Bibel 2000 (B2000)
12

Maria i Betania smörjer Jesu fötter

121Sex dagar före påsken kom Jesus till Betania, där Lasaros bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. 2Man ordnade där en måltid för honom; Marta passade upp, och Lasaros var en av dem som låg till bords med honom. 3Maria tog då en hel flaska dyrbar äkta nardusbalsam och smorde Jesu fötter och torkade dem sedan med sitt hår, och huset fylldes av doften från denna balsam. 4Men Judas Iskariot, en av lärjungarna, den som skulle förråda honom, sade: 5»Varför sålde man inte oljan för trehundra denarer och gav till de fattiga?« 6Detta sade han inte för att han brydde sig om de fattiga utan för att han var en tjuv; han hade hand om kassan och tog av det som lades dit. 7Men Jesus sade: »Låt henne vara, hon har sparat sin balsam till min begravningsdag. 8De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid.«

9En stor mängd judar fick reda på att Jesus var där, och de kom dit inte bara för hans skull utan också för att få se Lasaros, som han hade uppväckt från de döda. 10Översteprästerna bestämde sig då för att döda Lasaros också, 11eftersom så många judar för hans skull gick ifrån dem och trodde på Jesus.

Intåget i Jerusalem

12Nästa dag, när de många som hade kommit till högtiden fick höra att Jesus var på väg till Jerusalem, 13tog de palmkvistar och gick ut för att möta honom. Och de ropade: »Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn, han som är Israels konung.« 14Jesus fick tag i en åsna och satte sig på den, som det står skrivet: 15»Frukta inte, dotter Sion. Se, din konung kommer, sittande på en ungåsna.« ( 16Lärjungarna förstod först inte detta, men när Jesus hade förhärligats kom de ihåg att som det stod skrivet om honom, så hade man gjort med honom.) 17Alla de som hade varit med honom när han kallade ut Lasaros ur graven och uppväckte honom från de döda vittnade om detta. 18När folk hörde att han hade gjort detta tecken drog de ut för att möta honom. 19Men fariseerna sade till varandra: »Ni ser att ingenting hjälper. Alla människor springer efter honom.«

Jesus talar om sin död

20Bland dem som kommit upp till högtiden för att tillbe Gud fanns några greker. 21De sökte upp Filippos, han som var från Betsaida i Galileen, och sade: »Herre, vi vill gärna se Jesus.« 22Filippos gick och talade om det för Andreas, och Andreas och han gick och talade om det för Jesus. 23Och Jesus svarade dem: »Stunden har kommit då Människosonen skall förhärligas. 24Sannerligen, jag säger er: om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd. 25Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som här i världen hatar sitt liv, han skall rädda det till ett evigt liv. 26Om någon vill tjäna mig skall han följa mig, och där jag är kommer också min tjänare att vara. Om någon tjänar mig skall Fadern ära honom.

27Nu är min själ fylld av oro. Skall jag be: Fader, rädda mig undan denna stund? Nej, det är just för denna stund jag har kommit. 28Fader, förhärliga ditt namn.« Då hördes en röst från himlen: »Jag har förhärligat det och skall förhärliga det på nytt.« 29Folket som stod där och hörde detta sade att det var åskan, men några sade att det var en ängel som hade talat till honom. 30Jesus sade: »Det var inte för min skull som rösten hördes, utan för er skull. 31Nu faller domen över denna världen, nu skall denna världens härskare fördrivas. 32Och när jag blir upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig.« 33Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö. 34Folket sade till honom: »Vi har lärt oss i lagen att Messias stannar för alltid. Hur kan du då säga att Människosonen måste bli upphöjd? Vem är denne Människoson?« 35Jesus svarade: »Ännu en kort tid är ljuset bland er. Vandra medan ni har ljuset, så att mörkret inte övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går. 36Tro på ljuset medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets söner.« När Jesus hade sagt detta lämnade han dem och var försvunnen.

37Trots att han hade gjort så många tecken inför dem trodde de inte på honom, 38ty profeten Jesajas ord skulle uppfyllas: Herre, vem har trott på det vi fick höra, och för vem har Herrens makt uppenbarats? 39De kunde inte tro, ty Jesaja säger också: 40Han har förblindat deras ögon och förstockat deras hjärtan, så att de inte kan se med sina ögon och förstå med sitt hjärta och omvända sig och bli botade av mig. 41Detta sade Jesaja därför att han såg hans härlighet, och det var om honom han talade. 42Ändå kom också många i rådet till tro på Jesus, men med tanke på fariseerna ville de inte erkänna det för att inte bli uteslutna ur synagogan. 43De älskade äran från människor högre än äran från Gud.

Tro och otro

44Jesus ropade: »Den som tror på mig, han tror inte på mig utan på honom som har sänt mig, 45och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig. 46Jag är ljuset som har kommit hit i världen för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret. 47Om någon hör mina ord men inte tar vara på dem, så dömer inte jag honom, ty jag har inte kommit för att döma världen utan för att rädda världen. 48Den som avvisar mig och inte tar emot mina ord, han har mött sin domare: det ord jag har talat skall döma honom på den sista dagen. 49Ty jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag skall säga och vad jag skall tala. 50Och jag vet att hans befallning ger evigt liv. När jag talar talar jag så som Fadern har lärt mig.«

13

Jesus tvättar lärjungarnas fötter

131Det var strax före påskhögtiden och Jesus visste att hans stund hade kommit, då han skulle lämna världen och gå till Fadern. Han hade älskat sina egna som levde här i världen, och han älskade dem intill slutet.

2De hade samlats till måltid, och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son, att förråda Jesus. 3Jesus visste att Fadern hade lagt allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och nu återvände till Gud. 4Han steg upp från bordet, tog av sig manteln och band en handduk om livet. 5Sedan hällde han vatten i tvättfatet och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med handduken som han hade bundit om sig. 6När han kom till Simon Petrus sade denne till honom: »Herre, skall du tvätta mina fötter!« 7Jesus svarade: »Vad jag gör förstår du inte nu, men senare skall du fatta det.« 8Petrus sade: »Aldrig någonsin får du tvätta mina fötter!« Jesus sade till honom: »Om jag inte tvättar dig har du ingen gemenskap med mig.« 9Då sade Simon Petrus: »Herre, tvätta inte bara mina fötter utan också händerna och huvudet.« 10Men Jesus sade till honom: »Den som har badat behöver bara få fötterna tvättade, i övrigt är han ren. Och ni är rena, dock inte alla.« 11Han visste nämligen vem som skulle förråda honom, och därför sade han att de inte alla var rena.

12När han hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen sade han till dem: »Förstår ni vad det är jag har gjort med er? 13Ni kallar mig mästare och herre, och det med rätta, för det är jag. 14Om nu jag, som är er herre och mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. 15Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort med er. 16Sannerligen, jag säger er: en tjänare är inte förmer än sin herre, och en budbärare inte förmer än den som har sänt honom. 17Vet ni detta är ni saliga om ni också handlar så.

Jesus utpekar förrädaren

18Jag talar inte om er alla. Jag vet vilka jag har utvalt, men skriftens ord måste uppfyllas: Den som äter mitt bröd har lyft sin häl mot mig. 19Jag säger det redan nu, innan det sker, för att ni, när det har skett, skall tro att jag är den jag är. 20Sannerligen, jag säger er: den som tar emot någon som jag sänder, han tar emot mig, och den som tar emot mig, han tar emot den som har sänt mig.«

21När Jesus hade sagt detta skakades han i sitt innersta och vittnade: »Sannerligen, jag säger er: en av er kommer att förråda mig.« 22Hans lärjungar såg på varandra och undrade vem han menade. 23En av dem, den som Jesus älskade, låg intill honom. 24Simon Petrus gjorde tecken åt honom att fråga Jesus vem han talade om. 25Lärjungen lutade sig bakåt mot Jesu bröst och sade: »Herre, vem är det?« 26Jesus svarade: »Han som får brödet som jag nu doppar.« Och han doppade brödet och gav det åt Judas, Simon Iskariots son. 27När Judas hade fått brödet for Satan in i honom. Jesus sade: »Gör genast vad du skall göra!« 28Ingen av dem som var med vid bordet visste varför han sade detta till honom. 29Eftersom Judas hade hand om kassan trodde några att Jesus hade sagt åt honom att köpa vad som behövdes till högtiden eller att ge något till de fattiga. 30Men Judas tog brödet och gick genast ut. Det var natt.

Ett nytt bud

31När Judas hade gått sade Jesus: »Nu har Människosonen förhärligats, och Gud har förhärligats i honom. 32Är nu Gud förhärligad i honom skall Gud också förhärliga honom i sig, och han skall snart förhärliga honom. 33Ännu en kort tid är jag hos er, mina barn. Ni kommer att söka efter mig, och jag säger nu till er vad jag sade till judarna: Dit jag går kan ni inte komma. 34Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. 35Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek.«

Jesus förutsäger Petrus förnekelse

36Simon Petrus frågade: »Vart går du, herre?« Jesus svarade: »Dit jag går kan du inte följa mig nu, men längre fram skall du följa mig.« 37Petrus sade: »Herre, varför kan jag inte följa dig nu? Jag skall ge mitt liv för dig.« 38Då sade Jesus: »Du skall ge ditt liv för mig? Sannerligen, jag säger dig: tuppen skall inte gala förrän du tre gånger har förnekat mig.«

14

AVSKEDSTALET (kap. 14–17)

Vägen till Fadern

141»Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 2I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er? 3Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är. 4Och vägen dit jag går, den känner ni.« 5Tomas sade: »Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?« 6Jesus svarade: »Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. 7Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna min fader. Ni känner honom redan nu och ni har sett honom.« 8Filippos sade: »Herre, visa oss Fadern, det är nog för oss.« 9Jesus svarade: »Så länge har jag varit tillsammans med er, och ändå känner du mig inte, Filippos? Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du då säga: Visa oss Fadern? 10Tror du inte att jag är i Fadern och Fadern i mig? De ord jag säger er, dem talar jag inte av mig själv; Fadern är i mig och utför sina gärningar. 11Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig. Eller tro åtminstone för gärningarnas skull. 12Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större. Ty jag går till Fadern, 13och vad ni än ber om i mitt namn skall jag göra, så att Fadern blir förhärligad genom Sonen. 14Om ni ber om något i mitt namn skall jag göra det.

Hjälparen, den heliga anden

15Om ni älskar mig kommer ni att hålla mina bud. 16Jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid: 17sanningens ande. Världen kan inte ta emot den, eftersom världen inte ser den och inte känner den. Men ni känner den, eftersom den är kvar hos er och kommer att vara i er. 18Jag skall inte lämna er ensamma, jag skall komma till er. 19Ännu en kort tid, sedan ser världen mig inte längre, men ni skall se mig, eftersom jag lever och ni kommer att leva. 20Den dagen skall ni förstå att jag är i min fader och ni i mig och jag i er. 21Den som har mina bud och håller dem, han älskar mig, och den som älskar mig skall bli älskad av min fader, och jag skall älska honom och visa mig för honom.« 22Judas — inte Judas Iskariot — frågade: »Herre, hur kommer det sig att du skall visa dig för oss men inte för världen?« 23Jesus svarade: »Om någon älskar mig bevarar han mitt ord, och min fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och stanna hos honom. 24Den som inte älskar mig bevarar inte mina ord. Men ordet som ni har hört kommer inte från mig utan från Fadern som har sänt mig.

25Detta har jag sagt er medan jag är kvar hos er. 26Men Hjälparen, den heliga anden som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er. 27Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet. 28Ni hörde att jag sade till er: Jag går bort och kommer till er igen. Om ni älskade mig skulle ni vara glada över att jag går till Fadern, ty Fadern är större än jag. 29Detta säger jag er innan det sker, för att ni skall tro det när det har skett. 30Jag säger inte mycket mer till er, ty nu kommer världens härskare. Han har ingen makt över mig. 31Men världen måste få veta att jag älskar Fadern och gör som Fadern har befallt mig. Kom, låt oss gå härifrån.