inte.« 26En vecka senare var lärjungarna samlade igen, och Tomas var med. Då kom Jesus, trots att dörrarna var reglade, och stod mitt ibland dem och sade: »Frid åt er alla.« 27Därefter sade han till Tomas: »Räck hit ditt finger, här är mina händer; räck ut din hand och stick den i min sida. Tvivla inte, utan tro!« 28Då svarade Tomas: »Min Herre och min Gud.« 29Jesus sade till honom: »Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror.«

Slutord

30Också många tecken som inte har tagits med i denna bok gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. 31Men dessa har upptecknats för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds son, och för att ni genom att tro skall ha liv i hans namn.

21

Den uppståndne och lärjungarna vid Tiberiassjön

211Sedan visade sig Jesus igen för lärjungarna vid Tiberiassjön. Det gick till så: 2Simon Petrus och Tomas, som kallades Tvillingen, Natanael från Kana i Galileen, Sebedaios söner och två andra lärjungar var tillsammans. 3Simon Petrus sade till de andra: »Jag ger mig ut och fiskar.« De sade: »Vi följer med dig.« De gick ut och steg i båten, men den natten fick de ingenting. 4När morgonen kom stod Jesus på stranden, men lärjungarna förstod inte att det var han. 5Och Jesus frågade: »Mina barn, har ni ingen fisk?« De svarade nej, 6och han sade: »Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så får ni.« De kastade ut nätet, och nu orkade de inte dra in det för all fisken. 7Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: »Det är Herren!« När Simon Petrus hörde att det var Herren knöt han om sig ytterplagget, för han var inte klädd, och hoppade i vattnet. 8De andra lärjungarna kom efter i båten med fångsten på släp; de hade inte långt till land, bara ett hundratal meter. 9Då de steg i land fick de se en glödhög och fisk som låg på den och bröd. 10Jesus sade till dem: »Hämta några av fiskarna som ni just fick.« 11Simon Petrus gick upp på stranden och drog i land nätet, som var fullt av stora fiskar, 153 stycken. Och fast det var så många gick nätet inte sönder.

12Jesus sade till lärjungarna: »Kom och ät.« Ingen av dem vågade fråga honom vem han var; de förstod att det var Herren. 13Jesus gick fram och tog brödet och gav dem, och likaså fisken. 14Detta var tredje gången som Jesus visade sig för sina lärjungar sedan han uppstått från de döda.

Den uppståndne och Petrus

15När de hade ätit sade Jesus till Simon Petrus: »Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra gör?« Simon svarade: »Ja, herre, du vet att jag har dig kär.« Jesus sade: »För mina lamm på bete.« 16Och han frågade honom för andra gången: »Simon, Johannes son, älskar du mig?« Simon svarade: »Ja, herre, du vet att jag har dig kär.« Jesus sade: »Var en herde för mina får.« 17Och han frågade honom för tredje gången: »Simon, Johannes son, har du mig kär?« Petrus blev bedrövad när Jesus för tredje gången frågade: »Har du mig kär?« och han svarade: »Herre, du vet allt; du vet att jag har dig kär.« Jesus sade: »För mina får på bete. 18Sannerligen, jag säger dig: när du var ung spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir gammal skall du sträcka ut dina armar och någon annan skall spänna bältet om dig och föra dig dit du inte vill.« 19(Så angav han med vad för slags död Petrus skulle förhärliga Gud.) Sedan sade han till honom: »Följ mig!«

20Petrus vände sig om och fick se att den lärjunge som Jesus älskade följde efter, han som under måltiden hade lutat sig bakåt mot Jesu bröst och frågat vem som skulle förråda honom. 21När Petrus såg honom frågade han Jesus: »Herre, hur blir det med honom?« 22Jesus svarade: »Om jag vill att han skall bli kvar tills jag kommer, vad rör det dig? Du skall följa mig.« 23Därför spred sig ett rykte bland bröderna att den lärjungen inte skulle dö. Men Jesus hade inte sagt till Petrus att lärjungen inte skulle dö utan: »Om jag vill att han skall bli kvar tills jag kommer, vad rör det dig?«

Avslutning

24Det är den lärjungen som vittnar om allt detta och har skrivit ner det, och vi vet att hans vittnesbörd är sant.

25Jesus gjorde också mycket annat, och om var sak skulle skildras för sig tror jag inte att hela världen skulle rymma de böcker som då måste skrivas.